Den franske presidentens besked om militära insatser kommer i sista ögonblicket. Khadaffis styrkor har i dag angripit staden Benghazi med tanks och artilleri. Sarkozy annonserar nu flygattacker även mot sådana markstridskrafter, inte bara en flygförbudzon.
Attacken mot Khaffadi har stöd av FN:s säkerhetsråd och i arabvärlden. Krig är alltid ett misslyckande, men i detta fall har flygangreppen från Frankrike med flera länder blivit nödvändiga.
Frågan är vad som sker efter attackerna. Det är inte säkert att Libyen förblir ett enat land. En annan möjlighet är att flera maktcentra tävlar om makten.
I ett sådant läge kan det även krävas fredsbevarande trupp på marken, trots att sådana insatser tycks vara uteslutna i den aktuella FN-resolutioner.
Redan i den aktuella situationen kan EU:s principer om solidaritet mellan medlemsländerna testas, av flera skäl. Malta ligger nära Libyen men är inte Nato-medlem. Det är osannolikt men inte omöjligt att Khadaffi kan uppmana till terrordåd i EU-länder som deltar i angreppet på Libyen. Flyktingströmmar engagerar hela EU.
Den svenska regeringen har valt att stå utanför. EU har ingen militär roll, säger Reinfeldt och Bildt i konflikt med tidigare svensk säkerhetspolitik. Det är inte säkert att den linjen fungerar i längden.
Andra om Libyen: AB, DN, DN2, Exp, GP, SvD, SvD2 ,SvD3, SvD4, SvD5, Försvar och säkerhet, Wiseman´s Wisdoms, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår din frågeställning men jag tycker den är fel.
SvaraRaderaDet primära för omvärlden är trots allt att skydda det Libyska folket som beskjuts utav sin egen regim (diktatur).
Låt oss skydda folket först och låt dem själva välja fortsättning efteråt.