Sverige behöver inflytande i eurogruppen

Det har varit en dramatisk vecka. Jag har av olika skäl haft svårt att kommentera dag för dag, men tänkte ta igen det en smula i helgen.

Först om eurokrisen. Det är fascinerande att se den ensidiga bilden av euroländernas åtgärder mot spekulation i stora svenska medier. Redan för flera veckor sedan skrev seriösa ekonomikrönikörer i tidningar som Financial Times om riskerna med så kallade credit default swaps, CDS.

När nu Tyskland slår till med ett förbud mot CDS kallas det "nakenchock" i yrvakna svenska medier. Den verkliga nakenchocken har ju varit att samma investerare som orsakade finanskrisen för snart två år sedan nu bidrar till att fördjupa eurokrisen genom spekulation med finansiella instrument som inte har något rimligt syfte i den reella ekonomin.

Trots att eurogruppen nu driver fram åtgärder mot spekulation ligger vår kontinent långt bakom USA, där Obamas nya finansiella regler äntligen ska sätta gränser för oseriösa aktörer på finansmarknaderna.

Jag blir förvånad över hur få svenska vänsterdebattörer som vill påverka denna globala utveckling. Istället vaknar gamla euromotståndare till liv. Inget fel på det, men vi behöver också en diskussion om hur Sverige ska kunna påverka den globala kvartalskapitalismen. Utan euron är det svårt.

För mig har det viktigaste argumentet för ett svenskt euromedlemskap alltid varit möjligheten att påverka. De ekonomiska argumenten talar både för och emot (fundera på vad som hänt kronan om Lettland gått i statskonkurs). Men de senaste månaderna illustrerar smärtsamt tydligt hur marginaliserat ett land blir som inte är med i EU:s kärna, i en värld som har förändrats och där Sverige till exempel kastats ut ur G20-gruppen.

Andra om eurokrisen: DN, med flera