Partidemokrati och Nato-ansökan

I kväll ska Socialdemokraternas partikongress enligt programmet behandla granskningsutskottets betänkande. Den kanske största händelsen under de senaste åren är att (S) bytte syn på Nato vilket ledde till Sveriges ansökan om medlemskap år 2022. 

Det säkerhetspolitiska läget blev sämre efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och krav som Moskva ställde i övrigt. Att Socialdemokraternas partiledning behövde agera snabbt kan man förstå. Men även i en sådan situation är partidemokratin viktig, inte minst i en fråga där partiprogrammet hade ett helt avsnitt om varför Sverige skulle vara militärt alliansfritt.

Därför bad jag som partimedlem för en tid sedan granskningsutskottet att analysera beslutsprocessen och se vilka lärdomar som kan dras (se nedan). 

"Jag är medlem i Stockholms partidistrikt och skulle vilja att Granskningsutskottet inför partikongressen i maj granskar hanteringen av Nato-frågan inom partiet utifrån stadgar och praxis, särskilt följande frågor:

Brist på öppenhet. Att händelser i omvärlden i extrema fall kan göra det nödvändigt med beslut även i strid med ett helt avsnitt i gällande partiprogram är en sak, men när sådana fall uppstår finns det särskilda skäl att vara noggrann med beslutsformerna. Andra stora ställningstaganden, om till exempel synen på euron, har tagits efter offentlig debatt på kongresser. Partistyrelsens diskussioner inför beslutet 15 maj om ändrad syn på Natomedlemskap fick medlemmarna däremot inte ta del av, och trots fråga i efterhand vill inte partikansliet offentliggöra diskussionerna (se separat mejl). Underlaget inför behandlingen i partistyrelsen från bland annat Regeringskansliet var inte heller tillgängligt för medlemmarna att framföra synpunkter på (se separat mejl). Jag föreslår att Granskningsutskottet bedömer graden av öppenhet i processen för att dra lärdom inför framtida större beslut.

Respekt för partistyrelsebeslut. Partistyrelsens ja till Natomedlemskap var villkorat med bland annat att verka för ett nationellt förbehåll mot utplacering av kärnvapen  i Sverige. Något sådant förbehåll gjorde inte riksdagsgruppen i samband med Riksdagens beslut i frågan eller därefter. Jag föreslår att Granskningsutskottet bedömer lämpligheten av detta och om partistyrelsen fick rimlig möjlighet att diskutera frågan igen innan representanterna i Riksdagen släppte dessa villkor för en betydligt vagare formulering i riksdagsbeslutet."

Insynskommittén glömde EU

Sverige ser ut att få ett öppenhetsregister för politisk påverkan. Justitieminister Gunnar Strömmer berättade på dagens pressträff att regeringen vill gå vidare med Insynskommitténs förslag. Miljöpartiets Annika Hirvonen steg upp på podiet och förklarade att även om hon hade velat gå längre är det viktigt att förslaget genomförs. Kanske en kompromiss bakom kulisserna sedan (M) och (KD) reserverat sig i kommittén? I så fall skickligt av Hirvonen.

Insynskommitténs förslag har betydande brister men är ändå ett viktigt steg. I andra länder liksom i EU har liknande system utvecklats gradvis. Om kommitténs förslag genomförs får vi en bättre bild än i dag av påverkan, även via konsultbolag.

Bland bristerna finns att registrering bara behövs när man vill "påverka beredning eller beslut i ett ärende". Mycket påverkan sker innan det finns ett ärende, för att påverka debatten i stort eller för att hindra att en policyprocess överhuvudtaget inleds. Ordföranden Mats Melin fick frågor om detta på pressträffen och det är tydligt att kommittén här landat i en kompromiss för att få så brett stöd som möjligt. 

Men i ett annat avseende verkar bristerna bero på förbiseende. Jag kan inte se att beslut i EU diskuteras i betänkandet på över 800 sidor. Tvärtom verkar kommitténs förslag utesluta ärenden som inte kräver regeringsbeslut ("Med ärende avses ärende enligt 4 eller 7 kap. regeringsformen", det är vad jag förstår inte EU-ärenden, möjligen när de kommit till Riksdagen för behandling men då har redan mycket skett). Det är i så fall en allvarlig brist.

EU-arbetet har en annan karaktär än ärenden i inrikespolitiken. Ofta börjar det med förslag från någon medlemsstat i en expertgrupp eller på ett ministermöte, kanske en formulering i slutsatserna på ett toppmöte. Långt innan det blir ett formellt "EU-ärende" i Regeringskansliet. Med tanke på EU-reglernas betydelse borde påverkan av sådana processer förstås också omfattas. EU:s egna öppenhetsregister omfattar inte påverkan på nationella regeringar.

I samma anda borde kommunikation med Sveriges EU-representation i Bryssel registreras. Det är en egen myndighet och jag kan inte se att sådana kontakter ingår i lagens krav. Representationen har stor betydelse i policyprocesserna och instruktionerna från Stockholm ger ofta betydande handlingsutrymme. 

Det finns mycket mer att säga, till exempel om formuleringar som denna: "Dolda avsändare bör avslöjas genom kritisk granskning i den allmänna debatten, inte genom en offentlig reglering som kräver öppenhet" (s. 344). Jag beskriver i boken Skuggspel hur svårt det är för medier och andra att göra sådan kritisk granskning när det inte finns öppenhetskrav. 

Ändå: om regeringen lägger fram ett förslag som även omfattar EU-arbetet så blir det ett första viktigt steg. Men skulle EU falla utanför vore det mycket märkligt.