Läkarlojalitet hindrar pandemiberedskapen

Vår beredskap inför svininfluensan är god, lugnar folkhälsominister Maria Larsson och de ansvariga på myndigheterna. Det är en sanning med modifikation, som jag skrev i går.

Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar hur svårt det är att få bra information från vårdcentraler och mödravård. Inte så konstigt, med tanke på att en stor del av sommaren gick förlorad i förberedelserna. Många landsting verkar ha satt ordentlig fart först en bit in i augusti, när cheferna kom tillbaka från sina semestrar.

En annan medievinkel som snart kommer, tror jag, är orättvisorna i vaccineringen och i vården av influensasjuka. Anställda på stora företag går före i kön, medan förtidspensionärer, arbetslösa och flyktingar får ställa sig längre bak. Hur landstingen ska fördela vaccinet efter behov blir till exempel intressant att följa.

Förhoppningsvis blir inte den här pandemin så allvarlig att bristerna leder till ett stort antal dödsfall. Ändå gäller det att sätta mer press på landstingen, nu när de dessutom får pengar från staten.

Vi borde till exempel kunna ha en debatt om hur läkare ska våga kritisera läkare.

När jag jobbade på Miljödepartementet lärde jag mig en del om kärnsäkerhet. Jag var inte operativt ansvarig för beredskapen mot kärnkraftsolyckor, men som biträdande statssekreterare försökte jag ändå lära mig frågorna någorlunda.

En viktig skillnad mellan kärnsäkerhet och pandemiberedskap, tror jag, är att strålskyddsmyndigheterna tänker mer på ”mjuka” frågor som attityder. Det anses till exempel viktigt att reaktoringenjörerna på myndigheterna har en professionell distans till sina tidigare kurskamrater, som jobbar på kärnkraftverk och reaktorföretag.

Jag har skrivit om pandemiberedskapen av och till i fem år. Mitt intryck av Socialstyrelsen är att man inte arbetat tillräckligt med sådana attitydfrågor. Det verkar svårt för de medicinska experterna där att vara tillräckligt kritiska mot sina gamla kollegor och studiekamrater. Annars är det obegripligt att de dåliga pandemiplanerna från landstingen inte ledde till skarpare kritik, eller varför läkare som skrev ut Tamiflu till sina vänner slapp kom undan så lätt.

Kanske är jag orättvis, men det vore i så fall bra om Socialstyrelsen kunde visa hur man metodiskt arbetar för att undvika undermedveten snällhet medicinare emellan. Det går också att lära mycket om tuffa realistiska övningar från strålskyddet.

Nu är det lite sent att öva. Verkligheten blir ett test i sig.

Då duger det inte med allmänt tal om god beredskap. Folkhälsoministern måste få landstingen att skärpa sig, till exempel genom att regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att omedelbart rapportera om bristerna och förelägga landstingen nödvändiga åtgärder.

Andra om svininfluensan: AB, Expressen, SvD, Sydsvenskan, Jinge, Jörgen Modin, Utredarna