Ikväll började vi med läxläsningen i Tensta igen efter sommaruppehållet. Det är en av de roligaste sakerna jag gjort det senaste året. Ungdomarna är otroligt ambitiösa och kloka. Dessutom får jag chansen att fräscha upp mina alldeles för gamla mattekunskaper.
Kontrasten är stor mot Jan Björklunds skolutspel. "Kunskap" och "begåvning" är inte nödvändigtvis samma sak som att ha höga betyg tidigt i grundskolan. Förutsättningarna är så olika.
Visst är det bra med satsningar på matematik, men inte när pengarna kommer från indragna anslag till förortsskolorna. Samtidigt har Sverige länge saknat en nationell strategi för elever som kommer hit direkt in i ett högstadium på främmande språk för dem. Att begripa matteböckernas beskrivningar av problem är tillräckligt svårt för den som har svenska som modersmål, hur duktig man än är. Sverige förlorar många verkliga begåvningar i onödan.
Jag har sett och hört vilka bra saker Bergsgårdskolan, Hjällboskolan, Rinkebyskolan och många andra gjort med de så kallade Baylanpengarna. Nu försvinner de på samma gång som segregationen i samhället ökar.
Före sommaren pratade jag en hel del med pedagoger, ingenjörer och forskare om hur Sverige på bästa sätt ska ta vara på elevers begåvning för matematik och naturvetenskap. Jag hoppas skriva en längre text om ämnet så småningom.
En sak kan jag säga redan: Nästan ingen trodde på Jan Björklunds sorteringsskola. Tvärtom, den är kontraproduktiv både för eleverna och för Sveriges möjligheter till tillväxt i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar