tisdag 23 november 2010

Eurokrisen pressar demokratin

Irland går mot nyval sedan regeringen gjort upp med EU och IMF om ett stödpaket. Åtstramningarna i budgeten blir smärtsamma inte minst inom välfärden. Kraven på att Irland ska höja sin låga bolagsskatt tycks inte framföras med samma kraft av långivarna.

Att länder med usla statsfinanser förlorar självständighet är inte nytt. "Den som är satt i skuld är icke fri", som en viss Göran Persson sa.

Däremot finns det inslag i dagens europeiska krishantering som kommer att ändra det politiska landskapet för lång tid framöver.

Dit hör Tysklands roll som största långivare till de ekonomiskt svaga länderna. EU:s nya krismekanism EFSF kommer knappast att använda det vanliga beslutssystemet när systemet blir permanent 2013-14. Snarare blir det en "Berlinklubb" av de största långivarna som bestämmer kraven på länder som Grekland, tror Daniel Gros på tankesmedjan CEPS som jag talade med för en vecka sedan.

Den här framför allt tyska makten över länderna i Sydeuropa kommer att få stora politiska konsekvenser i längden. De trevande försöken att ge EU mer demokratisk legitimitet undergrävs och det kommer att vara frestande för Tyskland att använda sin makt i till exempel frågor om EU:s nästa långtidsbudget.

Även andra frågor ställs på sin spets. Vad händer om Grekland följer analysen i gårdagens Financial Times och tycker det är bättre att ställa in betalningarna till privata aktörer än att göra sig beroende av ytterligare gigantiska lån från stater, som är svårare att omförhandla i framtiden? Har Grekland i praktiken redan förlorat handlingsfriheten att göra ett sådant val?

Eller om Grekland trots allt bestämmer sig för att lämna eurozonen, kanske osannolikt men i alla fall en möjlighet. "Hur hanterar EU om ett land i demokratisk ordning tar ett sådant beslut?" frågade Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, när jag träffade honom på storbankens kontor. Han vill ha ett ordnat system för att lämna eurozonen, men det finns inte ännu.

Till dessa demokratiska dilemmor kommer finansmarknadernas makt. Angela Merkels fullt rimliga förslag att aktieägarna i bankerna ska vara med och betala i situationer som den irländska får nu skulden för turbulensen på obligationsmarknaderna. De bankdirektörer och fondförvaltare som skapade krisen idkar nu utpressning mot demokratiska beslut om ökat ansvar.

Allt detta kräver en bredare idédebatt om finanskapital, demokrati och europeisk integration.

Andra om Irland och eurokrisen: DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, med flera

4 kommentarer:

  1. Tack för ett sobert inlägg.
    Kan du länka till analysen om Grekland i Financial Times som du refererar till? Skulle gärna vilja läsa den.

    SvaraRadera
  2. Länk till John Dizards artikel i FT finns nu med.

    SvaraRadera
  3. Om man har svårt att komma in på länkarna hos FT så är ett tips att googla på författaren och rubriken, i det här fallet John Dizard: Eyes return to Greece after Irish bail-out.

    SvaraRadera