Försvinner klimatmålen idag?

Det mest positiva i Köpenhamn hittills har hänt utanför förhandlingarna. Tiotusentals människor har demonsterat fredligt för klimatet, lite i skymundan av polisen och våldet. Otaliga seminarier och andra aktiviteter har flyttat klimatdiskussionen framåt.

Denna globala klimatrörelse finns kvar, oavsett vilka slutsatser regeringscheferna antar senare idag.

Efter nattens krismöte verkar de komma överens om ett gemensamt uttalande, även om det knappast blir ett klimatavtal. Uppgifterna nu på morgonen pekar på att texten liknar den som de största ekonomierna antog i somras: långsiktiga mål, men inte bindande löften till 2020 om tillräckliga utsläppsminskningar.

I så fall är Köpenhamnsmötet ett misslyckande, trots att regeringscheferna lär ge motsatt bild på sina presskonferenser, och trots att det nu finns mer löften om pengar till u-länderna. Utsläppen måste minska snabbt. Men låt oss vänta och läsa texten innan vi vare sig jublar eller gråter.

En sak är i alla fall värd att notera: u-länderna har goda skäl att vara misstänksamma mot EU:s försök att slinka ur de bindande kraven i Kyotoprotokollet.

De stora energibolagen i Europa och USA har länge drivit en kamp mot Kyotoprotokollet. Tidningen The Independent avslöjade hur lobbyisten Chris Horner försökte organisera en fördold sådan kampanj. Senare skrev samme Horner en rapport åt Gunnar Hökmarks tankesmedja om varför Kyotoprotokollet måste bort.

Vattenfall har drivit en global kampanj med liknande inriktning. Långsiktiga mål, ett globalt pris på koldioxid, men svagare krav på europeiska kolkraftverk de närmaste tio åren.

Även Tony Blair, numera inhyrd av näringslivet, har argumenterat för mål till 2050, och tonat ned åtgärderna det närmaste decenniet.

Det är kanske ingen slump att EU så totalt avvisade FN-förslaget för en vecka sedan om två spår, där Kyotoprotokollet lever vidare för vissa länder medan USA och Kina gör sina löften i annan form.

Det handlar inte bara om siffror, utan om hur bindande de är. Om regeringschefernas uttalande inte innehåller lika bindande utsläppskrav för 2020 som i Kyotoprotokollet spelar det inte så stor roll att de formella förhandlingarna fortsätter i två spår. Då har ändå EU övergivit de medelsiktiga klimatmål som varit en av Europas stora globala miljöframgångar.

Låt oss hoppas att jag har fel och att vi får se ambitiösa slutsatser i dag som svar på det starka engagemanget i den globala klimatrörelsen.

[UPPDATERING Det utkast som diskuterades i natt, men som säkert är gammalt nu, lämnar plats för ländernas löften om utläppsminskningar till 2020. Men istället för siffror står X och Y och dessutom påminner formen mer om "pledge and review" än om bindande löften i likhet med dagens Kyotoprotokoll. Sådana slutsatser, där länderna själva kan ändra utsläppsmålen utan sanktioner, är det farligaste möjliga resultatet i Köpenhamn. Då är det bättre att inte ha något avtal alls utan fortsätta förhandla, och öka trycket på USA och Kina.

Barack Obamas tal var för övrigt en besvikelse, liksom Wen Jiabaos. Tacka vet jag Lula, den brasilianske presidenten, som lovade göra mer.]

Andra om klimatet: AB, AB2, AB3, AB4, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, Ekot, Expressen, Exp2, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6