När Kina och USA kommer överens om klimatet står Fredrik Reinfeldt vid sidan av. När Vattenfall byter VD tvingas Maud Olofsson erkänna att hon lämnat felaktiga uppgifter. Det är inte bara centerpartiet som är i kris. Hela regeringens trovärdighet står på spel.
Än så länge är uppgifterna från Barack Obamas samtal med Hu Jintao luddiga. De två ledarnas uttalanden på presskonferensen om klimatet säger inte särskilt mycket.
Kanske avgjordes frågan redan på det asiatiska toppmötet, då Obama och Jintao sa nej till ett bindande avtal i Köpenhamn. Toppmötet suddade till och med ut G8-löftet om minskade utsläpp till år 2050. Några siffror till år 2020 var förstås inte aktuella.
Sverige har hamnat i skymundan. Danmarks statsminister åkte till Singapore, inte Reinfeldt. USA ville inte ha några representanter för EU där, skriver ansedda Le Monde. Tidningen berättar hur Frankrike och Brasilien försöker bygga en allians för att motverka USA och Kina. Målet är en mer ambitiös överenskommelse i Köpenhamn. Det är just det jobb Fredrik Reinfeldt borde ha gjort istället för att lägga sig platt vid mötet med Obama i Washington.
Le Monde beskriver läget i EU så här: "På torsdag den 19 november, före mötet i Europeiska Rådet, kommer Sarkozy att träffa den tyska förbundskanslern Angela Merkel och den danske statsministern Lars Lökke Rasmussen, värd för (klimat)konferensen, för att konsolidera EU:s position". Tidningen nämner inte ens Sverige och Reinfeldt.
Aktuellt beskrev igår kväll läget inför Köpenhamn i en utmärkt fördjupning (allt vanligare sedan Lennart Persson tog över). Jag har dock svårt att förstå Erika Bjerströms optimism. Visst kan det bli en överenskommelse, men frågan är hur den ser ut. Just nu pekar det mesta mot slutsatser som river upp Kyotoprotokollet och ersätter det med svaga mål på lång sikt.
Det är precis vad Vattenfall och andra lobbyister arbetat för under lång tid. Klimatet och den dåliga styrningen av statens energibolag hänger samman.
Maud Olofssons felsteg är mer än hafsiga uttalanden av en politiker som brukar slinta med tungan ("Hitler gjorde tokiga saker"). När det gäller Vattenfall är hon ett statsråd som ska utöver regeringsmakten. De senaste dagarnas virrvarr av felaktigheter skadar förtroendet för näringsministerns tjänsteutövning.
Det är inte första gången. Så här uttalade sig Maud Olofsson om FRA-lagen innan debatten blev som mest intensiv:
"Vid en pressträff i riksdagen i dag framhöll hon att lagförslaget egentligen bara innebär en reglering av något som ägt rum under många år.
När Telia var statliga televerket, så skedde avlyssningen av teletrafiken i det bundna kabelnätet. Nu ges FRA rätt att avlyssna all tele- och internettrafik över Sveriges gränser.
- Ja, det är klart att det alltid har funnits spaning för rikets säkerhet, sade Maud Olofsson, som menar att behovet av lagstiftning uppstod när Telia blev ett bolag." (SvD 9 mars 2007)
En tidigare FRA-chef förnekade Maud Olofssons uppgifter. Antingen hade näringsministern rätt. Då avslöjade hon uppgifter som gäller rikets säkerhet. Eller så vilseledde hon även när det gäller FRA.
Hur länge kan Reinfeldt ha kvar ett statsråd som missköter sin tjänsteutövning?
Andra om klimatet, Vattenfall: AB, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Alliansfritt Sverige, Anders Löwdin, Arbetarens klimatblogg, Charles Berkow, Eva-Lena Jansson, Högbergs tankar, Mitt i steget, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Roger Jönsson, Staffan Danielsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar