Siffertrixande och brist på politik

"Lämna en sten, plocka en korv". Det var texten på plakatet vid korvgrillningen i Husby igår kväll. Liksom i fredags hade många samlats för att visa sitt engagemang och lugna ned läget. Nu var Champions League-finalen det mest dramatiska som hände.

Nattvandringar, korvgrilling, krav på förändring men utan våld. Det ideella engagemanget i många stadsdelar är glädjande.

Mindre imponerad är de politiska reaktionerna på upploppen. Beskrivningarna av läget i miljonprogramsområdena verkar yrvakna, efter så många år. Ibland vilseledande. De politiska svaren är fortfarande otillräckliga.

Regeringen menar att Husby och andra förorter är på rätt väg. Integrationsminister Erik Ullenhag twittrade till exempel om siffror som skulle visa högre sysselsättning och bättre skolresultat på Södra och Norra Järva.

Det finns flera skäl att vara försiktig med sådana siffror. Basår har stor betydelse. Erik Ullenhag jämförde skolresultat 2011 med 2009. I en EU-finansierad rapport beskrivs utvecklingen i Rinkeby-Kistas stadsdelsområde (som Husby tillhör) så här med 2006 som basår:

"2010 var endast 70 procent behöriga att söka gymnasiets nationella
program. Det är den lägsta andelen under den undersökta perioden och en
del i en nedåtgående trend från 2006 då andelen behöriga låg som högst, på
83 procent."

Stockholms statistiska årsbok ger en liknande bild för skolresultat och arbetslöshet 2006-2011 i Rinkeby-Kista stadsdelsområde.

Den statistik som Ullenhag hänvisar till avser, vad jag kan förstå, personer folkbokförda i områdena. Betydligt fler bor där, till exempel asylsökande och "gömda". När jag pratade med Veronica Palm i Husby igår kväll berättade hon om en skolklass hon följt i Rågsved, där det ständigt kom nya elever. Jag har hört liknande berättelser från ungdomar i Tensta på den ideella läxhjälp vi hade 2009-2010.

Behoven är alltså ännu större än statistiken visar. Det centrala är inte att tvista om procentenheter i skolresultat eller sysselsättninggrad, utan att alla partier medger att siffrorna är skrämmande.

Regeringen måste byta kurs på en rad områden. Socialdemokraterna behöver också tänka igenom sin politik. Visst är det avgörande med fler jobb och bättre utbildning, men det räcker inte med generella insatser. Det behövs också ett investeringsprogram mot segregationen.

Stefan Löfven vinner på den ödmjuka, resonerande stil han hade i Ekots lördagsintervju. Han var tydlig med att partiets 90-dagarsgaranti gäller även för de 77 000 ungdomar som under lång tid varken jobbat eller studerat. Det borde rimligtvis innebära krav på kommunerna att aktivt söka upp dessa ungdomar.

Tyvärr håller Stefan Löfven fast vid sitt partis nya linje att inte göra särskilda satsningar på utsatta områden. Mona Sahlins "Miljardprogram för miljonprogrammet" verkar glömt.

En politik för sammanhållning behöver vara bredare än satsningar på miljonprogrammets flerbostadsområden. Jag har skrivit om det många gånger tidigare. Insatser mot segregation handlar lika mycket om villaområden som om betongstadsdelar.

Men investeringar för bättre uppväxtvillkor i stadsdelar som Husby är en central del. De elever som börjar skolan i sjuan utan att kunna svenska behöver mer stöd (vilket Erik Nilsson fick med sig S-kongressen på). Förortscentra, utemiljöer och bostäder måste rustas upp. Sjukvård behöver anpassas till behoven hos människor från krigshärjade länder. Och så vidare.

I rättvisans namn talade Stefan Löfven om att situationen är komplex, att vårdcentraler, bibliotek och annan samhällsservice i t ex Husby är viktiga. Även Fredrik Reinfeldt har försiktigt öppnat för fler riktade satsningar. Höstbudgetarna kommer att visa hur stort engagemanget är.

Andra om segregation: SR, Ann-Margrethe Livh, Evin Baksi, Pontus Herin, Röda Berget, m fl