Hur bra är egentligen Sveriges beredskap för kriser? Det kan man undra efter bombdådet i lördags.
En terrorattack i centrala Stockholm borde rimligtvis ingå i beredskapsplaner och övningar. Ändå har inte Säpo koll på hot som kommer in. Den här gången hade det knappast kunnat hindra det mannen tänkte göra. En annan gång kan det betyda skillnaden mellan liv och död.
Regeringens information var under all kritik. Världen fick veta att detta var ett möjligt terrordåd genom att Carl Bildt twittrade vid midnatt. Fredrik Reinfeldt valde att vänta tills polisen bekräftat. Det hade varit en korrekt linje om inte hans utrikesminister redan var citerad i medier jorden runt. Dessutom verkar inte regeringen ha informerat övriga partiledare med en gång.
Beredskap på pappret är en sak, verkligheten något annat. Allt går inte att förutse. Men ett terrordåd är trots allt möjligt att planera för, till skillnad från många typer av naturkatastrofer. Regeringen måste snabbt visa hur beredskapen ska bli bättre. Självfallet måste också hanteringen granskas av KU.
Dessutom behöver Säpo ta sitt ansvar för att skydda yttrandefriheten på allvar. Det går inte att å ena sidan hoppas att förebilder i förorterna ska kritisera till exempel al-Shabab, och å andra sidan strunta i att ge dem tillräckligt skydd mot hot. Här gör nuvarande Säpochefen Anders Danielsson en snävare tolkning av Säpos uppdrag än sin företrädare Klas Bergenstrand.
Det är orimligt, inte minst i ljuset av de omfattande (och korrekta) insatserna för att skydda Lars Vilks och hans destruktiva vilja till berömmelse.
Andra om bombdådet: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
All beredskap är på pappret tills första situationen. Grattis till att du ger så mycket kritik utan att ha något att jämföra med. Vad hade varit bra nog för dig?
SvaraRaderaDet var uppenbart då Bildt uttalade sig att det var ett terrorbrott. Däremot så har vi ju en svensk polis som sådana som dig tidigare angripit och därmed fått dem att inte uttala sig förrän de vet. Att andra kan dra rätt slutsats innan polisen är ingen nyhet. På samma sätt som att det var UPPENBART att det var Bin Laden som låg bakom 911. Vissa personer uttalar sig i efterhand och säger "vad var exakt samma analys som jag gjorde" medan andra uttalar sig och då framför analysen som andra tänkte men inte vågade uttala sig om.
Krishanteringen i detta sammanhanget är nästan perfekt. Det är människor som dig som bryr sig, dvs den gråa massan känner sig nöjda medan självutnämnda tyckare står för andra åsikter.
Hur var det nu med Ahlin och hans samtal med USAs ambassad? Vad är värst, att uttala sig eller att gå bakom ryggen på folket?
Tror du det dröjt till söndagen att FR uttalat sig om 50 människor dött?
Tyvärr så innehåller hela ditt blogginlägg i princip ingen substans. Ingen fakta, ingen analys om varför Bildt kl 24 inte kunde veta vad FR visste dagen efter? Du bara gnäller för att han uttalade sig. Sa han att det var ett terrorbrott eller sa han att det troligen var ett terrorbrott?
Tyvärr. Det usla i sammanhanget är din brist på analys. Din usla hantering av krisen.
Huvudet på spiken där!"
SvaraRaderaNåja, jag är gammal nog att ha varit med när Palme mördades, när Anna Lindh mördades, vid Göteborgsbranden, samt vid flodvågskatastrofen. Nu fick jag även vara med om ett terrordåd i Stockholm med en blå statsminister vid rodret.
SvaraRaderaKan bara säga att jämfört med de röda regeringarnas hantering av sina katastrofer så är krishanteringen under Reinfeldt ett under av effektivitet.
Jämför t ex utredningen av Palmemordet med den nu pågående utredningen av terrordådet. Efter mordet på Palme utpekades direkt kurderna som skyldiga och en hetsjakt på en folkgrupp inleddes under ledning av Hans Holmer (S), med den röda regeringens goda minne. Sedan tog privatspanaren Ebbe Carlsson (S) över hela utredningen med känt resultat. Palmemördaren gick fri.
Nu efter terrordådet betonas istället hela tiden från den moderatledda regeringens sida att det är viktigt att inte skuldbelägga alla muslimer, att det demokratiska samhällets myndigheter måste få arbeta i lugn och ro med sina utredningar utan politisk inblandning i processen, och att detta kan ta tid men att det är viktigare att det blir rätt än att det går fort.
Som sagt, Reinfeldts krishantering är exemplarisk jämfört med vad de röda laget tidigare lyckats prestera.