Reinfeldts märkliga linje om Libyen

Muammar Khadaffi hotar med blodbad i Benghazi. FN:s säkerhetsråd närmar sig en resolution om inte bara en flygförbudszon, utan kanske också en "no-drive zon" med attacker mot pansarfordon, artilleri med mera.

Förutsättningen är att Ryssland och Kina kan övertygas genom formuleringar om att man sedan ska söka vapenvila och att det inte är tal om någon ockupationsstyrka. Khadaffi hotar att slå tillbaka mot civila mål i Medelhavet.

EU har ingen militär roll, upprepar Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt som sitt mantra. Och visst är det Nato som har resurserna till en insats nu. Ändå är det märkligt att regeringen inte nämner det som numera är en grundsten i svensk säkerhetspolitik, EU:s militära förmåga.

Vissa tolkar detta som ytterligare ett steg mot Nato-medlemskap. Jag ser det som ett i och för sig förståeligt försök att hålla svenska soldater utanför ett krig. Ändå blir effekten märklig.

Förhoppningsvis ingriper omvärlden i Libyen innan det är för sent, men då krävs också en långsiktig strategi. Att helt utesluta EU som del av en större internationell insats borde motiveras bättre än vad Reinfeldt och Bildt gjort hittills.

Dessutom är Malta särskilt utsatt, ett land som är EU-medlem men inte ingår i Nato. Tolkar den svenska regeringen numera EU:s solidaritetsförklaring som att Malta inte ska få någon form av stöd? Vad betyder det i så fall för hur de borgerliga partierna ser på svensk säkerhetspolitik? För min del har jag alltid varit emot ömsesidiga försvarsgarantier inom EU, men de borgerliga partierna har ju röstat för det i riksdagen.

EU borde också ägna mer kraft åt situationen i Bahrain och tydligare fördöma hur protesterna brutalt slås ned med stöd av utländska trupper.

Andra om Libyen: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Ekot, Ekot2, Exp, Exp2, Exp3, SvD SvD2, SvD3, SvD4, med flera