Österberg vill ha kvar den svenska modellen

Min lilla bloggserie om partiledarnamnen i (S) har nu kommit till Sven-Erik Österberg. Vart skulle han leda socialdemokratin?

Österberg kan upplevas som ett tryggt val. Ett samlande namn för ett parti där yngre generationer är präglade av striderna i SSU. En västmanlänning med ordentlig förankring i människors vardag. Hur är det med förmågan att entusiasmera? Med trovärdigheten internationellt?

Här tar jag upp samma fem punkter som i tidigare inlägg, politiska frågor som är särskilt viktiga för mig.

* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet

När det gäller välfärden framstår Österberg som traditionell socialdemokrat. Han accepterar andra driftsformer än de offentliga, men hör inte till de pådrivande för privata lösningar. Som gruppledare i riksdagen har Österberg haft en viktig roll för överenskommelser om (S) budgetalternativ, som jag för min del tycker har saknat tillräckligt mod när det gäller att utmana borgerliga skattesänkningar. Men Österbergs instinkt, här liksom om arbetsmarknaden, är att värna den svenska modellen så som den varit. Bra på många sätt.

Samtidigt finns ett behov av förnyelse för att klara framtidens utmaningar - både på grund av konkurrensen från länder som Kina och på grund av klimathotet. Österberg talar om miljö men är knappast någon av de mest aktiva (S)-politikerna på området. Det kan förstås ändra sig.

I gårdagens riksdagsdebatt ville Österberg satsa på bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden, bland annat skolorna. Bra, men inte heller detta har varit någon stor profilfråga tidigare. Däremot är det en tillgång att Österberg förstår bruksorterna, något som ofta är frånvarande i Stockholms politiska och mediala kotterier.

Mitt största frågetecken kring Österbergs politik gäller världen utanför Sverige. Han har försvarat svenska kollektivavtal mot EG-domstolens beslut och ställt krav på regeringen att förändra utstationeringsdirektiv med mera. Men var finns de spännande idéerna om hur EU ska utvecklas i en global ekonomi för att värna en god välfärd? Som finansmarknadsminister var Österberg inte särskilt aktiv i EU, i en tid då reglerna för bankerna borde ha skärpts.

Jag uppfattar Österberg som traditionell även i synen på säkerhetspolitiken. Knappast några äventyr med Nato-medlemskap, vilket är bra. Men är han tillräcklig strategiskt för att formulera ett alternativ i tid innan den stora kampanjen för medlemskap sätter igång? Vad gäller Afghanistan har Österberg vad jag förstår varit kritisk till att öka den svenska truppen, en klok inställning.

Slutligen är Österberg en stark förkämpe för fackliga rättigheter, en viktig del av de mänskliga rättigheterna. Däremot blir jag ibland tveksam till hans sätt att uttrycka sig om att ingrepp i personlig integritet är nödvändigt i kampen mot terrorismen. Så kan det vara ibland, men det gäller att hitta en balans och inte driva iväg mot alltför populistiska förslag.

(Som jag skrivit tidigare: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)

Andra om (S): SvD, SVT, Högbergs tankar, Martin Moberg, med flera