Märkliga formuleringar av Peter Hultqvist

Regeringen har kommit överens med USA om ökat militärt samarbete. När försvarsminister Peter Hultqvist beskriver den nya inriktningen på DN Debatt sker det med andra formuleringar om säkerhetspolitiken än socialdemokratin tidigare använt. Hur ska det tolkas?

I det partiprogram som (S) antog år 2013 finns följande argumentation:

"Sverige ska vara militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Den ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen och den ger oss starkare möjligheter att vara pådrivande i det globala nedrustningsarbetet."

Peter Hultqvist tar inte upp handlingsfriheten eller möjligheten att vara pådrivande för nedrustning i sin artikel. Alliansfriheten ska "utvecklas", skriver han, i en text som handlar om fördjupning av det militära samarbetet med USA. Åsa Lindestam, (S) vice ordförande i försvarsutskottet, nämner inte ens begreppet "militär alliansfrihet" i sin DI-artikel. Hennes argumentation handlar om möjligheten att snabbt få hjälp i en krissituation, utan att beskriva vikten av svensk handlingsfrihet.

Säkerhetspolitiska formuleringar kommer inte till av en slump. Exakt vad Sverige och USA kommit överens om nu är inte offentligt. Under alliansregeringens tid fanns envisa uppgifter om att Natos krigsplanläggning för att försvara de baltiska länderna byggde på användningen av svenskt territorium. Carl Bildt förnekade kategoriskt att Sverige fört diskussioner med Nato om detta, medan Sten Tolgfors vägrade svara på frågor i ämnet. Vad är dagsläget i denna fråga?

Partiprogrammet innehåller formuleringar om Sveriges ansvar för internationell säkerhet. Det är inte samma sak som Natos ömsesidiga försvarsgarantier. Det är Nato som har åtagit sig att försvara de baltiska länderna via försvarsgarantierna, inte EU. Sveriges politik är att inte vara passivt vid ett angrepp mot ett EU-land, men vi har inte lovat att agera militärt under vilka förutsättningar som helst. Situationen om fem-tio år kan vara mycket annorlunda mot i dag. Det är svårt att hitta en folklig förankring för att vi deltar i ett krig på andra sidan Östersjön utan att själva vara angripna, om inte skälen är mycket, mycket starka.

Fördjupat samarbete med USA kring materiel, övningar med mera kan vara rätt i dagens läge, men det måste ske med tydliga gränser. Handlingsfriheten vid en kris bör även fortsatt vara en central del av svensk säkerhetspolitik, liksom det var under kalla kriget. Det borde regeringen göra tydligt i debatten. Både för att det är rätt i sak, och av respekt av den demokratiska processen bakom de kloka formuleringarna i (S) partiprogram.