Catherine Ashton, EU:s nya "utrikesminister", bör se till att miljöfrågorna får en viktig roll i den nya europeiska utrikestjänsten. Det är en av lärdomarna från misslyckandet i Köpenhamn.
Så argumenterar jag i en artikel om grönare utrikespolitik, som EU Observer publicerade i går.
Idag skriver Jan Eliasson läsvärt i Dagens Nyheter om varför det vore fel att förkasta FN-systemet på grund av klimatfiaskot. Eliasson har rätt på många punkter - inte minst att det krävs lyhördhet i förhållande till utvecklingsländerna och högre egna ambitioner från de rika länderna.
Fredrik Reinfeldt förklarar återigen det svaga resultatet i Köpenhamn med att andra länder hindrade Danmark att lägga fram en text att förhandla utifrån. Vad Reinfeldt glömmer att berätta i Aftonbladet är att EU, under svensk ledning, sa nej till den text FN-förhandlaren Cutajar lade fram långt tidigare.
Om Reinfeldt brytt sig om de fattiga länderna skulle han ha ställt tuffare krav på Obama och lyssnat mer på till exempel Brasiliens president Lula, som höll ett av konferensens bästa tal. Istället var Reinfeldts linje att skrota Kyotoprotokollet utan något färdigt avtal om att minska de rika ländernas utsläpp. Inte konstigt att EU misslyckades bygga tillräckligt starka allianser med progressiva u-länder i Köpenhamn.
Jag ser för övrigt att Greenpeace ger Sverige rött kort för miljöarbetet under ordförandeskapet. Tråkigt för alla duktiga tjänstemän som gjort sitt bästa, och onödigt med tanke på hur mycket bra underlag miljömyndigheterna tog fram före ordförandeskapet. Den politiska viljan att ta initiativ i god tid saknades.
Andra om klimat: Jinge, Rödgröna, SAP, se2009.eu, Sänd mina rötter regn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar