Det är en märklig känsla att komma tillbaka från en veckas fjällvandring och läsa igenom de senaste dagarnas tidningar. Utspelen från de borgerliga småpartierna spretar i alla möjliga riktningar.
Maud Olofsson vill sälja delar av Vattenfall. Jan Björklund vill tvinga föräldrar att sitta med i skolklasserna om deras barn bråkar. Göran Hägglund lovar maxtid på akuten, återigen utan att berätta hur det ska finansieras.
Alliansen lyser med sin frånvaro. Istället ser vi enskilda borgerliga småpartier som närmast desperat försöker profilera sig.
Möjligen är det en övergående period. Närmare valet ska kanske alliansen uppträda mer enigt, enligt planerna. Småpartierna måste ha en möjlighet att märkas.
Ändå finns det många frågor att ställa inför alliansens valmanifest. Vi vet väldigt lite om hur en fortsatt borgerlig regering kommer att hantera centrala politiska frågor. Några av många exempel:
Blir det utförsäljning av akutsjukhusen, som moderater och folkpartister i Stockholm vill?
Ska vi vara med i Natos krigsplanering?
Vilka fler statliga bolag ska säljas ut?
Kommer den regionala skatteutjämningen att minska, som moderaterna i Stockholm kräver?
Hur mycket ska koldioxidskatt och därmed bensinpris höjas?
Under våren har medierna med rätta granskat de rödgröna partiernas arbete för att komma överens. Nu vore det kanske dags att fråga hur Sverige ser ut 2014 om alliansen får bestämma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar