Riskfylld säkerhetspolitik

Sverige ska naturligtvis ha en incidentberedskap årets alla dagar, dygnet runt. De starka reaktionerna på Svenska Dagbladets avslöjande i går är berättigade. Om två Backfire-bombplan flyger mot Sverige med eskort av fyra andra plan måste svenskt jaktflyg gå upp. Att Carl Bildt spelar ned detta är märkligt.

Det finns mycket att säga om Ryssland, Nato och utvecklingen i Östersjöområdet. Ändå blir många inlägg i debatten ensidiga.

Allan Widman (FP) är en kunnig och klok försvarspolitiker, men när han skriver på DN Debatt i dag tar hans önskan om Nato-medlemskap över från en mer allsidig analys.

För det första handlar säkerhetspolitik till stor del om att förebygga konflikter. Det är oklart hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle stärka samarbetet mellan alla länder i Östersjöområdet. Det finns mycket att kritisera i Ryssland, men långsiktigt är det bättre att ha ett inkluderande samarbete i regionen än att ställa ett alliansblock mot ett annat.

För det andra drar Widman för stora växlar på vad Natos generalsekreterare sade på årets Folk och Försvar i Sälen, om att länder som inte är medlemmar inte heller kan räkna med militärt stöd från alliansen.

Försvarsdebatten utgår oftast från en kris på andra sidan Östersjön där Sverige dras in genom vårt geografiska läge. Få tror det är sannolikt med ett isolerat angrepp mot Sverige. Nato har lovat att försvara de baltiska länderna militärt vid en kris. Så länge vi inte är medlemmar av försvarsalliansen avgör vi själva hur Sverige ska agera i ett sådant läge.

Nato har ett intresse av goda relationer med Sverige eftersom alliansen delvis är beroende av oss. Att en svensk regering skulle låta till exempel Nato-flyg använda svensk territorium för att angripa ryska stridskrafter, utan att få försäkringar om Nato-stöd vid ett ryskt motangrepp, vore synnerligen märkligt. Att konstatera detta är inte tecken på feghet, det är att beskriva klok säkerhetspolitik.

För det tredje behöver man se den aktuella ryska övningen i ljuset av vad Sverige gjort de senaste åren. Regeringen Reinfeldt har enligt trovärdiga källor medverkat till att svenskt territorium numera ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum (även om Carl Bildt förnekat detta). Regeringen valde i en stabsövning att erbjuda Nato en insats med 48 Jas-plan för att slå tillbaka en fientligt sinnad stormakt, trots att vi inte har ett trovärdigt eget försvar. Det här är en äventyrlig säkerhetspolitik som behöver diskuteras tillsammans med den ryska upprustningen. Höstens stora övningar i Östersjöområdet kan komma att illustera detta ytterligare.

Försvarets brister är allvarliga. En trovärdig alliansfrihet kräver ett militärt försvar som ger oss handlingsfrihet, inte minst i början av en kris. Därför behöver partier som Socialdemokraterna omsätta sin retorik till ekonomiska förstärkningar till försvaret i sina alternativa budgetar.

Men Nato-medlemskap är inte någon "quick fix" som skapar säkerhet för Sverige eller för Östersjöområdet som helhet. Här behöver en bredare analys som förhoppningsvis Försvarsberedningen nu gör. Och då har jag ändå inte diskuterat Natos kärnvapen, konflikterna kring Iran, eller någon annan av de potentiella konflikter i andra delar av världen som vi riskerar att dras in i som Nato-medlem.

Andra om försvaret: Ekot, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, J K Nilsson, Lars Gyllenhaal, Martin Moberg, Opinionsbloggen, Röda Berget, Staffan Danielsson, Wiseman´s Wisdoms m fl