Det är en nyhetsintensiv helg. I Libyen fortsätter Khadaffis angrepp mot dem som gjort uppror. Vad som sker i de städer som de regimtrogna trupperna återtar kan man bara föreställa sig.
Omvärlden står i allt väsentligt passiv, liksom så många gånger förr. Förslag om en flygförbudszon har inte blivit verklighet.
I detta läge säger Sveriges statsminister att de militära frågorna inte är något för EU. Den utmärkta bloggen Försvar och Säkerhet påminner om vad Fredrik Reinfeldt sade till Dagens Nyheter vid EU-toppmötet i fredags:
"EU är framför allt lämpat för andra typer av samarbeten, som ekonomiskt stöd, att bygga demokratiska institutioner och säkerställa humanitär hjälp" och "Diskussionen om en eventuell militär användning tycker jag ska föras i NATO och i FN:s säkerhetsråd. Flera EU-länder är ju också medlemmar där."
Att EU har en militär förmåga är numera en grundläggande del av svensk säkerhetspolitik. Ändå väljer Fredrik Reinfeldt att bortse från detta i sitt resonemang.
Jag hävdar inte att EU ska ingripa på egen hand i Libyen. Men att unionen har en gemensam uppfattning och försöker få till stånd ett FN-mandat för att stoppa dödandet borde vara en svensk linje. Då kan även EU spela en militär roll, inom ramen för en större internationell insats med deltagande från USA och arabvärlden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar