Yttrandefrihet och mediernas oberoende var viktiga frågor för Anna Lindh. Hon tog upp dem många gånger, till exempel vid möten med de ryska ledarna liksom i diskussionerna med Turkiet.
Ett uppmärksammat fall gällde en mördad ukrainsk journalist. Så här skriver jag i Anna Lindh och det nya Europa:
"Georgij Gongadze försvann i september 2000. Han var en känd skribent som avslöjat korruption högt upp i maktapparaten. Kroppen hittades några veckor senare, utan huvud, i ett dike utanför Kiev. Redan kort tid efteråt fanns det uppgifter om att president Leonid Kuchma själv eller ministrar i hans närhet varit inblandad i mordet. Omvärlden krävde besked men Ukraina var också ett strategiskt viktigt land som man ville samarbeta med.
Det hindrade inte Anna Lindh att ta upp fallet med full kraft när hon besökte Ukraina som EU-ordförande i februari 2001. Normalt brukar övergrepp på de mänskliga rättigheterna nämnas diskret de sista minuterna på möten mellan EU och statsledningar i andra länder, säger Chris Patten. Så var det inte med Anna Lindh: ”Hon tog inte bara upp fallet Gongadze en gång med Kuchma, hon höll fast vid det.” En eller två av EU:s andra representanter himlade med ögonen, minns Patten. De tyckte inte att hon agerade på ett lämpligt sätt. Den ukrainske presidenten gillade inte Anna Lindhs tydlighet. ”I början reagerade Kuchma buttert.”, säger Chris Patten. ”Hon frågade gång på gång till dess att han blev nervös och inte visste vad han skulle säga.”
Chris Patten anser att Anna Lindhs tydlighet var ett exempel på hur europeisk diplomati borde vara. Det var samma sak när hon tog upp Tjetjenien med ryska ledare och missilförsvar med Condoleezza Rice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar