Två nya opinionsmätningar i dag. Litet övertag för de borgerliga i Skop. Jämnt lopp hos United Minds. För några dagar sedan var det Synovate som visade att valet kan bli mycket jämnt.
Ändå är det Sifos siffror som dominerat nyhetsanalyserna de två senaste dagarna. Media efter media har vinklat på "krisen för Mona Sahlin". Lena Mellins text i gårdagens Aftonbladet är ett sådant exempel.
Det är förstås bekvämt för underbemannade redaktioner att skriva om opinionsmätningar. Att gå ut och göra ordentliga reportage är dyrare och mer tidskrävande. För att inte tala om grävande journalistik.
Medierna borde trots detta se riskerna i att viktiga samhällsfrågor inte blir ordentligt belysta i valrörelsen. Jag har skrivit om några av dem tidigare: säkerhetspolitiken, regional utveckling, EU, bostäderna, miljön.
Dessutom borde det kännas en smula märkligt för journalister med integritet att valbevakningen så uppenbart gynnar de borgerliga partierna (liksom år 2006). Lena Mellin tvingas i dag att skriva på en helt annan vinkel än i går. Det är inte första gången, men tycker inte chefredaktören Jan Helin att det är pinsamt?
Men partierna sätter förstås också sin prägel på valrörelsen. Skatter har en tendens att bli övervärderade som sakfråga av medierna, jämfört med vad väljare tycker (se till exempel Kent Asps undersökning från år 2006). Jag har ändå svårt att hålla med socialdemokrater som menar att det är medierna som gjort pensionärernas skatter till den stora frågan hittills i år. Mona Sahlin och den socialdemokratiska valledningen har medvetet drivit skattesänkningarna, och lämnat fältet öppet för alliansen att göra utspel om bättre kvalitet i äldreomsorgen.
Nu hoppas jag att de rödgröna snabbt lämnar besked om rejäla förbättringar av vård och omsorg för de äldre, utöver det som redan annonserats. Det handlar om mer pengar till välfärden, dumbom.
Andra om valrörelsen: DN, DN2, DN3, DN4, Ekot, Exp, Exp2, SvD2, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varför väntar socialdemokraterna och dess anhängare till sista sekund med att berätta vad de vill göra de närmaste fyra åren? Taktik? Håller inte deras ideer för djupare granskning och analys och därför är det bättre att lägga fram dem så sent som möjligt? Eller har de kanske inte hunnit? Är de inte överens kanske?
SvaraRaderaAlliansen har varit extremt tydigliga med att säga vad de vill göra, göra vad de sagt.