Trots hårda ord från Angela Merkel och José Manuel Barroso om hur finansspekulanterna förstärker krisen blev det inga konkreta beslut om detta på euro-toppmötet i går kväll. Åtgärderna mot destruktiva finansiella instrument och oseriösa kreditvärderingsinstitut dröjer till juni.
Dagens problem beror inte på EMU, utan på att Europas politiker inte tagit konsekvenserna. Nu skärper de kontrollen av ländernas statsfinanser (samtidigt som Europeiska Rådet med Herman Van Rompuy i spetsen förstärker sin roll i samordningen av ekonomisk politik). Men om inte regeringarna använder eurosamarbetet till att också balansera finansmarknadernas makt kommer kriserna att fortsätta.
Retoriken finns där. "Spekulaterna är våra motståndare", säger Angela Merkel. Hon talar om "en strid mellan politiker och marknader".
José Manuel Barroso varnar finansbranschen. "Vi känner alla till uttrycket `marknaden testar det här, de testar det där", säger han. "Ja, men de testar också de myndigheter som sätter reglerna och de demokratiska institutionerna. De måste förstå att alla detta ytterst är en test för dem själva."
Nu blir det en översyn av derivatmarknaderna och kreditvärderingsinstituten, men leder det till beslut vid toppmötet i juni som verkligen förändrar spelplanen?
Och när kommer en ledande svensk politiker med något som är i närheten av Merkels och Barrosos kritik av spekulationen?
För övrigt kan man notera hur euroländerna nu helt oblygt, under ordförandeskap av van Rompuy, tar beslut som i vissa fall tillhör hela EU. Sverige är politiskt marginaliserat genom att vi står utanför eurogruppen - precis som ja-sidan varnade för 2003.
Andra om krisen: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, SvD,SvD2, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mats,
SvaraRaderaVisserligen ser eurogruppen ut att helt oblygt nödgas bära hela bördan av räddningsoperationerna också...
Det har du rätt i. Men resultatet får man väl ändå säga blir att icke-euro länder som Sverige blir ytterligare marginaliserade? Och en viss suddighet i vilka som i praktiken bestämmer över till exempel regler för de finansiella marknaderna.
SvaraRaderaHelt riktigt. Euroområdet är ju ett slags högre ordning för solidaritet, även om Grekland bröt mot inträdeskraven och dessutom fuskade i de årliga förhören samt flera andra länder har tillämpat kraven ytterst liberalt.
SvaraRaderaSålunda är de länder som självmant ställt sig utanför EMU också utanför den ring av gemensamt ansvar som bildats. De har själva valt att marginalisera sig.
Du har nog helt rätt i att det blir något oklart när beslut gäller eurogruppen, när EU som helhet.
Visserligen kommer det väl formellt till en stor del att handla om mellanstatliga uppgörelser, eftersom fördragen inte ger särskilt mycket utrymme för räddningsaktioner.
EU kanske fattar beslut, att stötta EURON ekonomiskt.
SvaraRaderaKan det i så fall innebära, att Sverige får vara med och betala även detta?
SvenB
Alliansen har redan beslutat bidra med 25 miljarder till IMF i förstärkt utlåningskapacitet - den 3 mars utan att riksdagen får insyn ifall de går till räddningspaket till Grekland.http://www.rod.se/beslutat-i-riksdagen/Sverige-ger-kredit-till-IMF/ Troligen gör de det. Trots att Anders Borg 15 mars lovade att inga svenska skattepengar skulle gå till räddning av euron. http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304 Så vi blir förda bakom ljuset.
SvaraRaderaDessutom har IMF självt nyligen beslutat förstärka sin utlåningskapacitet från 50 miljarder dollar till över 500 miljarder dollar vilket fick bedömare att utbrista: Vet IMF något som inte marknaderna vet? http://www.fxstreet.com/fundamental/analysis-reports/outside-the-box2/2010-04-27.html
De mer insatta verkar också vara överens om att euron är ett lost case - varför pumpa in en massa pengar i något som är dömt att rasa samman? Verkar mer än lovligt korkat tycker jag. http://www.ft.com/cms/s/0/bf90bd38-5a38-11df-acdc-00144feab49a.html