Norden hade kunnat ha en vaccinfabrik nu

Det finns en globalt brist i förmåga att tillverka vaccin. Visserligen har det skett förbättringar under senare år, men ännu är det långt kvar tills världens befolkning snabbt och effektivt kan vaccineras mot exempelvis nya farliga influensavirus.

Ny teknik kan förbättra situationen. Det handlar bland annat om att ta fram vaccin med hjälp av rekombinant DNA istället för den traditionella odlingen i ägg.

Sverige och Norden hade kunnat bidra till sådan innovation och samtidigt stärkt vår egen pandemiberedskap. Ett förslag till nordisk vaccinfabrik med ny teknologi togs fram i nordiskt samarbete, men den svenska regeringen sade nej år 2008. Bland annat fanns tveksamheter till om tekniken skulle fungera.

Nu verkar de farhågorna ha varit obefogade. I januari godkände FDA i USA det första vaccinet som använder metoden med rekombinant DNA, Flublok. Experterna på danska Seruminstitutet ser detta som ett tecken på att tekniken fungerar. Det hade gått att bygga en nordisk vaccinfabrik inom den givna tidsramen, om politikerna sagt ja. Då hade anläggningen varit klar ungefär nu.

Än så länge har inte den nya fågelinfluensan H7N9 utvecklas så att massvaccineringar bedöms nödvändiga. Det går dock inte att utesluta för framtiden. Tecken tyder på att ett vaccin mot en utvecklad form av H7N9 kan kräva större produktionskapacitet än mot flertalet andra influensavirus. Oavsett vad som händer med H7N9 finns den generella frågan om den globala vaccinkapaciteten.

Tillräcklig vaccinkapacitet måste vara ett politiskt ansvar. Det är ett exempel på "global public goods", tjänster som marknaden inte på egen hand klarar av. Dessutom kan staten skynda på innovation genom denna typ av investeringar för att lösa samhällsutmaningar.

Därför var det ett olyckligt beslut av regeringen Reinfeldt att säga nej till vaccinfabriken år 2008. Det är också märkligt att Sverige fortfarande inte förhandlat fram ett nytt garantiavtal om vaccinleveranser från något läkemedelföretag, trots att Socialstyrelsen fick detta uppdrag av regeringen redan för ett och ett halvt år sedan. Jag har frågat Socialstyrelsen hur länge nuvarande avtal gäller, men ännu inte fått något svar.

[UPPDATERING 130426: Socialstyrelsen berättar följande: "I samband med omförhandlingarna, av det ursprungliga avtalet, som slutfördes våren 2010 tecknades ett tilläggsavtal. Tilläggsavtalet gäller till slutet på oktober 2014."]

Riskfylld säkerhetspolitik

Sverige ska naturligtvis ha en incidentberedskap årets alla dagar, dygnet runt. De starka reaktionerna på Svenska Dagbladets avslöjande i går är berättigade. Om två Backfire-bombplan flyger mot Sverige med eskort av fyra andra plan måste svenskt jaktflyg gå upp. Att Carl Bildt spelar ned detta är märkligt.

Det finns mycket att säga om Ryssland, Nato och utvecklingen i Östersjöområdet. Ändå blir många inlägg i debatten ensidiga.

Allan Widman (FP) är en kunnig och klok försvarspolitiker, men när han skriver på DN Debatt i dag tar hans önskan om Nato-medlemskap över från en mer allsidig analys.

För det första handlar säkerhetspolitik till stor del om att förebygga konflikter. Det är oklart hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle stärka samarbetet mellan alla länder i Östersjöområdet. Det finns mycket att kritisera i Ryssland, men långsiktigt är det bättre att ha ett inkluderande samarbete i regionen än att ställa ett alliansblock mot ett annat.

För det andra drar Widman för stora växlar på vad Natos generalsekreterare sade på årets Folk och Försvar i Sälen, om att länder som inte är medlemmar inte heller kan räkna med militärt stöd från alliansen.

Försvarsdebatten utgår oftast från en kris på andra sidan Östersjön där Sverige dras in genom vårt geografiska läge. Få tror det är sannolikt med ett isolerat angrepp mot Sverige. Nato har lovat att försvara de baltiska länderna militärt vid en kris. Så länge vi inte är medlemmar av försvarsalliansen avgör vi själva hur Sverige ska agera i ett sådant läge.

Nato har ett intresse av goda relationer med Sverige eftersom alliansen delvis är beroende av oss. Att en svensk regering skulle låta till exempel Nato-flyg använda svensk territorium för att angripa ryska stridskrafter, utan att få försäkringar om Nato-stöd vid ett ryskt motangrepp, vore synnerligen märkligt. Att konstatera detta är inte tecken på feghet, det är att beskriva klok säkerhetspolitik.

För det tredje behöver man se den aktuella ryska övningen i ljuset av vad Sverige gjort de senaste åren. Regeringen Reinfeldt har enligt trovärdiga källor medverkat till att svenskt territorium numera ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum (även om Carl Bildt förnekat detta). Regeringen valde i en stabsövning att erbjuda Nato en insats med 48 Jas-plan för att slå tillbaka en fientligt sinnad stormakt, trots att vi inte har ett trovärdigt eget försvar. Det här är en äventyrlig säkerhetspolitik som behöver diskuteras tillsammans med den ryska upprustningen. Höstens stora övningar i Östersjöområdet kan komma att illustera detta ytterligare.

Försvarets brister är allvarliga. En trovärdig alliansfrihet kräver ett militärt försvar som ger oss handlingsfrihet, inte minst i början av en kris. Därför behöver partier som Socialdemokraterna omsätta sin retorik till ekonomiska förstärkningar till försvaret i sina alternativa budgetar.

Men Nato-medlemskap är inte någon "quick fix" som skapar säkerhet för Sverige eller för Östersjöområdet som helhet. Här behöver en bredare analys som förhoppningsvis Försvarsberedningen nu gör. Och då har jag ändå inte diskuterat Natos kärnvapen, konflikterna kring Iran, eller någon annan av de potentiella konflikter i andra delar av världen som vi riskerar att dras in i som Nato-medlem.

Andra om försvaret: Ekot, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, J K Nilsson, Lars Gyllenhaal, Martin Moberg, Opinionsbloggen, Röda Berget, Staffan Danielsson, Wiseman´s Wisdoms m fl

Grön innovation i Asien

ABB:s teknik för högspänd likströmsöverföring, HVDC, kan minska miljöproblemen från Asiens snabba ekonomiska tillväxt. Det konstaterar den Asiatiska utvecklingsbanken, ADB, i årets Asian Development Outlook.

Kraftnäten har en nyckelroll. Bättre gränsöverskridande elnät betyder ekonomiska fördelar liksom reducerade koldioxidutsläpp. På dagens seminarium hos institutet SITE där rapporten presenterades berättade SIDA om det svenska stödet till sådant samarbete i Greater Mekong Subregion.

Asian Development Outlook är en omfattande rapport som i år har ett särskilt energiavsnitt. Det finns inte utrymme att kommentera alla delar här. Till exempel är genomgången av skiffergastillgångar i Asien intressant (stora men troligen svårare att utnyttja än i USA).

En spännande punkt är hur ADB lyfter fram grön innovation. Det kan handla om god stadsplanering med till exempel bättre kollektivtrafik, menar banken. Centralt med tanke på den snabba urbaniseringen i stora delar av Asien. Ökad användning av elbilar och gasformiga fordonsbränslen som CNG är andra exempel som ADB tar upp. Liksom smarta elnät.

Ekonomiska styrmedel kan bidra till sådan innovation, heter det. ADB:s rapport andas viss tveksamhet till koldioxidskatters effekter på kort sikt. Men om pengarna används till gröna investeringar eller återförs till branschen på smarta sätt kan sådana styrmedel vara kraftfulla verktyg, enligt banken. Det skulle gynna länder som går före:

"Developing countries in Asia could direct the revenues raised from a carbon tax toward accelerating clean energy technologies. In the long run, innovators would outperform free riders"

Rapporten tar även upp de risker som klimatförändringar innebär för länder i Asien. Vissa av dem, som Bangladesh, är särskilt utsatta. Däremot saknas en ordentlig koppling mellan denna insikt och den optimistiska tillväxttron i resten av rapporten, som Centerpartiets chefsekonomi Martin Ådahl konstaterade vid seminariet. Man kan även på andra områden tycka att ADB borde ha kommit längre i modernt miljötänkande, eftersom de regionala utvecklingsbankernas roll för hållbar utveckling diskuteras under många år.

Men texterna kring gröna innovationer och betydelsen av modern infrastruktur som gränsöverskridande och smarta elnät är värda uppmärksamhet.

Stefan Löfven sätter ny kurs

Jag kunde bara vara i Göteborg två dagar på grund av en utlandsresa. Därför vore det fel att försöka göra en samlad analys av Socialdemokraternas partikongress.

Tre funderingar bara:

Det finns väsentliga skillnader mellan partiets linje under Håkan Juholt och under Stefan Löfven. Trots två böcker om Juholts tid och mängder av artiklar saknas fortfarande en ordentlig beskrivning av hur kursändringen skedde.

Håkan Juholt gjorde avgörande misstag men det hade också betydelse att starka krafter mobiliserade mot hans politiska linje, såväl inom som utom partiet. Här finns en historia som ännu inte är berättad. Stefan Löfven befinner sig i en annan situation där partidistrikten är angelägna om att hitta kompromisser för att visa enighet efter all turbulens.

Att läsa partiledarnas installationstal parallellt visar skillnader inte bara retoriskt utan också i sak. Stefan Löfven lyfter tydligt fram jobben och har gett Socialdemokratin en ledande roll i debatten om innovation. Däremot kritiserar han inte ogenomtänkta avregleringar på samma sätt som Håkan Juholt. När det gäller vinst i välfärden tvingades den nya partiledningen bli mer kritisk än tidigare för att inte förlora voteringarna, medan Juholt drev en hård vinstkritik från början. Där hans företrädare angrep kortsiktig kapitalism talar Löfven om ett global Saltsjöbadsanda med handslag mellan arbete och kapital.

Miljöfrågorna väcker ett brett engagemang inom socialdemokratin. Jag följde hela miljödebatten på söndagen (efter att ha presenterat en ny rapport om Jobben i det gröna folkhemmet på lördagen). Det var imponerande hur många kunniga ombud som äntrade talarstolen. Partiet tog bland annat beslut om ett klimatpolitiskt ramverk med bindande utsläppsmål. Nätverket Forum Egalia spelade en viktig roll i sammanhanget.

Samtidigt syns spåren av ett ålderdomligt tänkande, där ambitiös miljöpolitik anses hota jobben. Det blir tydligast i energipolitiken där Jytte Guteland gjorde ett fåfängt försök att få bort meningen om kärnkraftens roll lång tid framöver. Men också i det finstilta, där Socialdemokraterna använder begrepp som "klimatläckage", som i EU är signalord för de mest konservativa industriföreträdarnas försök att stoppa klimatåtgärder. Det förvånar också att partistyrelsen inte kunde hitta ett smidigare sätt att hantera förslaget om 100% förnybar energi till år 2050.

Slutligen, trots många positiva beslut, finns det en punkt där Socialdemokraterna kan ha gjort ett stort misstag inför 2014 års val. Att avskaffa integrationspolitiken utan att erbjuda ett trovärdigt alternativ är dåligt både för nyanlända till Sverige och för möjligheten till ett maktskifte.

Andra om (S)-kongressen: Ekot, SvD, Anna Ardin, Högbergs tankar, Martin Moberg, Röda Berget, Ulf Bjereld, m fl

Gröna innovationer kräver omvandlingstryck

Kongressombuden var tydliga. Ledarskapet i Kina brister i miljöfrågorna. Proteströsterna mot den föreslagna miljökommittén blev en signal från folkkongressen att mer måste ske för att minska utsläppen.

Den dåliga luften i Peking och andra städer hotar kommunistpartiets övergripande mål om stabilitet. Skandalen med tusentals döda grisar i floder får protesterna att öka. Att skärpa miljöpolitiken i Kina är ingen enkel sak. Oljebolagen håller till exempel emot krav på bättre bränslen. Men i den här situationen kommer ambitionerna att öka och gynna teknik med låg miljöpåverkan.

Kapplöpningen om den gröna tekniken är inte ny. Curtis Morre och Alan Miller skrev om konkurrensen mellan Japan, Tyskland och USA i boken Green Gold redan år 1994. Berkeleyprofessorn David Vogel har i många år jämfört hur USA och Europa utvecklar sin miljölagstiftning och vad det betyder för gröna innovationer.

Det nya är den enorma kraft som finns i Asien. Dynamiken där brukar den svenska regeringen ofta ta upp.

Desto märkligare är resonemangen om "hållbar tillväxt" när alliansens fyra partiledare undertecknar Framtidskommissionens slutrapport. Då är det av någon anledning viktigt att Sverige inte har för höga nationella miljöambitioner. Så här heter det i rapporten:

"Om Sverige ensidigt valde att väsentligt skärpa miljökraven
skulle det leda till ett försämrat välstånd och att verksamheter som
har negativ miljöpåverkan flyttade utomlands till länder där
miljökraven är lägre."

Formuleringen ligger påfallande nära det Fredrik Reinfeldt brukar säga i sina tal. Däremot saknar rapporten en analys av vad som händer om Sverige och Europa halkar efter. Hur ska vi leda utvecklingen i gröna innovationer?

En av faktorerna är att det finns tillräckligt omvandlingstryck. Framtidskommissionen kopplar hållbar utveckling till marknadsekonomi men inte till aktiv politik för att sätta regler som driver innovationer.

Det är olyckligt. Erfarenheten visar att ambitiös miljöpolitik skapar omvandlingstryck. Både koldioxidskatten och skyddet av ozonskiktet, som Framtidskommissionen nämner, är exempel på att Sverige framgångsrikt gått före. Att nya lagar driver innovationer är även tydligt i Vinnovas aktuella genomgång av svenska storföretags gröna utvecklingsprojekt.

Hållbar utveckling och gröna innovationer uppstår inte genom att ligga lågt i den nationella miljöpolitiken. Det är synd att Framtidskommissionens slutrapport inte beskriver möjligheterna med Sverige som föregångsland på miljöområdet.

Smart återvinning förändrar miljöpolitiken

Ibland händer det. En bra analys ändrar bilden av verkligheten.

Rapporten "Smart waste" av RAND Europe är en sådan ögonöppnare för mig. Den kom för ett år sedan men jag läste den först nu. Intelligenta system för märkning och hantering av produkter kan revolutionera återvinningen, är ett av budskapen.

Det handlar om att använda radiovågor för att läsa av taggar på produkter med information om varan. Metoden används i allt fler tillämpningar, från logistik i fabriker till att hålla ordning på biblioteksböcker.

Jag skrev för ett par år sedan kortfattat om möjligheterna att använda sådana RFID-taggar för bättre information om kemikalier i varor. Då intervjuade jag Angie Leith på amerikanska EPA, som gärna ville se en global standardisering på området.

Rapporten från RAND går längre och beskriver på drygt 250 sidor detaljerat möjliga tillämpningar. Återvinningen kan bli effektivare och spara såväl material som energi. Värdefulla metaller kan tas tillvara bättre. Konsumenternas val av produkter som går att återvinna blir enklare.

Användningen av RFID-taggar kan också innebära risker för den personliga integriteten och ställa till problem vid viss återvinning.  RAND konstaterar att standardisering och regler kan vara svaret på många sådana frågor.

Det sker en snabb teknisk utveckling även på andra områden. Helautomatisk optisk sortering av avfall är ett exempel.

Jag är övertygad om att ny teknik för information om innehållet i varor och smart återvinning kommer att förändra miljöpolitiken i grunden. Vi har bara sett början när det gäller diskussionen om att använda till exempel RFID-taggar.

EU kan leda utvecklingen genom att skärpa och samordna sina regler om ekodesign, kemikalier och återvinning. Sverige borde ta fram ett förslag till en sådan strategi och driva den i Bryssel. Den pågående översynen av EU:s avfallspolitik är ett utmärkt tillfälle.

Ta chansen, Lena Ek!

Investera mot segregationen

Ska integrationspolitiken avskaffas?

"Den nuvarande integrationspolitiken har nått vägs ände", skriver Socialdemokraternas partistyrelse inför kongressen i april. "Vägen in i Sverige ska byggas med samma lagar och regler, försäkringar och strävan efter rättvisa som gäller för alla", heter det.

Avsikterna är goda. Särbehandling är sällan bra politik. Idén att "de andra" ska integreras med "oss" är felaktig. Ett samhälle måste byggas tillsammans, med värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter som grund.

Ändå leder den socialdemokratiska partiledningens linje fel.

I medierna har särskilt tanken att avskaffa integrationsministern fått uppmärksamhet.

Det är inte avgörande. Min erfarenhet av 13 år i regeringskansliet är att det behövs en pådrivande kraft om en fråga ska genomsyra alla departements arbete. Det kan ske från statsministerns kansli, men än så länge tror jag mer på ett särskilt statsråd som driver på för att bryta segregationen och underlätta vägen in i det svenska samhället för nyanlända.

Värre är uppfattningen att det inte behövs riktade satsningar. Så kan man i alla fall tolka formuleringarna i (S)-ledningens "Framtidskontrakt". Det är också påfallande att partiet i sin senaste budgetmotion bantat tidigare ambitioner om "ett miljardprogram för miljonprogrammet".

Krafterna som delar upp samhället har blivit starkare under den borgerliga regeringstiden. Bostadsbristen är akut. Segregationen är tydlig i skolorna samtidigt som privat läxläsning får skattesubventioner. De sociala skyddsnäten har försvagats.

Mot detta behövs både generell politik och särskilda satsningar. Betydligt större resurser till språkundervisning och validering av kunskaper. Rejäla statliga investeringar i upprustning av miljonprogrammet och på skolor med svåra förutsättningar. Hårdare krav på kommunerna att planera för hyresbostäder och ta emot flyktingar ("bonus" räcker inte). Och så vidare.

Tala gärna om sammanhållningspolitik och anti-rasism om det känns bättre. Men utan beslut om ett rejält investeringsprogram mot segregationen riskerar (S)-kongressen att ta ett steg bakåt genom att säga nej till "integrationspolitik".

Andra om detta ämne:  Folkbladet, Röda Berget, Per Wirtén, m fl

Räcker EU:s mellanstatlighet mot cyberattacker?

Bankomater som slutar fungera, brist på vatten, strömavbrott. Digitala angrepp mot betalningssystem, vattenverk och kraftnät är allvarliga hot. Vapnen finns redan (läs till exempel om Stuxnet här).

Nyligen presenterade både EU-kommissionen och Obama-administrationen strategier för ökad cybersäkerhet. Bättre skydd av kritisk infrastruktur är en central punkt. Förslagen har fått förvånansvärt  lite uppmärksamhet i Sverige, kanske hamnat i skuggan av debatten om det militära försvaret.

Analysen är likartad. Riskerna är stora och det behövs kraftfulla åtgärder. Arbetet mot cyberrisker ska bli mer systematiskt och kräver ett partnerskap mellan myndigheter och de ansvariga för infrastrukturen.

Ändå hamnar EU-kommissionen och presidentadministrationen på olika linjer i en central fråga. Hur ska standarder för säkerheten hos kritisk infrastruktur tas fram?

EU-kommissionen överlämnar i stor utsträckning den konkreta utformningen till medlemsländerna. Informationsplikt om angrepp ska finnas överallt, men i övrigt är strategin och det medföljande direktivet magert om gemensamma standarder för infrastrukturen.

Barack Obama´s Executive Order innebär däremot att säkerhetsstandarder och riktlinjer ska tas fram för hela USA. "The Cybersecurity Framework shall focus on identifying cross-sector security standards and guidelines applicable to critical infrastructure", står det i sektion 7 b. Inom ett år skall detta arbete vara klart.

USA är en federal stat, EU ett samarbete mellan nationalstater med både mellanstatliga och överstatliga inslag. Metoden att låta medlemsländerna utforma konkreta regler och samarbeta informellt i myndighetsnätverk har använts i andra fall. Men det arbetssättet har också visat sig ineffektivt, till exempel under bankkrisen.

Kraftnät, banker, flygledning och många andra system är gränsöverskridande. Räcker det verkligen med mellanstatlighet för att nå en tillräckligt hög nivå på cybersäkerheten i Europa? Vore det inte bättre att ta fram gemensamma minimistandarder på EU-nivå?

Lär av Obama om framtidens tillverkning

Barack Obama lyfte fram avancerad tillverkning i sitt State of the Union-tal förra veckan. Vi avsätter pengar till uppemot 15 institut för demonstration och samarbete med industrin, lovade presidenten bland annat. Sedan åkte han till en motorfabrik i North Carolina för att förankra utspelet i verkligheten.

Partnerskapet för avancerad tillverkning tog därmed ett ytterligare steg. Det ger trovärdighet åt Obamas budskap om USA som industrination.  Staten, industrin och universiteten samarbetar för att USA ska vara världsledande i nya produktionsmetoder. Därigenom kan industrijobben bli kvar och kanske till och med flytta tillbaka från Asien.

Den internationella debatten om framtidens tillverkning är spännande. Peter Marsh, journalist på Financial Times, ger en bra överblick i boken The New Industrial Revolution. Ny teknik som smart automation, 3d-skrivare, lasersvetsning och avancerade material ändrar förutsättningarna i de globala värdekedjorna. Samtidigt stiger lönerna i till exempel södra Kina.

Chefredaktören på Wired, Chris Anderson, beskriver i Makers på ett livfullt sätt hur var och en kan bli sin egen fabrikör. Kanske inte övertygande i alla delar, men en bok som väcker många tankar om framtidens produktion.

Andra beskriver förändringarna med smarta elnät och sammankopplade system. Jeremy Rifkins The Third Industrial Revolution är ett sådant exempel ("revolution" verkar för övrigt vara ett populärt ord i boktitlar nu för tiden).

Sverige skulle behöva en lika het debatt. Hur hanterar vi i Europa utmaningarna från USA, Japan och Kina när det gäller avancerade produktionsmetoder?

Visst finns det europeiska satsningar på produktionsteknik. Fraunhoferinstituten i Tyskland gör mycket spännande, till exempel för en mer resurseffektiv och miljöanpassad tillverkning. I Sverige har Vinnova en nyckelroll, och det finns god kompetens på institut som Swerea och på högskolorna.  Stefan Löfven och brittiske labourledaren Ed Miliband besöker KTH idag som har utmärkt produktionsforskning på XPRES - bara för att ta ett exempel.

Men vi saknar det starka politiska engagemang som Obama visar, och en lika sammanhållen, politiskt förankrad, strategi som i USA. Det gäller både i Sverige och på EU-nivå.

Fredrik Reinfeldt säger i Davos att svensk industri "is basically gone”. Man får hoppas att det var en tillfällig lapsus. Regeringen borde driva tillverkningsindustrins framtid hårdare.

Ett bra tillfälle är EU:s vårtoppmöte om några veckor. Det behövs ett stöd från högsta politiska nivå för avancerad europeisk produktion som skapar jobb och bidrar till en hållbar utveckling.

Bildt luddig om klimat och nedrustning

Jobben, klimatet, nedrustningen. Det var tre ämnen i Barack Obamas State of the Union-tal. Den svenska regeringen hade betydligt mindre att säga om dessa avgörande frågor i dagens utrikespolitiska deklaration.

När Carl Bildt talade om Europa lyste arbetslösheten med sin frånvaro. I en tid av ekonomisk nedgång och social oro borde fokus ligga på jobb och hållbar tillväxt. Obama talade varmt om innovation och avancerad tillverkning. Där borde regeringen ha mer att säga, liksom om ett rejält kunskapslyft för EU:s invånare.

Barack Obama uppmanade kongressen att komma överens om klimatpolitiken. Om det dröjer är jag beredd att använda presidentmakten, sade han. Redan i talet signalerade Obama ett nytt mål: "Let’s cut in half the energy wasted by our homes and businesses over the next 20 years."

Den utrikespolitiska deklarationen saknar liknande ambitiösa mål. Det är bra att Carl Bildt lyfter yttrandefrihet på nätet och digital diplomati. Tänk om han kunde brinna lika mycket för sambandet mellan miljö och säkerhet.

"We’ll engage Russia to seek further reductions in our nuclear arsenals", sade Barack Obama i natt. Det hade varit intressant att höra hur den svenska regeringen vill driva på nedrustningen. Carl Bildt talade om "upprustning och okontrollerad spridning" som problemet, inte om avveckling av kärnvapen. Han gjorde en bra markering om provstoppsavtalet med krav på bland annat USA, men i övrigt var det tunt.

Socialdemokraterna tog ett välkommet initiativ om förbud mot kärnvapen. Men (S) har svårigheter i kritiken av regeringens försvarspolitik så länge som partiet inte presenterar sitt alternativ i kronor.

Andra om frågorna i den utrikespolitiska debatten:  DN, DN2, Ekot, Ekot2, SvD, SvD2, med flera

Baklänges in i framtiden

Kina har ökat sina satsningar på forskning och utveckling med 18 procent om året det senaste decenniet, enligt OECD. Snart går Kina om Europa i sammanlagda FoU-satsningar. Allt fler europeiska företag lägger utvecklingscenter i Asien.

Hur många EU-ledare har denna verklighet i fokus när de kommer till toppmötet i morgon för att göra upp om nästa långtidsbudget?

Alltför få, tyvärr.

Medlemsländerna slåss först och främst för att behålla stöd till jordbruk och fattiga regioner, och för att minska sina medlemsavgifter. De nationella intressenas dominans riskerar Europas konkurrenskraft. Utan rejäla investeringar i FoU och infrastruktur går EU baklänges in i framtiden.

Sverige borde leda kampen för framtidssatsningarna. Ändå var det en försiktig statsminister som kom till riksdagens EU-nämnd idag. Fredrik Reinfeldt betonade svårigheterna att få igenom svenska krav.

Det är visserligen normal taktik av en regeringschef som behöver utrymme för smärtsamma kompromisser, men bakom försiktigheten kan också ligga konflikter mellan olika mål för förhandlingen.

En fortsatt svensk rabatt på medlemsavgiften är det viktigaste under EU-toppmötet, sade Reinfeldt. I nästa andetag tog han upp moderniseringen av budgeten med satsningar på forskning, utveckling och infrastruktur. En tredje punkt var att rädda landsbygdsstöd och annan återföring av pengar från EU-budgeten till Sverige.

Modernisering har Sverige drivit länge. Nu tycks inte kraven särskilt konkreta. Reinfeldt förklarade sig nöjd med EU-ordföranden Herman Van Rompuys förslag från november. Det handlar om att försvara pengarna där, menade statsministern. Hur hårt han tänker föra den striden framgick inte.

Man kan också notera att tanken på en grönare EU-budget inte verkar finnas högt i statsministerns medvetande. Efter att först ha glömt en fråga från Lars Ohly i ämnet gav Reinfeldt ett luddigt svar om att det finns positiva miljöeffekter av att satsa på infrastruktur. Inte mycket kvar av klimatengagemanget från hösten 2009.

Ska Europa kunna konkurrera med länderna i Asien i framtiden måste forskning, innovation och grön infrastruktur stå i centrum. Den svenska regeringen borde slåss ordentligt för en sådan linje istället för att ensidigt fokusera på rabatten.

Andra om EU-budgeten: DN, Ekot, Ekot2, Europaportalen, SvD, SvD2, Tobias Krantz (på Newsmill), m fl

Förhastade tolkningar om Nato och svenskt försvar

Tänker Nato hjälpa Sverige vid ett angrepp? Den frågan fick Natos generalsekreterare idag här på Folk och Försvars rikskonferens. Anders Fogh Rasmussen svarade, föga förvånande, att Natos säkerhetsgarantier bara gäller dess medlemmar. 

Förespråkarna för ett svenskt Nato-medlemskap tolkar uttalandet som att vi bara kan få stöd som medlem av militäralliansen. Och utan stöd klarar vi oss inte länge vid ett militärt angrepp från Ryssland.

Så enkelt är det nog inte. 

Dels sade Fogh Rasmussen att Nato skulle diskutera en begäran om stöd från ett partnerland. Dels är Nato beroende av Sverige för att kunna försvara sina medlemmar, något som nämns förvånansvärt lite i denna debatt.

Nato har genom medlemskap gett de baltiska länderna säkerhetsgarantier, något som var omstritt på sin tid. Militära experter menar att det blir svårt att försvara till exempel Lettland mot ett ryskt angrepp utan att använda svenskt territorium. 

Försvarsexperten Karlis Neretnieks har gjort en föredömlig insats genom att beskriva sådana scenarier. Det handlar bland annat om Gotlands strategiska roll för den som vill ha kontroll över sydöstra Östersjön.

Nato behöver alltså Sverige. Därför finns det envetna uppgifter om att vi redan ingår i försvarsplaneringen för Baltikum.

På 2011 års rikskonferens frågade jag Sten Tolgfors om Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för de baltiska länderna. Han ville inte svara. Carl Bildt förnekade att Sverige varit med i några sådana samtal.

Om regeringen Reinfeldt ändå varit med i sådana diskussioner - formellt eller informellt - får man förvänta sig att det inte varit utan motkrav. Till exempel om Nato-stöd om dessa, förhoppningsvis osannolika, scenarier skulle bli verklighet. Att inte ställa motkrav skulle vara att slarva bort vår handlingsfrihet och vårt förhandlingsutrymme som militärt alliansfritt land.

Om Sverige sedan bör ingå i Natos försvarsplanering är en annan sak. Men de som vill att vi ska hjälpa till militärt i försvaret av Baltikum kan inte med logik samtidigt hävda att Nato skulle stå passivt om Sverige drogs in i en konflikt. I så fall skulle den svenska regeringen grovt missköta sin roll.

Andra som bloggar om Folk och Försvar:  Försvar och säkerhet, Skipper, Wiseman´s Wisdoms, Åsa Lindestam

Tack kära läsare

Den 25 maj börjar jag som samhällspolitisk chef på Unionen. Det ska bli spännande att arbeta på Sveriges största fackförbund för privatanställda med en halv miljon medlemmar och många viktiga frågor på dagordningen. [UPPDATERING Jag är fr.o.m. 6 mars 2012 chefredaktör på Ny Teknik. UPPDATERING 2: Jag har slutat som chefredaktör och kommer från februari 2013 att vara fristående skribent, bland annat för att skriva klart en ny bok.]

Jag kommer inte att fortsätta blogga i denna form. Ett stort tack till alla er som läst inlägg, kommenterat eller hört av er på andra sätt!

(Jag passar på att länka till min senaste rapport som fristående skribent, om fackföreningarna och EU 2020. Texten skrevs på uppdrag av SALTSA och i samarbete med det fackliga Brysselkontoret. Den återspeglar läget i början av april. Här finns rapporten från ett seminarium i ämnet.)

Sverige i B-laget?

"Därför angår eurokrisen också oss", är rubriken på en läsvärd artikel i Tiden av Björn Elmbrant. Flera andra skribenter tar upp euron i det senaste numret (april 2011).

Och visst angår eurokrisen oss. Jag har inte möjlighet att skriva någon längre artikel i ämnet nu. Bara en iakttagelse.

Mycket av den svenska debatten handlar om ekonomiska siffror. Kronan klarar sig bra medan euron faller i värde. Tillväxten är hög och statsfinanserna starka. Ja-sidans ekonomiska varningar inför folkomröstningen år 2003 verkar ha varit överdrivna, till exempel när det gäller flykten av exportföretag.

För några år sedan kunde det ha gått tvärtom. Vi vet inte vad som hade hänt med kronan och med svensk ekonomi om Lettland tvingats till en panikdevalvering. Det ekonomiska läget kan fortfarande förändras. Om bostadsbubblan som internationella bedömare ser spricker är det inte så säkert att kronan klarar sig lika bra.

Den stora bristen i den debatt som nu förs om Sverige och euron är ändå en annan. EU förändras i eurokrisens spår. Håkan Juholt varnar i Tiden för ett A- och B-lag i EU, kanske också ett C-lag. Den risken är reell.

Eurogruppen stärker sin samordning och sitt inflytande över beslut som påverkar alla medlemsländer. Särskilda toppmöten med enbart eurogruppen gör detta tydligt. Innehållet i europakten var svårt att påverka för länder utanför den gemensamma valutan.

Sedan tidigare har Sverige hamnat utanför G20-gruppen som behandlar den globala ekonomin. Visst lyssnar andra länder fortfarande på våra erfarenheter och argument, men svenska åsikter väger mindre tungt när vi inte finns med i de rum där många avgörande beslut kommer till.

Ska man diskutera Sverige och eurokrisen går det därför inte att bortse från risken att vi marginaliseras i det europeiska samarbetet och därmed också tappar inflytande globalt. Vad betyder det på sikt?

[UPPDATERING: En historisk koppling till eurodebatten 2003 finns i min bok "Anna Lindh och det nya Europa". Läs mer på www.annalindheuropa.se]

Granska Strålsäkerhetsmyndigheten

Jag hinner inte blogga så mycket nu, men här i alla fall ett inlägg om några slutsatser kring den svenska reaktionen på Fukushima.

Det är knappast förvånande att Japan uppgraderar olyckan vid Fukushima till en sjua på INES-skalan. Allvaret och de stora utsläppen har varit kända för den som följer internationella analyser av händelsen.

I Japan har myndigheterna däremot försökt tona ned läget. Samma sak i Sverige där Strålsäkerhetsmyndigheten länge okritiskt återgav uppgifter från sina japanska kollegor.

Det viktigaste nu är naturligtvis att minska riskerna i Japan så långt det går. Den svenska regeringen måste också se till att vår egen beredskap fungerar bättre.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, förringade från början allvaret i Fukushima och gav regeringen felaktig information. Det fick till exempel Carl Bildt att skriva så här på sin blogg , efter ett möte på UD där bland annat Miljödepartementet deltog:

"Via Strålsäkerhetsmyndigheten och IAEA följer vi nära utvecklingen i de olika kärnkraftverk som fått problem. När vi gick igenom situationen mitt på dagen i dag bedömdes läget som oroande men inte alarmerande."

Då var situationen redan utom rimlig kontroll, enligt de kartläggningar som senare gjorts av bland annat Der Spiegel. Allvaret stod klart för många bedömare, till exempel för den tyska motsvarigheten till SSM. Tyskland och Frankrike agerade snabbare än Sverige för att skydda sina medborgare.

De tusentals svenskarna i Tokyo hade kunnat råka illa ut på grund av dålig information och regeringens långsamma hantering av reseråden. Som tur var blåste vindarna ut över havet när explosionerna vid Fukushima inträffade. När regeringen insåg att SSM haft fel agerade UD mer kraftfullt.

Nästa gång kan en olycka ske i vårt närområde. Då duger det inte att lita på andra länders myndigheter. Det borde vi ha lärt redan av Tjernobyl för snart 25 år sedan.

Något måste ha hänt i Sverige efter att de kompetenta myndigheterna Statens Kärnkraftsinspektion och Statens Strålskyddsinstitut slogs samman till SSM år 2008.

I mitten av mars frågade jag miljöminister Andreas Carlgren vad han tänkte göra åt situationen. Hans pressekreterare svarade:

När vi kommit bort från det akuta läget och fått hela bilden av omfattningen av händelserna i Japan, behöver vi givetvis följa upp den information som lämnats från Japan, hur information delats och de bedömningar som gjorts.”

Regeringen har sagt sig vilja följa upp kärnsäkerheten efter Fukushima genom ett uppdrag till SSM, men det behövs också en oberoende genomgång av myndighetens egna arbete. När nu Japan uppgraderar olyckan borde Andreas Carlgren snabbt ta initiativ till en granskning av Strålsäkerhetsmyndigheten och vidta de nödvändiga åtgärderna för att Sverige ska kunna göra självständiga och korrekta bedömningar av olyckor i andra länder.

För övrigt är det intressant att bland medierna bara Ny Teknik tycks ha förstått vidden av de japanska uppgifterna i veckan av hur stora mängder radioaktivitet som släppts ut - och att det inte är slut än.

Andra om strålsäkerhet: DN, Ny Teknik, med flera

Lämna Juholts särbo i fred

Jag hade tänkt blogga lite mindre efter en intensiv period, men i kväll blir jag upprörd över hur medier behandlar Håkan Juholts särbo. Ett antal stora nätsajter toppar med Dagens Industris nyhet om att hon dömts för bedrägeri år 2007.

Åsa Lindgren är ingen makthavare. Att hon har ett förhållande med den man som nu valts till socialdemokratisk partiledare motiverar inte denna typ av publicitet.

Att vara ledande politiker har ett högt personligt pris. Granska politiker och andra makthavare hårt, men låt deras familjer vara i fred.

Jag hoppas de ansvariga utgivarna funderar på medieetiken några varv till och låter bli att tapetsera Sverige med löpsedlar om en privatperson.

Andra om detta: AB, DN, Exp, SvD, med flera

Alla tillsammans i Håkan Juholts version

Håkan Juholt vann snabbt den socialdemokratiska kongressens hjärta med ett tal som innehöll både Olof Palme och Elvis Presley. Applåderna var många och starka.

"The King" i all ära, men det hade nog större betydelse att Håkan Juholt återvände till en klassisk socialdemokrati. Jämlikhet och solidaritet som förutsättningar för utveckling och tillväxt. Kamp mot orättvisor som barnfattigdomen, med särskilt betoning på bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammet. Socialdemokratin som en folkrörelse där det är högt i tak.

Håkan Juholt gick med i SSU år 1976. Det gjorde jag också. På sätt och vis var det mer symbolik i att lördagens kongress inleddes med sången Alla tillsammans än att Håkan Juholt tog emot ovationerna till Elvis Presleys toner.

Alla tillsammans skrevs för SSU på det radikala 1970-talet. Håkan Juholt skärpte i dag tonen mot privata bolag som sätter vinsten framför kvaliteten i välfärden. Han citerade partiprogrammets formuleringar om kapitalismens brister. Finanskrisen har fått även affärstidningar att tänka om, sade Juholt.

Det var samma tonart som i Thorstein Bergmans sång:

"Det finns ingen ödets och himmelens lag Det finns ingen slumpens cynism. Människor lider var eviga dag. De lider av kapitalism."

Storbildsskärmen visade hur Carin Jämtin klämde i lite extra under den versen, som på SSU-tiden.

Jag gillar det. Ett problem i valrörelsen 2010 var att socialdemokratin inte tydligare kritiserade rofferiet av skattepengar som borde gå till bra skolor och äldreomsorg. Missnöjet med hur välfärdspengarna försvinner till skatteparadis är stort också i medelklassen, oavsett vad en del politiska journalister tror.

Håkan Juholts tal var skickligt, roligt, entusiasmerande. Ideologiskt klarsynt med samhällsmedborgarna som grund, inte kunderna på en marknad. En bra nystart för Socialdemokraterna.

På två punkter sätter jag ändå frågetecken.

Det ena är miljön. Håkan Juholt hade några meningar om frisk luft och om klimatutmaningen, men utvecklade inte någon vision för 2010-talets gröna folkhem. Det hoppas jag han hinner med i kommande tal, både för att det är viktigt i sak och för att locka de väljare som lutar åt miljöpartiet. Att den nyvalde partiledaren inte berörde kärnkraften med ett ord är märkligt, mitt under den värsta olyckan sedan Tjernobyl.

Det andra är säkerhetspolitiken. Jag har inget emot Håkan Juholts formuleringar om samarbete över Atlanten, men varför var det så viktigt att betona den transatlantiska länken i ett kort utrikespolitiskt avsnitt där till exempel frihetskampen i arabvärlden eller palestiniernas situation inte fick ordentlig plats? Det skapar osäkerhet om hur hårt socialdemokratins nej till Nato är på längre sikt, särskilt med Juholts formulering i början av talet om att gå "från neutralitet till aktivism".

Alla verser av Alla tillsammans är värda att lyssna på. Även de textrader som handlar om hur USA vräkt bomber över byar och fält och om hur kortsiktiga vinstintressen förgiftat vår mat.

Andra om (S): AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Exp, Exp2, Exp3, Exp4,GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Alltid rött alltid rätt, Anna Ardin, Annarkia, Bios politicos, Den hälsosamme ekonomisten, Helle Klein, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Martin Moberg, Roger Jönsson, Rune Lanestrand, Röda Berget, Johan Westerholm, Peter Weiderud, Veronica Palm, med flera

Starkt tal av Mona Sahlin

Mona Sahlins sista tal som partiledare blev också ett av de bästa. Värderingar, sammanhållning, framåtblick.

Det var en stark plädering för internationell solidaritet med särskilt fokus på Mellanöstern. Mycket engagemang mot rasism och mot Sverigedemokraterna.

Mona Sahlin vill se ett ambitiöst miljöarbete och tog flera gånger upp kärnkraften. "Låt vårt framtida gröna folkhem vara fullt av energi men utan olja och kärnkraft", sade hon.

Hon visade också lyhördhet för ungdomars engagemang - för integritet, mänskliga rättigheter, jämställdhet, bra arbetsvillkor.

Den röst som (S)-kongressen hörde i dag behövs i socialdemokratin och i samhällsdebatten även framöver.

Andra om (S): AB, Dagens Arena, DN, SvD, Eric Sundström, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Jämlikhetsanden, Katarina Nyberg Finn, Martin Moberg, Peter Andersson, Roger Jönsson, Sebastians tankar, Stefan Wikén, Ulf Bjereld, med flera

Höga förväntningar på Håkan Juholt

"Gå ut och var glad", uppmanade Håkan Juholt socialdemokraterna i ett utmärkt tal på Broderskaps kongress. Blir det någon annan låt av Ulf Lundell på lördag, "Lycklig, lycklig" till exempel?

Jag hade tänkt rada upp trevliga citat av Lundell som den nyvalde partiordföranden skulle kunna använda, men efter Fukushima är det svårt att få Bob Dylan´s A hard rain´s gonna fall ur huvudet.

Nåja, Håkan Juholt kan nog hitta sina citat ändå. Jag tror inte han behöver så många råd från mig, vare sig om musiken eller om politiken.

Däremot ska jag för egen del lyssna noga på installationstalet. Särskilt på de punkter jag tog upp i mina analyser av partiledarnamnen.

Håkan Juholt kommer säkert att argumentera lysande om jämlikhet och en skattefinansierad välfärd för alla. Det har han redan gjort vid många tillfällen, till exempel här.

Utvecklar den nye partiledaren visionen om det gröna folkhemmet? Det hoppas jag. Solidaritet och trygghet behövs för klimatomställningen. Många kommer förstås också att lyssna på hur Juholt uttrycker sig om kärnkraften, inte minst om de äldsta reaktorerna.

Uppväxtvillkoren i miljonprogrammet är ett annat ämne där jag kommer att spetsa öronen. Fortsätter Juholt sin företrädares engagemang för ungdomarna?

Förhoppningvis har den nye partiledaren ett ordentligt internationellt avsnitt i sitt tal. Jag kommer särskilt att lyssna på hur Håkan Juholt uttrycker sig om alliansfriheten och Nato.
Liksom vad han säger om mänskliga rättigheter och rättsäkerhet.

För övrigt uppger Aftonbladet att Leif Pagrotsky kan bli utrikespolitisk talesman. Det skulle vara ett misstag. Socialdemokraterna behöver en företrädare som står för partiets linje: en rättvis världsordning med EU som ett centralt politiskt redskap. Inte ny splittring som under EMU-kampanjen 2003.

Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, HBT-Sossen, Högbergs tankar, In Your Face, Johan Westerholm, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, Sandro Wennberg, med flera

Pressa regeringen om lönerna och EU

Fel problem, fel lösning. EU-förslagen om ekonomisk styrning handlar alltför mycket om åtstramning utan offensiva satsningar på utbildning och gröna investeringar. Toppmötet på torsdag och fredag riskerar att skriva fast en ekonomisk politik där EU hamnar på efterkälken i den globala ekonomin.

Dessutom är det orimligt att kommissionen ska granska och komma med rekommendationer om lönerna i medlemsländerna. LO, TCO och Saco har argumenterat klokt om detta. Jag har tagit upp frågan ett antal gånger tidigare.

De rödgröna partierna såg till att Sverige inte kommer att ingå i den kommande europakten. Socialdemokraterna har ändå inte sagt tydligt nej till förslagen om ekonomisk styrning som har liknande effekter.

Partiet måste agera tydligare på dagens möte med riksdagens EU-nämnd. Beslutsfattandet i Europa grundar sig på de nationella parlamenten. Sverige har en minoritetsregering. Det måste få konsekvenser när de politiska skillnaderna är så här tydliga. Visst kommer svenska krav om ändringar i förslagen om ekonomisk styrning att ställa till problem på toppmötet, men sådant har EU upplevt förut.

Mona Sahlin är fortfarande partiledare. Hon och gruppledaren Sven-Erik Österberg borde se till att Socialdemokraterna säger nej till EU-inblandning i lönebildningen.

Andra om EU: Dagens Arena, AB, med flera