Nato-besluten förändrar svensk försvarspolitik

Mycket har hänt på ett år som påverkar svensk försvarspolitik. Sedan förra Folk och Försvar-konferensen i Sälen har vi bland annat sett:

* Nytt strategiskt koncept för Nato

* Tydligare rysk upprustning (Mistral-köp med mera)

* Ytterligare övergrepp i Ryssland och Vitryssland

* Fortsatta motsättningar om Iran

* Terrordåd i Sverige

* Förändringar i Nordafrika

* Nya exploateringsplaner för råvarorna i Arktis

* Gemensamma utrikestjänst inom EU

* Förslag om att vissa länder inom EU ska gå före på försvarsområdet

Här tänkte jag ta upp två särskilda frågor som påverkar svensk försvarspolitik men som diskuteras alltför lite:

Natos försvarsplanering för Baltikum. För ett år sedan var de baltiska länderna mycket oroade, efter Georgienkriget. Sedan dess har de fått återförsäkringar från Nato som gör dem lugnare.

En del är de konkreta försvarsplanerna för Baltikum som tagits fram under 2010. Där planerar Nato för att använda svenskt luftrum, enligt medieuppgifter: "Nato is now finalising contingency plans for the Baltic (involving big land reinforcement via Poland, an American carrier battle group in the Atlantic, and some use of Swedish air space” skrev Edward Lucas i The Economist.

Detta verkar också militärt trovärdigt, till exempel utifrån den läsvärda rapport som Krigsvetenskapsakademin har tagit fram.

Förra året hade Folk och Försvar en scenarieövning om EU:s solidaritetsklausul. Läget är annorlunda nu genom Natos försvarsplaner. Vad betyder det för Sverige? Det hörde jag inte försvarsministern säga något i sitt tal.

En annan del av Natos återförsäkring till balterna är övningar kopplade till försvarsplanerna. Sådana ska genomföras under 2011 sa Jamie Shea. Hur påverkar det Sverige? Ska vi vara med? Sten Tolgfors gav inga besked på pressträffen igår om gränserna när det gäller övningar kopplade till artikel 5. En ytterligare aspekt är Natos patrullering av baltiskt luftrum som ju folkpartister vill att Sverige ska delta i.

Det är naturligt att Nato vill kunna försvara sina medlemmar, men Sverige bör inte vara med i det som gäller artikel 5. Vi är inte medlemmar av Nato utan av EU som kan bistå sina medlemsländer på många andra sätt vid en kris. Det gäller att se riskerna för ett militärt alliansfritt land som deltar i färdiga försvarsplaner – det är viktigt både för den som vill ha medlemskap och för oss som inte vill ha det. Jag hoppas att alliansen trots sin Nato-vänlighet säger nej till automatik i användningen av svenskt luftrum. Nato måste planera för andra alternativ även om de är militärt svårare.

Jag tar inte upp detta därför att jag tror att en militär konflikt i Baltikum är sannolik. Det skulle ha ett högt pris för Ryssland, både politiskt och ekonomiskt.. Men Rysslands upprustning och Natos planer gör det nödvändigt att förhålla sig till utvecklingen, för försvarsberedningen och för andra. Det kan handla om oklara lägen där det påstås ske övergrepp mot rysktalande snarare än om regelrätta invasioner av Georgien-typ.

Den andra frågan jag vill ta upp är Natos beslut på toppmötet i Lissabon att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, framför allt i ljuset av konflikten om Irans atomprogram. Jamie Shea tog upp det diplomatiskt i går och nämnde att missilförsvar är ett av de aktuella områdena för det fördjupade samarbetet med partnerländerna. USA:s Robert Bell var hårdare på Folk och Försvars seminarium 2 december: alliansfria länder kan inte få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.

Också här finns det risker. Lösningen på Iran-konflikten är snarare gemensam säkerhet i Mellanöstern än nya robotförsvar. Men den här utvecklingen sker och svensk försvarspolitik behöver förhålla sig till den. Vi är dessutom en del i EU:s gemensamma utrikespolitik gentemot Iran. Skulle förhandlingarna misslyckas och konflikten trappas upp kan flertalet EU:s länder ha ett missilförsvar att gömma sig bakom när de driver en hård linje om Iran. Sverige behöver förbereda sig för ett sådant läge. Hur ser regeringen på det? Oppositionen? Detta blir en viktig fråga för försvarsberedningen att analysera.

Ytterligare ett beslut på Nato-toppmötet gällde kärnvapnen. Jamie Shea konstaterade igår att Nato tänker behålla kärnvapen så länge de existerar.

Natos kärnvapenpolitik är ett av flera skäl varför Sverige fortfarande bör stå utanför alliansen. Vi står dessutom friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.

De som vill ha ett Nato-medlemskap bör stå för det öppet och förklara hur de ser på Natos försvarsplanering, på missilförsvaret och på kärnvapnen. Men vi som vill ha ett aktivt Sverige utan medlemskap i militäralliansen behöver också förnya vårt tänkande.

Jag har tagit upp några preliminära förslag i den riktningen om vad Sverige behöver:

Bred utrikespolitik grundad på gemensam säkerhet där konfliktförebyggande har en central roll, liksom global utveckling, miljö, råvaror etc.

Tydlig linje om åtskillnad EU-Nato vad gäller territorialförsvar och krishantering. Trots EU:s solidaritetsklausul är Natos artikel 5 grunden för alliansmedlemmarnas försvar. EU behöver egen planering för krishantering.

Trovärdig försvarsförmåga vid inledningen av en kris i vårt närområde, genom större betoning av nationellt försvar och större anslag än i det senaste rödgröna budgetförslaget, till exempel förmåga att försvara Gotland. Dessutom behöver marinen insatsberedda stridsfartyg, som till exempel Håkan Juholt argumenterade för igår.Kanske också nationella möjligheter att stå emot taktiska missiler, till exempel genom köp av Patriotsystem.

En stark och självständig underrättelsetjänst för att kunna bedöma till exempel oklara situationer på andra sidan Östersjön utan att vara beroende av Nato-länderna.

Bättre inhemsk krisberedskap och motståndskraft mot nya typer av hot.

En genomtänkt syn på Sveriges förhållande till Natos missilförsvar för Europa vad gäller ballistiska missiler och vad det innebär till exempel för svenskt agerande inom EU vad gäller Iran.

Andra om försvarspolitiken: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Jytte Guteland, Klart Skepp!, Staffan Danielsson, med flera