Varför ringde inte varningsklockorna hos Sofia Arkelsten när hon lät oljebolaget Shell betala en resa till Sydfrankrike? Hur kom det sig att hon gjorde likadant i flera andra fall?
Det vet bara hon själv, men jag tror att en förklaring kan vara utsuddandet av gränsen mellan politik och professionell lobbning. Sverige skiljer sig från många andra västländer genom en stor naivitet i synen på ekonomiska intressen som vill påverka politiken.
Moderaterna har vägrat redovisa vilka som ger pengar till partiet, men också Socialdemokraterna har en märklig brist på etiska regler när det gäller till exempel förtroendeuppdrag till anställda på pr-firmor med hemliga kunder.
Sofia Arkelstens agerande är ändå speciellt. Hon tycks inte alls ha förstått att bjudresor från oljebolag och kärnkraftindustri undergräver trovärdigheten som riksdagsledamot och taleskvinna för miljöfrågor.
Nu har hon ett av Moderaternas högsta uppdrag. Det är varje partis sak vilken partisekreterare man vill ha, men utifrån sett ter det sig orimligt att Sofia Arkelsten ska kunna sitta kvar. Då förlorar Moderaterna all trovärdighet när det gäller politisk etik.
Andra om Arkelsten-affären: AB, DN, Exp, SvD, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Lena Sommestad, Martin Moberg, Mikael Andersson, Robert Noord, Röda Berget, med flera
torsdag 28 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
Ge EU makt mot sekundkapitalismen
Ska EU sätta igång en ny process för att ändra sitt fördrag? Tyskland och Frankrike vill det för att klara ut hur EU kan hantera finansiella kriser i framtiden. Frågan lär väcka mycket debatt på toppmötet som börjar i morgon.
Det är vansinnigt, sa Charles Grant om förslaget när jag talade med honom i London i går. Grant, som är chef för tankesmedjan CER, menar att det kommer att skapa stora problem att starta förhandlingar igen efter alla problem med Lissabonfördraget. Nya folkomröstningar, kanske på Irland och i Danmark, krav på nya undantag från den brittiska regeringen, politiska hinder för utvidgningen, och så vidare.
Idag hörde jag Wolfgang Munchau, bland annat krönikör i Financial Times, ge motsatt bild. "Vi behöver en ändring av fördraget", sa han på en konferens i Stockholm ordnad av Arenagruppen och Friedrich Ebert Stiftung. Hans argument är framför allt ekonomiska: det behövs klara regler för framtida kriser.
Två tungviktare i europeisk debatt med två motsatta budskap.
Här i Sverige öppnar både regeringen och Socialdemokraterna för nya fördragsändringar. Kanske är det klokt att inte säga definitivt nej. Men Marie Granlunds uttalande förvånar mig.
Ett av Socialdemokraternas villkor är att EU inte ska får mer makt. Men hur ska framtida ekonomiska kriser hanteras utan att EU får bättre verktyg? Särskilt i en globaliserad ekonomi.
Att reflexmässigt säga nej till mer makt åt unionen gör inte jobben och välfärden i Sverige säkrare. Snarare tvärtom. Socialdemokraterna borde våga tänka djärvare om EU:s framtida roll för att reglera sekundkapitalismen.
Om man ska ställa villkor borde det vara viktigare att utvidgningen till Kroatien och Island inte bromsas på grund av en fördragsdiskussion om krismekanismer.
Det är vansinnigt, sa Charles Grant om förslaget när jag talade med honom i London i går. Grant, som är chef för tankesmedjan CER, menar att det kommer att skapa stora problem att starta förhandlingar igen efter alla problem med Lissabonfördraget. Nya folkomröstningar, kanske på Irland och i Danmark, krav på nya undantag från den brittiska regeringen, politiska hinder för utvidgningen, och så vidare.
Idag hörde jag Wolfgang Munchau, bland annat krönikör i Financial Times, ge motsatt bild. "Vi behöver en ändring av fördraget", sa han på en konferens i Stockholm ordnad av Arenagruppen och Friedrich Ebert Stiftung. Hans argument är framför allt ekonomiska: det behövs klara regler för framtida kriser.
Två tungviktare i europeisk debatt med två motsatta budskap.
Här i Sverige öppnar både regeringen och Socialdemokraterna för nya fördragsändringar. Kanske är det klokt att inte säga definitivt nej. Men Marie Granlunds uttalande förvånar mig.
Ett av Socialdemokraternas villkor är att EU inte ska får mer makt. Men hur ska framtida ekonomiska kriser hanteras utan att EU får bättre verktyg? Särskilt i en globaliserad ekonomi.
Att reflexmässigt säga nej till mer makt åt unionen gör inte jobben och välfärden i Sverige säkrare. Snarare tvärtom. Socialdemokraterna borde våga tänka djärvare om EU:s framtida roll för att reglera sekundkapitalismen.
Om man ska ställa villkor borde det vara viktigare att utvidgningen till Kroatien och Island inte bromsas på grund av en fördragsdiskussion om krismekanismer.
tisdag 19 oktober 2010
Början på en valanalys
En månad efter valet. Reinfeldt regerar vidare medan de rödgröna försöker få ihop en gemensam budgetmotion. Det kärvar, vad jag förstår.
Vänsterpartiet vill återigen ändra det ekonomiska ramverket. Samtidigt verkar (S) berett att göra upp med regeringen om Afghanistan och miljöpartierna lyssnar på locktoner om asylpolitiken. Håller inte de rödgröna ihop nu blir det svårt att vinna 2014.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera alla kloka valanalyser. Länker till några av de läsvärda texterna här nedan, men det finns många fler. Progressiva bloggare finns också på Netroots valanalyser. Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission med många duktiga personer. På annat håll driver PR-firmor som Prime sina kunders dagordning inom (S).
Själv skrev jag en snabb analys åt Friedrich Ebert-Stiftung direkt efter valet och en artikel för OpenDemocracy. Sedan har jag funderat vidare. Jag tror det är klokt att få lite distans, och inte minst att tala med så många som möjligt utanför den mest aktiva politiska sfären.
Fem korta punkter vill jag i alla fall bidra till diskussionen, så här långt.
1. De politiska skillnaderna var inte tillräckligt tydliga. Ta missförhållandena i vård och äldreomsorg till exempel. Det rödgröna valmanifestet var för tunt och kritiken av hur privata företag roffar åt sig skattepengar för svag.
2. Partistrategerna lyssnade för mycket till debatten i Stockholms innerstad och använde inte känselspröten ut i människors vardag tillräckligt bra. Det gäller inte minst människors rädsla för brott. Sverigedemokraternas frammarsch handlar inte bara om väljares utanförskap utan om verkliga problem som (S) måste svara på istället för att förneka dem.
3. Arbetarrörelsen måste utveckla en bättre mediestrategi. Vad gör LO och fackförbunden med miljonerna från försäljningen av aktier i Aftonbladet?
4. Det rödgröna samarbetet verkar ha missgynnat (S) - men vad är alternativet? Håll ihop trots locktonerna från regeringen.
5. Ledningen har betydelse. "Mona Sahlin är en fighter", skrev jag på denna blogg i slutet av valrörelsen. Men ingen person kan vara allt för alla grupper av väljare. Sahlin behöver fler starka personer bredvid sig, hävdade jag i våras. Nu måste (S) förutsättningslöst pröva vad som är den bästa laguppställningen inför 2014 - inklusive vilken partisekreterare som bäst kan förnya arbetet.
Andra om valet: Anne-Marie Lindgren, Kajsa Borgnäs, Lena Sommestad, Morgan Johansson, Ulf Bjereld, Storstad, med flera
Vänsterpartiet vill återigen ändra det ekonomiska ramverket. Samtidigt verkar (S) berett att göra upp med regeringen om Afghanistan och miljöpartierna lyssnar på locktoner om asylpolitiken. Håller inte de rödgröna ihop nu blir det svårt att vinna 2014.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera alla kloka valanalyser. Länker till några av de läsvärda texterna här nedan, men det finns många fler. Progressiva bloggare finns också på Netroots valanalyser. Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission med många duktiga personer. På annat håll driver PR-firmor som Prime sina kunders dagordning inom (S).
Själv skrev jag en snabb analys åt Friedrich Ebert-Stiftung direkt efter valet och en artikel för OpenDemocracy. Sedan har jag funderat vidare. Jag tror det är klokt att få lite distans, och inte minst att tala med så många som möjligt utanför den mest aktiva politiska sfären.
Fem korta punkter vill jag i alla fall bidra till diskussionen, så här långt.
1. De politiska skillnaderna var inte tillräckligt tydliga. Ta missförhållandena i vård och äldreomsorg till exempel. Det rödgröna valmanifestet var för tunt och kritiken av hur privata företag roffar åt sig skattepengar för svag.
2. Partistrategerna lyssnade för mycket till debatten i Stockholms innerstad och använde inte känselspröten ut i människors vardag tillräckligt bra. Det gäller inte minst människors rädsla för brott. Sverigedemokraternas frammarsch handlar inte bara om väljares utanförskap utan om verkliga problem som (S) måste svara på istället för att förneka dem.
3. Arbetarrörelsen måste utveckla en bättre mediestrategi. Vad gör LO och fackförbunden med miljonerna från försäljningen av aktier i Aftonbladet?
4. Det rödgröna samarbetet verkar ha missgynnat (S) - men vad är alternativet? Håll ihop trots locktonerna från regeringen.
5. Ledningen har betydelse. "Mona Sahlin är en fighter", skrev jag på denna blogg i slutet av valrörelsen. Men ingen person kan vara allt för alla grupper av väljare. Sahlin behöver fler starka personer bredvid sig, hävdade jag i våras. Nu måste (S) förutsättningslöst pröva vad som är den bästa laguppställningen inför 2014 - inklusive vilken partisekreterare som bäst kan förnya arbetet.
Andra om valet: Anne-Marie Lindgren, Kajsa Borgnäs, Lena Sommestad, Morgan Johansson, Ulf Bjereld, Storstad, med flera
tisdag 12 oktober 2010
Skattesänkningar före välfärd
Det är skillnad på valrörelse och politiska beslut. Åtminstone för Moderaterna. Dagens budgetproposition är full av framtida skattesänkningar men tom på konkreta förslag om bättre välfärd efter 2011.
Anders Borg skriver om jobbskatteavdrag, höjd gräns för statlig inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer, lägre skatt för den som bor utomlands, sänkt moms, skattelättnader för företag.
Reformerna ska genomförs om det statsfinansiella läget så tillåter, men den politiska signalen är klar. Listan över satsningar på bättre välfärd är kort medan det går att rabbla skattesänkningar nästan lika länge som Reinfeldt oändliga regeringsförklaring.
Den tillfälliga satsningen på kommunerna år 2011 räcker inte långt, inte heller småpengarna till äldrevård med mera för nästa år. Behoven växer snabbare, bland annat på grund av den stora befolkningsökningen. Därför är det så allvarligt med regeringens bristande ambitioner för skola, vård och omsorg.
Detta är en budget för ökade klyftor, där skattesänkningar går före välfärd. En obehaglig nyhet för de väljare som litat på Reinfeldts och Borgs tal om att "kärnan i välfärden" är det viktigaste.
Andra om budgeten: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In Your Face, Martin Moberg, Monica Green, Peter Andersson, med flera
Anders Borg skriver om jobbskatteavdrag, höjd gräns för statlig inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer, lägre skatt för den som bor utomlands, sänkt moms, skattelättnader för företag.
Reformerna ska genomförs om det statsfinansiella läget så tillåter, men den politiska signalen är klar. Listan över satsningar på bättre välfärd är kort medan det går att rabbla skattesänkningar nästan lika länge som Reinfeldt oändliga regeringsförklaring.
Den tillfälliga satsningen på kommunerna år 2011 räcker inte långt, inte heller småpengarna till äldrevård med mera för nästa år. Behoven växer snabbare, bland annat på grund av den stora befolkningsökningen. Därför är det så allvarligt med regeringens bristande ambitioner för skola, vård och omsorg.
Detta är en budget för ökade klyftor, där skattesänkningar går före välfärd. En obehaglig nyhet för de väljare som litat på Reinfeldts och Borgs tal om att "kärnan i välfärden" är det viktigaste.
Andra om budgeten: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In Your Face, Martin Moberg, Monica Green, Peter Andersson, med flera
onsdag 6 oktober 2010
Danmark driver miljöfrågorna inför 2012
I dag skriver jag om det kommande danska EU-ordförandeskapet på min blogg hos tidningen Miljöaktuellt.
tisdag 5 oktober 2010
Många skattesänkningar, få jobbsatsningar
Fredrik Reinfeldt måste ha slagit rekord i mångordig regeringsförklaring. Förutom de många nya statsråden var det inte mycket nytt som kom fram. Men inte är dagens deklaration en direkt upprepning av valmanifestet, som några kommentatorer hävdar.
När Reinfeldt väl fått makten har skattesänkningar och företagsvillkor en mer framträdande plats än i valkampanjen. Visst annonserades sänkningar av inkomstskatten även i valmanifestet, men tämligen undanskymt. Istället var budskapet, i Almedalen och senare, att "kärnan i välfärden" skulle sättas främst.
Av detta blev tre miljarder extra till kommunerna 2011 och några projekt för att förbättra kvaliteten, som har få utsikter till framgång utan rejäla nya resurser. Inte heller de konkreta jobbsatsningarna var särskilt många i regeringsförklaringen.
Miljöavsnittet var också tunt. Reinfeldt gjorde inte som sin danske kollega Lars Lökke Rasmussen och krävde 30% minskning av koldioxidutsläppen i EU, även utan ett globalt avtal. Istället försäkrade Reinfeldt att koldioxidskatten inte ska höjas.
Särskilt tydligt blev alliansens politiska inriktning när det gäller EU. Inget om miljö, jämställdhet, konsumenter eller arbetsvillkor. Istället betoning av den inre marknaden.
Dimridåerna inför valet har gjort sitt och behövs inte längre. Svenska folket har gjort sitt val. Man kan bara önska att den politiska journalistiken hade varit bättre på att berätta vad de borgerliga partierna egentligen prioriterar.
Skattesänkningar och företagens frihet. Det var dagens bärande tema.
För övrigt gjorde kungen en svag insats, även med sina mått mätt. Kanske dags att börja fundera på när det är dags att lämna över till Victoria?
Andra om regeringsförklaringen: AB, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
När Reinfeldt väl fått makten har skattesänkningar och företagsvillkor en mer framträdande plats än i valkampanjen. Visst annonserades sänkningar av inkomstskatten även i valmanifestet, men tämligen undanskymt. Istället var budskapet, i Almedalen och senare, att "kärnan i välfärden" skulle sättas främst.
Av detta blev tre miljarder extra till kommunerna 2011 och några projekt för att förbättra kvaliteten, som har få utsikter till framgång utan rejäla nya resurser. Inte heller de konkreta jobbsatsningarna var särskilt många i regeringsförklaringen.
Miljöavsnittet var också tunt. Reinfeldt gjorde inte som sin danske kollega Lars Lökke Rasmussen och krävde 30% minskning av koldioxidutsläppen i EU, även utan ett globalt avtal. Istället försäkrade Reinfeldt att koldioxidskatten inte ska höjas.
Särskilt tydligt blev alliansens politiska inriktning när det gäller EU. Inget om miljö, jämställdhet, konsumenter eller arbetsvillkor. Istället betoning av den inre marknaden.
Dimridåerna inför valet har gjort sitt och behövs inte längre. Svenska folket har gjort sitt val. Man kan bara önska att den politiska journalistiken hade varit bättre på att berätta vad de borgerliga partierna egentligen prioriterar.
Skattesänkningar och företagens frihet. Det var dagens bärande tema.
För övrigt gjorde kungen en svag insats, även med sina mått mätt. Kanske dags att börja fundera på när det är dags att lämna över till Victoria?
Andra om regeringsförklaringen: AB, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
fredag 1 oktober 2010
Vad säger Reinfeldt om klimatmålet?
Sverige har hamnat på efterkälken i EU:s klimatpolitik. Frankrike, Tyskland och Storbritannien har redan föreslagit att unionen ska höja sitt klimatmål, så att utsläppen kan minska med 30% till år 2020. Även utan en internationell överenskommelse.
Fredrik Reinfeldt kämpade under hela valrörelsen emot de rödgröna kraven att Sverige skulle göra som de tre stora. Samtidigt utmålade Reinfeldt miljöskatter som hot mot jobb och tillväxt.
Nu i veckan anslöt sig Danmark till kravet på 30% mindre koldioxid år 2020. Statsminister Lars Lökke Rasmussen fick beröm av miljörörelsen.
Vad säger Reinfeldt i tisdagens regeringsförklaring?
Och vad gör Centerpartiet? Det blir inte lätt att vara miljöminister om Moderaterna och Folkpartiet fortsätter att hålla emot i klimatpolitiken, medan andra EU-länder blir mer ambitiösa.
Andra om regeringsbildningen, politik: DN, SvD, SvD2, med flera
Fredrik Reinfeldt kämpade under hela valrörelsen emot de rödgröna kraven att Sverige skulle göra som de tre stora. Samtidigt utmålade Reinfeldt miljöskatter som hot mot jobb och tillväxt.
Nu i veckan anslöt sig Danmark till kravet på 30% mindre koldioxid år 2020. Statsminister Lars Lökke Rasmussen fick beröm av miljörörelsen.
Vad säger Reinfeldt i tisdagens regeringsförklaring?
Och vad gör Centerpartiet? Det blir inte lätt att vara miljöminister om Moderaterna och Folkpartiet fortsätter att hålla emot i klimatpolitiken, medan andra EU-länder blir mer ambitiösa.
Andra om regeringsbildningen, politik: DN, SvD, SvD2, med flera
onsdag 29 september 2010
Mona Sahlin tar en farlig väg
Socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan första världskriget. Det är tråkigt att upprepa detta, men tyvärr verkar det nödvändigt.
Trots en kriskommission med utmärkta personer i ledningen verkar partiets högsta ledning inte ha tagit till sig vidden av valkatastrofen. Nu verkar Mona Sahlin beredd att göra upp med Fredrik Reinfeldt i flera frågor. Det skulle vara illa för den omprövning (S) måste göra.
Det finns stora risker med en uppgörelse om asyl- och flyktingpolitiken där alla partier utom Sverigedemokraterna är med. Möjligen minskar det SD:s inflytande denna mandatperiod, men om det inte finns skillnader mellan övriga partier kan SD gynnas på längre sikt.
Framför allt måste den socialdemokratiska omprövningen efter valet också innehålla en analys av läget i miljonprogrammets hyresområden och leda fram till en trovärdig politik för rättvisa uppväxtvillkor. Socialdemokratin behöver en bred syneförättning och debatt om hur det står till i Sverige istället för att sopa problem under mattan av rädsla för att en diskussion gynnar SD.
Resultatet av denna stoppa huvudet i sanden-taktik har vi redan sett. Nu gäller det att forma en effektiv politik mot diskriminering, med stora investeringar i bättre flyktingmottagande, ökat deltagande på arbetsmarknaden för svenskar med utländsk bakgrund och förbättrade uppväxtvillkor i miljonprogrammet.
Mona Sahlins löften om ett miljardprogram för miljonprogrammet krympte gång på gång när andra reformer skulle prioriteras och budgeten förhandlas med miljöpartiet. Nu behöver det motsatta ske. Moderaterna kommer aldrig att gå med på de investeringar och de inskränkningar av rika kommuners självstyre som det förutsätter.
Migrationspolitiken hänger samman med arbetet för full sysselsättning och rättvisa uppväxtvillkor. Därför skulle en separat uppgörelse med de borgerliga partierna om enbart asylpolitiken vara orättvis mot barnen i miljonprogrammets hyresområden och livsfarlig för socialdemokratin som parti (jämför med andra delar av Europa). En sådan uppgörelse skulle också i förtid låsa (S) utan att partiet fick något utrymme för intern diskussion och förnyelse.
Också när det gäller Afghanistan skulle en överenskommelse mellan (S) och regeringen vara olämplig. Dels därför att det ytterligare skulle försvaga det rödgröna samarbetet. Dels därför att det vore fel att göra upp om en del av säkerhetspolitiken medan andra delar, som värnandet av alliansfriheten, inte skulle ingå.
Andra om utsträckta händer: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, med flera
Trots en kriskommission med utmärkta personer i ledningen verkar partiets högsta ledning inte ha tagit till sig vidden av valkatastrofen. Nu verkar Mona Sahlin beredd att göra upp med Fredrik Reinfeldt i flera frågor. Det skulle vara illa för den omprövning (S) måste göra.
Det finns stora risker med en uppgörelse om asyl- och flyktingpolitiken där alla partier utom Sverigedemokraterna är med. Möjligen minskar det SD:s inflytande denna mandatperiod, men om det inte finns skillnader mellan övriga partier kan SD gynnas på längre sikt.
Framför allt måste den socialdemokratiska omprövningen efter valet också innehålla en analys av läget i miljonprogrammets hyresområden och leda fram till en trovärdig politik för rättvisa uppväxtvillkor. Socialdemokratin behöver en bred syneförättning och debatt om hur det står till i Sverige istället för att sopa problem under mattan av rädsla för att en diskussion gynnar SD.
Resultatet av denna stoppa huvudet i sanden-taktik har vi redan sett. Nu gäller det att forma en effektiv politik mot diskriminering, med stora investeringar i bättre flyktingmottagande, ökat deltagande på arbetsmarknaden för svenskar med utländsk bakgrund och förbättrade uppväxtvillkor i miljonprogrammet.
Mona Sahlins löften om ett miljardprogram för miljonprogrammet krympte gång på gång när andra reformer skulle prioriteras och budgeten förhandlas med miljöpartiet. Nu behöver det motsatta ske. Moderaterna kommer aldrig att gå med på de investeringar och de inskränkningar av rika kommuners självstyre som det förutsätter.
Migrationspolitiken hänger samman med arbetet för full sysselsättning och rättvisa uppväxtvillkor. Därför skulle en separat uppgörelse med de borgerliga partierna om enbart asylpolitiken vara orättvis mot barnen i miljonprogrammets hyresområden och livsfarlig för socialdemokratin som parti (jämför med andra delar av Europa). En sådan uppgörelse skulle också i förtid låsa (S) utan att partiet fick något utrymme för intern diskussion och förnyelse.
Också när det gäller Afghanistan skulle en överenskommelse mellan (S) och regeringen vara olämplig. Dels därför att det ytterligare skulle försvaga det rödgröna samarbetet. Dels därför att det vore fel att göra upp om en del av säkerhetspolitiken medan andra delar, som värnandet av alliansfriheten, inte skulle ingå.
Andra om utsträckta händer: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, med flera
fredag 24 september 2010
(S) behöver Luciano Astudillo
Det har varit mycket att skriva på andra håll den här veckan. Därför har jag inte hunnit kommentera alla läsvärda eftervalsanalyser. Hoppas återkomma till det snart.
En av de bästa texter jag läst är Luciano Astudillos i Expressen. Det är obegripligt att Malmös socialdemokrater inte placerade honom på en säker valbar plats. Nu behövs Luciano Astudillo mer än någonsin på en central plats i socialdemokratin.
Resultatet av mitt skrivande på andra håll kan du läsa hos Open Democracy och Friedrich Ebert-Stiftung (så småningom, min analys inför valet går att hitta här).
En av de bästa texter jag läst är Luciano Astudillos i Expressen. Det är obegripligt att Malmös socialdemokrater inte placerade honom på en säker valbar plats. Nu behövs Luciano Astudillo mer än någonsin på en central plats i socialdemokratin.
Resultatet av mitt skrivande på andra håll kan du läsa hos Open Democracy och Friedrich Ebert-Stiftung (så småningom, min analys inför valet går att hitta här).
tisdag 21 september 2010
En märklig undersökning
Dagens Nyheter drar stort på en debattartikel av Carl Melin, opinionschef på United Minds. "Ohly skrämde bort var tredje S-väljare", är rubriken på nätet.
United Minds har inte publicerat undersökningen i sin helhet, och av debattartikeln framgår inte vilka frågor som ställts. Carl Melin redovisar bara ett urval.
Därför får man än så länge gå på texten i DN för att bedöma mätningen.
Två saker ter sig särskilt märkliga.
Det ena är statistiken. I början av artikeln skriver Melin om "de socialdemokrater som bytte politiskt block i årets val". Det är underlaget för påståendet att var tredje väljare lämnade (S) på grund av samarbetet med vänsterpartiet.
Samtidigt framgår det att United Minds intervjuat 1 500 personer.
United Minds uppger att 8% som var socialdemokrater år 2006 röstade borgerligt år 2010. Det motsvarar 3 procent av den totala väljarkåren, enligt Melin. Då bygger alltså påståendet om (V), RUT-avdrag m m på ett urval på 75 personer. Av dem är det en tredjedel, 25 personer, som ligger till grund för vinkeln i artikeln och på DN:s förstasida.
Sedan, mitt i texten, byter Melin till att använda alla väljare som urvalsgrupp, om jag läser rätt. Då är det 64 procent som tycker (S) pratar för lite om tillväxt. Men av dessa är hälften borgerliga väljare, vilket inte framgår av ingressen och är svårläst i artikeln.
Det andra märkliga är att artikeln inte redovisar alla frågor. Om United Minds frågat om samarbetet med (V) har man väl rimligtvis också frågat om resurserna till välfärden, om tveksamma väljare upplevt skillnaderna mellan blocken som tillräckligt stora i andra frågor, om bensinskatten etc. Men det är endast några få frågor som artikeln tar upp.
Så varför skriver den kloke Carl Melin den här artikeln?
Det vet jag inte. Däremot borde Melin och DN ha berättat att United Minds tillhör samma bolagsgrupp som Prime PR, ett företag som på uppdrag av näringslivet vill förändra opinionen inom socialdemokratin i just den typ av frågor som dagens artikel är vinklad på.
[UPPDATERING: Carl Melin skriver i en kommentar här nedan att siffran 64% också är baserad på (S)-väljare 2006 som bytt block. Han medger att antalet sådana personer i undersökningen är begränsat.]
[UPPDATERING2: Det är lite pinsamt att vara teknisk fysiker och få 3% av 1 500 att bli något annat än 45, som Mikael Färnbo helt riktigt räknar fram på Dagens Arenas blogg. Men det gör bara Carl Melins artikel ännu märkligare. 15 personer som grund för hela vinkeln.]
United Minds har inte publicerat undersökningen i sin helhet, och av debattartikeln framgår inte vilka frågor som ställts. Carl Melin redovisar bara ett urval.
Därför får man än så länge gå på texten i DN för att bedöma mätningen.
Två saker ter sig särskilt märkliga.
Det ena är statistiken. I början av artikeln skriver Melin om "de socialdemokrater som bytte politiskt block i årets val". Det är underlaget för påståendet att var tredje väljare lämnade (S) på grund av samarbetet med vänsterpartiet.
Samtidigt framgår det att United Minds intervjuat 1 500 personer.
United Minds uppger att 8% som var socialdemokrater år 2006 röstade borgerligt år 2010. Det motsvarar 3 procent av den totala väljarkåren, enligt Melin. Då bygger alltså påståendet om (V), RUT-avdrag m m på ett urval på 75 personer. Av dem är det en tredjedel, 25 personer, som ligger till grund för vinkeln i artikeln och på DN:s förstasida.
Sedan, mitt i texten, byter Melin till att använda alla väljare som urvalsgrupp, om jag läser rätt. Då är det 64 procent som tycker (S) pratar för lite om tillväxt. Men av dessa är hälften borgerliga väljare, vilket inte framgår av ingressen och är svårläst i artikeln.
Det andra märkliga är att artikeln inte redovisar alla frågor. Om United Minds frågat om samarbetet med (V) har man väl rimligtvis också frågat om resurserna till välfärden, om tveksamma väljare upplevt skillnaderna mellan blocken som tillräckligt stora i andra frågor, om bensinskatten etc. Men det är endast några få frågor som artikeln tar upp.
Så varför skriver den kloke Carl Melin den här artikeln?
Det vet jag inte. Däremot borde Melin och DN ha berättat att United Minds tillhör samma bolagsgrupp som Prime PR, ett företag som på uppdrag av näringslivet vill förändra opinionen inom socialdemokratin i just den typ av frågor som dagens artikel är vinklad på.
[UPPDATERING: Carl Melin skriver i en kommentar här nedan att siffran 64% också är baserad på (S)-väljare 2006 som bytt block. Han medger att antalet sådana personer i undersökningen är begränsat.]
[UPPDATERING2: Det är lite pinsamt att vara teknisk fysiker och få 3% av 1 500 att bli något annat än 45, som Mikael Färnbo helt riktigt räknar fram på Dagens Arenas blogg. Men det gör bara Carl Melins artikel ännu märkligare. 15 personer som grund för hela vinkeln.]
måndag 20 september 2010
(S) förlorade sin identitet
Samarbetet med två andra partier suddade ut Socialdemokraternas profil. Det är en viktig förklaring till tillbakagången i valet. Men det vore av många skäl oklokt att bryta upp det rödgröna samarbetet nu. Inte minst inför ett eventuellt nyval.
Socialdemokraterna förlorade sin identitet också på andra sätt. Strategin att ställa satsningar på välfärden mot skattesänkningar hade fungerade bättre om det verkligen varit stor skillnad i budgetalternativen på denna punkt. Istället prioriterade (S) sänkta skatter för pensionärerna och kraftigt höjda ersättningsnivåer i a-kassan, trots att så många partikongresser sagt att verksamheten i välfärden ska gå först. Det var också tveksamt att gå med på höjt överskottsmål när Sverige har så låg statsskuld. Där försvann ytterligare uppemot 30 miljarder i reformutrymme.
Dessutom valde partiledningen att ligga lågt i kritiken av vinster från privat utförda välfärdstjänster. Särskilt märkligt är det att Ylva Johansson inte kritiserade rofferiet av skattepengar tydligare. Där var Carin Jämtin bättre.
Det finns många andra saker att återkomma till i eftervalsdebatten. Till exempel grogrunden för Sverigedemokraterna, liksom hur medelklassväljarna tänker.
Nu kommer inte minst välbetalda pr-konsulter att argumentera för att bryta samarbetet med vänsterpartiet och gynna privata vårdföretag mer.
Någon ytterligare högersväng är inte vad (S) behöver. Snarare en återgång till sin tradition av att värna välfärden mot vinstintressena.
Andra om valet: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Högbergs tankar, Storstad, Ulf Bjereld, Åsa Westlund, med flera
Socialdemokraterna förlorade sin identitet också på andra sätt. Strategin att ställa satsningar på välfärden mot skattesänkningar hade fungerade bättre om det verkligen varit stor skillnad i budgetalternativen på denna punkt. Istället prioriterade (S) sänkta skatter för pensionärerna och kraftigt höjda ersättningsnivåer i a-kassan, trots att så många partikongresser sagt att verksamheten i välfärden ska gå först. Det var också tveksamt att gå med på höjt överskottsmål när Sverige har så låg statsskuld. Där försvann ytterligare uppemot 30 miljarder i reformutrymme.
Dessutom valde partiledningen att ligga lågt i kritiken av vinster från privat utförda välfärdstjänster. Särskilt märkligt är det att Ylva Johansson inte kritiserade rofferiet av skattepengar tydligare. Där var Carin Jämtin bättre.
Det finns många andra saker att återkomma till i eftervalsdebatten. Till exempel grogrunden för Sverigedemokraterna, liksom hur medelklassväljarna tänker.
Nu kommer inte minst välbetalda pr-konsulter att argumentera för att bryta samarbetet med vänsterpartiet och gynna privata vårdföretag mer.
Någon ytterligare högersväng är inte vad (S) behöver. Snarare en återgång till sin tradition av att värna välfärden mot vinstintressena.
Andra om valet: AB, Dagens Arena, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Högbergs tankar, Storstad, Ulf Bjereld, Åsa Westlund, med flera
söndag 19 september 2010
(S) borde ha varit tydligare om välfärden
Socialdemokraternas tillbakagång har många förklaringar. Att partiets identitet suddades ut av det rödgröna samarbetet spelade roll. En annan viktig förklaring, tror jag, är att skillnaderna mot alliansen blev för små i strävan att locka mittenväljare.
(S) valde tidigt att acceptera det mesta av alliansens skattesänkningar. Kanske nödvändigt, men det ställde partiet inför ett dilemma. Hur kunna ställa välfärdssatsning mot skattesänkningar när det inte var tillräckligt stora skillnader i budgetalternativen?
Det var förstås rätt att föreslå förbättringar av sjukförsäkring och a-kassa. Men särskilt när det gäller a-kassan blev löftena om höjningar så stora att det inte blev kvar tillräckligt med pengar för att sjukvård, skola och äldreomsorg verkligen skulle bli bättre. Särskilt inte i ljuset av en ökad befolkning.
Att sedan avskaffandet av pensionärsskatten blev en så stor fråga i början av valrörelsen jämfört med till exempel bättre demensvård gjorde inte saken bättre. Veronica Palm är på rätt spår, (S) kan inte vinna val på skattesänkningar utan måste tydligt ta strid för kvaliteten i välfärden.
Om inget block får en majoritet är det viktigt att hålla ihop det rödgröna samarbetet åtminstone tills det står klart om det blir ett snabbt nyval eller inte. Men under tiden måste (S) ompröva sin ekonomiska politisk och vara berett att satsa mer på kvaliteten på välfärden också nationellt - liksom partiets företrädare gör i så många kommuner och landsting.
Andra om valet: DN, SvD, med flera
(S) valde tidigt att acceptera det mesta av alliansens skattesänkningar. Kanske nödvändigt, men det ställde partiet inför ett dilemma. Hur kunna ställa välfärdssatsning mot skattesänkningar när det inte var tillräckligt stora skillnader i budgetalternativen?
Det var förstås rätt att föreslå förbättringar av sjukförsäkring och a-kassa. Men särskilt när det gäller a-kassan blev löftena om höjningar så stora att det inte blev kvar tillräckligt med pengar för att sjukvård, skola och äldreomsorg verkligen skulle bli bättre. Särskilt inte i ljuset av en ökad befolkning.
Att sedan avskaffandet av pensionärsskatten blev en så stor fråga i början av valrörelsen jämfört med till exempel bättre demensvård gjorde inte saken bättre. Veronica Palm är på rätt spår, (S) kan inte vinna val på skattesänkningar utan måste tydligt ta strid för kvaliteten i välfärden.
Om inget block får en majoritet är det viktigt att hålla ihop det rödgröna samarbetet åtminstone tills det står klart om det blir ett snabbt nyval eller inte. Men under tiden måste (S) ompröva sin ekonomiska politisk och vara berett att satsa mer på kvaliteten på välfärden också nationellt - liksom partiets företrädare gör i så många kommuner och landsting.
Andra om valet: DN, SvD, med flera
Därför går Sverigedemokraterna framåt
Det ligger mycket i Wanja Lundby-Wedins analys. Sverigedemokraternas framgångar hänger samman med människors upplevelse av att etablerade partier inte lyssnar på dem i en tid när otryggheten växer.
Däremot finns det nog flera förklaringar som särskilt Socialdemokraterna måste fundera över i sin analys. Själv har jag varnat för den här utvecklingen i minst tre år, medan andra kommentatorer räknat ut Sd.
Det blir tyvärr många tillfällen att återkomma till vilka lärdomar (S) måste dra. Just nu hinner jag bara länka till några av mina tidigare texter:
Rädslan för brott kan avgöra valet (2007)
Investera för rättvisa och sammanhållning (Tiden 2007, med Luciano Astudillo)
Glöm inte förorten när jobben försvinner (2009)
Nu måste (S) ge svaren om att bekämpa brott (2009)
Mona Sahlin och hårdrockbältet (2010)
Så stoppar du Sd, Reinfeldt (2010, med Nalin Pekgul)
Andra om valet: AB, AB2, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, GP, med flera
Däremot finns det nog flera förklaringar som särskilt Socialdemokraterna måste fundera över i sin analys. Själv har jag varnat för den här utvecklingen i minst tre år, medan andra kommentatorer räknat ut Sd.
Det blir tyvärr många tillfällen att återkomma till vilka lärdomar (S) måste dra. Just nu hinner jag bara länka till några av mina tidigare texter:
Rädslan för brott kan avgöra valet (2007)
Investera för rättvisa och sammanhållning (Tiden 2007, med Luciano Astudillo)
Glöm inte förorten när jobben försvinner (2009)
Nu måste (S) ge svaren om att bekämpa brott (2009)
Mona Sahlin och hårdrockbältet (2010)
Så stoppar du Sd, Reinfeldt (2010, med Nalin Pekgul)
Andra om valet: AB, AB2, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, GP, med flera
Svik inte miljön, Peter och Maria
SVT:s valundersökning visar fyra procents övervikt för de borgerliga, TV4/Novus valdagsmätning bara någon procent. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i bägge fallen.
Det är för tidigt att dra några slutsatser, mer än möjligen att (S) valspurtat bra. SVT:s Valu underskattade (S) med 5 procent år 2006, påminner Makthavare.se
En fråga kan dock ställas redan nu:
Är Miljöpartiet berett att göra upp med de borgerliga för att få statsrådsposter, ifall mätningarna slår in?
Det vore i så fall ett svek mot miljön. Visst kan (MP) förhandla fram lite mer pengar till att skydda skog och hav, men inte kommer Moderaterna att gå med på en radikalt ändrad linje i klimatpolitiken. Eller när det gäller trafiken. Eller energisystemet. Eller kemikalier. Och så vidare.
Svik inte miljön, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.
Andra om valmätningar: AB, AB2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
Det är för tidigt att dra några slutsatser, mer än möjligen att (S) valspurtat bra. SVT:s Valu underskattade (S) med 5 procent år 2006, påminner Makthavare.se
En fråga kan dock ställas redan nu:
Är Miljöpartiet berett att göra upp med de borgerliga för att få statsrådsposter, ifall mätningarna slår in?
Det vore i så fall ett svek mot miljön. Visst kan (MP) förhandla fram lite mer pengar till att skydda skog och hav, men inte kommer Moderaterna att gå med på en radikalt ändrad linje i klimatpolitiken. Eller när det gäller trafiken. Eller energisystemet. Eller kemikalier. Och så vidare.
Svik inte miljön, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.
Andra om valmätningar: AB, AB2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
Svenska valet för utländsk publik
Den som läser tyska kanske kan vara intresserad av min analys inför valet åt Friedrich-Ebert Stiftung. Jag har också blivit intervjuad av tyska Euractiv om detta.
När jag ändå håller på: här är en länk till min artikel åt Open Democracy för ett år sedan, där jag bland annat varnade för Sverigedemokraternas frammarsch. Jag hoppas jag får fel.
När jag ändå håller på: här är en länk till min artikel åt Open Democracy för ett år sedan, där jag bland annat varnade för Sverigedemokraternas frammarsch. Jag hoppas jag får fel.
Ojämlik demokrati
Förtidsröstandet har slagit rekord. Jättebra.
Men en sak oroar mig. Att det varit så mycket enklare att förtidsrösta i innerstan än i förorterna.
Jag var på Tensta Marknad en söndag för ett par veckor sedan. Tusentals människor i centrum, men bibioteket stängde klockan tre trots att marknaden pågick hela dagen. Medborgarkontoret var också låst och stängt.
Nu hör jag rapporter från både Tensta och Rinkeby om långa köer utanför biblioteken i går. Men bibioteken stängde tidigt och åtminstone i Rinkeby avvisades väljare som kommit i god tid men hamnat i den långa kön.
Vilken skillnad mot Stockholms innerstad. Där har det gått att rösta långt in på kvällarna även under helgerna.
Jag tror det kan blåsa en starkare medvind för Socialdemokraterna i förorterna än vad opinionsmätningarna fångar upp. Många vill rösta på Mona Sahlin. Men oavsett vilket parti väljarna stödjer så är det orimligt med så olika villkor för förtidsröstningen beroende på var man bor.
Det finns en liknande ojämlikhet i mediernas rapportering. Mycket i Kent Asps undersökning stämmer säkert, till exempel övervikten av negativa artiklar om de rödgröna. Men jag tycker medieforskaren går förbi urvalet av viktiga frågor lite väl lättvindigt.
Medierna har lyft fram skatterna mer än väljarna, medan frågor som sjukvård och äldreomsorg är viktigare för medborgarna än vad som märks i tidningarnas rapportering. Det var samma sak i 2006 års valrapportering. För att inte tala om i detta års tendentiösa "valkompasser", delvis framtagna av pr-konsulter.
Jag är övertygad om att detta sneda urval av sakfrågor missgynnar (S) och (V), som vill ha mer resurser till välfärden istället för skattesänkningar. Men framför allt strider det mot mediechefernas högtidstal om att också de svaga i samhället ska få sin situation belyst.
Detta är också en del av den ojämlika demokratin.
Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Ett hjärta rött, HBT-sossen, Högbergs tankar, In Your Face, Jan Helin, Kulturbloggen, Martin Jönsson, Peter Andersson, Roger Jönsson, Röda Berget, med flera
Men en sak oroar mig. Att det varit så mycket enklare att förtidsrösta i innerstan än i förorterna.
Jag var på Tensta Marknad en söndag för ett par veckor sedan. Tusentals människor i centrum, men bibioteket stängde klockan tre trots att marknaden pågick hela dagen. Medborgarkontoret var också låst och stängt.
Nu hör jag rapporter från både Tensta och Rinkeby om långa köer utanför biblioteken i går. Men bibioteken stängde tidigt och åtminstone i Rinkeby avvisades väljare som kommit i god tid men hamnat i den långa kön.
Vilken skillnad mot Stockholms innerstad. Där har det gått att rösta långt in på kvällarna även under helgerna.
Jag tror det kan blåsa en starkare medvind för Socialdemokraterna i förorterna än vad opinionsmätningarna fångar upp. Många vill rösta på Mona Sahlin. Men oavsett vilket parti väljarna stödjer så är det orimligt med så olika villkor för förtidsröstningen beroende på var man bor.
Det finns en liknande ojämlikhet i mediernas rapportering. Mycket i Kent Asps undersökning stämmer säkert, till exempel övervikten av negativa artiklar om de rödgröna. Men jag tycker medieforskaren går förbi urvalet av viktiga frågor lite väl lättvindigt.
Medierna har lyft fram skatterna mer än väljarna, medan frågor som sjukvård och äldreomsorg är viktigare för medborgarna än vad som märks i tidningarnas rapportering. Det var samma sak i 2006 års valrapportering. För att inte tala om i detta års tendentiösa "valkompasser", delvis framtagna av pr-konsulter.
Jag är övertygad om att detta sneda urval av sakfrågor missgynnar (S) och (V), som vill ha mer resurser till välfärden istället för skattesänkningar. Men framför allt strider det mot mediechefernas högtidstal om att också de svaga i samhället ska få sin situation belyst.
Detta är också en del av den ojämlika demokratin.
Andra om valrörelsen: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Ett hjärta rött, HBT-sossen, Högbergs tankar, In Your Face, Jan Helin, Kulturbloggen, Martin Jönsson, Peter Andersson, Roger Jönsson, Röda Berget, med flera
lördag 18 september 2010
Björklund har fel om skolungdomarna
DN:s "valfläskkoll" bekräftar det jag skrivit i flera inlägg. Jan Björklund har fel när han påstår att kraven på teoretisk kunskap är förklaringen på att över 30 000 ungdomar slås ut från skolan.
Verkligheten är mer komplex. Enligt Skolverket är dåligt stöd hemifrån och bristande kunskaper i svenska avgörande skäl till att eleverna misslyckas.
Verkligheten är mer komplex. Enligt Skolverket är dåligt stöd hemifrån och bristande kunskaper i svenska avgörande skäl till att eleverna misslyckas.
Foppa och Salming: Nej till SD
Det blev ett upprop mot ett främlingsfientligt parti i riksdagen från ett antal av våra främsta idrottsstjärnor. Jag har skrivit tidigare om argument mot Sverigedemokraterna, men Peter Forsberg, Börje Salming och övriga uttrycker det mycket bättre:
"Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.
Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet."
Kanske är detta valrörelsens viktigaste text.
Andra om valrörelsen, Sverigedemokraterna: Exp, SvD, SvD2, med flera
"Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.
Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet."
Kanske är detta valrörelsens viktigaste text.
Andra om valrörelsen, Sverigedemokraterna: Exp, SvD, SvD2, med flera
Den tigande statsministern
Nu handlar valrörelsen om mobilisering. Därav partiledarnas intensiva slutspurt för att nå så många väljare som möjligt. Avgörande blir om medborgarna tycker det är stora skillnader mellan blocken eller ej.
En huvudstrategi för Moderaterna tycks ha varit att tona ned förändringar partiet vill göra under nästa mandatperiod. Fredrik Reinfeldt försöker minimera riskerna genom att till exempel hålla en låg profil i de avslutande tv-debatterna.
Det finns många skäl att återkomma till Kent Asps mediegranskning, men en sak som borde beskrivas tydligare är hur journalister låtit statsministern tiga om de kommande fyra åren. Medierna granskade med rätta de rödgrönas arbete för att komma överens. Däremot har luckorna i alliansens valmanifest fått alltför lite uppmärksamhet.
Fyra år till med borgerligt styre (kanske med stöd av Sverigedemokraterna) kan till exempel innebära:
* ytterligare stora skattesänkningar som urgröper välfärden (läs texten i valmanifestet)
* mindre pengar till regional utveckling genom förändringar av skatteutjämningen (utredning klar 2011)
* privata äldreförsäkringar istället för gemensamt finansierad omsorg (utredning redan tillsatt)
* så nära band till Nato att ett medlemskap blir oundvikligt (till exempel genom deltagandet i Natos försvarsplanering för Baltikum)
* fortsatt utförsäkring av svårt sjuka.
* smyguppgörelser med Sverigedemokraterna i riksdagen, om de kommer in (liksom med Ny Demokrati)
* nedrustning av miljöpolitiken
Listan går att göra mycket längre. De sista timmarna av valrörelsen handlar för de rödgröna till stor del om att berätta för tveksamma väljare hur mycket som står på spel. Nu när medierna inte har gjort sitt jobb.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Ett hjärta rött, Högbergs tankar, In your face, Joakim Hörsing, Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Peter Andersson, Röda Berget, med flera
En huvudstrategi för Moderaterna tycks ha varit att tona ned förändringar partiet vill göra under nästa mandatperiod. Fredrik Reinfeldt försöker minimera riskerna genom att till exempel hålla en låg profil i de avslutande tv-debatterna.
Det finns många skäl att återkomma till Kent Asps mediegranskning, men en sak som borde beskrivas tydligare är hur journalister låtit statsministern tiga om de kommande fyra åren. Medierna granskade med rätta de rödgrönas arbete för att komma överens. Däremot har luckorna i alliansens valmanifest fått alltför lite uppmärksamhet.
Fyra år till med borgerligt styre (kanske med stöd av Sverigedemokraterna) kan till exempel innebära:
* ytterligare stora skattesänkningar som urgröper välfärden (läs texten i valmanifestet)
* mindre pengar till regional utveckling genom förändringar av skatteutjämningen (utredning klar 2011)
* privata äldreförsäkringar istället för gemensamt finansierad omsorg (utredning redan tillsatt)
* så nära band till Nato att ett medlemskap blir oundvikligt (till exempel genom deltagandet i Natos försvarsplanering för Baltikum)
* fortsatt utförsäkring av svårt sjuka.
* smyguppgörelser med Sverigedemokraterna i riksdagen, om de kommer in (liksom med Ny Demokrati)
* nedrustning av miljöpolitiken
Listan går att göra mycket längre. De sista timmarna av valrörelsen handlar för de rödgröna till stor del om att berätta för tveksamma väljare hur mycket som står på spel. Nu när medierna inte har gjort sitt jobb.
Andra om valrörelsen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Ett hjärta rött, Högbergs tankar, In your face, Joakim Hörsing, Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Peter Andersson, Röda Berget, med flera
fredag 17 september 2010
Mona Sahlin är en fighter
Den första timmen av SVT:s slutdebatt handlade om jobb och välfärd, inte om fastighetsskatt eller RUT-avdrag. Dagordningen är tillbaka på det som verkligen är viktigt för väljarna.
Det gynnade Mona Sahlin, men framför allt har hon toppat formen i slutet av valrörelsen. Trots motvinden i media och opinionsmätningar. Hon är en fighter.
Reinfeldt valde å sin sida riskminimering. Sällan har en partiledare hållt sig så passiv under början av en slutdebatt, då flest väljare sitter framför tv-apparaterna.
Kanske är det begripligt. De hårda tagen i sjukförsäkringen är inte lätta att försvara. Särskilt när exempel efter exempel visar hur människor drabbas. I kväll var Reinfeldt tvungen att gå till reträtt när han till slut kom in i diskussionen. Allt har inte fungerat bra, medgav statsministern.
Maria Wetterstrand var oväntat stark i välfärdsfrågorna med en närmast socialdemokratisk argumentation. Hur hennes miljöparti skulle kunna byta sida efter valet utan en förödande svekdebatt är svårt att se. Lars Ohly var däremot svagare under den första timmen än i gårdagens TV4-debatt (trots en snyggare slips).
Maud Olofsson hade ingen bra kväll, men svårast har jag för Jan Björklund när han förklarar utslagningen i skolan med att elever är "skoltrötta" och inte kan lära sig teoretiska ämnen. Det är så långt från verkligheten att jag blir upprörd på alla killars och tjejers vägnar som kämpar med läxor på ett främmande språk, svenska, samtidigt som Björklund stoppat extrapengarna till förortsskolorna.
Hägglund bäst bland de borgerliga partiledarna. Trots sin politik.
Andra om valrörelsen, slutdebatt: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Katarina Nyberg Finn, Peter Andersson, Roger Jönsson, med flera
Det gynnade Mona Sahlin, men framför allt har hon toppat formen i slutet av valrörelsen. Trots motvinden i media och opinionsmätningar. Hon är en fighter.
Reinfeldt valde å sin sida riskminimering. Sällan har en partiledare hållt sig så passiv under början av en slutdebatt, då flest väljare sitter framför tv-apparaterna.
Kanske är det begripligt. De hårda tagen i sjukförsäkringen är inte lätta att försvara. Särskilt när exempel efter exempel visar hur människor drabbas. I kväll var Reinfeldt tvungen att gå till reträtt när han till slut kom in i diskussionen. Allt har inte fungerat bra, medgav statsministern.
Maria Wetterstrand var oväntat stark i välfärdsfrågorna med en närmast socialdemokratisk argumentation. Hur hennes miljöparti skulle kunna byta sida efter valet utan en förödande svekdebatt är svårt att se. Lars Ohly var däremot svagare under den första timmen än i gårdagens TV4-debatt (trots en snyggare slips).
Maud Olofsson hade ingen bra kväll, men svårast har jag för Jan Björklund när han förklarar utslagningen i skolan med att elever är "skoltrötta" och inte kan lära sig teoretiska ämnen. Det är så långt från verkligheten att jag blir upprörd på alla killars och tjejers vägnar som kämpar med läxor på ett främmande språk, svenska, samtidigt som Björklund stoppat extrapengarna till förortsskolorna.
Hägglund bäst bland de borgerliga partiledarna. Trots sin politik.
Andra om valrörelsen, slutdebatt: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, GP, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Katarina Nyberg Finn, Peter Andersson, Roger Jönsson, med flera
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
