Utrikespolitik via PR-bolag

Sista dagen på Almedalsveckan. Varje år görs några försök att debattera de nära kontakterna mellan politiker och PR-konsulter, på rosévinsmingel och slutna middagar, men det verkar dröja med någon grundläggande förändring. I andra länder skulle kritiken vara betydligt hårdare.

I år skrev DN:s Ewa Stenberg en utmärkt text om riskerna med påverkan via pr-företag som inte berättar om sina kunder. Hon nämnde bland annat Saudiarabiens vilja att anlita JKL Group och/eller Kreab Gavin Andersson för att förbättra bilden av landet i Sverige.

Denna historia, som blivit känd genom Wikileaks, borde vara ett ämne för granskande medieredaktioner. Vad hände egentligen? Har något svenskt PR-företag arbetat för den saudiska regeringen? Stämmer det att Kreab hjälpte Wallenbergsfären att samordna 33 direktörers artikel på DN Debatt om samarbetet med Saudiarabien? Hur ska Kreab-ordföranden Peje Emilssons angrepp på Margot Wallström i DN tolkas i ljuset av Wikileaks-uppgifterna?

Saudiarabiens vilja att anlita svenska PR-bolag är principiellt intressant. Debatten handlar ofta om hur företag eller organisationer försöker påverka politiska beslut utan att synas. Att stater agerar i hemlighet för att påverka ett annat land via PR-konsulter är något som borde uppmärksammas mer.

Att PR-företag i Bryssel tagit emot sådana uppdrag är välkänt. Nyligen briserade också en skandal i Schweiz, där en parlamentariker anklagas för att ha lämnat över känsliga uppgifter till Kazakstan via en PR-konsult. Konsulten, som arbetar på Burson-Marsteller, ska också på uppdrag av sin kund i Kazakstan ha skrivit en interpellation om relationerna mellan Schweiz och Kazakstan som parlamentarikern ställde.

Rysslands informationskrigföring diskuteras med rätta intensivt. Hur omfattande är den hemliga påverkan via PR-konsulter som stater ägnar sig åt i Sverige? Det borde också stå på dagordningen.