Finns det ett folkligt stöd i Sverige för att ingripa militärt vid en kris i Baltikum? Det borde ha diskuterats brett innan säkerhetspolitikerna försatte oss i den situation som Svenska Dagbladet beskriver idag.
Det är ansvarslöst att ge något som liknar försvarslöften utan offentlig debatt och utan tillräckliga militära resurser. En kris på andra sidan Östersjön kan snabbt skapa stort tryck på Sverige att gå med i Nato utan demokratisk förankring. Dessutom kan effekterna för den svenska befolkningen bli förödande. Det är 200 år sedan vi hade krig på svensk mark.
Därför hoppas jag att Urban Ahlin och Jan Eliasson är lika tydliga i sina nej till Nato som Göran Persson var på Socialdemokraternas partikongress nyligen.
Sverige kan luta sig mot de formuleringar om alliansfriheten som finns i Lissabonfördraget. Visst ska vi vara beredda att stödja Baltikum, men vi måste själva kunna välja formerna för det.
Låt inte alliansens Nato-vänner och generalerna bestämma vilka risker Sverige ska ta. Det måste vara ett brett förankrat politiskt beslut.
Här ett urval av mina tidigare texter i ämnet:
Don´t forget about the Baltic Sea
Säg nej till Nato (ledare i Aftonbladet om nordiskt försvarssamarbete och Baltikum)
Lettland behöver en rättvis krispolitik (ledarkrönika i Aftonbladet om ökade konflikter i den ekonomiska krisens spår)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar