U-länderna är arga på EU som vill avskaffa Kyotoprotokollet efter flera års förhandlingar om åtagandena efter 2012. Ilskan är begriplig, skriver Naturskyddsföreningens Svante Axelsson och Världsnaturfondens Lasse Gustavsson i en bra artikel på SvD Brännpunkt. Reinfeldt tar för mycket hänsyn till USA, menar de:
"På detta sätt kastas den enda legalt bindande garanti vi har på att industriländer ska minska sina utsläpp innan ett eventuellt nytt och bättre framtida system finns på plats."
Miljöorganisationerna vill istället se ett närmare samarbete mellan EU och progressiva u-länder i G77-gruppen för att få fram ett avtal i Köpenhamn. Om inte USA hinner så kan landet ansluta senare. Det är bättre än "ett moras som liknar en tebjudning där länder endast meddelar hur mycket de är beredda att åta sig – utan juridiskt bindande regler".
Jag håller med och skulle möjligen tillägga två saker.
EU måste ta fram förslag till bindande löften om åtgärder, inte bara utsläppsmål. Sådana "policies and measures" har kommit i skymundan i de internationella klimatförhandlingarna. Det kan till exempel handla om krav på mer energieffektiva produkter och byggnader.
För att lyckas med det måste EU bygga allianser med Japan, Sydkorea och andra rika länder i Asien. Snabbväxande ekonomier som Indien och Kina har också en central roll. Utsläppsmålen är viktiga, men de blir mer trovärdiga och klimatomställningen går snabbare med gemensamma löften om åtgärderna.
Andra om klimatet: GP, Cecilia Malmström, Peter Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar