Fortfarande dålig krisberedskap

Fem år har gått sedan flodvågen störtade in över Asiens kuster. Har vi lärt oss tillräckligt inför nästa kris?

Granskningen av den dåliga krisberedskapen på annandagen 2004 präglade svensk debatt under lång tid. Debatten ledde så småningom till ett krisenhet på regeringens statsrådsberedning och en ny organisation av myndigheternas beredskap. Risken är mindre att statsmakten blir överrumplad.

Ändå finns det stora brister kvar.

Svininfluensan visade sig vara relativt lindrig, men kaoset kring vaccinering och vård hade varit förödande vid en pandemi med större dödlighet. Ändå är just risken för pandemier ett av de hot som myndigheter världen över varnar mest för. (Det är en paradox att Svenska Dagbladet som granskade hanteringen av tsunamin så noga är den tidning som driver kampanj mot bättre pandemiberedskap).

Skyddet av demokratin är fortfarande under all kritik, trots Sveriges tragiska erfarenheter. Det gäller både analysen av hotbilder mot politiker och skyddet av yttrandefriheten.

Vår infrastruktur är känslig - och Sverige saknar ordentlig beredskap för att klara till exempel störningar i bankernas datasystem, eller omfattande elavbrott, som blir mer troliga med avregleringen av den europeiska elmarknaden.

Det går att fortsätta uppräkningen, men krisberedskap har åter hamnat lågt på den politiska dagordningen.

Den 26 december är först och främst en minnesdag för alla de som förlorade någon i tsunamin. Det borde också vara ett tillfälle att tänka efter om dagens krisberedskap - en fråga som sällan får politisk prioritet och pengar förrän katastrofen inträffar.

Andra om tsunamin, krisberedskap: DN, DN2, DN3, Ekot, SvD, SvD2, Thomas Mattsson