Det moderna arvet efter Olof Palme

För 25 år sedan förberedde vi intensivt en stor Rör inte min kompis-gala i Rinkeby. Beskedet om Olof Palmes död kom på natten. Galan blev till en minnesstund och en samlingspunkt för hundratals som ville lämna en sista hälsning.

Året innan såg jag Olof Palme komma till Folkfest för Jordens Folk på Eggeby Gård, mitt på Järvafältet. Stämning blev elektrisk när statsministern anlände och gick runt bland människorna från alla delar av världen. Göran Greiders bild av en rockstjärna är bra, men Palme var mer än så på Eggeby Gård. Han gav människor en identitet och ett långsiktigt hopp att diktaturer kunde falla.

Nu skriver både borgerliga debattörer och en del politiska kommentatorer att Olof Palmes tid är förbi. Att så mycket skulle ha förändrats i Sverige.

Sådana kommentarer förvånar. Olof Palmes syn på internationell politik påverkar fortfarande socialdemokratin och Sverige. Mona Sahlin och Margot Wallström tog starkt intryck av Palme, liksom Anna Lindh. Läs dagens unga socialdemokrater som Ardalan Shekarabi eller Luciano Astudillo så finns det arvet också där.

Dessutom är mycket av Olof Palmes inrikespolitiska arv numera allmängods, som barnomsorgen. Så var det inte när han förändrade till exempel skolan och vuxenutbildningen. Bland alla lästips saknar jag ibland Ulf Larssons intressanta bok Olof Palme och utbildningspolitiken.

Kjell Östberg använder Ulf Larssons bok som en central källa i sin stora Palmebiografi (minst lika läsvärd som Henrik Berggrens). Så här sammanfattar Östberg hur Palme såg på utbildningspolitiken:

"Jämlikhetstanken är det bärande elementet...Förskolan, där målet är att alla barn ska gå och där samverkan ska börja tidigt. Grundskolan, som ska ha sammanhållna klasser upp till nian som ger möjligheter att ge eleverna en gemensam referensram. Gymnasieskolan som ska skapa en likvärdighet mellan praktiska och teoretiska utbildningsvägar. En alltför tidig uppdelning av eleverna leder till sociala orättvisor. Skolan ska ge generella kunskaper för alla, inte skapa specialister. Vuxenutbildningen, som ska ge en ny chans, där de olika skolformerna kommer att finnas tillgängliga. Universiteten, som inte ska vara aparta reservat för få utan en part bland många."

Låter inte det som en modern, högaktuell politik?