" Idag går vi under parollen: "Alla folks frihet - hela världens fred".
Vårt mål kan också uttryckas som
FN gör: "Alla människor är födda fria och lika i värde och
rättigheter".
Jag tänker idag på Ali, 12 år i
Bagdad. Jag tänker på Abd, från Västbanken, som aldrig fick uppleva
12-årsdagen. Jag tänker på Dangoule, 16 år från Litauen, en av verklighetens Lilja
4-ever, en av de 100-tals unga flickor som varje år säljs som sexslavar till
Sverige.
Ali har vi sett på otaliga bilder.
Något gick fel i en amerikansk
raketattack mot Bagdad. Alis hus
träffades. Hans mor, far och syskon
dödades. Själv miste han båda
armarna och fick allvarliga brännskador över hela kroppen.
Irak kan idag glädjas över att
Saddam Hussein och hans mångåriga terror är borta. Men Alis sorg är kvar, och
många barn och vuxna delar hans öde.
Det är skälet till att så få
irakier dansar och jublar på gatorna.
Inget folk nöjer sig med att
diktatorn är borta. Man vill ha riktig frihet.
Det räcker inte att de värsta
övergreppen slutat. Man vill ha människovärdet tillbaka.
Människorna i Irak är inte nöjda
med att USA vunnit kriget mot Saddam. De vill vinna freden.
Därför är det så viktigt att de
får utse sin egen regering - Irak får inte bli ett amerikanskt protektorat.
Därför måste FN få huvudrollen i Iraks återuppbyggnad. Därför får USA
inte gå vidare mot Syrien eller andra länder.
Krig kan ibland vara ett
nödvändigt ont – för att avsätta diktatorer. Vissa verkar drömma om det snabba,
effektiva och kliniska kriget. Men för civilbefolkningen är dock krig
alltid en mardröm.
Och efter kriget kommer det
riktigt svåra. Efter kriget finns hatet och ärren - och risken för hämnd och
nya krig. Efter kriget kommer laglösheten och plundringarna - i Irak handlar det
om plundringen av världens förnämsta
kulturhistoriska arv.
Det är därför bara FN, som har
rätt att fatta beslut om militära aktioner, när inget annat hjälper. Utan FN
får vi djungelns lag, där den militära styrkan är viktigare än styrkan i
argumenten. Utan folkrättens principer finns ingen trygghet för oss och
andra länder. Rätt måste alltid gå före makt.
Därför säger vi nej till
självutnämnda världspoliser, vi säger ja till FN som den enda legitima
ordningsmakten i världen och ja till folkrätten.
Abd från Västbanken är också ett
krigets offer. Han fick aldrig uppleva sin 12-årsdag. Han dödades av en kula
på hemväg från skolan. Alltför många barn dör, arresteras och skadas för
livet. Vuxna likaså.
Sverige–EU–FN. Alla har vi agerat.
Alla har vi protesterat mot Israels folkrättsbrott, fördömt palestinska terroristdåd,
föreslagit lösningar, betalat palestinsk återuppbyggnad.
Men Abd blottlägger vår
maktlöshet: Katastrofen fortsätter.
Israel har självklart rätt att
försvara sig mot terrorister. Men övervåld, nya bosättningar och ständig
förödmjukelse av palestinierna är inte rätta vägen.
För vad händer med Abds vänner?
Vad händer med alla oskyldiga palestinska och israeliska barn som drabbas av
våldet? Vad händer när de blir tonåringar? När de blir vuxna?
Hur ska de, fulla av hämndkänslor,
acceptera att fred kräver kompromisser?
Hur ska de förstå att fred kräver
tolerans när de fostrats till hat?
Hur ska de kunna samarbeta för
fred när de skolats till strid?
Vi kan inte lämna över ansvaret
till Sharon och Arafat. De tar det inte – och vi blir alla gisslan i konflikten. Nu
finns det en ny palestinsk regering. Det ger fredsprocessen en ny chans.
Men då måste hela det internationella samfundet, inklusive USA, ta ansvar
för att FNs resolutioner följs – även av Israel.
Vårt budskap är: Ockupationen
måste upphöra. Terroristattentaten likaså. De som försöker torpedera freden
genom nya våldsdåd måste stoppas. Men fredsprocessen får inte stoppas av
deras provokationer. Följ EU:s färdplan och bilda en demokratisk, fredlig
livskraftig palestinsk stat!
EU behövs i kampen för fred i Mellanöstern.
EU försvagades av konflikterna
under Irakkriget. Nu behöver vi ett politiskt och ekonomiskt stärkt EU för att
bättre kunna påverka världspolitiken.
Vi behöver ett EU som bygger på
våra gemensamma värderingar. Allas lika värde. Mänskliga rättigheter. Global
rättvisa. Fattigdomsbekämpning – inte minst i Afrika.
Vi behöver ett EU som kämpar mot
människohandel – trafficking, vår tids slavhandel, som drabbar 100 000-tals flickor varje
år. Flickor som Dangoule, eller filmens Lilja.
Vi behöver ett EU som arbetar för
en värld fri från massförstörelsevapen: biologiska, kemiska, kärnvapen.
Vi var många som trodde att dessa
vapens tid var förbi. Men istället har riskerna ökat. Nu hotar även
terrorister att skaffa dem. Nya länder har till och med provsprängt kärnvapen –
Indien och Pakistan. Andra länder misstänks ha – Nordkorea och Israel.
Det är dags att åter ta upp kampen
mot dessa ödesvapen. Därför kräver vi idag:
–Låt FNs vapeninspektörer
fortsätta arbetet i Irak, men använd dem också runt om i världen för att
förebygga vapenspridning.
–Inrätta en zon fri från
massförstörelsevapen i hela Mellanöstern - inklusive Israel.
Dagens kärnvapensmakter måste
nedrusta: Det måste också gälla taktiska kärnvapen. Ryssland bör ta bort de
taktiska kärnvapen som också finns i vår närhet. USA bör stoppa sina planer
på ett rymdförsvar.
Det är som Olof Palme skrev, för
över 20 år sedan, om gemensam säkerhet i kärnvapenåldern:
"Internationell säkerhet måste bygga på ett åtagande om gemensam överlevnad, snarare än på
hotet om ömsesidig utplåning".
Imorgon ska alla 25 gamla och nya
EU-länders utrikesministrar diskutera de svenska förslagen mot
massförstörelsevapen.
På skärtorsdagen skrev 25 länder
på anslutningsfördraget som gjorde slut på Europas uppdelning i öst och väst.
450 miljoner människor ska samarbeta nära för fred, solidaritet och välfärd.
Det är i det perspektivet vi ska
se diskussionen om euron. Euron är ett kitt för det europeiska samarbetet.
Vi har haft en lång diskussion i
socialdemokratin. Hur ska det gå? Kommer vår självständighet att minska?
Det är naturligt att känna osäkerhet. "Utan tvivel är man inte riktigt klok",
som Falstaff Fakir sa. Men socialdemokraterna har tagit
ställning.
Det handlar om ekonomi.
Ett ja till euron är ett ja till
stabiliteten hos världens näst största valuta och därmed ett ja till att
bättre bestämma över vår egen framtid.
Ett ja till euron är ett ja till
lägre priser och räntor.
Ett ja till euron är ett ja till
ökad tillväxt och välfärd.
Ett nej är inget vänta och se.
Ett nej är osäkerhet - att kronans
värde kan bestämmas av kortsiktig spekulation.
Ett nej är dyrt - våra matpriser
fortsätter att ligga i topp i Europa.
Ett nej är mindre handel och färre
investeringar eftersom svenska företag får betala dyrt för att stå
utanför.
Det handlar om politik.
Ett nej till euron innebär mindre
inflytande i EU.
Det politiska skälet är särskilt
viktigt för oss som socialdemokrater. Vi vill se en politisk motvikt mot det internationella kapitalet. Vi vill se en ekonomisk motvikt till dollarn.
Därför säger socialdemokraterna ja till euron.
En del säger att vi ändå inte kan
påverka den ekonomiska politiken i EU. Det är inte sant. Innan Sverige gick
med i EU så var den moderata önskedrömmen kapitalets fria rörlighet. Men
Ingvar Carlsson gjorde arbetslösheten till en EU-fråga.
Minns vad han hånades av
moderaterna som kallade det för "EU-Ams". Men Ingvar fick igenom det.
Sedan gjorde Göran Persson full
sysselsättning och hållbar utveckling till EU-mål. I det nya blir euron ett
verktyg för ekonomiskt samarbete för full sysselsättning, social trygghet
och hållbar utveckling.
Ett ja till euron är ett ja till
tron på politikens möjligheter.
Det handlar om internationellt
samarbete.
Snart kommer också de nya
medlemsländerna att använda euron: länderna runt Östersjön, från Finland över
Estland, Lettland, Litauen och Polen till Tyskland kommer att använda den.
Våra klassiska svenska
semesterländer Spanien, Frankrike, Grekland och Italien använder redan euron.
Ska vi med ett nej riskera att
tillsammans med Ryssland och kanske Norge bli de enda länderna i Europa som
ställer sig utanför?
Det här är mina skäl för euron –
jag respekterar de som har annan uppfattning, men jag kommer att
rösta ja den 14 september!
1a maj är en dag när
arbetarrörelsen firar. Firar vad vi uppnått, påminner om vad som återstår. Idag talar vi
om människovärde och frihet i högtidstalen – imorgon fortsätter
arbetet på att steg för steg förändra samhället i vardag och verklighet.
Arbetet måste vara detsamma, inom och utom våra gränser.
Eller, som Olof Palme sa:
"Det skulle ju klinga falskt om vi arbetar för utjämning och jämlikhet inom det
egna landet men struntade i världens svältande miljoner. Och på samma
sätt skulle det klinga falskt om vi talade aldrig så vackert om hjälpen till
de fattiga folken och vi samtidigt lät klassklyftorna och inkomstskillnaderna
växa i det egna landet. Det måste finnas ett obönhörligt samband
mellan vad vi verkar för i det egna landet och vad vi står för
internationellt".
Idag när globalisering leder till
allt starkare internationellt beroende är hans ord sannare än någonsin.
Ekonomi, information och människor korsar snabbt gränser och kontinenter –
men så gör också knark, miljöproblem och orättvisor.
Vi måste möta den gränslösa
marknaden med politik och gränslösa värden. Det gör skillnad.
Sverige är ett bra land. Ett av
världens mest jämlika, jämställda och miljömedvetna länder. Det är ingen
slump. Det är medveten politik som lett dit.
Men det finns fortfarande stora
brister. Klyftorna ökar, också i Sverige. Människor känner osäkerhet och
tvivlar på välfärden, också här.
Bristerna märks när vi blir gamla.
Serien Solbacken blev en av de mest sedda i Sverige.
Men alla har vi rätt att bli gamla
i glädje och värdighet. Kunna glädjas med släktingar och vänner. Fortsätta
med fritidsintressen. Känna tryggheten att hjälpen finns när vi behöver den.
Idag är det 100 000-tals lågavlönade
kvinnor som garanterar den trygga ålderdomen i Sverige. Men under
vilka villkor arbetar de idag? Kommer dagens 12-åringar att söka sig till
äldreomsorgen?
Idag handlar det om
löneförhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Men för morgondagen handlar det också om
politiskt arbete för att värdera jobben i äldreomsorgen högre. Det handlar
om löner, attityder, arbetsorganisation. Jag lägger mig inte i
förhandlingarna, men det är inte rimligt att Lars-Erik Petersson, Skandias avgångne VD,
vid sidan av pensionen - en generös pension - får en summa i avgångsvederlag
som motsvarar en årslön för 100 undersköterskor! 100
undersköterskor!
Bristerna märks när vi blir sjuka.
Alla måste få tillgång till bra vård och rimlig ersättning när vi är sjukskrivna.
Men ska vi kunna betala en bra sjukvård måste vi få bukt med
sjukkostnaderna. De har fördubblats på fem år - till 100 miljarder kronor. Det
motsvarar över 100 000 undersköterskor, eller tredubblade barnbidrag.
Ingen vill göra livet ännu svårare
för den sjuke. Men när sjukskrivningarna fördubblats är det fel någonstans:
dålig arbetsmiljö, otillräcklig sjukvård, svårighet att hitta lämpliga jobb.
Vi måste både bekämpa ohälsan och
kämpa för att få tillbaka förtroendet för sjukvården.
Det är ett svårt arbete som
återstår efter det borgerliga styret i Stockholm, där de borgerliga först
fick underkänt av patienterna, sedan av väljarna, och nu till och med av
revisorerna.
Bristerna märks i klyftorna mellan
olika svenskar. Visst har politiken vunnit på Nalin Pekguls
engagemang, kulturen blivit rikare med Ozan Sunar, och fotbollen bättre med Zlatan?
Men exemplen är alldeles för få. Vi måste erkänna att vi har misslyckats:
–När endast fyra av 100 sökande
till polishögskolan har utomnordisk bakgrund.
–När det beror på namnet, inte
meriterna, om man blir kallad till jobbintervju eller inte.
–När vi har brist på ingenjörer
och läkare samtidigt som invandrade ingenjörer och läkare är
arbetslösa.
Jag skäms över det svenska
samhällets inskränkthet, när jag träffar alla människor som möter hinder i
arbetslivet, segregation på bostadsmarknaden, och när skillnader mellan olika
kulturer blir nya klassklyftor.
Det handlar om politiskt arbete
för att bryta det. Att ge alla barn ett språk redan i förskolan, att ge
alla möjlighet till bra utbildning. Det är bland annat därför vi nu satsar på
3000 nya lärare och gratis förskola för fyra- och femåringar. Men det handlar
också om att bryta bostadssegregationen.
Det handlar om att våga ställa
krav – på alla som bor här, bland annat när det gäller kvinnors rättigheter.
Det handlar om arbetsgivarnas och
allas vårt eget ansvar för att sluta diskriminera!
Och idag sänder vi vårt deltagande
till alla muslimer i Malmö efter den förfärliga moskébranden.
Ska vi lösa bristerna i samhället
handlar det om politiskt ansvar. Ansvar
–för att det ska finnas ett ledigt
knä åt den gråtande tvååringen på dagis
–för att barn inte ska känna
rädslan för att mobbas
–för att gamla ska få åldras i
värdighet och trygghet
–för att Sverige ska bli ett land
för alla som bor här.
Vi vet att man måste agera för att
lösa problem. Det har vi socialdemokrater alltid gjort. 1994 lovade vi att
sanera statsfinanserna. Det gjorde vi. 1998 lovade vi att halvera
arbetslösheten. Det gjorde vi.
Förra året lovade vi inte guld och
gröna skogar. Men vi sade att de pengar vi hade skulle användas till
satsningar på välfärden istället för stora skattesänkningar. Hela tiden med
tillägget: Vi kommer aldrig att äventyra statsfinanserna igen, för då vet
vi vad som händer: då ökar arbetslösheten och räntorna - och de vanliga
löntagarna får betala.
Nu är det ekonomisk oro i världen,
framförallt på grund av Irak.
Det måste vi ta hänsyn till, och
senarelägga en del reformer. Allt annat vore ansvarslöst.
Jag tycker det är absurt att bli
beskylld för att vi smiter från alla vallöften, när vi redan, ett
halvår efter valet beslutat om:
–Gratis förskola för 4-5-åringar
–Extra mamma - och pappamånad
–3 000 nya lärare
–Ökat studiebidrag för barn på
gymnasiet
–Fler anställda i sjukvården
–Höjda pensioner med 300-600
kronor/månad
–Skyddat boende för hotande
kvinnor
–Med mera
Men några vallöften – till exempel
höjda tak i sjuk- och föräldraförsäkringen får vi vänta
med till senare under mandatperioden.
Väljarna vet att de kan lita på
oss, våra vallöften genomförs, men så att det inte skadar Sveriges ekonomi.
Moderaterna bör ha en eloge. De
har genomfört sina vallöften: nedskärningar, besparingar, rationaliseringar –
trots att de inte sitter i regeringen.
Vi sa ju då att det var omöjligt –
för vi fattade inte att de talade om sin egen partiledning. Men nu har de i
princip rationaliserat bort allihop........
Vi kan nog vara säkra på att det
snart blir en ny moderatledning. Och vi kan nog vara säkra på att den också
kommer att säga att det är för mycket politik. Då menar de att vi ska
sänka skatterna för de som har mest.
Det var bara Bo Lundgren som var
riktigt tydlig om det. Då fick han kritik; inte för innehållet, men för
budskapet. Som om det skulle vara helt olika saker.
Den moderata eftervalsanalysen
låter ungefär så här: Vi ska sänka skatterna för de rika - det är rätt politik!
Men vi får inte säga det - det skulle vara helt fel budskap!
Det må bli ny moderatledning - men
det blir samma gamla skattesänkarpolitik. Och vi säger: Det är inte bara fel
budskap - det är fel politik!
Folkpartiet letade först en ny
partiledare. Nu letar de ny politik i stället - det var under våra s-fanor de
träffades under sitt möte i Folkets Hus i Umeå. Jag förstår att de samlades
under våra banderoller - hade de samlats under sitt eget krav på medlemskap
i NATO hade väl alla väljarna försvunnit igen....
Vi behöver inte leta vare sig
partiledare, politik eller paroller; vi kan vara stolta över vår politik och
vår historia. Idag kan vi fira;
-Fira att Irakkriget är slut - för
imorgon börjar arbetet på att bygga ett demokratiskt Irak
-att EU får 10 nya medlemmar - för
imorgon börjar arbetet på ett politiskt, socialt, ekonomiskt starkare EU
-att Sverige av FN klassas som
bästa landet för kvinnor och barn - för imorgon fortsätter arbetet för
rättvisa, frihet och demokrati i och utanför våra gränser."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar