Regeringsansvar och militära insatser

Att sitta i en regering betyder att man måste kompromissa. Det lärde sig Joschka Fischer och de tyska gröna när de kom till makten år 1998. Inom några få månader hade partiet med sina pacifistiska rötter sagt ja till att tyska stridsflygplan deltog i Kosovokriget. De borgerliga partier som sagt att de gröna inte kunde ta ansvar hade fel.

Jag har varit i Berlin några dagar och inte haft möjlighet att i detalj följa rapporteringen om de tre tragiska dödsfallen i Afghanistan (två svenska soldater och en lokalanställd tolk). Det är naturligtvis en händelse som drabbar de anhöriga särskilt hårt. De soldater vi sänder ut och deras familjer måste få bästa möjliga stöd.

Däremot har jag läst Joschka Fischers politiska självbiografi "Die rot-grünen Jahre". Jag har pratat med Joschka Fischer tidigare om perioden 1998-2003, men boken påminner mig om hur den tyska debatten såg ut före valet i september 1998.

Då utmålades de tyska gröna som oansvariga i säkerhets- och försvarspolitiken. Partiledningen åkte på rejäla bakslag bara ett halvår före valet. Bland annat sa majoriteten av miljöpartisterna nej till en förlängning av den tyska insatsen i Bosnien. Många gröna röstade också emot Polens Nato-medlemskap.

Joschka Fischer skriver om sin frustration över hur vänsterfraktionen i partiet hindrade en offensiv valrörelse. Istället fick partiledningen ägna sig åt att försvara sin trovärdighet i säkerhetspolitiken mot angreppen från höger.

När De gröna kunde bilda regering med Socialdemokraterna blev situationen annorlunda. Redan innan den nya regeringen tillträtt tvingades Joschka Fischer ta ställning till Natos angreppsplaner mot Kosovo. Trots majoritetens kraftiga motstånd i opposition till militära insatser utomlands stödde de gröna slutligen, efter hårda debatter, sin partiledares linje.

De gröna var tvungna att ställa sig en rad frågor på grund av regeringsansvaret, skriver Joschka Fischer.

Vad i sak skulle förändras om man sa nej till de militära insatserna? Parlamentet hade ändå med kraftig majoritet röstat för.

Vad skulle hända med partiet på längre sikt om regeringen sprack, första gången som de gröna hade statsrådsposter? Det skulle ha dömt oss till en lång ökenvandring, menar Fischer.

Det finns både likheter och skillnader mellan tysk och svensk politik. En sak tror jag gäller både de tyska gröna och det svenska vänsterpartiet. Regeringsansvar ger helt andra förutsättningar än opposition.

Andra om militära utlandsinsatser: AB, SvD, SvD2, SvD3, Sydsvenskan, Claes Krantz, Åsa Lindestam, med flera