Oppositionspartierna bör föreslå skarpare lag om lobbning

Ett viktigt steg framåt, men mycket återstår för god öppenhet i svenskt offentligt beslutsfattande. Det är slutsatsen efter en snabb genomläsning av regeringens lagrådsremiss "Ökad insyn i politiska processer".

Sverige ser ut att få ett lobbyregister 1 juli 2027. Det är på tiden, och hade knappast hänt utan envist arbete av öppenhetsaktivister och engagerade riksdagsledamöter. Den internationella kritiken från bland annat Europarådets Greco har också haft betydelse.

Man ska glädjas över framsteg. Regeringens förslag kommer att öka öppenheten.

Samtidigt finns det stora möjligheter till förbättringar. Här vill jag nämna fyra punkter:

* Att definiera påverkanskommunikation enbart utifrån kontakter är problematiskt. Mycket sker på annat sätt, till exempel genom medier (både traditionella och nya). EU har en bredare definition, där handlar det om påverkan av beslut i stort.

* Dessutom gör regeringen undantag för bland annat kontakter i samband med "paneldebatter". Visst, utgår man enbart från kontakter som begrepp blir det svårt att skapa ett fungerande system för till exempel alla aktiviteter i Almedalen utan ett sådant undantag. Men mycket påverkan sker ju just i sådana sammanhang, man bjuder in beslutsfattare till ett panelsamtal eller en av de många "arenor" som skapats just för informella samtal som inte registreras. En bredare definition av påverkansarbete, som i EU, minskar möjligheter att kringgå lobbyregistreringen.

* Det är en stor brist att begränsa registreringen till att påverka ärenden. Mycket påverkan gäller att överhuvudtaget få upp en fråga på dagordningen, eller hindra den från att komma dit (som många andra också har påpekat).

* Slutligen om registret: att inte EU-arbetet finns med vad gäller den avgörande fasen av förberedelser och förhandlingar är ett stort minus, och ärligt talat rätt obegripligt om man ser till regeringens intentioner. 

Att minska risken för "inflytandekorruption" kräver även en rad andra saker, som jag skriver om i boken Skuggspel. Till exempel krav vid nyanställningar i Regeringskansliet, hårdare regler mot "svängdörrar", att partierna inte tillåter sina representanter att ha dubbla uppdrag. Max Andersson tar upp fler viktiga punkter om bland annat partibidragen och kommunerna här.  

Socialdemokraterna beslöt på sin kongress förra året att arbeta för ett "verkningsfullt" lobbyregister. Det borde leda till en motion om skärpningar av lagrådsremissen. Miljöpartiet och andra i oppositionen har också anledning att kräva förändringar. 

En sak är klar: med regeringens förslag har kommersiella arrangörer av panelsamtal och "arenor" goda tider att se fram emot. 

Tar Magdalena Andersson strid mot utrensningen av EU-regler som skyddar löntagare och miljön?

Jag ser att Ulf Kristersson skrivit till övriga partiledare om en pakt för "konkurrenskraft" inför EU-ledarnas möte på torsdag. Hoppas att de rödgröna partierna är medvetna om den riktning som nu stakas ut av industriorganisationer och Kristerssons partikamrater i EPP, med en storskalig utrensning av regler som fackförbund, konsumenter och miljöengagerade i EU drivit fram, liksom tidigare socialdemokratiskt ledda svenska regeringar. Det gäller kemikalierisker i arbetsmiljön, medbestämmande i företag, många klimat- och miljöregler,och mycket mer. Att det marknadsförs som enbart "förenkling" är vilseledande.

Därför är det ingen slump att Europafacket liksom europeiska miljöorganisationer nu startat motkampanjer. Detta kan bli en viktig valfråga i Sverige 2026 när fackförbund med flera på allvar börjar protestera även här, liksom förslaget till tjänstedirektiv blev i EU-valrörelsen 2004. Vilken sida hamnar (S)-ledningen på?

Europafackets inspel till EU-ledarnas möte finns här. Min senaste artikel i ämnet här. 

Egen ledningsförmåga avgörande för att minska USA-beroendet

Det är fascinerande att se hur tidigare Nato-entusiaster nu yrvaket ser problem med USA-dominansen i alliansen. Men viktigare är vad Sverige ska göra nu.

Flera argumenterar för ett närmare samarbete med europeiska länder. De nordiska, Tyskland, Polen, balterna. Storbritannien, Frankrike. Att ytterhögern kan få makten i något av de stora länderna är en riskfaktor, visst, men det är ändå svårt att se till exempel att AfD skulle styra i Tyskland under de närmaste åren. Magdalena Andersson och Peter Hultqvist har presenterat en klok linje om närmare samarbete med våra grannländer för att bland annat skydda Gotland.

Ett problem är ändå att försvarsplaneringen numera sker inom Nato och att ledningsförmågan för större operationer bara finns där. Därför borde Sverige bejaka en större oberoende förmåga hos till exempel Joint Expeditionary Force, JEF. I denna text finns några intressanta tankar om hur det kan ske utan att framstå som att undergräva Nato.

Jag har fler förslag i min artikel från förra veckan. Att minska beroendet av USA är en bredare fråga än militär säkerhet. Sverige behöver till exempel byta linje i EU-politiken och dels bejaka en mer aktiv industripolitik, dels en större budget, för att till exempel bygga en mindre känslig digital infrastruktur, minska sårbarheterna i försvarsmateriel, och stärka EU:s regioner nära Ryssland.

Slutligen: försvarspolitiker och höga svenska militärer måste snabbt ändra sina tankemönster. Reflexmässiga svar från ÖB och chefen för försvarsstaben att USA går att lita på duger inte.