Halvvägs genom Karin Petterssons nyutkomna bok Förbannelsen kommer jag på mig själv med att fundera över vad som saknas. Beskrivningen av 1990-talet är utmärkt så långt, men kan hon verkligen få med allt relevant i en relativt kort bok? Men de saker jag funderar över - (S) och Tredje vägen, kraven på marknadsliberala reformer i Ryssland, Sveriges relation till EU - dyker upp i följande kapitel. Det är en skicklig helhetsbild som Karin Pettersson tecknar.
Hon är en av de få i svensk samhällsdebatt som förenar nationalekonomisk kunskap med djup förståelse av informationstekniken och dess betydelse för demokratin. Jag är inte förvånad över att mycket av analysen känns övertygande eftersom jag uppskattar hennes texter på Aftonbladets kultursida. Däremot över att lära mig så mycket nytt, trots att jag inbillat mig att jag haft hyfsat koll på till exempel techmiljardärerna i Silicon Valley. Det är också nyttigt med det kvinnliga, feministiska perspektivet på 1990-talets och det tidiga 2000-talets politiska miljö.
Visst går det att göra randanmärkningar här och där. Till exempel upplevde nog många svenskar krigen i det forna Jugoslavien starkare än vad som beskrivs i boken.
Men det är detaljer. Analysen av avregleringarna, den ekonomiska politiken, vinstintressena i välfärden, med mera, är viktigare och säger angelägna saker om dagens vägval. Dåtidens sanningar visade sig vara uppåt väggarna fel - hur kan fackförbund och andra progressiva krafter idag bäst stödja alternativa samhällsanalyser till de tankar som dominerar den ekonomiska politiken, även hos dagens socialdemokratiska ledning?
Var och en har sin egen bild av 1990-talet. Ska jag tillägga något till bokens rätt mörka men gedigna analys så är det den positiva utvecklingen i Central- och Östeuropa sedan murens fall och EU:s utvidgning. Visst, det finns många brister, men när jag besöker städer som Katowice, Bratislava, Cluj-Napoca och Riga är det slående hur luften blivit bättre och hur unga européer kan prata fritt på trendiga kaféer. Svenska politiker bidrog till det på 1990-talet, i hög grad.
Att se framgångarna är också ett sätt att göra Karin Petterssons formulering i slutet av boken mer övertygande: "ibland känner jag att en annan framtid finns nästan inom räckhåll". Hopp behövs för att bryta förbannelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar