Beslutet om föräldraförsäkringen sköts upp till söndag. Ombuden är nu på väg till festen på Älvsjömässan, där stora röda ballonger och mysbelysning ska göra lokalerna trevligare.
I morgon kommer också frågorna om integritet på nätet och nedladdning upp. Åsa Westlund har redan haft framgångar i de ändrade politiska riktlinjerna. "IPRED-lagen måste förändras", heter det bland annat. Texten konstaterar:
"det finns en berättigad oro för att tilllämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet...Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas".
(S) ska arbeta för en integritetsombudsman och inrätta upphovsrättskommissioner som ser över lagstiftningen både i Sverige och EU.
Allt detta är klara förbättringar. Att kongressen skulle låsa Mona Sahlin till att "riva upp" FRA-lagen tror jag däremot vore ett misstag. En översyn, ja, men att avbryta kabelspaningen utan att först ha ett nytt system på plats kan skada Sveriges säkerhet och kommer att utnyttjas mot Sahlin i valrörelsen.
Andra om lördagen på jobbkongressen: AB, DN, Expressen, SvD, Arvid Falk, HBT-sossen, Johanna Graf, Kristen Vänster, Mitt i steget, Peter Andersson, Reza Javid
lördag 31 oktober 2009
Göran Persson: Vi ska inte in i Nato
Ingvar Carlsson och Göran Persson höll nyss två bejublade tal. Det fanns många bra saker i dem. En sak tror jag socialdemokratin gör särskilt klokt i att lyssna på: Göran Perssons starka plädering för fortsatt svensk alliansfrihet.
Inte därför att Socialdemokraterna skulle tveka. Stödet för alliansfriheten är tydligt och partiet svajar inte i Nato-frågan.
Men få i den svenska debatten verkar medvetna om hur snabbt förutsättningarna kan förändras. Solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag, det nordiska försvarssamarbetet, osäkerheten i Baltikum och det auktoritära Ryssland kan aktualisera ett svenskt Nato-medlemsskap snabbare än vi anar.
Valrörelsen 2010 kommer att handla om jobben, men Socialdemokraterna borde också göra säkerhetspolitiken till en viktig fråga.
Mer on kongressen på Netroots.
Inte därför att Socialdemokraterna skulle tveka. Stödet för alliansfriheten är tydligt och partiet svajar inte i Nato-frågan.
Men få i den svenska debatten verkar medvetna om hur snabbt förutsättningarna kan förändras. Solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag, det nordiska försvarssamarbetet, osäkerheten i Baltikum och det auktoritära Ryssland kan aktualisera ett svenskt Nato-medlemsskap snabbare än vi anar.
Valrörelsen 2010 kommer att handla om jobben, men Socialdemokraterna borde också göra säkerhetspolitiken till en viktig fråga.
Mer on kongressen på Netroots.
Snart kommer föräldraförsäkringen - extra pappamånad föreslås bli "månader"
Socialdemokraterna vill att föräldraförsäkringen delas i tre lika delar.
"Detta ska ske genom att ytterligare månader knyts till respektive vårdnadshavare inom ramen för dagens försäkring".
Så lyder redaktionsutskottets förslag till ny formulering i de politiska riktlinjerna, som alldeles nyss delades ut till delegationerna. Tidigare talades det om "en pappamånad".
Ett steg alltså i riktning mot kvinnoförbundets krav. "Månader" än mer än "månad". Men utan konkret besked om antal månader eller om genomförande under nästa mandatperiod.
Räcker det för alla de ombud som slåss för beslut om en tredelning inom rimlig tid?
Andra om jobbkongressen: AB, DN, SvD, Netroots
"Detta ska ske genom att ytterligare månader knyts till respektive vårdnadshavare inom ramen för dagens försäkring".
Så lyder redaktionsutskottets förslag till ny formulering i de politiska riktlinjerna, som alldeles nyss delades ut till delegationerna. Tidigare talades det om "en pappamånad".
Ett steg alltså i riktning mot kvinnoförbundets krav. "Månader" än mer än "månad". Men utan konkret besked om antal månader eller om genomförande under nästa mandatperiod.
Räcker det för alla de ombud som slåss för beslut om en tredelning inom rimlig tid?
Andra om jobbkongressen: AB, DN, SvD, Netroots
Reinfeldt lurade de svenska medierna
Financial Times skriver idag samma sak som jag noterade här på bloggen i går: det blev ingen uppgörelse om EU:s klimatpengar till u-länderna på toppmötet. Så här formulerar sig tidningens Brysselchef Tony Barber:
"The failure to say how much the EU would offer and how it would divide costs among its 27 member states means Europe continues to lack a detailed negotiating position for December’s global climate change conference in Copenhagen."
Den bild som Financial Times ger står i stark kontrast till hur svenska medier beskrev toppmötet i går. Fredrik Reinfeldt har grundlurat duktiga journalister som Ingrid Hedström, Lena Mellin med flera.
[UPPDATERING Der Spiegel konstaterar också att det inte blev någon uppgörelse om EU-pengarna. "Framför allt Tyskland fick igenom sin linje", skriver tidningen. Angela Merkel ville inte att EU skulle lova några konkreta summor före Köpenhamn. The Guardian och Tagesspiegel ger en liknande bild. Men ett antal svenska medier orkade tydligen inte läsa slutsatstexten utan litade blint på statsministern. En eloge dock till Mats Hallgren på Svenska Dagbladet, som skaffade sig en egen uppfattning.]
"The failure to say how much the EU would offer and how it would divide costs among its 27 member states means Europe continues to lack a detailed negotiating position for December’s global climate change conference in Copenhagen."
Den bild som Financial Times ger står i stark kontrast till hur svenska medier beskrev toppmötet i går. Fredrik Reinfeldt har grundlurat duktiga journalister som Ingrid Hedström, Lena Mellin med flera.
[UPPDATERING Der Spiegel konstaterar också att det inte blev någon uppgörelse om EU-pengarna. "Framför allt Tyskland fick igenom sin linje", skriver tidningen. Angela Merkel ville inte att EU skulle lova några konkreta summor före Köpenhamn. The Guardian och Tagesspiegel ger en liknande bild. Men ett antal svenska medier orkade tydligen inte läsa slutsatstexten utan litade blint på statsministern. En eloge dock till Mats Hallgren på Svenska Dagbladet, som skaffade sig en egen uppfattning.]
fredag 30 oktober 2009
Spännande om föräldraförsäkringen
Socialdemokraternas partiledning kan känna sig lugn. Kongressen har följt partistyrelsens förslag i de flesta frågor, med undantag för erkännandet av Västsahara och folkmordet på armenier m.fl. Ombuden har inte heller röstat fram krav på stora utgiftsökningar. De förändringar som har skett, till exempel på miljöområdet ikväll, har i många fall höjt kvaliteten på besluten.
Framgångarna gör det lättare för partiledningen att ändra sig om föräldraförsäkringen. Under torsdagskvällens debatt kom så många krav på en tydligare tredelning av föräldrapenningen att frågan hänsköts till redaktionsutskottet. Där kom man ikväll fram till att ändra partistyrelsens förslag och gå kvinnoförbundet med flera en bit till mötes.
Exakt hur formuleringarna om "pappamånader" och tidsplanen för en tredelning ser ut visar sig när texten läggs på ombudens bord i morgon, troligen för behandling efter lunch.
Ett axplock av andra intressanta blogginlägg om jobbkongressen: Claes Nordmark, Fredrik Pettersson, Haningeposten, HBT-sossen, In your face, Mitt i steget, Nathalie Sundesten Landin, Peter Andersson, Ulrika Falk, Åsa Lindestam. Mer på NetRoots.
Framgångarna gör det lättare för partiledningen att ändra sig om föräldraförsäkringen. Under torsdagskvällens debatt kom så många krav på en tydligare tredelning av föräldrapenningen att frågan hänsköts till redaktionsutskottet. Där kom man ikväll fram till att ändra partistyrelsens förslag och gå kvinnoförbundet med flera en bit till mötes.
Exakt hur formuleringarna om "pappamånader" och tidsplanen för en tredelning ser ut visar sig när texten läggs på ombudens bord i morgon, troligen för behandling efter lunch.
Ett axplock av andra intressanta blogginlägg om jobbkongressen: Claes Nordmark, Fredrik Pettersson, Haningeposten, HBT-sossen, In your face, Mitt i steget, Nathalie Sundesten Landin, Peter Andersson, Ulrika Falk, Åsa Lindestam. Mer på NetRoots.
Svag klimatuppgörelse
Det ska vara frivilligt för Polen och andra EU-länder att bidra till de fattiga ländernas klimatarbete, i alla fall när det gäller statliga pengar under de första åren efter ett globalt avtal. Så tycks en del av kompromissen i Bryssel se ut.
Övriga delar är ännu dolda i dunkel så länge som hela slutsatstexten inte är publicerad. Att "snabbstarten" av finanseringen blir frivillig är redan det en motgång för ambitionerna inför Köpenhamn. Uppenbarligen har Fredrik Reinfeldt tvingas mjuka upp det tidigare förslaget ordentligt.
Jag återkommer med en analys av texten när den är tillgänglig på nätet.
[UPPDATERING: Fredrik Reinfeldt är verkligen fräck. Han har uppenbarligt gett intryck på pressträffen att det finns enighet om att de rika länderna ska satsa 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 för att hjälpa u-länderna. Nu när slutsatserna finns på nätet (men både journalister och delegationer lämnat rådsbyggnaden) visar det sig att beslutet om beloppet har skjutits upp. Så här står det:
"Taking note of the Commission estimate that a global financing of EUR 5-7 billion per year for the first three years is needed following an ambitious agreement in Copenhagen, the European Council underlines that a figure will be determined in the light of the outcome of the Copenhagen conference. "
Det svenska förslaget inför mötet var följande. Jämför själv.
"The European Council appreciates the Commission´s estimate of an overall financing need of EUR 5-7 billion per year for the first three years following an ambitious agreement in Copenhagen and underlines that the EU in this context is ready to contribute its fair share of these costs"
Dessutom blev det ingen överenskommelse om hur man ska hantera de överblivna utsläppsrätterna, AAU]
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, DN, DN2, GP, SvD
Övriga delar är ännu dolda i dunkel så länge som hela slutsatstexten inte är publicerad. Att "snabbstarten" av finanseringen blir frivillig är redan det en motgång för ambitionerna inför Köpenhamn. Uppenbarligen har Fredrik Reinfeldt tvingas mjuka upp det tidigare förslaget ordentligt.
Jag återkommer med en analys av texten när den är tillgänglig på nätet.
[UPPDATERING: Fredrik Reinfeldt är verkligen fräck. Han har uppenbarligt gett intryck på pressträffen att det finns enighet om att de rika länderna ska satsa 5-7 miljarder euro per år 2010-2012 för att hjälpa u-länderna. Nu när slutsatserna finns på nätet (men både journalister och delegationer lämnat rådsbyggnaden) visar det sig att beslutet om beloppet har skjutits upp. Så här står det:
"Taking note of the Commission estimate that a global financing of EUR 5-7 billion per year for the first three years is needed following an ambitious agreement in Copenhagen, the European Council underlines that a figure will be determined in the light of the outcome of the Copenhagen conference. "
Det svenska förslaget inför mötet var följande. Jämför själv.
"The European Council appreciates the Commission´s estimate of an overall financing need of EUR 5-7 billion per year for the first three years following an ambitious agreement in Copenhagen and underlines that the EU in this context is ready to contribute its fair share of these costs"
Dessutom blev det ingen överenskommelse om hur man ska hantera de överblivna utsläppsrätterna, AAU]
Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, DN, DN2, GP, SvD
Offensiv för den dyra kärnkraften
Statliga Vattenfall presenterar idag en satsning på ny kärnkraft, samma dag som socialdemokraternas kongress behandlar energipolitiken. Trots de skyhöga kostnaderna för den reaktor som byggs i Finland och som är rejält försenad.
När centerpartiet bytte kurs i våras lovade Maud Olofsson att skattebetalarna inte skulle betala för ny kärnkraft. Maria Wetterstrand ställer den relevanta frågan om det fortfarande gäller, när nu statens energiföretag tänker investera många miljarder i ekonomiskt osäkra projekt.
För Socialdemokraterna borde svaret vara enkelt. Partiet har ett beslut sedan nästan två decennier: kärnkraften ska avvecklas i den takt som det finns förnybara alternativ. Det borde betyda att kongressen följer Carin Jämtins linje för ett par år sedan: att stänga minst en reaktor under nästa mandatperiod.
Istället gör partistyrelsen en historisk förändring av den energipolitiska linjen. Sverige ska ha ett elöverskott, heter det nu. Alltså: reaktorer ska inte stängas i den takt det finns alternativ. Det kommer att göra det svårare för vindkraft och biobränslen, hur mycket Mona Sahlin än talar om grön omställning.
I natt kommer också en annan central fråga upp, under skatteavsnittet. Flera motioner kräver att svenska klimat- och energiskatter harmoniseras med omvärlden. Skulle den linjen vinna blir det ännu svårare att få fram alternativen,
De socialdemokratiska ombuden borde visa att talet om energiomställningen är allvar och stå fast vid partiets långvariga linje att byta reaktorer mot förnybar el.
Andra om energifrågorna: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Ekot, Ekot2, Exp, GP, SvD, SvD2, Charles Berkow, In your face, Jonas Sjöstedt
När centerpartiet bytte kurs i våras lovade Maud Olofsson att skattebetalarna inte skulle betala för ny kärnkraft. Maria Wetterstrand ställer den relevanta frågan om det fortfarande gäller, när nu statens energiföretag tänker investera många miljarder i ekonomiskt osäkra projekt.
För Socialdemokraterna borde svaret vara enkelt. Partiet har ett beslut sedan nästan två decennier: kärnkraften ska avvecklas i den takt som det finns förnybara alternativ. Det borde betyda att kongressen följer Carin Jämtins linje för ett par år sedan: att stänga minst en reaktor under nästa mandatperiod.
Istället gör partistyrelsen en historisk förändring av den energipolitiska linjen. Sverige ska ha ett elöverskott, heter det nu. Alltså: reaktorer ska inte stängas i den takt det finns alternativ. Det kommer att göra det svårare för vindkraft och biobränslen, hur mycket Mona Sahlin än talar om grön omställning.
I natt kommer också en annan central fråga upp, under skatteavsnittet. Flera motioner kräver att svenska klimat- och energiskatter harmoniseras med omvärlden. Skulle den linjen vinna blir det ännu svårare att få fram alternativen,
De socialdemokratiska ombuden borde visa att talet om energiomställningen är allvar och stå fast vid partiets långvariga linje att byta reaktorer mot förnybar el.
Andra om energifrågorna: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Ekot, Ekot2, Exp, GP, SvD, SvD2, Charles Berkow, In your face, Jonas Sjöstedt
torsdag 29 oktober 2009
Linjen om Afghanistan står fast - eller?
Partistyrelsen hade inga problem att vinna voteringarna om Afghanistan och om en mjukare syn på FN-mandat för militära insatser. Det senare beslutet är historiskt efter så många decennier av starkt stöd för FN-stadgan. Afghanistan-debatten lär fortsätta.
Jag noterade en sak Jan Eliasson lovade om soldaterna i Afghanistan: "vi ska inte gå över de 500 vi har sagt".
Blir det också Socialdemokraternas linje när riksdagen röstar nästa gång?
Andra om kongressen: SvD, Claes Krantz, Mitt i steget, Åsa Lindestam
Jag noterade en sak Jan Eliasson lovade om soldaterna i Afghanistan: "vi ska inte gå över de 500 vi har sagt".
Blir det också Socialdemokraternas linje när riksdagen röstar nästa gång?
Andra om kongressen: SvD, Claes Krantz, Mitt i steget, Åsa Lindestam
Seger för Jytte Guteland
SSU har en politisk stjärna som ordförande. Jytte Guteland vann en kraftig majoritet på kongressen för att erkänna Västsahara (tillsammans med andra talare som argumenterade för samma sak).
Partiet centralt har varit oroligt för att Sverige ska isoleras genom en sådan linje. Kanske det, men man ska minnas att EU-länderna är djupt oeniga om erkännandet av Kosovo, en fråga som ändå inte hindrar ett land som Spanien att ha inflytande på andra frågor inom EU.
Urban Ahlin och partistyrelsen förlorade även en annan fråga, som kan bli mer dramatisk än erkännandet av Västsahara. Kongressen beslöt att Socialdemokraterna ska verka för att folkmordet på armenier m fl 1914-1918 ska erkännas av Sverige, EU och FN. Det är ett beslut som lär leda till kraftiga turkiska motreaktioner.
Följ kongressen via Netroots.
[UPPDATERING Bitte Hammargren skriver som vanligt lysande om beslutet på sin Mellanösternblogg]
Andra om besluten: SvD, Johan Bu(s)er, Jytte Guteland, Rasmus Lenefors
Partiet centralt har varit oroligt för att Sverige ska isoleras genom en sådan linje. Kanske det, men man ska minnas att EU-länderna är djupt oeniga om erkännandet av Kosovo, en fråga som ändå inte hindrar ett land som Spanien att ha inflytande på andra frågor inom EU.
Urban Ahlin och partistyrelsen förlorade även en annan fråga, som kan bli mer dramatisk än erkännandet av Västsahara. Kongressen beslöt att Socialdemokraterna ska verka för att folkmordet på armenier m fl 1914-1918 ska erkännas av Sverige, EU och FN. Det är ett beslut som lär leda till kraftiga turkiska motreaktioner.
Följ kongressen via Netroots.
[UPPDATERING Bitte Hammargren skriver som vanligt lysande om beslutet på sin Mellanösternblogg]
Andra om besluten: SvD, Johan Bu(s)er, Jytte Guteland, Rasmus Lenefors
Bra tal av Urban Ahlin
Debatten om internationell politik har börjat. Urban Ahlin inledde med ett starkt tal som snabbt fick sorlet i Victoriahallen att ersättas av tyst koncentration hos ombuden. En tystnad som avbröts av applåder när Urban Ahlin bad demokratikämparna från Vitryssland att resa sig.
Urban Ahlin talade om välfärdsklyftan genom Medelhavet och uppmuntrade till samarbete med Nordafrika på samma sätt som med Baltikum en gång i tiden. Han kritiserade Carl Bildt för att inte fortsätta dialogen med arabiska länder i EU:s närområde. "Det euroislamprojekt som Lena Hjelm-Wallén och Anna Lindh initierade ligger för fäfot", sa Ahlin bland annat.
Talen innehöll också hård kritik av Israels angrepp på Gaza och krav på att följa upp Goldstonerapporten: "Krigsförbrytelser ska bestraffas. Punkt slut."
Carl Bildt fick även kritik för att inte prioritera nedrustningsarbetet, trots Blixkommissionens förslag och Obamas nya initiativ.
Slutligen tog Urban Ahlin upp "det nya massförstörelsevapnet" - sexuella övergrepp i krig. "För en socialdemokratisk regering kommer kvinnors rättigheter att stå i centrum", lovade han, återigen med kritik mot Carl Bildts ointresse.
Det var ett utmärkt tal, inte minst därför att det lyfte fram EU:s möjligheter tydligare än i de politiska riktlinjerna.
Däremot nämnde inte Urban Ahlin ordet Afghanistan en enda gång.
[UPPDATERING: Arbetsfördelningen var tydligen sådan att Jan Eliasson talade om Afghanistan under nästa avsnitt]
Urban Ahlin talade om välfärdsklyftan genom Medelhavet och uppmuntrade till samarbete med Nordafrika på samma sätt som med Baltikum en gång i tiden. Han kritiserade Carl Bildt för att inte fortsätta dialogen med arabiska länder i EU:s närområde. "Det euroislamprojekt som Lena Hjelm-Wallén och Anna Lindh initierade ligger för fäfot", sa Ahlin bland annat.
Talen innehöll också hård kritik av Israels angrepp på Gaza och krav på att följa upp Goldstonerapporten: "Krigsförbrytelser ska bestraffas. Punkt slut."
Carl Bildt fick även kritik för att inte prioritera nedrustningsarbetet, trots Blixkommissionens förslag och Obamas nya initiativ.
Slutligen tog Urban Ahlin upp "det nya massförstörelsevapnet" - sexuella övergrepp i krig. "För en socialdemokratisk regering kommer kvinnors rättigheter att stå i centrum", lovade han, återigen med kritik mot Carl Bildts ointresse.
Det var ett utmärkt tal, inte minst därför att det lyfte fram EU:s möjligheter tydligare än i de politiska riktlinjerna.
Däremot nämnde inte Urban Ahlin ordet Afghanistan en enda gång.
[UPPDATERING: Arbetsfördelningen var tydligen sådan att Jan Eliasson talade om Afghanistan under nästa avsnitt]
Fram med klimatpengarna, EU
EU-toppmötet i Bryssel har börjat. Klarar regeringscheferna att bli överens om klimatstödet till världens fattiga länder? Det blir ett test på Fredrik Reinfeldts ledarskap.
Nyhetsajten Euractiv publicerar det utkast till slutsatser, som jag citerade på min engelskspråkiga blogg redan i söndags. Jag tror man ska granska tre saker särskilt noga när toppmötet redovisar sina resultat:
* Hur stor total finansiering från de rika ländernas statskassor anser EU-ledarna att det behövs?
* Hur många miljarder euro lovar EU under de närmaste åren?
* Hur ska kostnaderna fördelas, efter utsläpp eller efter BNP?
Fast den första frågan är om regeringarna över huvud taget blir överens eller om de skjuter på frågan - i så fall ett stort bakslag för Reinfeldt.
Se min engelskspråkiga analys för en djupare diskussion om detta.
Mona Sahlin och Margot Wallström har redan pressat på om klimatet på den socialdemokratiska jobbkongressen. Räkna med fler miljöbudskap därifrån i morgon eftermiddag, när kongressen diskuterar klimat och EU-toppmötet avslutas.
[UPPDATERING Den nya kompromiss Sverige lagt fram verkar gå i rätt riktning, men djävulen finns i detaljerna. Går den nyvalda tyska regeringen med på att ge mer pengar till Polen? Tänker länderna i östra Europa verkligen avstå från sina överblivna utsläppsrätter?]
Andra om EU-toppmötet: DN, Ekot, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Peter Andersson
Nyhetsajten Euractiv publicerar det utkast till slutsatser, som jag citerade på min engelskspråkiga blogg redan i söndags. Jag tror man ska granska tre saker särskilt noga när toppmötet redovisar sina resultat:
* Hur stor total finansiering från de rika ländernas statskassor anser EU-ledarna att det behövs?
* Hur många miljarder euro lovar EU under de närmaste åren?
* Hur ska kostnaderna fördelas, efter utsläpp eller efter BNP?
Fast den första frågan är om regeringarna över huvud taget blir överens eller om de skjuter på frågan - i så fall ett stort bakslag för Reinfeldt.
Se min engelskspråkiga analys för en djupare diskussion om detta.
Mona Sahlin och Margot Wallström har redan pressat på om klimatet på den socialdemokratiska jobbkongressen. Räkna med fler miljöbudskap därifrån i morgon eftermiddag, när kongressen diskuterar klimat och EU-toppmötet avslutas.
[UPPDATERING Den nya kompromiss Sverige lagt fram verkar gå i rätt riktning, men djävulen finns i detaljerna. Går den nyvalda tyska regeringen med på att ge mer pengar till Polen? Tänker länderna i östra Europa verkligen avstå från sina överblivna utsläppsrätter?]
Andra om EU-toppmötet: DN, Ekot, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Peter Andersson
Vässa EU-politiken, (S)
Många av frågorna på (S)-kongressen avgörs i EU. Ändå står det inte mycket om nya EU-initiativ i förslaget till politiska riktlinjer. Socialdemokraterna borde utveckla sin europapolitik och berätta vilka nya förslag partiet vill se under nästa mandatperiod.
Igår fick ombuden se en hälsning från Spaniens premiärminister Zapatero. Han ville samarbeta om en progressiv politik i EU för jobben, jämställdheten och miljön. Sverige och Spanien har cyklat tandem förr, till exempel för att få igenom EU:s jämställdhetspakt.
Bland motionerna till (S)-kongressen finns till exempel utmärkta förslag om att skärpa EU:s konsumentpolitik. Partistyrelsen skriver bort dem med en gäspning. Det är synd. Även när det gäller nedladdning på nätet måste en lösning innehålla förslag till nya EU-regler, men sådana initiativ hittar jag inte. (S)-ledningen borde fånga upp medlemmarnas goda idéer och sammanföra dem till en tydlig plattform för EU-arbetet om partiet vinner valet.
Klimatet är ett undantag, där har de rödgröna redan en gemensam linje för att driva på EU. Men det finns många andra områden där (S) behöver vara mer konkret än i plattformen inför EU-valet i juni.
Kvällens internationella debatt kommer nog ändå att handla mest om Afghanistan, Mellanöstern, FN-mandat och Västsahara.
Kanske blir striden om Afghanistan inte lika hård som det verkade före kongressen. Liksom i andra frågor så har yrkandena jämkats samman i temagrupper och underhandsdiskussioner. Linjen tycks bli att kräva en tydlig FN-samordning av alla insatser i Afghanistan, där USA inte längre kan föra sitt eget krig parallellt med ISAF. Annars kan inte Sverige långsiktigt vara kvar. Något årtal för ett tillbakadragande av svensk trupp verkar inte finnas med i kompromisstexten. Det blir säkert en het debatt i alla fall, men partistyrelsen har en hyfsad chans att klara den.
Även när det folkrätten verkar kompromissen gjord på förhand. Broderskap har, något förvånande, gått med på en skrivning om att militära insatser kan vara OK även utan godkännande av FN:s säkerhetsråd. Maj-Britt Theorin och Stockholms arbetarekommun är knappast nöjda, men får svårt att nå en majoritet.
Andra om (S)-kongressen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Claes Krantz, Gudrun Schyman (hos Arvid Falk), HBT-sossen, In your face, Mitt i Steget, Per Westberg, Peter Andersson, Peter Högberg, Rasmus Lenefors, Ulf Bjereld
Igår fick ombuden se en hälsning från Spaniens premiärminister Zapatero. Han ville samarbeta om en progressiv politik i EU för jobben, jämställdheten och miljön. Sverige och Spanien har cyklat tandem förr, till exempel för att få igenom EU:s jämställdhetspakt.
Bland motionerna till (S)-kongressen finns till exempel utmärkta förslag om att skärpa EU:s konsumentpolitik. Partistyrelsen skriver bort dem med en gäspning. Det är synd. Även när det gäller nedladdning på nätet måste en lösning innehålla förslag till nya EU-regler, men sådana initiativ hittar jag inte. (S)-ledningen borde fånga upp medlemmarnas goda idéer och sammanföra dem till en tydlig plattform för EU-arbetet om partiet vinner valet.
Klimatet är ett undantag, där har de rödgröna redan en gemensam linje för att driva på EU. Men det finns många andra områden där (S) behöver vara mer konkret än i plattformen inför EU-valet i juni.
Kvällens internationella debatt kommer nog ändå att handla mest om Afghanistan, Mellanöstern, FN-mandat och Västsahara.
Kanske blir striden om Afghanistan inte lika hård som det verkade före kongressen. Liksom i andra frågor så har yrkandena jämkats samman i temagrupper och underhandsdiskussioner. Linjen tycks bli att kräva en tydlig FN-samordning av alla insatser i Afghanistan, där USA inte längre kan föra sitt eget krig parallellt med ISAF. Annars kan inte Sverige långsiktigt vara kvar. Något årtal för ett tillbakadragande av svensk trupp verkar inte finnas med i kompromisstexten. Det blir säkert en het debatt i alla fall, men partistyrelsen har en hyfsad chans att klara den.
Även när det folkrätten verkar kompromissen gjord på förhand. Broderskap har, något förvånande, gått med på en skrivning om att militära insatser kan vara OK även utan godkännande av FN:s säkerhetsråd. Maj-Britt Theorin och Stockholms arbetarekommun är knappast nöjda, men får svårt att nå en majoritet.
Andra om (S)-kongressen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Claes Krantz, Gudrun Schyman (hos Arvid Falk), HBT-sossen, In your face, Mitt i Steget, Per Westberg, Peter Andersson, Peter Högberg, Rasmus Lenefors, Ulf Bjereld
onsdag 28 oktober 2009
Anna Lindhs vänner inledde kongressen
Socialdemokraternas jobbkongress började med tal och temagrupper. Mona Sahlin drog upp konfliktlinjerna inför valet, med påtagligt självförtroende. De politiska nyheterna var kanske inte så många, men talet var ideologiskt tydligt och handlade både om dagspolitikens konflikter och om drömmarna kring framtiden. När Mona Sahlin talar om frågor som hon verkligen brinner för - som kvinnors rättigheter och ungdomars villkor - då når hon fram på ett sätt som få andra politiker.
Jens Stoltenberg höll ett roligt och bejublat tal om att vinna val med en rödgrön allians. Nu ikväll har Georgios Papandreou berättat om sin politiska vision som nyvald premiärminister: "Grekland är tillbaka. Grekland står på fredens sida, för rättvisa och grön utveckling i hela världen". Margot Wallström har talat om hållbar utveckling och uppmuntrat Barack Obama att komma till Köpenhamn för att berätta vad USA vill göra mot klimatförändringarna.
Det har varit ett bra sakinnehåll, men för mig är det ändå en känsla som är starkast. Tänk om Anna Lindh fått uppleva detta. Jag spekulerar aldrig om vad hon skulle ha tyckt i dagspolitiska sakfrågor. Men en sak vet jag: Anna hade varit mycket glad över en partikongress som inleds med tal av Mona Sahlin, Jens Stoltenberg, Georgios Papandreou och Margot Wallström.
Jens Stoltenberg höll ett roligt och bejublat tal om att vinna val med en rödgrön allians. Nu ikväll har Georgios Papandreou berättat om sin politiska vision som nyvald premiärminister: "Grekland är tillbaka. Grekland står på fredens sida, för rättvisa och grön utveckling i hela världen". Margot Wallström har talat om hållbar utveckling och uppmuntrat Barack Obama att komma till Köpenhamn för att berätta vad USA vill göra mot klimatförändringarna.
Det har varit ett bra sakinnehåll, men för mig är det ändå en känsla som är starkast. Tänk om Anna Lindh fått uppleva detta. Jag spekulerar aldrig om vad hon skulle ha tyckt i dagspolitiska sakfrågor. Men en sak vet jag: Anna hade varit mycket glad över en partikongress som inleds med tal av Mona Sahlin, Jens Stoltenberg, Georgios Papandreou och Margot Wallström.
Peter Hultqvist på väg in i VU
Det är märkligt att ströva runt på den enorma Älvsjömässan. Ombuden på (S)-kongressen vandrar en smula desorienterade runt i de långa korridorerna på väg från temagrupper till middag. Jag tittar bakom ett draperi och där står tre män i vitklädda overaller och fixar med en segelbåt.
Bakom andra kulisser pågår fortfarande striden om VU-posterna.
Det senaste jag hört är att Peter Hultqvist är på god väg in i det verkställande utskottet. Nu är det istället Mikael Damberg från Stockholms län som ligger illa till. Men kvällen och natten är lång.
Vi får se hur det slutar.
Jag återkommer till dagens tal senare ikväll eller tidigt i morgon bitti.
[UPPDATERING Ekot ger sin bild av VU-valet torsdag morgon.]
[UPPDATERING 2 Peter Hultqvist valdes klockan nio fredag morgon till suppleant i det verkställande utskottet tillsammans med de övriga jag nämnde i tisdags.Västsveriges partidistrikt blev utmanövrerade igen, Urban Ahlin fick inte någon plats.]
Bakom andra kulisser pågår fortfarande striden om VU-posterna.
Det senaste jag hört är att Peter Hultqvist är på god väg in i det verkställande utskottet. Nu är det istället Mikael Damberg från Stockholms län som ligger illa till. Men kvällen och natten är lång.
Vi får se hur det slutar.
Jag återkommer till dagens tal senare ikväll eller tidigt i morgon bitti.
[UPPDATERING Ekot ger sin bild av VU-valet torsdag morgon.]
[UPPDATERING 2 Peter Hultqvist valdes klockan nio fredag morgon till suppleant i det verkställande utskottet tillsammans med de övriga jag nämnde i tisdags.Västsveriges partidistrikt blev utmanövrerade igen, Urban Ahlin fick inte någon plats.]
"Självstyre" att smita från ansvar
Ekerö har bara tagit emot fem flyktingar det senaste året och de har ordnat sina bostäder själva. Det kommunala självstyret har blivit ett sätt att bygga murar kring "vita" segregerade områden. Socialdemokraterna måste skärpa kraven på alla kommuner att ta emot flyktingar under veckans kongress.
Dagens Nyheter visar hur ojämnt flyktingmottagandet i Stockholms län är. Rika villakommuner som Ekerö, Täby och Danderyd tar emot få flyktingar, andra kommuner som Södertälje och Botkyrka tar emot många. Det är ingen nyhet, men för varje år växer klyftorna (liksom de gör i andra delar av Sverige).
De som älskar det kommunala självstyret borde läsa hur moderaten Peter Carpelan slingrar sig när han ska förklara varför Ekerö stängt dörrarna. Migrationsverket har inte anvisat så många, säger han. Ägardirektivet till bostadsbolaget om fler flyktingar visar sig vara ett muntligt samtal med VD, som Ekerö Bostäder själva inte verkar känna till. Moderaterna på Ekerö använder inte samma främlingsfientliga ord som Jimmie Åkesson, men genom sin politiska praktik hjälper de Sverigedemokraterna att växa.
Socialdemokraterna är bättre än den borgerliga regeringen när det gäller att alla kommuner ska ta emot flyktingar, men partiet vågar ändå inte gå tillräckligt långt. Det fungerar inte enbart med morötter när kommuner som Ekerö inte förstår att de själva skulle tjäna på mer mångfald. (S) borde besluta att skärpa bostadsförsörjningslagen ordentligt, och ställa tydliga krav på kommunerna att ta emot flyktingar för att få del av generella statliga stöd.
Det skulle för övrigt vara spännande att veta hur Svenska Kyrkan agerar på Ekerö. Efter ärkebiskop Anders Wejryds intensiva engagemang för att ge uppehållstillstånd utan individuell prövning så måste väl kyrkoherdarna på Mälaröarna dundra mot Peter Carpelan var och varannan söndag?
Andra om Ekerö, flyktingar, (S)-kongress: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Expressen, Exp2, SvD, Jonas Morian, Mitt i Steget, Robert Noord, Utsikt från ett tak
Dagens Nyheter visar hur ojämnt flyktingmottagandet i Stockholms län är. Rika villakommuner som Ekerö, Täby och Danderyd tar emot få flyktingar, andra kommuner som Södertälje och Botkyrka tar emot många. Det är ingen nyhet, men för varje år växer klyftorna (liksom de gör i andra delar av Sverige).
De som älskar det kommunala självstyret borde läsa hur moderaten Peter Carpelan slingrar sig när han ska förklara varför Ekerö stängt dörrarna. Migrationsverket har inte anvisat så många, säger han. Ägardirektivet till bostadsbolaget om fler flyktingar visar sig vara ett muntligt samtal med VD, som Ekerö Bostäder själva inte verkar känna till. Moderaterna på Ekerö använder inte samma främlingsfientliga ord som Jimmie Åkesson, men genom sin politiska praktik hjälper de Sverigedemokraterna att växa.
Socialdemokraterna är bättre än den borgerliga regeringen när det gäller att alla kommuner ska ta emot flyktingar, men partiet vågar ändå inte gå tillräckligt långt. Det fungerar inte enbart med morötter när kommuner som Ekerö inte förstår att de själva skulle tjäna på mer mångfald. (S) borde besluta att skärpa bostadsförsörjningslagen ordentligt, och ställa tydliga krav på kommunerna att ta emot flyktingar för att få del av generella statliga stöd.
Det skulle för övrigt vara spännande att veta hur Svenska Kyrkan agerar på Ekerö. Efter ärkebiskop Anders Wejryds intensiva engagemang för att ge uppehållstillstånd utan individuell prövning så måste väl kyrkoherdarna på Mälaröarna dundra mot Peter Carpelan var och varannan söndag?
Andra om Ekerö, flyktingar, (S)-kongress: AB, AB2, DN, DN2, DN3, Expressen, Exp2, SvD, Jonas Morian, Mitt i Steget, Robert Noord, Utsikt från ett tak
tisdag 27 oktober 2009
Urban Ahlin eller Peter Hultqvist?
Personval är spännande, det går inte att komma ifrån. Socialdemokraterna ska göra en stor förnyelse av sitt verkställande utskott på veckans kongress. Den nya generation som väljs kommer att prägla partiets arbete.
Ingenting är klart förrän allt är klart, brukar det heta. Såvitt jag förstår kan ändå några personer räkna med att komma in i VU (som ordinarie eller suppleanter): Carin Jämtin, Anneli Hulthén, Tomas Eneroth, Mikael Damberg och Ylva Johansson. Mot denna uppräkning kan man möjligen invända att VU blir "Stockholmstungt" - men å andra sidan är det nödvändigt för (S) att lyfta fram sina företrädare i huvudstaden för att vinna valet nästa år. Göteborg skulle i alla fall äntligen få in en representant i VU efter Göran Johansson.
Mona Sahlin tryckte på för två kandidater: Ylva Johansson och Thomas Bodström. Hon vann en halv seger, men Bodströms partiförankring är för svag för en VU-post.
Den mest kontroversiella frågan ser ut att vara om Urban Ahlin eller Peter Hultqvist får en plats i VU. Skogslänen är starka och vill gärna ha Hultqvist, men Ahlin har varit med länge och har ett brett kontaktnät.
Urban Ahlin står i centrum på flera sätt. Klarar han hem Afghanistandebatten på egen hand eller måste partiets veteraner som Jan Eliasson och Lena Hjelm-Wallén rycka in?
Kongressen blir en test på vilket förtroende (S) har för sin utrikespolitiske talesman.
Andra om VU-valet: Expressen
Ingenting är klart förrän allt är klart, brukar det heta. Såvitt jag förstår kan ändå några personer räkna med att komma in i VU (som ordinarie eller suppleanter): Carin Jämtin, Anneli Hulthén, Tomas Eneroth, Mikael Damberg och Ylva Johansson. Mot denna uppräkning kan man möjligen invända att VU blir "Stockholmstungt" - men å andra sidan är det nödvändigt för (S) att lyfta fram sina företrädare i huvudstaden för att vinna valet nästa år. Göteborg skulle i alla fall äntligen få in en representant i VU efter Göran Johansson.
Mona Sahlin tryckte på för två kandidater: Ylva Johansson och Thomas Bodström. Hon vann en halv seger, men Bodströms partiförankring är för svag för en VU-post.
Den mest kontroversiella frågan ser ut att vara om Urban Ahlin eller Peter Hultqvist får en plats i VU. Skogslänen är starka och vill gärna ha Hultqvist, men Ahlin har varit med länge och har ett brett kontaktnät.
Urban Ahlin står i centrum på flera sätt. Klarar han hem Afghanistandebatten på egen hand eller måste partiets veteraner som Jan Eliasson och Lena Hjelm-Wallén rycka in?
Kongressen blir en test på vilket förtroende (S) har för sin utrikespolitiske talesman.
Andra om VU-valet: Expressen
Satsa på ungdomarna
Jytte Guteland har tillräckligt bra argument för att kunna strunta i äldre mäns härskartekniker. SSU ställer viktiga krav om ungdomar inför (S)-kongressen. På en punkt borde Socialdemokraterna lova ännu mer: uppväxtvillkoren i miljonprogrammet.
Aktuellt visade igår hur SSU-ordföranden försökte övertyga kongressdelegationen i Västerbotten om sina förslag: fler högskoleplatser, välfärdsjobb, utbildningsvikariat och platser på komvux. Jytte Guteland möttes av intresse från rätt många, men kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå lekte med en dator och kollade sin mobil medan SSU-ordföranden talade.
Det såg ut som klassisk manlig härskarteknik, men det biter knappast på Jytte Guteland. (Lennart Holmlund ger sin version här)
Socialdemokraterna centralt har redan lyft fram ungdomarna med förslag som gör stor skillnad mot alliansens politik. Det behövs verkligen i en tid av rekordhög ungdomarbetslöshet och skriande bostadsbrist.
Ändå är partistyrelsens förslag till kongressen otillräckliga. Vi håller på att få en hel generation som hamnar utanför.
Därför är det bra att SSU driver på partiet. Jag skulle gärna ha sett ett femte krav på Jytte Gutelands lista: genomför det miljardprogram för miljonprogrammet som Mona Sahlin lovat.
Investera i bättre förortsskolor, fritidsgårdar och närpoliser. Det finns otroligt mycket att göra (Luciano Astudillo och jag har utvecklat det i Tiden tidigare). Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har istället bantat Mona Sahlins miljardprogram.
Få frågor är lika viktiga på (S)-kongressen som ungdomars villkor. Förhoppningsvis lyssnar ombuden mer på SSU än Lennart Holmlund verkade göra i Lycksele.
Andra om (S)-kongressen: AB, GP, SvD, SvD2, Jonas Morian, Mitt i Steget, Peter Andersson, Åsa Westlund
Aktuellt visade igår hur SSU-ordföranden försökte övertyga kongressdelegationen i Västerbotten om sina förslag: fler högskoleplatser, välfärdsjobb, utbildningsvikariat och platser på komvux. Jytte Guteland möttes av intresse från rätt många, men kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå lekte med en dator och kollade sin mobil medan SSU-ordföranden talade.
Det såg ut som klassisk manlig härskarteknik, men det biter knappast på Jytte Guteland. (Lennart Holmlund ger sin version här)
Socialdemokraterna centralt har redan lyft fram ungdomarna med förslag som gör stor skillnad mot alliansens politik. Det behövs verkligen i en tid av rekordhög ungdomarbetslöshet och skriande bostadsbrist.
Ändå är partistyrelsens förslag till kongressen otillräckliga. Vi håller på att få en hel generation som hamnar utanför.
Därför är det bra att SSU driver på partiet. Jag skulle gärna ha sett ett femte krav på Jytte Gutelands lista: genomför det miljardprogram för miljonprogrammet som Mona Sahlin lovat.
Investera i bättre förortsskolor, fritidsgårdar och närpoliser. Det finns otroligt mycket att göra (Luciano Astudillo och jag har utvecklat det i Tiden tidigare). Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har istället bantat Mona Sahlins miljardprogram.
Få frågor är lika viktiga på (S)-kongressen som ungdomars villkor. Förhoppningsvis lyssnar ombuden mer på SSU än Lennart Holmlund verkade göra i Lycksele.
Andra om (S)-kongressen: AB, GP, SvD, SvD2, Jonas Morian, Mitt i Steget, Peter Andersson, Åsa Westlund
måndag 26 oktober 2009
(S)-kongressen - en jättelik tankesmedja
Socialdemokratin har fortfarande en imponerande styrka. Det syns i mängden av välskrivna motioner till partikongressen, som börjar på onsdag. Ombuden kommer att argumentera för och emot att-satser till sent på nätterna. Samtidigt deltar de i en jättelik tankesmedja.
Politik blir lätt mediefixerad, som när Svenska Dagbladet idag försöker dra slutsatser om att Mona Sahlin syns mycket i medierna. Det är inte så konstigt när hennes parti är i opposition och inte har några statsråd att visa fram.
Visst är mediebilden viktig, men socialdemokratins styrka finns framför allt hos de aktiva medlemmarna. Därför är det intressant med det starka stödet för Mona Sahlins mer demokratiska ledarstil som Svenska Dagbladet också redovisar.
För min del ska jag särskilt följa debatterna på fyra områden, där jag tycker det finns brister i förslaget till politiska riktlinjer (se mitt tidigare inlägg):
Vem ska betala för marknadslösningarna i välfärden?
Vart tog EU vägen?
Tappa inte bort integrationspolitiken
Satsa på förnybar energi
Det blir en spännande vecka, även utan fler KGB-historier.
Andra om (S)-kongressen: AB, AB2, Agenda, Anna Vikström, Claes Krantz, Gunilla Svantorp, Johan Linander, Mitt i Steget, Peter Andersson
Politik blir lätt mediefixerad, som när Svenska Dagbladet idag försöker dra slutsatser om att Mona Sahlin syns mycket i medierna. Det är inte så konstigt när hennes parti är i opposition och inte har några statsråd att visa fram.
Visst är mediebilden viktig, men socialdemokratins styrka finns framför allt hos de aktiva medlemmarna. Därför är det intressant med det starka stödet för Mona Sahlins mer demokratiska ledarstil som Svenska Dagbladet också redovisar.
För min del ska jag särskilt följa debatterna på fyra områden, där jag tycker det finns brister i förslaget till politiska riktlinjer (se mitt tidigare inlägg):
Vem ska betala för marknadslösningarna i välfärden?
Vart tog EU vägen?
Tappa inte bort integrationspolitiken
Satsa på förnybar energi
Det blir en spännande vecka, även utan fler KGB-historier.
Andra om (S)-kongressen: AB, AB2, Agenda, Anna Vikström, Claes Krantz, Gunilla Svantorp, Johan Linander, Mitt i Steget, Peter Andersson
söndag 25 oktober 2009
Låt Andreas Carlgren sköta klimatförhandlingarna
Vem ska betala för de stora klimatinvesteringarna i u-länderna? Det blir en huvudfråga på EU-toppmötet 29-30 oktober. Finansdepartementets rigida hållning försvårar en lösning.
Jag skriver om läget inför toppmötet på min engelskspråkiga blogg. Problemen är tillräckligt många ändå utan att interna strider i regeringskansliet ska göra situationen ännu svårare.
Den här gången finns ingen Lars Danielsson som kan jämka samman departementen och ge förhandlarna klara instruktioner. Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind är inte stark nog.
Statsministern måste själv sätta ned foten, även om det kräver att Anders Borg får ta ett steg tillbaka. Låt miljöminister Andreas Carlgren få en rimlig chans att sy ihop klimatpaketet.
Jag skriver om läget inför toppmötet på min engelskspråkiga blogg. Problemen är tillräckligt många ändå utan att interna strider i regeringskansliet ska göra situationen ännu svårare.
Den här gången finns ingen Lars Danielsson som kan jämka samman departementen och ge förhandlarna klara instruktioner. Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind är inte stark nog.
Statsministern måste själv sätta ned foten, även om det kräver att Anders Borg får ta ett steg tillbaka. Låt miljöminister Andreas Carlgren få en rimlig chans att sy ihop klimatpaketet.
lördag 24 oktober 2009
Vänsterpolitik kan stoppa Sverigedemokraterna
Kritiken mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet övergår i spelteori om regeringsalternativ. Det är begripligt, men låt inte Jimmie Åkesson komma undan så enkelt. Politikens innehåll är det viktigaste för att hindra hans parti att få inflytande på riksnivå.
Jag var utomlands i början av veckan när Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons islamofoba artikel. Många har skrivit klokt om Åkessons faktafel och angrepp på en stor del av Sveriges befolkning.
Tyvärr verkar debatten nu handla mer om vem som ska bilda regering ifall Sverigedemokraterna blir vågmästare. För min del tror jag det är olyckligt av två skäl.
För det första därför att det ger väljarna intrycket att deras röster inte spelar någon roll. Många av Sverigedemokraternas potentiella väljare är inte hårdföra rasister utan arbetarklass som tycker att ingen lyssnar, till exempel på deras rädsla för brott.
Riksdagspartiernas löften att samarbeta för att inte ge (Sd) inflytande kan faktiskt göra det lättare för sådana väljare att rösta på Jimmie Åkesson. Det kan, liksom i EU-valen, vara ett sätt för dem att visa sitt missnöje utan att känna sig ansvariga för konsekvenserna (hur fel detta än är). Ulf Bjereld har skrivit klokt om de negativa erfarenheterna från andra länder där man samarbetat över blockgränserna för att försöka stoppa högerpopulism.
För det andra därför att utspelen från Jan Björklund och Maria Wetterstrand tar bort fokus från sakpolitiken. Sverigedemokraterna lockar väljare som av olika skäl är missnöjda med samhället. Det gäller att vara stentuff mot Jimmie Åkessons värderingar, men det räcker inte. Partier som Socialdemokraterna måste visa att de verkligen vill förändra samhället, ha en politik för att förbättra välfärden, bryta segregationen, satsa på förortsskolorna, se till att pensionärer vågar gå ut på kvällarna, skapa jobb också för äldre långtidsarbetslösa.
Blir Sverigedemokraterna vågmästare efter nästa val? Det är centralt för svensk politik, men faktiskt inte den enda frågan. Ännu viktigare är om Jimmie Åkessons parti kan etablera sig som ett stabilt främlingsfientligt parti runt tio procent över flera mandatperioder, eller om Sverigedemokraterna snabbt åker ut efter ett eventuellt inträde i riksdagen 2010. Samarbete över blockgränserna gör det omöjligt att bedriva en progressiv politik mot orättvisor. Då blir det också lättare för (Sd) att växa långsiktigt.
Det är ett av skälen varför Socialdemokraterna måste anta en trovärdig politik mot klassklyftor och segregation på nästa veckas kongress, och inte snegla för mycket högerut.
Andra om debatten kring Sverigedemokraterna: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Expressen, SvD, SvD2, Ett hjärta rött, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen, Mitt i Steget, Peter Andersson, Rödgröna
Jag var utomlands i början av veckan när Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons islamofoba artikel. Många har skrivit klokt om Åkessons faktafel och angrepp på en stor del av Sveriges befolkning.
Tyvärr verkar debatten nu handla mer om vem som ska bilda regering ifall Sverigedemokraterna blir vågmästare. För min del tror jag det är olyckligt av två skäl.
För det första därför att det ger väljarna intrycket att deras röster inte spelar någon roll. Många av Sverigedemokraternas potentiella väljare är inte hårdföra rasister utan arbetarklass som tycker att ingen lyssnar, till exempel på deras rädsla för brott.
Riksdagspartiernas löften att samarbeta för att inte ge (Sd) inflytande kan faktiskt göra det lättare för sådana väljare att rösta på Jimmie Åkesson. Det kan, liksom i EU-valen, vara ett sätt för dem att visa sitt missnöje utan att känna sig ansvariga för konsekvenserna (hur fel detta än är). Ulf Bjereld har skrivit klokt om de negativa erfarenheterna från andra länder där man samarbetat över blockgränserna för att försöka stoppa högerpopulism.
För det andra därför att utspelen från Jan Björklund och Maria Wetterstrand tar bort fokus från sakpolitiken. Sverigedemokraterna lockar väljare som av olika skäl är missnöjda med samhället. Det gäller att vara stentuff mot Jimmie Åkessons värderingar, men det räcker inte. Partier som Socialdemokraterna måste visa att de verkligen vill förändra samhället, ha en politik för att förbättra välfärden, bryta segregationen, satsa på förortsskolorna, se till att pensionärer vågar gå ut på kvällarna, skapa jobb också för äldre långtidsarbetslösa.
Blir Sverigedemokraterna vågmästare efter nästa val? Det är centralt för svensk politik, men faktiskt inte den enda frågan. Ännu viktigare är om Jimmie Åkessons parti kan etablera sig som ett stabilt främlingsfientligt parti runt tio procent över flera mandatperioder, eller om Sverigedemokraterna snabbt åker ut efter ett eventuellt inträde i riksdagen 2010. Samarbete över blockgränserna gör det omöjligt att bedriva en progressiv politik mot orättvisor. Då blir det också lättare för (Sd) att växa långsiktigt.
Det är ett av skälen varför Socialdemokraterna måste anta en trovärdig politik mot klassklyftor och segregation på nästa veckas kongress, och inte snegla för mycket högerut.
Andra om debatten kring Sverigedemokraterna: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Expressen, SvD, SvD2, Ett hjärta rött, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen, Mitt i Steget, Peter Andersson, Rödgröna
fredag 23 oktober 2009
Gunilla Carlsson vill ha en stark biståndskommissionär i EU
Fredrik Reinfeldt hade igår ett diskret möte med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. En god gissning är att de bland annat talade om nästa svenska kommissionsledamot. Gunilla Carlsson nämns som en av huvudkandidaterna, med bistånd som möjligt ansvarsområde.
Just nu är Gunilla Carlsson värd för den jättelika konferensen European Development Days på Älvsjömässan. För några timmar sedan frågade jag henne vilken roll nästa kommissionär för utvecklingssamarbete bör ha.
Det pågår en intensiv dragkamp i Bryssel om hur makten ska delas mellan biståndskommissionären och den nye Höge representanten, som också ska vara vice ordförande i EU-kommissionen. Medlemsländernas ambassadörer ska försöka komma överens i dag inför ett ministermöte på måndag.
"Jag tycker att man ska ha en stark utvecklingskommissionär som har bra befogenheter men som sedan naturligtvis också kan arbeta tillsammans med den Höge representanten", säger Gunilla Carlsson.
En av stridsfrågorna är vem som ska ha hand om pengarna. Gunilla Carlsson vill att biståndskommissionären ska ha ansvar både för besluten och för genomförandet:
"Både programmeringen och implementeringen tror jag det är bra att det ligger på samma person."
Det är inte säkert att den kommande Höge representanten håller med om det, eftersom den renodlade utrikesbudgeten är liten i förhållande till biståndet.
Gunilla Carlsson vill att biståndskommissionären får hand även om pengarna till Latinamerika och Asien. För närvarande finns det en konstlad uppdelning mellan ACP-länderna (främst Afrika), som ligger under biståndskommissionären, och andra delar av världen, som ligger under kommissionären för utrikespolitik.
När det gäller en annan stridsfråga i förhandlingarna, landsstrategierna, är Gunilla Carlsson försiktigare. Möjligen kan det bero på att Sverige nyligen lagt ett kompromissförslag i COREPER. Gunilla Carlsson vill inte att den Höge representanten ska ha huvudansvaret för landsstrategierna, men säger att det kan vara ett gemensamt ansvar för biståndskommissionären och den nye "utrikesministern".
Hon betonar också fördelarna med att EU får en Hög representant och en gemensam utrikestjänst:
"Med en Hög representant får vi möjlighet att ha mer av gemensam analys, vi får landdeskar (i EU-organisationen). Så jag hoppas att vi kan lösa ut det här på ett sätt så att vi ökar den politiska trovärdigheten i vårt utrikesengagemang. "
Allt detta kan tyckas abstrakt, men på ett seminarium igår underströk biståndschefer från EU:s stora medlemsländer hur viktig ansvarsfördelningen är för det framtida arbetet. Nu bestäms inriktningen för kanske tio år framåt. Många biståndsorganisationer är oroliga för att fattigdomsbekämpningen tonas ned när Lissabonfördraget genomförs.
Jag frågade också Gunilla Carlsson om en av de sakfrågor hon brukar lyfta fram när det gäller EU:s bistånd, nämligen samstämmigheten mellan olika politikområden. EU-kommissionen föreslår i ett meddelande att färre områden ska granskas i framtiden. Till exempel kommer inte handelspolitiken att finnas med.
"Nej, det är inte så bra", sa Gunilla Carlsson. "Vi håller på att gå igenom det. En del saker är bra, men det finns också delar av meddelandet som vi har en hel del synpunkter på."
Det blir spännande att se på EU-toppmötet nästa vecka hur slutsatserna om Lissabonfördraget och utrikespolitiken ser ut. Och vem som får hand om de frågor som Gunilla Carlsson har så tydliga uppfattningar om.
Andra om EU-kommissionen, bistånd, toppmötet: DN, DN2, Ekot, SvD, SvD2, SvD3
Just nu är Gunilla Carlsson värd för den jättelika konferensen European Development Days på Älvsjömässan. För några timmar sedan frågade jag henne vilken roll nästa kommissionär för utvecklingssamarbete bör ha.
Det pågår en intensiv dragkamp i Bryssel om hur makten ska delas mellan biståndskommissionären och den nye Höge representanten, som också ska vara vice ordförande i EU-kommissionen. Medlemsländernas ambassadörer ska försöka komma överens i dag inför ett ministermöte på måndag.
"Jag tycker att man ska ha en stark utvecklingskommissionär som har bra befogenheter men som sedan naturligtvis också kan arbeta tillsammans med den Höge representanten", säger Gunilla Carlsson.
En av stridsfrågorna är vem som ska ha hand om pengarna. Gunilla Carlsson vill att biståndskommissionären ska ha ansvar både för besluten och för genomförandet:
"Både programmeringen och implementeringen tror jag det är bra att det ligger på samma person."
Det är inte säkert att den kommande Höge representanten håller med om det, eftersom den renodlade utrikesbudgeten är liten i förhållande till biståndet.
Gunilla Carlsson vill att biståndskommissionären får hand även om pengarna till Latinamerika och Asien. För närvarande finns det en konstlad uppdelning mellan ACP-länderna (främst Afrika), som ligger under biståndskommissionären, och andra delar av världen, som ligger under kommissionären för utrikespolitik.
När det gäller en annan stridsfråga i förhandlingarna, landsstrategierna, är Gunilla Carlsson försiktigare. Möjligen kan det bero på att Sverige nyligen lagt ett kompromissförslag i COREPER. Gunilla Carlsson vill inte att den Höge representanten ska ha huvudansvaret för landsstrategierna, men säger att det kan vara ett gemensamt ansvar för biståndskommissionären och den nye "utrikesministern".
Hon betonar också fördelarna med att EU får en Hög representant och en gemensam utrikestjänst:
"Med en Hög representant får vi möjlighet att ha mer av gemensam analys, vi får landdeskar (i EU-organisationen). Så jag hoppas att vi kan lösa ut det här på ett sätt så att vi ökar den politiska trovärdigheten i vårt utrikesengagemang. "
Allt detta kan tyckas abstrakt, men på ett seminarium igår underströk biståndschefer från EU:s stora medlemsländer hur viktig ansvarsfördelningen är för det framtida arbetet. Nu bestäms inriktningen för kanske tio år framåt. Många biståndsorganisationer är oroliga för att fattigdomsbekämpningen tonas ned när Lissabonfördraget genomförs.
Jag frågade också Gunilla Carlsson om en av de sakfrågor hon brukar lyfta fram när det gäller EU:s bistånd, nämligen samstämmigheten mellan olika politikområden. EU-kommissionen föreslår i ett meddelande att färre områden ska granskas i framtiden. Till exempel kommer inte handelspolitiken att finnas med.
"Nej, det är inte så bra", sa Gunilla Carlsson. "Vi håller på att gå igenom det. En del saker är bra, men det finns också delar av meddelandet som vi har en hel del synpunkter på."
Det blir spännande att se på EU-toppmötet nästa vecka hur slutsatserna om Lissabonfördraget och utrikespolitiken ser ut. Och vem som får hand om de frågor som Gunilla Carlsson har så tydliga uppfattningar om.
Andra om EU-kommissionen, bistånd, toppmötet: DN, DN2, Ekot, SvD, SvD2, SvD3
torsdag 22 oktober 2009
Säg nej till Tony Blair
Tony Blair splittrade EU och gick i krig med Irak. Snart kan han bli EU:s första permanenta ordförande. Det skulle ytterligare stärka de stora ländernas makt.
EU-toppmötet nästa vecka kommer kanske att diskutera vilka som ska få Lissabonfördragets nya toppjobb, trots allt. Fredrik Reinfeldt var optimistisk igår efter samtal med Tjeckiens president Vaclav Klaus.
Det är olyckligt att Reinfeldt tänker ge även Tjeckien ett undantag från EU:s rättighetsstadga, men uppenbarligen ser den svenska regeringen ingen annan väg att baxa igenom det nya fördraget. Om alla andra regeringar säger OK och den tjeckiska konstitutionella domstolen avfärdar klagomålen mot fördraget ligger vägen öppen för beslut om de nya toppjobben.
Tony Blair är den enda kandidat som lanserats till jobbet som EU:s permanenta ordförande. Det finns ett starkt momentum för att han blir vald. Visserligen har Nicolas Sarkozy nyligen uttryckt reservationer, men det kan vara fransk taktik för att få andra fördelar (till exempel Hubert Vedrine eller Elisabeth Guigou som EU:s nya "utrikesminister").
Irakkriget är ett problem med Tony Blair. Det finns fler bekymmer. Frankrike, Storbritannien och Tyskland samordnar sig redan mer än tidigare och lägger fram gemensamma förslag, som ställer mindre länder inför fullbordade faktum. Lissabonfördraget stärker de stora länders makt. Om dessutom toppjobben går till personer som Tony Blair blir det ännu svårare för Sverige och andra medelstora stater att påverka besluten.
När de borgerliga partierna var i opposition kritiserade de Göran Perssons stöd till britternas förslag om en permanent ordförande för EU. Det kan skada de mindre länderna, hette det bland annat.
Nu har Fredrik Reinfeldt chansen att visa om det talet var allvar eller bara retorik. Sverige har en unik möjlighet att lansera en EU-ordförande som vågar gå emot de stora länderna när det behövs.
Säg nej till Tony Blair.
EU-toppmötet nästa vecka kommer kanske att diskutera vilka som ska få Lissabonfördragets nya toppjobb, trots allt. Fredrik Reinfeldt var optimistisk igår efter samtal med Tjeckiens president Vaclav Klaus.
Det är olyckligt att Reinfeldt tänker ge även Tjeckien ett undantag från EU:s rättighetsstadga, men uppenbarligen ser den svenska regeringen ingen annan väg att baxa igenom det nya fördraget. Om alla andra regeringar säger OK och den tjeckiska konstitutionella domstolen avfärdar klagomålen mot fördraget ligger vägen öppen för beslut om de nya toppjobben.
Tony Blair är den enda kandidat som lanserats till jobbet som EU:s permanenta ordförande. Det finns ett starkt momentum för att han blir vald. Visserligen har Nicolas Sarkozy nyligen uttryckt reservationer, men det kan vara fransk taktik för att få andra fördelar (till exempel Hubert Vedrine eller Elisabeth Guigou som EU:s nya "utrikesminister").
Irakkriget är ett problem med Tony Blair. Det finns fler bekymmer. Frankrike, Storbritannien och Tyskland samordnar sig redan mer än tidigare och lägger fram gemensamma förslag, som ställer mindre länder inför fullbordade faktum. Lissabonfördraget stärker de stora länders makt. Om dessutom toppjobben går till personer som Tony Blair blir det ännu svårare för Sverige och andra medelstora stater att påverka besluten.
När de borgerliga partierna var i opposition kritiserade de Göran Perssons stöd till britternas förslag om en permanent ordförande för EU. Det kan skada de mindre länderna, hette det bland annat.
Nu har Fredrik Reinfeldt chansen att visa om det talet var allvar eller bara retorik. Sverige har en unik möjlighet att lansera en EU-ordförande som vågar gå emot de stora länderna när det behövs.
Säg nej till Tony Blair.
tisdag 20 oktober 2009
Hård kritik mot Andreas Carlgren
Ikväll äter EU:s miljöministrar middag och diskuterar strategin inför klimatmötet i Köpenhamn. Den europeiska miljörörelsen är missnöjd med Sveriges agerande hittills.
"Vi är mycket bekymrade över Sveriges brist på ledarskap", säger Stephan Singer på Världsnaturfondens EU-kontor. Å ena sidan försöker svenskarna lyssna på alla utan att leda arbetet med den kraft som tidigare förhandlaren Bo Kjellén hade. Å andra sidan finns det ett område där Sverige agerar hårt - möjligheten att slippa minska utsläppen på hemmaplan för att istället satsa pengarna i u-länderna. Det minskar chanserna att stoppa växthuseffekten, menar Stephan Singer:
"Svenskarna vill framstå som gröna, men den verkliga historien är en helt annan" .
När EU:s miljöministrar håller sitt formella möte i morgon är en av huvudfrågorna vad man ska göra med de rättigheter till koldioxidutsläpp som blir över när utsläppssiffrorna år 2012 jämförs med löftena i Kyotoprotokollet. Vissa länder har minskat utsläppen kraftigt, till exempel Ryssland och länder i östra Europa som stängde mängder av ineffektiva industrier efter kommunismens fall.
Världsnaturfonden vill att dessa överblivna utsläppsrätter, "hot air", inte ska vara en förevändning för att slippa göra nya åtgärder. Miljödepartementet i Stockholm har också haft en tuff linje, men nu verkar Andreas Carlgren vara på väg att kompromissa på miljörådsmötet.
På toppmötet nästa vecka står också pengarna till u-länderna på dagordningen. Det ska EU:s finansministrar tala om idag. Även där är det osannolikt att besluten blir särskilt ambitiösa.
Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren har mycket att bevisa om de ska leva upp till retoriken om den ambitiösa klimatpolitiken.
[UPPDATERING: Det blev ingen lösning på frågan om överblivna utsläppsrätter vid miljöministermötet. Köpenhamnsmötet kommer inte att enas om ett juridiskt bindande avtal, säger dessutom Reinfeldts klimatexpert Lars-Erik Liljelund till Der Spiegel. Ändå överger Andreas Carlgren Kyotoprotokollet, som tog enorm kraft att få igenom. Klimatfrågan går mot ett fiasko i december.]
Andra om EU:s miljöministermöte, klimatet: Ekot, SvD
"Vi är mycket bekymrade över Sveriges brist på ledarskap", säger Stephan Singer på Världsnaturfondens EU-kontor. Å ena sidan försöker svenskarna lyssna på alla utan att leda arbetet med den kraft som tidigare förhandlaren Bo Kjellén hade. Å andra sidan finns det ett område där Sverige agerar hårt - möjligheten att slippa minska utsläppen på hemmaplan för att istället satsa pengarna i u-länderna. Det minskar chanserna att stoppa växthuseffekten, menar Stephan Singer:
"Svenskarna vill framstå som gröna, men den verkliga historien är en helt annan" .
När EU:s miljöministrar håller sitt formella möte i morgon är en av huvudfrågorna vad man ska göra med de rättigheter till koldioxidutsläpp som blir över när utsläppssiffrorna år 2012 jämförs med löftena i Kyotoprotokollet. Vissa länder har minskat utsläppen kraftigt, till exempel Ryssland och länder i östra Europa som stängde mängder av ineffektiva industrier efter kommunismens fall.
Världsnaturfonden vill att dessa överblivna utsläppsrätter, "hot air", inte ska vara en förevändning för att slippa göra nya åtgärder. Miljödepartementet i Stockholm har också haft en tuff linje, men nu verkar Andreas Carlgren vara på väg att kompromissa på miljörådsmötet.
På toppmötet nästa vecka står också pengarna till u-länderna på dagordningen. Det ska EU:s finansministrar tala om idag. Även där är det osannolikt att besluten blir särskilt ambitiösa.
Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren har mycket att bevisa om de ska leva upp till retoriken om den ambitiösa klimatpolitiken.
[UPPDATERING: Det blev ingen lösning på frågan om överblivna utsläppsrätter vid miljöministermötet. Köpenhamnsmötet kommer inte att enas om ett juridiskt bindande avtal, säger dessutom Reinfeldts klimatexpert Lars-Erik Liljelund till Der Spiegel. Ändå överger Andreas Carlgren Kyotoprotokollet, som tog enorm kraft att få igenom. Klimatfrågan går mot ett fiasko i december.]
Andra om EU:s miljöministermöte, klimatet: Ekot, SvD
måndag 19 oktober 2009
Är Margot Wallström på väg till FN?
Margot Wallström kan få ett viktigt FN-uppdrag, som särskild representant för kvinnor, fred och säkerhet. Hon var i New York förra veckan och träffade bland annat FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.
Sveriges nuvarande EU-kommissionär har länge engagerat sig för kvinnors rättigheter. När FN nu stärker sitt arbete med sådana frågor är det naturligt att Margot Wallström är aktuell på en tung post, enligt personer med god insyn i FN-systemet.
Det är i första hand två jobb som kan komma ifråga.
Dels den nya tjänsten som biträdande generalsekreterare för kvinnofrågor och jämställdhet, som inrättas när flera FN-organ slås samman. Det jobbet kräver en hel del administration och insiderkunskap om FN-byråkratin.
Mer troligt är att Margot Wallström blir särskild representant för att genomföra FN- resolutionen 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter, ett uppdrag som också kan handla om kvinnor, fred och säkerhet mer generellt. Det är en synnerligen viktig uppgift, att stoppa våld mot kvinnor i konfliktområden som Kongo, hjälpa till att ge dem upprättelse och stärka kvinnors inflytande i samhället.
Ännu är inte finansieringen av den särskilde representantens arbete helt klar, inte heller om det ska finnas en rådgivande kommitté som stöd.
Det är också oklart om den svenska regeringen tagit ställning till frågan.
Skulle Margot Wallström få FN-jobbet är det ett erkännande av hennes långa engagemang i liknande frågor. Däremot kan hon inte bli det vallokomotiv för socialdemokraterna som många i Sverige hoppats.
[UPPDATERING 23 okt: Margot Wallström skriver om besöket i New York på sin blogg.]
[UPPDATERING 10 nov: Wallström tycks bekräfta uppgifterna i det här blogginlägget under en intervju med Sydsvenskan.]
Sveriges nuvarande EU-kommissionär har länge engagerat sig för kvinnors rättigheter. När FN nu stärker sitt arbete med sådana frågor är det naturligt att Margot Wallström är aktuell på en tung post, enligt personer med god insyn i FN-systemet.
Det är i första hand två jobb som kan komma ifråga.
Dels den nya tjänsten som biträdande generalsekreterare för kvinnofrågor och jämställdhet, som inrättas när flera FN-organ slås samman. Det jobbet kräver en hel del administration och insiderkunskap om FN-byråkratin.
Mer troligt är att Margot Wallström blir särskild representant för att genomföra FN- resolutionen 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter, ett uppdrag som också kan handla om kvinnor, fred och säkerhet mer generellt. Det är en synnerligen viktig uppgift, att stoppa våld mot kvinnor i konfliktområden som Kongo, hjälpa till att ge dem upprättelse och stärka kvinnors inflytande i samhället.
Ännu är inte finansieringen av den särskilde representantens arbete helt klar, inte heller om det ska finnas en rådgivande kommitté som stöd.
Det är också oklart om den svenska regeringen tagit ställning till frågan.
Skulle Margot Wallström få FN-jobbet är det ett erkännande av hennes långa engagemang i liknande frågor. Däremot kan hon inte bli det vallokomotiv för socialdemokraterna som många i Sverige hoppats.
[UPPDATERING 23 okt: Margot Wallström skriver om besöket i New York på sin blogg.]
[UPPDATERING 10 nov: Wallström tycks bekräfta uppgifterna i det här blogginlägget under en intervju med Sydsvenskan.]
Framsteg om EU:s utrikestjänst
Klimatet och Lissabonfördraget är två bekymmer för Fredrik Reinfeldt inför EU-toppmötet nästa vecka, men på ett område kan han vara optimistisk. Förhandlingarna om EU:s nya utrikestjänst är nära ett genombrott, som kan komma redan idag.
Läs mer på min engelskspråkiga blogg, där jag också skissar olika scenarier för hur det ska gå med den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus och hans vägran att skriva under Lissabonfördraget.
Du kan prenumera på mina veckoanalyser av EU-ordförandeskapet genom att skicka ett mejl till matsengstrom100(snabel-a)hotmail.com
Läs mer på min engelskspråkiga blogg, där jag också skissar olika scenarier för hur det ska gå med den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus och hans vägran att skriva under Lissabonfördraget.
Du kan prenumera på mina veckoanalyser av EU-ordförandeskapet genom att skicka ett mejl till matsengstrom100(snabel-a)hotmail.com
söndag 18 oktober 2009
När avgår Maud Olofsson?
Det går dåligt för centerpartiet. Väljarna belönar inte kompromisserna i regeringen. I dagens Sifomätning ligger Maud Olofssons parti nära 4 procent. Accepterar partiets starka kommunalråd ett sådant valresultat?
Att småpartierna lider i Reinfeldts koalitionsregering är ingen nyhet. Kristdemokraterna är mindre än Sverigedemokraterna i Sifo-mätningen. Göran Hägglund har också stora problem.
Maud Olofssons situation är på sätt och vis värre. Kristdemokraterna är vana att balansera på riksdagsspärren, centerpartisterna minns fortfarande storhetstiden under Thorbjörn Fälldin. Det har Maud Olofsson spelat på när hon talat om en tredubbling av partiets valresultat.
Nu har hon gett upp partiets kärnkraftsmotstånd. Kommunalråden ute i landet är upprörda över neddragningar av statlig service, över skatteutjämningen och besparingar på mindre högskolor. Dessutom kommer regeringens Vårdval Sverige att slå hårt mot centerns kärnväljare när systemet genomförts fullt ut.
Min gissning är att Maud Olofsson avgår kort tid efter ett valresultat på under 6 procent. Då kan hon ändå gå till historien bland sympatisörerna för att ha gjort en borgerlig alliansregering möjlig.
Efterträdaren väntar i kulisserna. Den som hört centerstämman välkomna Andreas Carlgren inser att Maud Olofsson behöver se upp. Väntar hon för länge med att avgå efter ett dåligt valresultat kan eftermälet bli att hon blev avsatt.
Andra om dagens opinionsmätningar: AB, Expressen,
Att småpartierna lider i Reinfeldts koalitionsregering är ingen nyhet. Kristdemokraterna är mindre än Sverigedemokraterna i Sifo-mätningen. Göran Hägglund har också stora problem.
Maud Olofssons situation är på sätt och vis värre. Kristdemokraterna är vana att balansera på riksdagsspärren, centerpartisterna minns fortfarande storhetstiden under Thorbjörn Fälldin. Det har Maud Olofsson spelat på när hon talat om en tredubbling av partiets valresultat.
Nu har hon gett upp partiets kärnkraftsmotstånd. Kommunalråden ute i landet är upprörda över neddragningar av statlig service, över skatteutjämningen och besparingar på mindre högskolor. Dessutom kommer regeringens Vårdval Sverige att slå hårt mot centerns kärnväljare när systemet genomförts fullt ut.
Min gissning är att Maud Olofsson avgår kort tid efter ett valresultat på under 6 procent. Då kan hon ändå gå till historien bland sympatisörerna för att ha gjort en borgerlig alliansregering möjlig.
Efterträdaren väntar i kulisserna. Den som hört centerstämman välkomna Andreas Carlgren inser att Maud Olofsson behöver se upp. Väntar hon för länge med att avgå efter ett dåligt valresultat kan eftermälet bli att hon blev avsatt.
Andra om dagens opinionsmätningar: AB, Expressen,
lördag 17 oktober 2009
Bravo, Beatrice Ask
Utkastet till EU:s Stockholmsprogram är en positiv överraskning. Den svenska regeringen använder ett annat tonfall än i det gällande Haagprogrammet, och har några bra nya förslag. Risken att repressiva åtgärder dominerar finns kvar, men Beatrice Ask gör ett ordentligt försök att lyfta fram medborgarnas rättigheter.
Jag hittar flera bra initiativ vid en snabbläsning av dokumentet, framför allt på Beatrice Asks område.
EU-institutionerna ska ha ett nära samarbete med EU:s byrå för mänskliga rättigheter när nya förslag tas fram. Viktig markering, liksom att det ska gå snabbt att ansluta EU till konventionen om mänskliga rättigheter.
EU ska utse en särskilt samordnare mot trafficking.
EU:s nye höge representant ska få i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för mänskliga rättigheter.
När det gäller reglerna om rättssäkerhet hänvisar dokumentet bara till den färdplan som nu förhandlas i rådet, det är en brist. Avsnittet om terrorism är något nedtonat, men där finns en rad problem för rättssäkerheten och ett slarvigt sätt att uttrycka sig om radikalisering. Förslaget om en lag för frivilligorganisationers pengahantering är kontroversiellt.
Vad gäller migration är texten svagare än på det rättsliga området, men det finns åtminstone en starkare betoning av asylrätten än i många tidigare EU-dokument: EU:s gemensamma asylsystem ska bygga på "full and inclusive application of the Geneva Convention".
Bra att Sverige tar upp tredjelandsmedborgarnas rättigheter och att det finns ett ordentligt avsnitt om integration, som också knyter ihop det med arbetet mot diskriminering.
Översynen av direktivet om familjeåterförening kan gå åt fel håll, från ett humanistiskt perspektiv.
Denna snabbanalys kan inte täcka allt, men helhetsintrycket är att framför allt Beatrice Ask tar chansen att driva EU:s rättsliga politik i en riktning som betonar medborgarnas rättigheter.
Hur det går när texten möter andra medlemsländers positioner återstår att se.
Andra om Stockholmsprogrammet: SvD, Christian Valtersson, Karl Sigfrid, Mårtensson,
Jag hittar flera bra initiativ vid en snabbläsning av dokumentet, framför allt på Beatrice Asks område.
EU-institutionerna ska ha ett nära samarbete med EU:s byrå för mänskliga rättigheter när nya förslag tas fram. Viktig markering, liksom att det ska gå snabbt att ansluta EU till konventionen om mänskliga rättigheter.
EU ska utse en särskilt samordnare mot trafficking.
EU:s nye höge representant ska få i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för mänskliga rättigheter.
När det gäller reglerna om rättssäkerhet hänvisar dokumentet bara till den färdplan som nu förhandlas i rådet, det är en brist. Avsnittet om terrorism är något nedtonat, men där finns en rad problem för rättssäkerheten och ett slarvigt sätt att uttrycka sig om radikalisering. Förslaget om en lag för frivilligorganisationers pengahantering är kontroversiellt.
Vad gäller migration är texten svagare än på det rättsliga området, men det finns åtminstone en starkare betoning av asylrätten än i många tidigare EU-dokument: EU:s gemensamma asylsystem ska bygga på "full and inclusive application of the Geneva Convention".
Bra att Sverige tar upp tredjelandsmedborgarnas rättigheter och att det finns ett ordentligt avsnitt om integration, som också knyter ihop det med arbetet mot diskriminering.
Översynen av direktivet om familjeåterförening kan gå åt fel håll, från ett humanistiskt perspektiv.
Denna snabbanalys kan inte täcka allt, men helhetsintrycket är att framför allt Beatrice Ask tar chansen att driva EU:s rättsliga politik i en riktning som betonar medborgarnas rättigheter.
Hur det går när texten möter andra medlemsländers positioner återstår att se.
Andra om Stockholmsprogrammet: SvD, Christian Valtersson, Karl Sigfrid, Mårtensson,
fredag 16 oktober 2009
Vår beredskap var inte god
Det är tur att svininfluensan inte är den riktigt farliga pandemin, och att smittspridningen blev långsammare än beräknat. Men vi kan inte lita på turen varje gång.
Krisberedskap handlar om att vara förberedd på det värsta. Det har inte Sverige varit denna gång. Gör tankeexperimentet att vi hade haft hundratals dödsfall vid det här laget, inte alls orealistiskt vid en värre pandemi. Gissa om det hade varit kaos vid vårdcentraler och på sjukhus.
Nu är vaccinet försenat igen. Det skapar förvirring på vårdcentraler som redan annonserat ut när vaccineringen ska börja. Tidigare brister har handlat om vem som ska betala, om dålig information till riskgrupper och andra som är oroliga, om hur sjuka patienter ska skiljas från de som vill vaccinera sig.
Om man är positivt sinnad kan man säga att svininfluensan är en bra övning innan det kommer en ännu allvarligare pandemi (om nu inte viruset muterar). Men det gäller bara om vi diskuterar bristerna nu och lär av dem. Mildheten hos svininfluensan döljer att landstingens planer hade stora luckor.
Många medier köpte Maria Larssons försäkringar på presskonferensen i våras. Beredskapen var inte så god som folkhälsoministern påstod.
Andra om svininfluensan: AB, Expressen
Krisberedskap handlar om att vara förberedd på det värsta. Det har inte Sverige varit denna gång. Gör tankeexperimentet att vi hade haft hundratals dödsfall vid det här laget, inte alls orealistiskt vid en värre pandemi. Gissa om det hade varit kaos vid vårdcentraler och på sjukhus.
Nu är vaccinet försenat igen. Det skapar förvirring på vårdcentraler som redan annonserat ut när vaccineringen ska börja. Tidigare brister har handlat om vem som ska betala, om dålig information till riskgrupper och andra som är oroliga, om hur sjuka patienter ska skiljas från de som vill vaccinera sig.
Om man är positivt sinnad kan man säga att svininfluensan är en bra övning innan det kommer en ännu allvarligare pandemi (om nu inte viruset muterar). Men det gäller bara om vi diskuterar bristerna nu och lär av dem. Mildheten hos svininfluensan döljer att landstingens planer hade stora luckor.
Många medier köpte Maria Larssons försäkringar på presskonferensen i våras. Beredskapen var inte så god som folkhälsoministern påstod.
Andra om svininfluensan: AB, Expressen
torsdag 15 oktober 2009
Verklighetens ungdomar
Den som är intresserad av verkligheten, inte bara av politisk retorik, borde läsa Tvärdrags nya nummer. Tidningen har skickat ut 26 skribenter och fotografer i Sverige för att intervjua ungdomar om deras verklighet och drömmar. Resultatet är imponerande och engagerande.
Ett utmärkt reportage av Daniel Suhonen skildrar läget i Göteborgs förorter när jobben försvinner och kommunen drar ned. "De som var hoppet i förorten är arbetslösa nu" säger Karwan Faraj på Lugna Gatan. En annan eldsjäl, Lina Renholm-Nyby på Mixgården, påminner om att Baylanpengarna till skolor med svåra förutsättningar nu är slut:
"Du fattar vad det där betydde för våra skolor. Nu försvinner alltihop. Bara på Hammarkullsskolan är det 4–5 tjänster".
Tvärdrag är fullt av andra bra reportage, om unga kvinnor i detaljhandeln, om Norberg och Gottsunda, om ungdomsbrottslighet och om hälsa. Det är en modern syneförättning av ett Sverige långt borta från Fredrik Reinfeldts retorik i går.
Varför klarar inte riksmedierna med sina resurser att göra det som Tvärdrag gör på liten budget, till exempel att skildra effekterna när Jan Björklund sätter stopp för extrapengar till förortsskolorna?
Ett utmärkt reportage av Daniel Suhonen skildrar läget i Göteborgs förorter när jobben försvinner och kommunen drar ned. "De som var hoppet i förorten är arbetslösa nu" säger Karwan Faraj på Lugna Gatan. En annan eldsjäl, Lina Renholm-Nyby på Mixgården, påminner om att Baylanpengarna till skolor med svåra förutsättningar nu är slut:
"Du fattar vad det där betydde för våra skolor. Nu försvinner alltihop. Bara på Hammarkullsskolan är det 4–5 tjänster".
Tvärdrag är fullt av andra bra reportage, om unga kvinnor i detaljhandeln, om Norberg och Gottsunda, om ungdomsbrottslighet och om hälsa. Det är en modern syneförättning av ett Sverige långt borta från Fredrik Reinfeldts retorik i går.
Varför klarar inte riksmedierna med sina resurser att göra det som Tvärdrag gör på liten budget, till exempel att skildra effekterna när Jan Björklund sätter stopp för extrapengar till förortsskolorna?
onsdag 14 oktober 2009
Absurd riksdagsteater om jobbkrisen
Fredrik Reinfeldt har spelat amatörteater. Jag vet inte om dramatiker som Slawomir Mrozek ingick i repertoaren, men för mig påminner partiledardebatten om absurda pjäser som Mrozeks "Flotten".
I den pjäsen diskuterar tre män på en flotte vem som ska ätas. På ytan handlar det om allmän rösträtt, men ytterst om vem som ska offras.
"Flotten" kan tolkas symboliskt, på tiden när den skrev som ett inlägg om kommunistisk diktatur, nu som en konstnärlig beskrivning av en samhällsdebatt som finns på ett plan och en brutal verklighet på ett annat.
Göran Hägglund försöker vinna röster genom att ställa "verklighetens folk" mot "kultureliten". Partiledardebatten ger ett annat intryck.
Det är Mona Sahlin som talar verklighet, om ungdomar utan jobb, barn som växer upp i fattiga familjer, människor som blivit arbetslösa eller utförsäkrade.
Fredrik Reinfeldt fortsätter beskriva krisen som någonting utifrån. Han berättar i allmänna termer om regeringens senkomna satsningar i budgetpropositionen, men var finns människorna "vars förtroende han bär"? Barnen som inte kan åka med på skolresan, ungdomarna som inte får jobb, alla som slitit ut sig i en dålig arbetsmiljö och nu får sparken eller blir av med sjukpengen?
Som absurt skådespel är Reinfeldts inlägg bra. Som politik är det förfärligt.
Andra om partiledardebatten: AB, AB2, DN, Expressen, GP, GP2, SvD, SvD2, Annie Johansson, Ett hjärta rött, Karins värld, Monica Green, Veronica Palm
I den pjäsen diskuterar tre män på en flotte vem som ska ätas. På ytan handlar det om allmän rösträtt, men ytterst om vem som ska offras.
"Flotten" kan tolkas symboliskt, på tiden när den skrev som ett inlägg om kommunistisk diktatur, nu som en konstnärlig beskrivning av en samhällsdebatt som finns på ett plan och en brutal verklighet på ett annat.
Göran Hägglund försöker vinna röster genom att ställa "verklighetens folk" mot "kultureliten". Partiledardebatten ger ett annat intryck.
Det är Mona Sahlin som talar verklighet, om ungdomar utan jobb, barn som växer upp i fattiga familjer, människor som blivit arbetslösa eller utförsäkrade.
Fredrik Reinfeldt fortsätter beskriva krisen som någonting utifrån. Han berättar i allmänna termer om regeringens senkomna satsningar i budgetpropositionen, men var finns människorna "vars förtroende han bär"? Barnen som inte kan åka med på skolresan, ungdomarna som inte får jobb, alla som slitit ut sig i en dålig arbetsmiljö och nu får sparken eller blir av med sjukpengen?
Som absurt skådespel är Reinfeldts inlägg bra. Som politik är det förfärligt.
Andra om partiledardebatten: AB, AB2, DN, Expressen, GP, GP2, SvD, SvD2, Annie Johansson, Ett hjärta rött, Karins värld, Monica Green, Veronica Palm
tisdag 13 oktober 2009
Tjeckisk poker
Mycket kan man säga om Fredrik Reinfeldt, men turbulensen kring Lissabonfördraget är inte hans fel. Tjeckiens nya krav ökar spänningen inför EU-toppmötet om två veckor.
När någon säger ordet "garantier" i EU ska man se upp. Befolkningen på Irland nöjde sig med löftena från EU:s ledare, trots att det fortfarande är oklart hur de ska tolkas. Vad texterna betyder för till exempel aborträtten i andra delar av EU vet vi fortfarande inte.
Nu är det Tjeckien som vill ha "garantier" om fördraget så att inte utländska medborgare - läs tyskar - kan få rätt till mark som de kontrollerade före andra världskrigets slut.
Reinfeldt befinner sig i ett dilemma. Att säga blankt nej måste vara frestande, men samtidigt är det en avgörande fråga för hela ordförandeskapet att Lissabonfördraget träder i kraft.
Ett av flera problem med att gå tjeckerna till mötes nu i oktober är att resten av EU ändå inte vet vad den konstitutionella domstolen i Prag säger till slut. Dessutom är frågan om EU-ledarna vågar lita på att Vaclav Klaus skriver under snabbt, även om de ger tjeckerna något på toppmötet 29-30 oktober.
Kanske går de tjeckiska kraven trots allt att hantera med en deklaration som är ännu svagare än vad Irland fick. Om Reinfeldt kan klara ut de sista svårigheterna med Lissabon är det en stor framgång för det svenska ordförandeskapet.
Det kan bli svårare längre fram när det visar sig att "garantierna" inte var vattentäta, eller när medborgarna i andra länder upptäcker att deras regering gått med på tolkningar av det nya fördraget som inte godkänts i det nationella parlamentet (till exempel i Sveriges riksdag).
När någon säger ordet "garantier" i EU ska man se upp. Befolkningen på Irland nöjde sig med löftena från EU:s ledare, trots att det fortfarande är oklart hur de ska tolkas. Vad texterna betyder för till exempel aborträtten i andra delar av EU vet vi fortfarande inte.
Nu är det Tjeckien som vill ha "garantier" om fördraget så att inte utländska medborgare - läs tyskar - kan få rätt till mark som de kontrollerade före andra världskrigets slut.
Reinfeldt befinner sig i ett dilemma. Att säga blankt nej måste vara frestande, men samtidigt är det en avgörande fråga för hela ordförandeskapet att Lissabonfördraget träder i kraft.
Ett av flera problem med att gå tjeckerna till mötes nu i oktober är att resten av EU ändå inte vet vad den konstitutionella domstolen i Prag säger till slut. Dessutom är frågan om EU-ledarna vågar lita på att Vaclav Klaus skriver under snabbt, även om de ger tjeckerna något på toppmötet 29-30 oktober.
Kanske går de tjeckiska kraven trots allt att hantera med en deklaration som är ännu svagare än vad Irland fick. Om Reinfeldt kan klara ut de sista svårigheterna med Lissabon är det en stor framgång för det svenska ordförandeskapet.
Det kan bli svårare längre fram när det visar sig att "garantierna" inte var vattentäta, eller när medborgarna i andra länder upptäcker att deras regering gått med på tolkningar av det nya fördraget som inte godkänts i det nationella parlamentet (till exempel i Sveriges riksdag).
måndag 12 oktober 2009
Bonniers sviker Lettland
När regimen fifflade med valet i Iran svarade BBC:s persiska kanal för en nyhetsbevakning, som gjorde mullorna livrädda. När Lettland är i kris säljer Bonniers den modiga dagstidningen Diena till en okänd ägargrupp, vilket får tidningens ledande profiler att hoppa av i protest. Det är skillnad på public service och privata medieägare.
Idag ska den lettiska regeringen komma överens om nya besparingar och skattehöjningar, är det tänkt. Annars kan lånen från EU och IMF frysa inne. Jag skriver om krisen i Lettland på min engelskspråkiga blogg.
Det svenska agerandet mot vårt grannland blir allt värre. Swedbank hotar i dagens Financial Times att dra in bolånen till Lettland, om regeringen går vidare med sina planer på att sätta ett tak för hur stor återbetalning bankerna kan kräva. Swedbank och SE-banken har ett stort ansvar för krisen genom sin aggressiva marknadsföring av lån tidigare. Nu får de både ekonomiska garantier av skattebetalarna och Mats Odells stöd för att kunna tvinga ur sina lettiska låntagare deras sista lats.
Bonniers agerande är lika illa. Tidningen Diena har spelat en avgörande roll mot korruption och maktmissbruk. En sådan röst behövs särskilt mycket i en ekonomisk kris, som snabbt kan leda till kalla politiska vindar.
Att gynna oberoende medier borde vara en central del av svensk utrikespolitik. När Bonniers sviker sina stolta principer behöver Sverige en regering som stärker public service internationellt.
[UPPDATERING: Anne-Marie Lindgren skriver klokt om Anders Borgs behandling av Lettland]
Andra om Lettland: DN, Ekot1, Ekot2, Expressen, E24, Det vanliga folket,
Idag ska den lettiska regeringen komma överens om nya besparingar och skattehöjningar, är det tänkt. Annars kan lånen från EU och IMF frysa inne. Jag skriver om krisen i Lettland på min engelskspråkiga blogg.
Det svenska agerandet mot vårt grannland blir allt värre. Swedbank hotar i dagens Financial Times att dra in bolånen till Lettland, om regeringen går vidare med sina planer på att sätta ett tak för hur stor återbetalning bankerna kan kräva. Swedbank och SE-banken har ett stort ansvar för krisen genom sin aggressiva marknadsföring av lån tidigare. Nu får de både ekonomiska garantier av skattebetalarna och Mats Odells stöd för att kunna tvinga ur sina lettiska låntagare deras sista lats.
Bonniers agerande är lika illa. Tidningen Diena har spelat en avgörande roll mot korruption och maktmissbruk. En sådan röst behövs särskilt mycket i en ekonomisk kris, som snabbt kan leda till kalla politiska vindar.
Att gynna oberoende medier borde vara en central del av svensk utrikespolitik. När Bonniers sviker sina stolta principer behöver Sverige en regering som stärker public service internationellt.
[UPPDATERING: Anne-Marie Lindgren skriver klokt om Anders Borgs behandling av Lettland]
Andra om Lettland: DN, Ekot1, Ekot2, Expressen, E24, Det vanliga folket,
torsdag 8 oktober 2009
DN kampanjar - igen
Ännu ett vänsterkryss på Dagens Nyheter som feltolkar opinionsmätningar för att gynna alliansen. "Fler rödgröna väljare gillar Reinfeldts politik", skriver familjen Bonniers morgontidning. Fast den frågan har inte Synovate ställt.
Opinionsmätningen handlar om den upplevda egennyttan av regeringens politik. Det är naturligtvis fullt möjligt att känna sig personligen gynnad - till exempel av skattesänkningarna - och samtidigt ogilla en politik som förstärker orättvisorna.
Men DN väljer "gillar Reinfeldts politik", utan faktagrund. Henrik Brors artikel på sidan nio får i konsekvent kampanjstil rubriken "Fler rödgröna tar Reinfeldts parti". Det rör sig alltså om att var tredje rödgrön väljare känner sig personligen gynnad av politiken. Var tredje. Och vad de tycker om politiken har inte Synovate mätt.
Åter en gång sysslar DN med politiskt vinklad nyhetsjournalistik när den är som sämst.
Andra om DN-journalistiken: AB, Expressen, Göran Pettersson, Mitt i Steget, Peter Andersson, Peter Högberg,
Opinionsmätningen handlar om den upplevda egennyttan av regeringens politik. Det är naturligtvis fullt möjligt att känna sig personligen gynnad - till exempel av skattesänkningarna - och samtidigt ogilla en politik som förstärker orättvisorna.
Men DN väljer "gillar Reinfeldts politik", utan faktagrund. Henrik Brors artikel på sidan nio får i konsekvent kampanjstil rubriken "Fler rödgröna tar Reinfeldts parti". Det rör sig alltså om att var tredje rödgrön väljare känner sig personligen gynnad av politiken. Var tredje. Och vad de tycker om politiken har inte Synovate mätt.
Åter en gång sysslar DN med politiskt vinklad nyhetsjournalistik när den är som sämst.
Andra om DN-journalistiken: AB, Expressen, Göran Pettersson, Mitt i Steget, Peter Andersson, Peter Högberg,
onsdag 7 oktober 2009
Riksbankens dörrar på glänt
Regeringsrätten gav igår Riksbanken bakläxa och lämnade ut ett antal av de dokument om Lettland som jag bett att få läsa. Det är en principiellt viktig dom som förhoppningsvis kan betyda lite mer öppenhet i en av de samhällsinstitutioner som är mest slutna för insyn.
Jag hade begärt ut mejl och andra allmänna handlingar hos Riksbanken som hade samband med den ekonomiska krisen i Baltikum. Riksbanken avslog min begäran, med några få undantag.
Regeringsrätten kommer till en annan slutsats och skriver bland annat:
"Utgångspunkten är emellertid att uppgifter på utrikesområdet ska vara offentliga. Det kan därför inte komma ifråga att enbart med utgångspunkt i att det är fråga om ett ärende av nu redovisat slag sekretessbelägga samtliga uppgifter i målet".
Innehållet i de dokument jag fått ut är inte sensationellt men intressant. Den febrila aktiviteten på Finansdepartementet och Riksbanken söndagen den 16 november 2008 visar hur akut situationen var. Finansdepartementets promemoria "Devalvering i Lettland mm.doc" hör till de handlingar jag inte fått ta del av, liksom en presentation av Riksbanken med titeln
"LatviadevaluationNov24.ppt".
Torbjörn Becker på SITE varnade Riksbanken för försvaret av den lettiska valutakursen i mejl 8 december 2008, visar det sig också. Lettland stod inför en realekonomisk härdsmälta "om inte världskonjunkturen gör en mirakelvändning", skrev Becker till sin kontakt på Riksbanken. "Låt oss hoppas på mirakelräddningen", fick han till svar.
Det finns andra intressanta upplysningar i dokumenten, men det viktigaste med domen tror jag är att Regeringsrätten inte accepterar Riksbankens hemlighetsmakeri när det gäller allmänna handlingar.
[UPPDATERING: Financial Times har en bra ledare idag, torsdag, om varför kraven på Lettland är för hårda]
Andra om Lettland: DN, E24, SvD, SvD2, SvD3
Jag hade begärt ut mejl och andra allmänna handlingar hos Riksbanken som hade samband med den ekonomiska krisen i Baltikum. Riksbanken avslog min begäran, med några få undantag.
Regeringsrätten kommer till en annan slutsats och skriver bland annat:
"Utgångspunkten är emellertid att uppgifter på utrikesområdet ska vara offentliga. Det kan därför inte komma ifråga att enbart med utgångspunkt i att det är fråga om ett ärende av nu redovisat slag sekretessbelägga samtliga uppgifter i målet".
Innehållet i de dokument jag fått ut är inte sensationellt men intressant. Den febrila aktiviteten på Finansdepartementet och Riksbanken söndagen den 16 november 2008 visar hur akut situationen var. Finansdepartementets promemoria "Devalvering i Lettland mm.doc" hör till de handlingar jag inte fått ta del av, liksom en presentation av Riksbanken med titeln
"LatviadevaluationNov24.ppt".
Torbjörn Becker på SITE varnade Riksbanken för försvaret av den lettiska valutakursen i mejl 8 december 2008, visar det sig också. Lettland stod inför en realekonomisk härdsmälta "om inte världskonjunkturen gör en mirakelvändning", skrev Becker till sin kontakt på Riksbanken. "Låt oss hoppas på mirakelräddningen", fick han till svar.
Det finns andra intressanta upplysningar i dokumenten, men det viktigaste med domen tror jag är att Regeringsrätten inte accepterar Riksbankens hemlighetsmakeri när det gäller allmänna handlingar.
[UPPDATERING: Financial Times har en bra ledare idag, torsdag, om varför kraven på Lettland är för hårda]
Andra om Lettland: DN, E24, SvD, SvD2, SvD3
tisdag 6 oktober 2009
Ungdomarna som (S) glömde
Höjd a-kassa gick före barnen i förorterna. Det är tyvärr slutsatsen av Socialdemokraternas budgetmotion. Det politiska modet räckte inte till ordentliga skattehöjningar, som hade kunnat finansiera större satsningar på rättvisa uppväxtvillkor.
Visst är budgetmotionen långt bättre än regeringens politik. Kommunerna får mer pengar, det blir ett rejält Kunskapslyft, skatterna blir rättvisare och grönare. Färre kommer att kastas ut ur ersättningssystemen.
Ändå kan man undra om det bara är Mona Sahlin i partiets ledning som fullt ut förstår läget för barn och ungdomar i förorterna. "Miljardprogrammet för miljonprogrammet" som Sahlin utlovat tidigare krymper betydligt.
Det ska bli ROT-bidrag för att bygga om husen, bra det, men nästan alla andra satsningar som utlovades i förra årets budgetmotion skjuts till 2012 och får bara nålpengar. Det gäller till exempel fritidsaktiviteter för ungdomar och kontaktpoliser. Så ser alltså svaret ut när förorterna brinner.
Investeringsstödet till hyresrätter minskar också. (S) ska återkomma till flyktingmottagandet senare, men reserverar inga pengar i budgeten för storsatsningar på det området.
Ungdomspaketet är bra - för dem som är registrerade på arbetsförmedlingen. Men som så många gånger tidigare verkar (S)-ledningen glömma de tusentals ungdomar som står utanför både skola och arbetsförmedling. De finns inte i verklighetsbilden.
Kommer partikongressen om några veckor att ha större känsla för det allvarliga läget i miljonprogrammets hyresområden?
Andra om (S) budget: AB, DN, Expressen, Expressen2, SvD
Visst är budgetmotionen långt bättre än regeringens politik. Kommunerna får mer pengar, det blir ett rejält Kunskapslyft, skatterna blir rättvisare och grönare. Färre kommer att kastas ut ur ersättningssystemen.
Ändå kan man undra om det bara är Mona Sahlin i partiets ledning som fullt ut förstår läget för barn och ungdomar i förorterna. "Miljardprogrammet för miljonprogrammet" som Sahlin utlovat tidigare krymper betydligt.
Det ska bli ROT-bidrag för att bygga om husen, bra det, men nästan alla andra satsningar som utlovades i förra årets budgetmotion skjuts till 2012 och får bara nålpengar. Det gäller till exempel fritidsaktiviteter för ungdomar och kontaktpoliser. Så ser alltså svaret ut när förorterna brinner.
Investeringsstödet till hyresrätter minskar också. (S) ska återkomma till flyktingmottagandet senare, men reserverar inga pengar i budgeten för storsatsningar på det området.
Ungdomspaketet är bra - för dem som är registrerade på arbetsförmedlingen. Men som så många gånger tidigare verkar (S)-ledningen glömma de tusentals ungdomar som står utanför både skola och arbetsförmedling. De finns inte i verklighetsbilden.
Kommer partikongressen om några veckor att ha större känsla för det allvarliga läget i miljonprogrammets hyresområden?
Andra om (S) budget: AB, DN, Expressen, Expressen2, SvD
KU måste granska Anders Borg
Regeringens agerande mot Lettland är en skandal. Finansministern har hemliga diskussioner med de svenska storbankerna. Däremot har inte Anders Borg lyssnat på de oberoende ekonomer som länge varnat för det desperata försvaret av den lettiska valutakursen och besparingarnas effekter på befolkningen.
Svenska banker bär en stor del av ansvaret för krisen genom sin ansvarslösa utlåning. Anders Borg förstärkte problemen genom att gå emot IMF:s experter, som tidigt sa att en devalvering var bästa vägen till återhämtning när bubblan hade spruckit.
Beslutsfattarna i Lettland höll fast vid valutakursen och bad omvärlden om ekonomiskt stöd. När letterna till slut gått med på stenhårda nedskärningar för att uppfylla EU:s krav kom IMF och krävde ännu mer. Då höjde inte Anders Borg rösten, trots att IMF-kraven var uppenbart orealistiska. Nu, däremot, ställer Anders Borg ultimatum.
Borgs och Reinfeldts tonläge de senaste dagarna hör inte hemma i dialogen mellan grannländer. Sverige uppträder som om Lettland var en koloni.
Det kan säkert stämma att starka krafter inom IMF vill riva upp lånen, och att Borg vill varna letterna i tid. Men det motiverar ändå inte det sätt som de svenska hoten framförs. Borg och Reinfeldt skulle vara mer trovärdiga om de faktiskt reste till Lettland och talade med de människor som drabbas av nedskärningarna.
Om Lettland till slut tvingas devalvera är det ett misslyckande för Anders Borg som framför allt drabbar letterna, men också svenska skattebetalare. Ett sådant fiasko måste rimligtvis få effekter för Anders Borgs politiska framtid.
Redan nu borde konstitutionsutskottet inleda en granskning av hur finansministerns kontakter med de svenska bankerna skötts och dokumenterats.
Andra om Lettland: DN, DN2, DN3, DN4, SvD2, SvD3, Alliansfritt Sverige, Dagens Arena, Den hälsosamme ekonomisten, Flute-tankar, Mitt i Steget, Oscar Swartz
Svenska banker bär en stor del av ansvaret för krisen genom sin ansvarslösa utlåning. Anders Borg förstärkte problemen genom att gå emot IMF:s experter, som tidigt sa att en devalvering var bästa vägen till återhämtning när bubblan hade spruckit.
Beslutsfattarna i Lettland höll fast vid valutakursen och bad omvärlden om ekonomiskt stöd. När letterna till slut gått med på stenhårda nedskärningar för att uppfylla EU:s krav kom IMF och krävde ännu mer. Då höjde inte Anders Borg rösten, trots att IMF-kraven var uppenbart orealistiska. Nu, däremot, ställer Anders Borg ultimatum.
Borgs och Reinfeldts tonläge de senaste dagarna hör inte hemma i dialogen mellan grannländer. Sverige uppträder som om Lettland var en koloni.
Det kan säkert stämma att starka krafter inom IMF vill riva upp lånen, och att Borg vill varna letterna i tid. Men det motiverar ändå inte det sätt som de svenska hoten framförs. Borg och Reinfeldt skulle vara mer trovärdiga om de faktiskt reste till Lettland och talade med de människor som drabbas av nedskärningarna.
Om Lettland till slut tvingas devalvera är det ett misslyckande för Anders Borg som framför allt drabbar letterna, men också svenska skattebetalare. Ett sådant fiasko måste rimligtvis få effekter för Anders Borgs politiska framtid.
Redan nu borde konstitutionsutskottet inleda en granskning av hur finansministerns kontakter med de svenska bankerna skötts och dokumenterats.
Andra om Lettland: DN, DN2, DN3, DN4, SvD2, SvD3, Alliansfritt Sverige, Dagens Arena, Den hälsosamme ekonomisten, Flute-tankar, Mitt i Steget, Oscar Swartz
måndag 5 oktober 2009
(S) vann i Grekland
Olof Palme talade om militärdiktaturen i Grekland på Första Maj 1967:
"Andreas Papandreou - grekisk parlamentsledamot - misshandlas och arresteras och hans 14-årige son hotas brutalt av av polisen. Med honom drivs tusentals människor i fängelse därför att de kräver fria val och rättvisa åt fattiga människor. Det är Grekland i april 1967".
Anna Lindh använde Palme-citatet för att berätta om demokratin i Europa och om Giorgios Papandreou, 14 år 1967, som blev hennes utrikesministerkollega och vän. I går vann Giorgios Papandreou det grekiska valet och kan nu bilda en socialdemokratisk regering.
I sitt tal tog Olof Palme två ytterligare exempel och konstaterade sedan att de kunde te sig avlägsna för en svensk publik:
"Ty de speglar en verklighet som är långt borta från den stabila demokratins, den dynamiska ekonomins och den sociala välfärdens vardag. Skillnaden är enorm."
Diktaturerna i Sydeuropa föll. År 2009 finns det stora likheter mellan Sverige och Grekland. Giorgios Papandreous parti, Pasok, står för en välfärdsmodell som ligger nära svensk socialdemokrati. Det ska bli spännande att se om han besöker Stockholm i anslutning till partikongressen i slutet av oktober.
Tydligen är det i södra och norra Europa som socialdemokratin vinner val.
Andra om det grekiska valet: DN, DN2, Ekot, Expressen, GP, SvD, Bloggarna.se, HBT-sossen, Martin Moberg, Norberg, Svensson
"Andreas Papandreou - grekisk parlamentsledamot - misshandlas och arresteras och hans 14-årige son hotas brutalt av av polisen. Med honom drivs tusentals människor i fängelse därför att de kräver fria val och rättvisa åt fattiga människor. Det är Grekland i april 1967".
Anna Lindh använde Palme-citatet för att berätta om demokratin i Europa och om Giorgios Papandreou, 14 år 1967, som blev hennes utrikesministerkollega och vän. I går vann Giorgios Papandreou det grekiska valet och kan nu bilda en socialdemokratisk regering.
I sitt tal tog Olof Palme två ytterligare exempel och konstaterade sedan att de kunde te sig avlägsna för en svensk publik:
"Ty de speglar en verklighet som är långt borta från den stabila demokratins, den dynamiska ekonomins och den sociala välfärdens vardag. Skillnaden är enorm."
Diktaturerna i Sydeuropa föll. År 2009 finns det stora likheter mellan Sverige och Grekland. Giorgios Papandreous parti, Pasok, står för en välfärdsmodell som ligger nära svensk socialdemokrati. Det ska bli spännande att se om han besöker Stockholm i anslutning till partikongressen i slutet av oktober.
Tydligen är det i södra och norra Europa som socialdemokratin vinner val.
Andra om det grekiska valet: DN, DN2, Ekot, Expressen, GP, SvD, Bloggarna.se, HBT-sossen, Martin Moberg, Norberg, Svensson
söndag 4 oktober 2009
Efter Irlands ja
Krisen för EU är inte över, skriver jag i den senaste veckoanalysen på min engelska blogg. Då tänker jag inte i första hand på Vaclav Klaus i Prag utan på att medborgarna fortfarande känner sig långt borta från besluten i Bryssel.
Nästa kommission måste agera snabbt för att genomföra Lissabonfördragets artiklar om medborgarinitiativ och folkrörelser. Dessutom bör Barroso utse en medlem som fortsätter Margot Wallström uppdrag, med ett starkare mandat.
Nästa kommission måste agera snabbt för att genomföra Lissabonfördragets artiklar om medborgarinitiativ och folkrörelser. Dessutom bör Barroso utse en medlem som fortsätter Margot Wallström uppdrag, med ett starkare mandat.
fredag 2 oktober 2009
Demokratisera EU
Om Irland röstar ja idag kan arbetet för ett öppnare EU stanna av. Fredrik Reinfeldt borde driva på för att nästa kommission fortsätter Margot Wallströms arbete.
Prognoserna pekar på att irländarna godkänner Lissabonfördraget, men man ska aldrig vara säker. Missnöjet över regeringens sätt att sköta ekonomin är stort på den gröna ön. Dessutom hade det varit lättare att få en betryggande majoritet om de så kallade "garantierna" hade täckt rätten till lika lön för lika arbete. Om det blir ett ja återstår det att övertala den tjeckiske presidenten att skriva under.
Lissabonfördraget behövs, men de senaste årens tumult och trixande skymmer en större fråga. Klyftan mellan medborgare och makthavare i Europa, särskilt tydlig i EU:s snåriga beslutsfattande. Risken vid ett irländskt ja är att regeringarna drar en lättnadens suck och glömmer grundproblemet.
Trots kritiken har Margot Wallström lyckats med en hel del i sitt arbete med att öppna upp EU. Samrådet med medborgare och organisationer är bättre, det har blivit lättare att hitta information och EU-kommissionens kontor i medlemsländerna lägger större vikt vid dialog och insyn.
Ingen kunde förvänta sig att EU skulle förändras över en natt - eller ens fem år. Särskilt som Wallströms chef Barroso inte hade samma intresse av att lyssna på medborgarna utan var mer intresserad av PR. Kanske kunde Wallström också ha slagits hårdare i början för pengar och makt över det viktiga generalsekretariatet.
Ändå har Margot Wallström satt igång en process som är avgörande för EU. Det är långt till visionerna om ett mer direktvalt EU. Folkets inflytande måste på kort sikt öka genom andra åtgärder - som mer öppenhet, stöd till folkrörelser som arbetar över gränserna, medborgarinitiativ som leder till ny lagstiftning.
Frågan är vem som fortsätter detta arbete i nästa kommission. Det har inte sagts mycket om att en ny vice-president ska ha ett liknande uppdrag som Wallström. Ändå skulle det behövs om EU ska kunna få den politiska legitimitet som är nödvändig när så många beslut fattas i Bryssel. Lissabonfördraget innebär förbättringar som en ny kommission snabbt borde följa upp - till exempel möjligheten för medborgare och folkrörelser att samla in namn och få kommissionen att fundera på nya förslag.
Cecilia Malmström och Fredrik Reinfeldt kanske jublar över ett irländskt ja när rösterna är räknade. De borde ta chansen att också driva på för en fortsatt demokratisering av EU:s sätt att arbeta i vardagen.
Andra om EU och Lissabonfördraget: AB, AB2, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, SvD, SvD2, Anders Ekberg, Annika Beijbom, Eva-Britt Svensson, HAX, Per Altenberg
PS. Jag får passa på att gratulera Dagens Nyheter, som rekryterat briljanta Annika Ström Melin till sin ledarsida. Hon har en viktig poäng om hur Irlands "garantier" kan försvaga de medborgerliga rättigheterna. DS
Prognoserna pekar på att irländarna godkänner Lissabonfördraget, men man ska aldrig vara säker. Missnöjet över regeringens sätt att sköta ekonomin är stort på den gröna ön. Dessutom hade det varit lättare att få en betryggande majoritet om de så kallade "garantierna" hade täckt rätten till lika lön för lika arbete. Om det blir ett ja återstår det att övertala den tjeckiske presidenten att skriva under.
Lissabonfördraget behövs, men de senaste årens tumult och trixande skymmer en större fråga. Klyftan mellan medborgare och makthavare i Europa, särskilt tydlig i EU:s snåriga beslutsfattande. Risken vid ett irländskt ja är att regeringarna drar en lättnadens suck och glömmer grundproblemet.
Trots kritiken har Margot Wallström lyckats med en hel del i sitt arbete med att öppna upp EU. Samrådet med medborgare och organisationer är bättre, det har blivit lättare att hitta information och EU-kommissionens kontor i medlemsländerna lägger större vikt vid dialog och insyn.
Ingen kunde förvänta sig att EU skulle förändras över en natt - eller ens fem år. Särskilt som Wallströms chef Barroso inte hade samma intresse av att lyssna på medborgarna utan var mer intresserad av PR. Kanske kunde Wallström också ha slagits hårdare i början för pengar och makt över det viktiga generalsekretariatet.
Ändå har Margot Wallström satt igång en process som är avgörande för EU. Det är långt till visionerna om ett mer direktvalt EU. Folkets inflytande måste på kort sikt öka genom andra åtgärder - som mer öppenhet, stöd till folkrörelser som arbetar över gränserna, medborgarinitiativ som leder till ny lagstiftning.
Frågan är vem som fortsätter detta arbete i nästa kommission. Det har inte sagts mycket om att en ny vice-president ska ha ett liknande uppdrag som Wallström. Ändå skulle det behövs om EU ska kunna få den politiska legitimitet som är nödvändig när så många beslut fattas i Bryssel. Lissabonfördraget innebär förbättringar som en ny kommission snabbt borde följa upp - till exempel möjligheten för medborgare och folkrörelser att samla in namn och få kommissionen att fundera på nya förslag.
Cecilia Malmström och Fredrik Reinfeldt kanske jublar över ett irländskt ja när rösterna är räknade. De borde ta chansen att också driva på för en fortsatt demokratisering av EU:s sätt att arbeta i vardagen.
Andra om EU och Lissabonfördraget: AB, AB2, Dagens Arena, DN, DN2, Expressen, SvD, SvD2, Anders Ekberg, Annika Beijbom, Eva-Britt Svensson, HAX, Per Altenberg
PS. Jag får passa på att gratulera Dagens Nyheter, som rekryterat briljanta Annika Ström Melin till sin ledarsida. Hon har en viktig poäng om hur Irlands "garantier" kan försvaga de medborgerliga rättigheterna. DS
torsdag 1 oktober 2009
Det här håller inte, Göran Persson
Köp svenska vapen. Det var Göran Perssons budskap på ett seminarium i riksdagen idag. Han glömde berätta vilka företag i försvarsindustrin som är kunder hos JKL, där den förre statsministern numera är seniorkonsult.
Jag har skrivit rätt mycket om lobbyism i Europa och USA. Det är inget fel på påverkan, däremot på PR-bolag som inte berättar vem de arbetar för. Hemlighetsmakeriet skadar demokratin, det visar inte minst erfarenheten från Washington.
Sverige är närmast unikt i bristen på debatt om politiker som samtidigt arbetar åt anonyma uppdragsgivare. Moderater har länge gjort det, socialdemokrater med dubbla uppdrag har blivit allt fler på senare år.
Göran Perssons agerande i dag är en logisk följd av att han arbetar åt ett PR-bolag, som vägrar redovisa sina kunder. Den förre statsministern har samma frihet som andra att välja vad han vill göra. Däremot håller det inte att uppträda som ledande partiföreträdare i internationella sammanhang (till exempel om klimatfrågan) och samtidigt få betalt för hemliga uppdrag.
Den socialdemokratiska partiledningen borde ställa Göran Persson inför ett val. Antingen berätta vilka kunder han och JKL har. Eller avstå från uppdragen åt det socialdemokratiska partiet.
[UPPDATERING 26 okt: Göran Persson undertecknar dagens debattartikel som fd statsminister och partiledare. Inte ett ord om JKL. Varför accepterar DN Debatt det?]
Andra om Göran Persson och försvarsindustrin: GP, SvD, Mitt i Steget
Jag har skrivit rätt mycket om lobbyism i Europa och USA. Det är inget fel på påverkan, däremot på PR-bolag som inte berättar vem de arbetar för. Hemlighetsmakeriet skadar demokratin, det visar inte minst erfarenheten från Washington.
Sverige är närmast unikt i bristen på debatt om politiker som samtidigt arbetar åt anonyma uppdragsgivare. Moderater har länge gjort det, socialdemokrater med dubbla uppdrag har blivit allt fler på senare år.
Göran Perssons agerande i dag är en logisk följd av att han arbetar åt ett PR-bolag, som vägrar redovisa sina kunder. Den förre statsministern har samma frihet som andra att välja vad han vill göra. Däremot håller det inte att uppträda som ledande partiföreträdare i internationella sammanhang (till exempel om klimatfrågan) och samtidigt få betalt för hemliga uppdrag.
Den socialdemokratiska partiledningen borde ställa Göran Persson inför ett val. Antingen berätta vilka kunder han och JKL har. Eller avstå från uppdragen åt det socialdemokratiska partiet.
[UPPDATERING 26 okt: Göran Persson undertecknar dagens debattartikel som fd statsminister och partiledare. Inte ett ord om JKL. Varför accepterar DN Debatt det?]
Andra om Göran Persson och försvarsindustrin: GP, SvD, Mitt i Steget
Byt kurs om Iran
Sverige får inte låta de tre stora EU-länderna sköta Iranfrågan. Ultimativa krav fungerar inte. EU behöver en bredare ansats, som handlar om regional säkerhet (inklusive Israels kärnvapen), handel och demokratisering.
Det är i kortheten slutsatsen i min senaste veckoanalys av det svenska EU-ordförandeskapet. Mycket står på spel vid dagens möte om Iran i Geneve. Den franske presidenten Sarkozys hot om sanktioner i december ifall Iran inte ändrar sig sätter press även på Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt att hålla ihop EU kring en linje som har någon chans till framgång.
Läs gärna mer på min engelskspråkiga blogg.
Du kan prenumera på veckoanalysen genom att skicka ett mejl till matsengstrom100(at)hotmail.com.
För övrigt rekommenderar jag Roger Cohens krönika i New York Times. Och Hans Blix analys i dagens P1-morgon.
Andra om Iran: AB, DN, DN2, DN3, Ekot, SvD, SvD2
Det är i kortheten slutsatsen i min senaste veckoanalys av det svenska EU-ordförandeskapet. Mycket står på spel vid dagens möte om Iran i Geneve. Den franske presidenten Sarkozys hot om sanktioner i december ifall Iran inte ändrar sig sätter press även på Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt att hålla ihop EU kring en linje som har någon chans till framgång.
Läs gärna mer på min engelskspråkiga blogg.
Du kan prenumera på veckoanalysen genom att skicka ett mejl till matsengstrom100(at)hotmail.com.
För övrigt rekommenderar jag Roger Cohens krönika i New York Times. Och Hans Blix analys i dagens P1-morgon.
Andra om Iran: AB, DN, DN2, DN3, Ekot, SvD, SvD2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
