Grön diplomati i EU - med svenska rötter

För 25 år sedan var det inte många som trodde att miljö skulle vara ett centralt element i EU:s utrikespolitik. I dag ser det annorlunda ut. Klimatet står högt på dagordningen, och EU har även initiativ på andra områden som vattenförsörjning.

Denna gröna europeiska diplomati har svenska rötter. EU:s utrikesministrar antog slutsatser om miljön i utrikespolitiken våren 2001, under Anna Lindhs ordförandeskap. Det var i sin tur en uppföljning av beslutet från toppmötet i Cardiff våren 1998, att alla politikområden inom EU aktivt skulle ta miljöansvar - ett svenskt initiativ.

Toppmötet i grekiska Thessaloniki år 2003 hänvisade till slutsatserna från 2001 och blev startskottet för EU:s Green Diplomacy Network. När EU fick en utrikestjänst (EEAS) inrättades en funktion för grön diplomati under den höge representanten för utrikespolitiken. Det har bland annat inneburit systematiska lägesanalyser och uppvaktningar i huvudstäder runt om i världen för att driva klimatarbetet framåt. Samarbetet mellan nationella utrikesdepartement, EU:s diplomater, och tjänstemännen i generaldirektoratet för klimatfrågor är ett bra exempel på modern utrikespolitik.

Flera länder har drivit på inom EU, inte minst Storbritannien som hade en stor stab för klimatdiplomati under tidigare regeringar och såg till att FN:s säkerhetsråd för första gången diskuterade växthuseffekten som säkerhetshot. Tyskland prioriterar också frågan och följer upp Margot Wallströms utmärkta arbete. Numera finns ett gediget underlag om miljö och säkerhet från flera håll.

Sveriges nya utrikesminister lyfte i går fram klimatet som en av de centrala frågorna i regeringens utrikespolitik. Ann Linde vill alltså fortsätta det viktiga miljöarbete som Margot Wallström och Anna Lindh gjort. Förhoppningsvis innefattar det även biologisk mångfald, vatten och det globala arbetet mot farliga kemikalier, som behöver drivas med större kraft av EU.

I detta arbete kan EU:s nye "utrikesminister", Josep Borrell, bli en viktig allierad. Han var spansk miljöminister på 1990-talet och skrev bland annat tillsammans med Anna Lindh om ny kraft i det globala miljösamarbetet. Det skedde några år efter att dagens utrikesminister, Ann Linde, varit med och försvarat Sveriges höga miljökrav inför medlemsförhandlingarna med EU. Historien och nutiden hänger ihop.