Vilken socialdemokrat kan utmana Fredrik Reinfeldt som statsminister? Om den frågan avgör partiledarvalet är saken klar. Då blir det Thomas Östros.
Östros har mer statsrådserfarenhet med sina tio år än någon borgerlig politiker. Han kan ekonomi, utbildning, EU, med mera. När Östros använder sin personliga historia och vågar släppa lite på kontrollen vinner han både förtroende och debatter. Första maj-talet på Norra Bantorget 2008 var lysande.
Ändå har Östros inte varit bland storfavoriterna i mediernas bevakning, åtminstone inte förrän Pär Nuder sa kategoriskt nej till valberedningen. En förklaring är kanske rollen som ekonomisk-politisk talesman. Där ingår att stoppa många angelägna förslag.
Gruppen kring Östros har varit stark i (S)-riksdagskansli och det har nog provocerat andra som känt sig överkörda. För min del har jag kritiserat en del av resultaten, men i grunden tror jag på starka finansministrar/ekonomisk-politiska talespersoner, även om de sällan blir populära. Under förra mandatperiodens turbulens hade Östros en stabiliserande roll i partiledningen, det ska man inte heller underskatta.
Den rollen ledar också till kritik för valförlusten. Å andra sidan var Östros framgångsrik som statsråd, en bakgrund som är viktig för att utmana Reinfeldt.
För min del handlar partiledarfrågan om fler saker än trovärdigheten som statsminister, även om den är central. Det är bland annat därför jag gör denna genomgång av det politiska innehållet utifrån fem frågor som är viktiga för mig:
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Thomas Östros argumenterar skickligt för hur en god social välfärd bidrar till ekonomisk tillväxt. Ändå tycker jag att han varit alltför försiktig när det gäller de borgerliga skattesänkningarna. Det är naturligtvis svårt att vinna val på stora höjningar, men oavsett vad (S) föreslagit hade det kallats skattechock av borgerliga politiker och tongivande politiska kommentatorer. Det hade varit bättre att stå för något större skatteintäkter och visa hur de kan gå till fler konkreta förbättringar av skola, vård och äldreomsorg.
När det gäller miljöpolitik tillhör inte Östros de som profilerat sig mest. Han har ändå som näringspolitiker och ekonomisk-politisk talesman haft en konstruktiv roll.
Uppväxtvillkoren i miljonprogrammets hyreshusområden är inte en fråga där jag sett Thomas Östros profilera sig. Där verkar han snarare ha hållit emot rejäla satsningar på ett miljardprogram, liksom företrädaren Pär Nuder. Det förvånar mig, eftersom få saker betyder så mycket för Sveriges ekonomiska möjligheter som att ge unga med utländsk bakgrund en bra start i livet.
I internationella frågor är Thomas Östros ofta lysande. Hans visioner och förslag i europatalen under EMU-kampanjen och hans genomtänkta globala perspektiv på Första Maj har få motsvarigheter bland dagens ledande socialdemokrater. Möjligen saknar jag en tuffare ton mot finansspekulationen. Jag har inte sett någon antydan att Östros skulle vilja öppna för ett Nato-medlemskap.
Slutligen har jag inga tvivel på Östros engagemang för mänskliga rättigheter.
Tidigare inlägg i denna serie:
Mikael Damberg gillar tjänstejobb
Veronica Palm vågar tala miljö
Österberg vill ha kvar den svenska modellen
(Som jag skrivit tidigare: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om Socialdemokraterna: Exp, Folkbladet, Sydsvenskan, Björn Sundin, HBT-Sossen, Roger Jönsson, med flera
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
Österberg vill ha kvar den svenska modellen
Min lilla bloggserie om partiledarnamnen i (S) har nu kommit till Sven-Erik Österberg. Vart skulle han leda socialdemokratin?
Österberg kan upplevas som ett tryggt val. Ett samlande namn för ett parti där yngre generationer är präglade av striderna i SSU. En västmanlänning med ordentlig förankring i människors vardag. Hur är det med förmågan att entusiasmera? Med trovärdigheten internationellt?
Här tar jag upp samma fem punkter som i tidigare inlägg, politiska frågor som är särskilt viktiga för mig.
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
När det gäller välfärden framstår Österberg som traditionell socialdemokrat. Han accepterar andra driftsformer än de offentliga, men hör inte till de pådrivande för privata lösningar. Som gruppledare i riksdagen har Österberg haft en viktig roll för överenskommelser om (S) budgetalternativ, som jag för min del tycker har saknat tillräckligt mod när det gäller att utmana borgerliga skattesänkningar. Men Österbergs instinkt, här liksom om arbetsmarknaden, är att värna den svenska modellen så som den varit. Bra på många sätt.
Samtidigt finns ett behov av förnyelse för att klara framtidens utmaningar - både på grund av konkurrensen från länder som Kina och på grund av klimathotet. Österberg talar om miljö men är knappast någon av de mest aktiva (S)-politikerna på området. Det kan förstås ändra sig.
I gårdagens riksdagsdebatt ville Österberg satsa på bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden, bland annat skolorna. Bra, men inte heller detta har varit någon stor profilfråga tidigare. Däremot är det en tillgång att Österberg förstår bruksorterna, något som ofta är frånvarande i Stockholms politiska och mediala kotterier.
Mitt största frågetecken kring Österbergs politik gäller världen utanför Sverige. Han har försvarat svenska kollektivavtal mot EG-domstolens beslut och ställt krav på regeringen att förändra utstationeringsdirektiv med mera. Men var finns de spännande idéerna om hur EU ska utvecklas i en global ekonomi för att värna en god välfärd? Som finansmarknadsminister var Österberg inte särskilt aktiv i EU, i en tid då reglerna för bankerna borde ha skärpts.
Jag uppfattar Österberg som traditionell även i synen på säkerhetspolitiken. Knappast några äventyr med Nato-medlemskap, vilket är bra. Men är han tillräcklig strategiskt för att formulera ett alternativ i tid innan den stora kampanjen för medlemskap sätter igång? Vad gäller Afghanistan har Österberg vad jag förstår varit kritisk till att öka den svenska truppen, en klok inställning.
Slutligen är Österberg en stark förkämpe för fackliga rättigheter, en viktig del av de mänskliga rättigheterna. Däremot blir jag ibland tveksam till hans sätt att uttrycka sig om att ingrepp i personlig integritet är nödvändigt i kampen mot terrorismen. Så kan det vara ibland, men det gäller att hitta en balans och inte driva iväg mot alltför populistiska förslag.
(Som jag skrivit tidigare: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om (S): SvD, SVT, Högbergs tankar, Martin Moberg, med flera
Österberg kan upplevas som ett tryggt val. Ett samlande namn för ett parti där yngre generationer är präglade av striderna i SSU. En västmanlänning med ordentlig förankring i människors vardag. Hur är det med förmågan att entusiasmera? Med trovärdigheten internationellt?
Här tar jag upp samma fem punkter som i tidigare inlägg, politiska frågor som är särskilt viktiga för mig.
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
När det gäller välfärden framstår Österberg som traditionell socialdemokrat. Han accepterar andra driftsformer än de offentliga, men hör inte till de pådrivande för privata lösningar. Som gruppledare i riksdagen har Österberg haft en viktig roll för överenskommelser om (S) budgetalternativ, som jag för min del tycker har saknat tillräckligt mod när det gäller att utmana borgerliga skattesänkningar. Men Österbergs instinkt, här liksom om arbetsmarknaden, är att värna den svenska modellen så som den varit. Bra på många sätt.
Samtidigt finns ett behov av förnyelse för att klara framtidens utmaningar - både på grund av konkurrensen från länder som Kina och på grund av klimathotet. Österberg talar om miljö men är knappast någon av de mest aktiva (S)-politikerna på området. Det kan förstås ändra sig.
I gårdagens riksdagsdebatt ville Österberg satsa på bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden, bland annat skolorna. Bra, men inte heller detta har varit någon stor profilfråga tidigare. Däremot är det en tillgång att Österberg förstår bruksorterna, något som ofta är frånvarande i Stockholms politiska och mediala kotterier.
Mitt största frågetecken kring Österbergs politik gäller världen utanför Sverige. Han har försvarat svenska kollektivavtal mot EG-domstolens beslut och ställt krav på regeringen att förändra utstationeringsdirektiv med mera. Men var finns de spännande idéerna om hur EU ska utvecklas i en global ekonomi för att värna en god välfärd? Som finansmarknadsminister var Österberg inte särskilt aktiv i EU, i en tid då reglerna för bankerna borde ha skärpts.
Jag uppfattar Österberg som traditionell även i synen på säkerhetspolitiken. Knappast några äventyr med Nato-medlemskap, vilket är bra. Men är han tillräcklig strategiskt för att formulera ett alternativ i tid innan den stora kampanjen för medlemskap sätter igång? Vad gäller Afghanistan har Österberg vad jag förstår varit kritisk till att öka den svenska truppen, en klok inställning.
Slutligen är Österberg en stark förkämpe för fackliga rättigheter, en viktig del av de mänskliga rättigheterna. Däremot blir jag ibland tveksam till hans sätt att uttrycka sig om att ingrepp i personlig integritet är nödvändigt i kampen mot terrorismen. Så kan det vara ibland, men det gäller att hitta en balans och inte driva iväg mot alltför populistiska förslag.
(Som jag skrivit tidigare: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om (S): SvD, SVT, Högbergs tankar, Martin Moberg, med flera
tisdag 25 januari 2011
Mikael Damberg gillar tjänstejobb
Jag ser att Ulf Bjereld upprepar påståendet att det är tunt med partiledarämnen för (S). Det håller jag inte med om. [UPPDATERING Ulf Bjereld påpekar i en kommentar här nedan att det inte var så han menade i intervjun.]
Alla socialdemokratiska partiledare i modern tid har utvecklats under sin ordförandetid. Erlander, Palme, Carlsson, Persson - ja Sahlin också fast tiden blev kort. Och vem visste att Anna Lindh skulle bli så framgångsrik och populär som utrikesminister när hon utsågs år 1998?
Därför bör man inte avfärda dagens namn så svepande som till exempel Aftonbladets ledarsida gjort. Människor utvecklas och har andra sidor än dem som politisk position och medielogik hittills tvingat dem att visa fram.
Med detta sagt går jag över till namn nummer två i mitt enkla försök till politisk analys. Mikael Damberg.
Jag har för min del satt upp fem områden som särskilt viktiga:
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Mikael Damberg är ordförande för Stockholms läns partidistrikt, där flera ledande politiker profilerat sig på en större roll för marknadslösningar i valfärden och inte velat återställa borgerliga skattesänkningar. Jag tänker till exempel på Ilija Batljan och Helene Hellmark Knutsson. Själv har Mikael Damberg varit försiktigare och mer intellektuell i sitt resonemang till exempel om skattenedsättningar för hushållstjänster. Jag är ändå tveksam till Dambergs vilja att gå till val på de skattehöjningar som jag tror välfärden behöver. Särskilt i en tid av stor befolkningsökning där många står utanför arbetsmarknaden.
Som SSU-ordförande engagerade sig Mikael Damberg starkt för miljöfrågorna. I riksdagen har han inte haft miljö som ansvarsområde, men jag tror han har en god grundinställning till ambitiös miljöpolitik som en drivkraft för jobb och tillväxt.
Damberg förstår också villkoren för ungdomar i miljonprogrammet och har engagerat sig för en mer jämlik skola (ett område där han har stora kunskaper och verkligen ger Jan Björklund en match).
Europapolitiken skulle bli tydligare med EU-vännen Damberg som ordförande. Säkerhetspolitiken och Nato har jag inte hört honom tala om på länge och det ingår inte heller i hans politiska uppdrag. Det är ett område där alla partiledarämnen borde vara tydliga med ett nej till Nato-medlemskap.
Mikael Damberg har stora internationella kunskaper sedan sin tid som SSU-ordförande. Han har drivit frågor om mänskliga rättigheter både internationellt och Sverige. Det gäller inte minst kvinnors situation i förtryckande miljöer, där han gjort viktiga insatser bland annat som ordförande för Fadime Sahindahls minnesfond.
På flera av dessa fem områden gillar jag alltså Mikael Dambergs politiska inriktning. Mitt frågetecken gäller viljan att föreslå den skattefinansiering som behövs för en rättvis välfärd i framtiden.
(Slutligen, som jag skrev förra gången: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om Socialdemokraterna: AB, DN, DN2, Exp, Exp2, Rapport, SvD, SvD2, Helle Klein, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
Alla socialdemokratiska partiledare i modern tid har utvecklats under sin ordförandetid. Erlander, Palme, Carlsson, Persson - ja Sahlin också fast tiden blev kort. Och vem visste att Anna Lindh skulle bli så framgångsrik och populär som utrikesminister när hon utsågs år 1998?
Därför bör man inte avfärda dagens namn så svepande som till exempel Aftonbladets ledarsida gjort. Människor utvecklas och har andra sidor än dem som politisk position och medielogik hittills tvingat dem att visa fram.
Med detta sagt går jag över till namn nummer två i mitt enkla försök till politisk analys. Mikael Damberg.
Jag har för min del satt upp fem områden som särskilt viktiga:
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Mikael Damberg är ordförande för Stockholms läns partidistrikt, där flera ledande politiker profilerat sig på en större roll för marknadslösningar i valfärden och inte velat återställa borgerliga skattesänkningar. Jag tänker till exempel på Ilija Batljan och Helene Hellmark Knutsson. Själv har Mikael Damberg varit försiktigare och mer intellektuell i sitt resonemang till exempel om skattenedsättningar för hushållstjänster. Jag är ändå tveksam till Dambergs vilja att gå till val på de skattehöjningar som jag tror välfärden behöver. Särskilt i en tid av stor befolkningsökning där många står utanför arbetsmarknaden.
Som SSU-ordförande engagerade sig Mikael Damberg starkt för miljöfrågorna. I riksdagen har han inte haft miljö som ansvarsområde, men jag tror han har en god grundinställning till ambitiös miljöpolitik som en drivkraft för jobb och tillväxt.
Damberg förstår också villkoren för ungdomar i miljonprogrammet och har engagerat sig för en mer jämlik skola (ett område där han har stora kunskaper och verkligen ger Jan Björklund en match).
Europapolitiken skulle bli tydligare med EU-vännen Damberg som ordförande. Säkerhetspolitiken och Nato har jag inte hört honom tala om på länge och det ingår inte heller i hans politiska uppdrag. Det är ett område där alla partiledarämnen borde vara tydliga med ett nej till Nato-medlemskap.
Mikael Damberg har stora internationella kunskaper sedan sin tid som SSU-ordförande. Han har drivit frågor om mänskliga rättigheter både internationellt och Sverige. Det gäller inte minst kvinnors situation i förtryckande miljöer, där han gjort viktiga insatser bland annat som ordförande för Fadime Sahindahls minnesfond.
På flera av dessa fem områden gillar jag alltså Mikael Dambergs politiska inriktning. Mitt frågetecken gäller viljan att föreslå den skattefinansiering som behövs för en rättvis välfärd i framtiden.
(Slutligen, som jag skrev förra gången: Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om Socialdemokraterna: AB, DN, DN2, Exp, Exp2, Rapport, SvD, SvD2, Helle Klein, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
måndag 24 januari 2011
Veronica Palm vågar tala miljö
Valet av ny partiledare för Socialdemokraterna är också ett val av politisk inriktning. Rådslag och partikongresser i all ära, men den person som leder partiet har stort utrymme att forma politiken.
Det är inte alldeles enkelt att veta vart de aktuella namnen vill leda socialdemokratin. Flera ägnar sig åt riskminimering.
Jag tänkte ändå göra ett försök utifrån fem frågor som är viktiga för mig. Det är naturligtvis ett personligt val vilka områden man vill lyfta fram. Tidigare har jag skrivit om objektiva kriterier som att partiordföranden bör sitta i riksdagen.Förhoppningsvis får politikens innehåll också plats när partidistrikten ska diskutera namnen.
De frågor jag valt är:
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Jag börjar med Veronica Palm, delvis därför att hon är föredömligt tydlig med vad hon tycker vilket gör saken enklare.
Inför det senaste valet fanns en tydlig skillnad mellan Socialdemokraterna centralt och företrädarna i Stockholm stad. Veronica Palm liksom Carin Jämtin var hårdare i sin kritik av hur privata företag plockar ut vinster från vård, skola och omsorg samtidigt som bristerna är stora. Veronica Palm stod också upp för att skatterna behövs som finansiering av välfärden.
Den socialdemokratiska tillväxtdebatten sedan valet (delvis påverkad av Prime) har handlat alltför lite om hur en ambitiös miljöpolitik kan bidra till svensk konkurrenskraft när länder som Kina bygger ut snabbtåg och förnybar energi. Därför var det glädjande att Veronica Palm nyligen i Aktuellt i Politiken vågade stå för de gröna skatter som socialdemokratiska regeringar varit ledande i att ta fram.
Att bo i Högdalen är inte fel om man ska förstå de sociala skillnaderna i dagens Sverige. Veronica Palm vill ge mer pengar till skolor i ekonomiskt svaga områden, och även om jag inte hört henne föreslå något stort statligt miljardprogram för miljonprogrammet så ser hon dagens orättvisor tydligt.
När det gäller EU är jag osäker på var Veronica Palm står. Däremot har jag svårt att tänka mig att hon skulle leda Sverige in i Nato som partiordförande, en fråga som är mer brännande för tiden fram till 2020 än vad kanske många tror.
Veronica Palm har ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter, som märks bland annat i synen på flyktingpolitiken (även om jag inte alltid håller med henne där).
De politiska kriterierna är inte det enda som avgör vem som är bäst partiledare, men nog uppfyller Veronica Palm det mesta av den inriktning jag skulle vilja se att Socialdemokraterna hade på dessa fem områden.
(Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om Socialdemokraterna: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, SvD, Folkbladet, SvD, HBT-Sossen, Helle Klein, Högbergs tankar, Peter Andersson, med flera
Det är inte alldeles enkelt att veta vart de aktuella namnen vill leda socialdemokratin. Flera ägnar sig åt riskminimering.
Jag tänkte ändå göra ett försök utifrån fem frågor som är viktiga för mig. Det är naturligtvis ett personligt val vilka områden man vill lyfta fram. Tidigare har jag skrivit om objektiva kriterier som att partiordföranden bör sitta i riksdagen.Förhoppningsvis får politikens innehåll också plats när partidistrikten ska diskutera namnen.
De frågor jag valt är:
* skattefinansierad välfärd av god kvalitet som bidrar till jämlikhet
* ambitiös miljöpolitik som bidrar till jobb och konkurrenskraft
* bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden
* en aktiv europapolitik men ett nej till Nato-medlemskap
* mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Jag börjar med Veronica Palm, delvis därför att hon är föredömligt tydlig med vad hon tycker vilket gör saken enklare.
Inför det senaste valet fanns en tydlig skillnad mellan Socialdemokraterna centralt och företrädarna i Stockholm stad. Veronica Palm liksom Carin Jämtin var hårdare i sin kritik av hur privata företag plockar ut vinster från vård, skola och omsorg samtidigt som bristerna är stora. Veronica Palm stod också upp för att skatterna behövs som finansiering av välfärden.
Den socialdemokratiska tillväxtdebatten sedan valet (delvis påverkad av Prime) har handlat alltför lite om hur en ambitiös miljöpolitik kan bidra till svensk konkurrenskraft när länder som Kina bygger ut snabbtåg och förnybar energi. Därför var det glädjande att Veronica Palm nyligen i Aktuellt i Politiken vågade stå för de gröna skatter som socialdemokratiska regeringar varit ledande i att ta fram.
Att bo i Högdalen är inte fel om man ska förstå de sociala skillnaderna i dagens Sverige. Veronica Palm vill ge mer pengar till skolor i ekonomiskt svaga områden, och även om jag inte hört henne föreslå något stort statligt miljardprogram för miljonprogrammet så ser hon dagens orättvisor tydligt.
När det gäller EU är jag osäker på var Veronica Palm står. Däremot har jag svårt att tänka mig att hon skulle leda Sverige in i Nato som partiordförande, en fråga som är mer brännande för tiden fram till 2020 än vad kanske många tror.
Veronica Palm har ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter, som märks bland annat i synen på flyktingpolitiken (även om jag inte alltid håller med henne där).
De politiska kriterierna är inte det enda som avgör vem som är bäst partiledare, men nog uppfyller Veronica Palm det mesta av den inriktning jag skulle vilja se att Socialdemokraterna hade på dessa fem områden.
(Jag har inte möjlighet att gå igenom allt som de aktuella personerna gjort eller sagt på de här områdena, det får bli en övergripande bedömning. Tar tacksamt emot synpunkter på saker jag missat.)
Andra om Socialdemokraterna: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, SvD, Folkbladet, SvD, HBT-Sossen, Helle Klein, Högbergs tankar, Peter Andersson, med flera
söndag 23 januari 2011
Varför Nuder?
Minnet är kort. År 2006 var många kritiska till Pär Nuder bland annat för hans agerande som finansminister. Nu har tiden gått och ett liknande missnöje verkar finnas med dagens ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros.
Delvis ligger detta i rollen att säga nej till reformer som kostar pengar. Ändå var kritiken mot Pär Nuder bredare än så. Han förknippades med Göran Perssons hårdhänta styre och med en politisk kultur som stängde ute istället för att hålla samman. Rättvis eller orättvist, det får var och en bedöma.
Däremot tror jag det är viktigt med en öppen diskussion om alla aktuella personer. Jag återkommer de närmaste dagarna till en analys av partiledarnamnens politik, men när Pär Nuder nu lanseras så hårt är det värt att ställa frågan: vad är mervärdet för socialdemokratin?
Pär Nuder sitter inte i riksdagen. Det är en begränsning för en oppositionsledare. Vilka egenskaper har han som uppväger detta i förhållande till andra kandidater?
Det är ingen tvekan om att Pär Nuder har lång regeringserfarenhet. Detta delar han med till exempel Thomas Östros och Morgan Johansson, som bägge sitter i riksdagen.
Pär Nuder kan internationell politik, även om jag inte delar hans syn på till exempel Mellanöstern. Riksdagsledamöter som Mikael Damberg, Thomas Östros, Håkan Juholt och Morgan Johansson har också stora internationella kunskaper.
När det gäller kunskaper om ekonomi är både Nuder och Östros duktiga. Man ska inte heller underskatta Veronica Palm med flera i riksdagens utskott.
Talar man om personliga egenskaper, som utstrålning och förmåga att lyssna, tycks till exempel Veronica Palm få bättre betyg än Pär Nuder.
Slutligen, när det gäller att hålla ihop socialdemokratin, så är Pär Nuder fortfarande en kontroversiell person. Här har Österberg större förutsättningar, eller en kombination av Damberg och Palm med Österberg kvar som gruppledare.
När jag lägger ihop alla dessa faktorer är det svårt att se varför Pär Nuder skulle vara så mycket bättre än till exempel Thomas Östros eller Mikael Damberg att det kompenserar bristen på riksdagsplats.
Andra om Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, Björn Sundin, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Johanna Graf, Peter Andersson, Rapport, Roger Jönsson, Sandro Wennberg, med flera
Delvis ligger detta i rollen att säga nej till reformer som kostar pengar. Ändå var kritiken mot Pär Nuder bredare än så. Han förknippades med Göran Perssons hårdhänta styre och med en politisk kultur som stängde ute istället för att hålla samman. Rättvis eller orättvist, det får var och en bedöma.
Däremot tror jag det är viktigt med en öppen diskussion om alla aktuella personer. Jag återkommer de närmaste dagarna till en analys av partiledarnamnens politik, men när Pär Nuder nu lanseras så hårt är det värt att ställa frågan: vad är mervärdet för socialdemokratin?
Pär Nuder sitter inte i riksdagen. Det är en begränsning för en oppositionsledare. Vilka egenskaper har han som uppväger detta i förhållande till andra kandidater?
Det är ingen tvekan om att Pär Nuder har lång regeringserfarenhet. Detta delar han med till exempel Thomas Östros och Morgan Johansson, som bägge sitter i riksdagen.
Pär Nuder kan internationell politik, även om jag inte delar hans syn på till exempel Mellanöstern. Riksdagsledamöter som Mikael Damberg, Thomas Östros, Håkan Juholt och Morgan Johansson har också stora internationella kunskaper.
När det gäller kunskaper om ekonomi är både Nuder och Östros duktiga. Man ska inte heller underskatta Veronica Palm med flera i riksdagens utskott.
Talar man om personliga egenskaper, som utstrålning och förmåga att lyssna, tycks till exempel Veronica Palm få bättre betyg än Pär Nuder.
Slutligen, när det gäller att hålla ihop socialdemokratin, så är Pär Nuder fortfarande en kontroversiell person. Här har Österberg större förutsättningar, eller en kombination av Damberg och Palm med Österberg kvar som gruppledare.
När jag lägger ihop alla dessa faktorer är det svårt att se varför Pär Nuder skulle vara så mycket bättre än till exempel Thomas Östros eller Mikael Damberg att det kompenserar bristen på riksdagsplats.
Men visst. Kampanjgruppen är stark och skicklig. Räcker det? Och vad betyder det i så fall för förmågan att locka inte minst kvinnliga väljare år 2014?
Andra om Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, Björn Sundin, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Johanna Graf, Peter Andersson, Rapport, Roger Jönsson, Sandro Wennberg, med flera
torsdag 20 januari 2011
Informera utrikesnämnden om Nato
Sten Tolgfors gav andra svar om Sverige och Natos försvarsplanering på pressträffen i Sälen än vad Carl Bildt gjort på denna blogg. Det här är en avgörande fråga för svensk säkerhetspolitik. Att inte regeringen informerat utrikesnämnden eller ens Socialdemokraternas ledning strider mot svensk tradition. Fredrik Reinfeldt måste se till att så sker.
Här en utskrift av mina frågor på pressträffen och Sten Tolgfors svar. Jag har redigerat bort enstaka ord för bättre läsbarhet, utan att det ändrar innebörden. Se pressträffen på Folk och Försvars hemsida för den exakta ordalydelsen.
Mats Engström (ME): Jag har en fråga för klarläggande om övningar i Sveriges närområde, särskilt när det gäller Baltikum. Nato har ju upprättat försvarsplanering och där ingår också att öva. Var går gränsen för Sveriges deltagande i den typen av övningar? När det gäller Natos försvarsplaner, som även sägs innehålla svenskt territorium: Har det skett några kontakter mellan svenska representanter och Nato vad gäller möten och andra typer av samtal?
Här en utskrift av mina frågor på pressträffen och Sten Tolgfors svar. Jag har redigerat bort enstaka ord för bättre läsbarhet, utan att det ändrar innebörden. Se pressträffen på Folk och Försvars hemsida för den exakta ordalydelsen.
Mats Engström (ME): Jag har en fråga för klarläggande om övningar i Sveriges närområde, särskilt när det gäller Baltikum. Nato har ju upprättat försvarsplanering och där ingår också att öva. Var går gränsen för Sveriges deltagande i den typen av övningar? När det gäller Natos försvarsplaner, som även sägs innehålla svenskt territorium: Har det skett några kontakter mellan svenska representanter och Nato vad gäller möten och andra typer av samtal?
Sten Tolgfors (ST: Försvarsplanering tillhör det mest hemliga som länder har. Du kommer inte att få någon vidlyftig diskussion om Sveriges försvarsplanering. Jag kan säga följande.
I mars månad satte en ny försvarsplanering igång. Den hade i praktiken legat nere eller gått på sparlåga under väldigt många år. Den måste bygga på inriktningsproppen och det försvaret som finns där, och på det säkerhetspolitiska ingångarna. Nu pågår det arbetet.
Jag är också glad att du nämnde Natos strategiska koncept. Jag noterar en liten underlighet i vår debatt hittills, att man först säger varför pratar ni så mycket om EU-medlemskapet, ni har format en solidaritetsförklaring, det är ju inte artikel 5, det är inte Nato. Nej det är korrekt.
Samtidigt säger man att artikel 5 har urholkats, att vi inte kan lita på det så mycket i närområdet längre. Jag menar att det är fel. Nato-toppmötet och det strategiska konceptet underströk det. Nato har hittat en balans mellan krishantering och organisationen för militär kärnsäkerhet, artikel 5. Nu blir det tydligt engagemang och ansvar också i vårt närområde. Det påverkar också Sveriges säkerhet och är därmed bra.
ME: Var går gränsen för medverkan i den här typen av övningar och hur har det varit med kontakterna om de konkreta planerna?
ST: Jag kommer såklart inte att svara på fråga nummer två, oavsett i vilken riktning...
ME: Carl Bildt har sagt att ni inte haft några kontakter.
ST: OK, men det vill jag inte svara på.
Sverige är inte med i artikel 5 men vi bygger säkerhet tillsammans med andra. I övrigt så…För mig är inte det viktiga att rita en box eller en låda och säga utanför det där kan vi inte var med. Vi är militärt alliansfria, vi ingår inte i artikel 5, men vi bygger säkerhet tillsammans med andra och våra grannar.
tisdag 18 januari 2011
Nato-besluten förändrar svensk försvarspolitik
Mycket har hänt på ett år som påverkar svensk försvarspolitik. Sedan förra Folk och Försvar-konferensen i Sälen har vi bland annat sett:
* Nytt strategiskt koncept för Nato
* Tydligare rysk upprustning (Mistral-köp med mera)
* Ytterligare övergrepp i Ryssland och Vitryssland
* Fortsatta motsättningar om Iran
* Terrordåd i Sverige
* Förändringar i Nordafrika
* Nya exploateringsplaner för råvarorna i Arktis
* Gemensamma utrikestjänst inom EU
* Förslag om att vissa länder inom EU ska gå före på försvarsområdet
Här tänkte jag ta upp två särskilda frågor som påverkar svensk försvarspolitik men som diskuteras alltför lite:
Natos försvarsplanering för Baltikum. För ett år sedan var de baltiska länderna mycket oroade, efter Georgienkriget. Sedan dess har de fått återförsäkringar från Nato som gör dem lugnare.
En del är de konkreta försvarsplanerna för Baltikum som tagits fram under 2010. Där planerar Nato för att använda svenskt luftrum, enligt medieuppgifter: "Nato is now finalising contingency plans for the Baltic (involving big land reinforcement via Poland, an American carrier battle group in the Atlantic, and some use of Swedish air space” skrev Edward Lucas i The Economist.
Detta verkar också militärt trovärdigt, till exempel utifrån den läsvärda rapport som Krigsvetenskapsakademin har tagit fram.
Förra året hade Folk och Försvar en scenarieövning om EU:s solidaritetsklausul. Läget är annorlunda nu genom Natos försvarsplaner. Vad betyder det för Sverige? Det hörde jag inte försvarsministern säga något i sitt tal.
En annan del av Natos återförsäkring till balterna är övningar kopplade till försvarsplanerna. Sådana ska genomföras under 2011 sa Jamie Shea. Hur påverkar det Sverige? Ska vi vara med? Sten Tolgfors gav inga besked på pressträffen igår om gränserna när det gäller övningar kopplade till artikel 5. En ytterligare aspekt är Natos patrullering av baltiskt luftrum som ju folkpartister vill att Sverige ska delta i.
Det är naturligt att Nato vill kunna försvara sina medlemmar, men Sverige bör inte vara med i det som gäller artikel 5. Vi är inte medlemmar av Nato utan av EU som kan bistå sina medlemsländer på många andra sätt vid en kris. Det gäller att se riskerna för ett militärt alliansfritt land som deltar i färdiga försvarsplaner – det är viktigt både för den som vill ha medlemskap och för oss som inte vill ha det. Jag hoppas att alliansen trots sin Nato-vänlighet säger nej till automatik i användningen av svenskt luftrum. Nato måste planera för andra alternativ även om de är militärt svårare.
Jag tar inte upp detta därför att jag tror att en militär konflikt i Baltikum är sannolik. Det skulle ha ett högt pris för Ryssland, både politiskt och ekonomiskt.. Men Rysslands upprustning och Natos planer gör det nödvändigt att förhålla sig till utvecklingen, för försvarsberedningen och för andra. Det kan handla om oklara lägen där det påstås ske övergrepp mot rysktalande snarare än om regelrätta invasioner av Georgien-typ.
Den andra frågan jag vill ta upp är Natos beslut på toppmötet i Lissabon att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, framför allt i ljuset av konflikten om Irans atomprogram. Jamie Shea tog upp det diplomatiskt i går och nämnde att missilförsvar är ett av de aktuella områdena för det fördjupade samarbetet med partnerländerna. USA:s Robert Bell var hårdare på Folk och Försvars seminarium 2 december: alliansfria länder kan inte få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.
Också här finns det risker. Lösningen på Iran-konflikten är snarare gemensam säkerhet i Mellanöstern än nya robotförsvar. Men den här utvecklingen sker och svensk försvarspolitik behöver förhålla sig till den. Vi är dessutom en del i EU:s gemensamma utrikespolitik gentemot Iran. Skulle förhandlingarna misslyckas och konflikten trappas upp kan flertalet EU:s länder ha ett missilförsvar att gömma sig bakom när de driver en hård linje om Iran. Sverige behöver förbereda sig för ett sådant läge. Hur ser regeringen på det? Oppositionen? Detta blir en viktig fråga för försvarsberedningen att analysera.
Ytterligare ett beslut på Nato-toppmötet gällde kärnvapnen. Jamie Shea konstaterade igår att Nato tänker behålla kärnvapen så länge de existerar.
Natos kärnvapenpolitik är ett av flera skäl varför Sverige fortfarande bör stå utanför alliansen. Vi står dessutom friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.
De som vill ha ett Nato-medlemskap bör stå för det öppet och förklara hur de ser på Natos försvarsplanering, på missilförsvaret och på kärnvapnen. Men vi som vill ha ett aktivt Sverige utan medlemskap i militäralliansen behöver också förnya vårt tänkande.
Jag har tagit upp några preliminära förslag i den riktningen om vad Sverige behöver:
Bred utrikespolitik grundad på gemensam säkerhet där konfliktförebyggande har en central roll, liksom global utveckling, miljö, råvaror etc.
Tydlig linje om åtskillnad EU-Nato vad gäller territorialförsvar och krishantering. Trots EU:s solidaritetsklausul är Natos artikel 5 grunden för alliansmedlemmarnas försvar. EU behöver egen planering för krishantering.
Trovärdig försvarsförmåga vid inledningen av en kris i vårt närområde, genom större betoning av nationellt försvar och större anslag än i det senaste rödgröna budgetförslaget, till exempel förmåga att försvara Gotland. Dessutom behöver marinen insatsberedda stridsfartyg, som till exempel Håkan Juholt argumenterade för igår.Kanske också nationella möjligheter att stå emot taktiska missiler, till exempel genom köp av Patriotsystem.
En stark och självständig underrättelsetjänst för att kunna bedöma till exempel oklara situationer på andra sidan Östersjön utan att vara beroende av Nato-länderna.
Bättre inhemsk krisberedskap och motståndskraft mot nya typer av hot.
En genomtänkt syn på Sveriges förhållande till Natos missilförsvar för Europa vad gäller ballistiska missiler och vad det innebär till exempel för svenskt agerande inom EU vad gäller Iran.
Andra om försvarspolitiken: AB, DN, Ekot, Exp, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Jytte Guteland, Klart Skepp!, Staffan Danielsson, med flera
måndag 17 januari 2011
Vem kan man lita på?
Det har hänt mycket sedan Folk och Försvar höll konferens för ett år sedan. Inte minst i Östersjöområdet.
"2010 was a good year for Nato", sa Jamie Shea från militäralliansen i dag. Det illustrerar hur många nya beslut som Nato tog inför och under toppmötet i Lissabon. Bland annat om försvarsplanering för Baltikum och om missilförsvar.
Dessa beslut, liksom Rysslands upprustning, förändrar Sveriges säkerhetspolitiska läge. Att diskutera det är en viktig del av försvarspolitikens demokratiska förankring.
Ändå lägger regeringen Reinfeldt ut dimridåer. Carl Bildt förnekar kategoriskt att Sverige har haft några kontakter med Nato om försvarsplaneringen för Baltikum, trots att medieuppgifter anger att Nato tänker använda svenskt territorium.
När jag ställer liknande frågor till Sten Tolgfors här i Sälen får jag andra svar. Försvarsministern vill inte säga något om kontakterna med Nato om försvarsplaneringen. Inte heller dra någon gräns om vilka övningar Sverige kan delta i.
Det är en sak att detaljer om militär planering är hemliga. Något annat att ge motstridiga besked om centrala frågor i säkerhetspolitiken. Kan inte Bildt och Tolgfors komma överens borde statsministern ge ett tydligt besked om Sveriges relation till Natos försvarsplanering
Andra om försvarspolitik: DN, SvD, Johan Westerholm, Lars Gyllenhaal, Staffan Danielsson, Sten Tolgfors, med flera
"2010 was a good year for Nato", sa Jamie Shea från militäralliansen i dag. Det illustrerar hur många nya beslut som Nato tog inför och under toppmötet i Lissabon. Bland annat om försvarsplanering för Baltikum och om missilförsvar.
Dessa beslut, liksom Rysslands upprustning, förändrar Sveriges säkerhetspolitiska läge. Att diskutera det är en viktig del av försvarspolitikens demokratiska förankring.
Ändå lägger regeringen Reinfeldt ut dimridåer. Carl Bildt förnekar kategoriskt att Sverige har haft några kontakter med Nato om försvarsplaneringen för Baltikum, trots att medieuppgifter anger att Nato tänker använda svenskt territorium.
När jag ställer liknande frågor till Sten Tolgfors här i Sälen får jag andra svar. Försvarsministern vill inte säga något om kontakterna med Nato om försvarsplaneringen. Inte heller dra någon gräns om vilka övningar Sverige kan delta i.
Det är en sak att detaljer om militär planering är hemliga. Något annat att ge motstridiga besked om centrala frågor i säkerhetspolitiken. Kan inte Bildt och Tolgfors komma överens borde statsministern ge ett tydligt besked om Sveriges relation till Natos försvarsplanering
Andra om försvarspolitik: DN, SvD, Johan Westerholm, Lars Gyllenhaal, Staffan Danielsson, Sten Tolgfors, med flera
söndag 16 januari 2011
Vi behöver både samarbete och nationellt IT-försvar
Cyberhot och terrorism är teman på Folk och Försvars första dag i Sälen. Cecilia Malmström lanserar EU:s planer för ökad samordning och föreslår närmare samarbete med Nato. Håkan Juholt presenterar en läsvärd socialdemokratisk rapport om ökad IT-säkerhet.
Håkan Juholt har lyft fram cyberhot länge. Han har en rad bra förslag om vad vi som individer bör göra, hur Sverige ska höja sin beredskap och vilket internationellt samarbete som behövs. Ett av de viktigaste förslagen är att klara ut ansvaret. Juholt vill helst se att det ligger hos Statsrådsberedningen i regeringen och hos Myndigheten för Skydd och Beredskap, MSB.
Cecilia Malmström tar upp en rad viktiga frågor där EU kan göra mer. Det är bra att kommissionen agerar när det går trögt hos Catherine Ashton och hennes utrikestjänst. Dessutom ligger många av åtgärderna inom kommissionens ansvarsområde. Däremot är det olämpligt av en EU-kommissionär att ägna sig åt slängar om nationell politik, i det här fallet om synen på Nato.
Märkligt bara att frågan om Wikileaks nästan bara behandlas som ett säkerhetsproblem för USA. Det har ju bara gått en dryg månad sedan it-attacker mot servarna i Sverige där Wikileaks lade upp material. Det är inte bara klassiska skurkstater som kan angripa svenska mål.
Angreppen mot Wikileaks-servrarna illustrerar att Sverige behöver en självständig nationell förmåga att möta cyberhot. Samarbete med EU, ja. Med Nato - kanske, inom vissa gränser. Men vi behöver själva kunna stå emot angrepp även från Nato-länder.
När det gäller extremism var det bra att Säpo-chefen talade om olika typer: vit makt, autonoma, islamistisk. Liksom att han varnade för att pendeln nu kan slå över med krav som att polisen ska övervaka Facebook.
Andra om Folk och Försvar: DN, DN2, Exp, SvD, Annicka Engblom, Chefsingenjören, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Wiseman´s Wisdoms , Inger Fredriksson, Voter, med flera
Håkan Juholt har lyft fram cyberhot länge. Han har en rad bra förslag om vad vi som individer bör göra, hur Sverige ska höja sin beredskap och vilket internationellt samarbete som behövs. Ett av de viktigaste förslagen är att klara ut ansvaret. Juholt vill helst se att det ligger hos Statsrådsberedningen i regeringen och hos Myndigheten för Skydd och Beredskap, MSB.
Cecilia Malmström tar upp en rad viktiga frågor där EU kan göra mer. Det är bra att kommissionen agerar när det går trögt hos Catherine Ashton och hennes utrikestjänst. Dessutom ligger många av åtgärderna inom kommissionens ansvarsområde. Däremot är det olämpligt av en EU-kommissionär att ägna sig åt slängar om nationell politik, i det här fallet om synen på Nato.
Märkligt bara att frågan om Wikileaks nästan bara behandlas som ett säkerhetsproblem för USA. Det har ju bara gått en dryg månad sedan it-attacker mot servarna i Sverige där Wikileaks lade upp material. Det är inte bara klassiska skurkstater som kan angripa svenska mål.
Angreppen mot Wikileaks-servrarna illustrerar att Sverige behöver en självständig nationell förmåga att möta cyberhot. Samarbete med EU, ja. Med Nato - kanske, inom vissa gränser. Men vi behöver själva kunna stå emot angrepp även från Nato-länder.
När det gäller extremism var det bra att Säpo-chefen talade om olika typer: vit makt, autonoma, islamistisk. Liksom att han varnade för att pendeln nu kan slå över med krav som att polisen ska övervaka Facebook.
Andra om Folk och Försvar: DN, DN2, Exp, SvD, Annicka Engblom, Chefsingenjören, Försvar och Säkerhet, Håkan Juholt, Wiseman´s Wisdoms , Inger Fredriksson, Voter, med flera
lördag 15 januari 2011
Modernt alternativ till Nato-medlemskap
Folk och Försvars rikskonferens sätter igång den säkerhetspolitiska debatten lika säkert som det finns snö i fjällen. Sten Tolgfors annonserar ökad samordning med Nato-länder som Tyskland. Det sparar pengar, men innebär också att Sverige överger försvarsförmåga som är viktig för vår självständighet.
De här gradvisa stegen mot Nato-medlemskap är farliga. Regeringen för in oss i ett Nato-beroende, kanske för att så småningom framställa medlemskapet som oundvikligt. Sten Tolgfors har beskrivit det nordiska försvarssamarbetet som en väg till Nato, enligt den amerikanska ambassadens rapportering.
Under tiden riskerar vi ett vakuum där Sverige till exempel ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum utan några garantier för vårt eget försvar. Bloggen Wiseman´s Wisdoms har ett välskrivet inlägg om oklarheterna kring försvarsgarantier och EU:s solidaritetsklausul.
Denna gång tänkte jag inte i första hand argumentera mot regeringens smygväg till alliansen. Istället skriver jag ned några rader kring ett modernt alternativ till Nato-medlemskap. Jag är den förste att medge att det är ofärdiga tankar, men jag tror det är viktigt att resonera om detta i en tid av stora omvärldsförändringar.
Argumenten för att stå utanför Nato håller. Sverige kan driva nedrustningsfrågorna hårdare (om den politiska viljan finns). Vi står friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.
Däremot har det skett förändringar som jag inte tycker att vi motståndare till Nato-medlemskap tagit till oss tillräckligt.
En sådan förändring är den ryska militära upprustningen och Natos svar genom konkret försvarsplanering för de baltiska länderna. Sveriges geografiska läge gör vårt territorium strategiskt viktigt, vilket blir tydligt genom uppgifterna att Natos planer innebär överflygningar av vårt land vid en kris på andra sidan Östersjön.
En annan faktor är Natos beslut att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, och de påtryckningar höga amerikanska militärer utövar om att alliansfria länder inte kan få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.
Ytterligare förändringar är EU:s solidaritetsklausul, förslag inom EU om att vissa länder ska gå före i försvarssamarbetet, kampen om råvaror i Arktis, med mera.
Ett modernt alternativ till Nato-medlemskap behöver analysera denna typ av förändringar bättre än hittills. Några möjliga inslag:
Längre än till dessa punkter hinner jag inte ikväll. Det ska bli intressant att se i vad mån frågor som Natos försvarsplanering och missilförsvar får plats på konferensen i Sälen - både hos Natovänner och motståndare till medlemskap.
[UPPDATERING: För övrigt tycker jag det är svagt av Cecilia Malmström att ägna sig åt inrikespolitiska slängar i en artikel om det viktiga ämnet cyberbrott. Sådan polemik bör inte en EU-kommissionär ägna sig åt.]
Andra om försvarspolitik, Folk och Försvar: Chris Andersson, Försvar och Säkerhet, Lars Gyllenhaal, med flera
De här gradvisa stegen mot Nato-medlemskap är farliga. Regeringen för in oss i ett Nato-beroende, kanske för att så småningom framställa medlemskapet som oundvikligt. Sten Tolgfors har beskrivit det nordiska försvarssamarbetet som en väg till Nato, enligt den amerikanska ambassadens rapportering.
Under tiden riskerar vi ett vakuum där Sverige till exempel ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum utan några garantier för vårt eget försvar. Bloggen Wiseman´s Wisdoms har ett välskrivet inlägg om oklarheterna kring försvarsgarantier och EU:s solidaritetsklausul.
Denna gång tänkte jag inte i första hand argumentera mot regeringens smygväg till alliansen. Istället skriver jag ned några rader kring ett modernt alternativ till Nato-medlemskap. Jag är den förste att medge att det är ofärdiga tankar, men jag tror det är viktigt att resonera om detta i en tid av stora omvärldsförändringar.
Argumenten för att stå utanför Nato håller. Sverige kan driva nedrustningsfrågorna hårdare (om den politiska viljan finns). Vi står friare från USA:s utrikespolitik. Sverige har större handlingsfrihet vid en kris i vårt närområde, åtminstone inledningsvis vilket är nog så viktigt.
Däremot har det skett förändringar som jag inte tycker att vi motståndare till Nato-medlemskap tagit till oss tillräckligt.
En sådan förändring är den ryska militära upprustningen och Natos svar genom konkret försvarsplanering för de baltiska länderna. Sveriges geografiska läge gör vårt territorium strategiskt viktigt, vilket blir tydligt genom uppgifterna att Natos planer innebär överflygningar av vårt land vid en kris på andra sidan Östersjön.
En annan faktor är Natos beslut att utveckla ett gemensamt missilförsvar i Europa, och de påtryckningar höga amerikanska militärer utövar om att alliansfria länder inte kan få samma skydd som Nato-medlemmar mot till exempel en framtida attack från Iran.
Ytterligare förändringar är EU:s solidaritetsklausul, förslag inom EU om att vissa länder ska gå före i försvarssamarbetet, kampen om råvaror i Arktis, med mera.
Ett modernt alternativ till Nato-medlemskap behöver analysera denna typ av förändringar bättre än hittills. Några möjliga inslag:
Bred utrikespolitik grundad på gemensam säkerhet där konfliktförebyggande har en central roll.
Tydlig linje om åtskillnad EU-Nato vad gäller territorialförsvar och krishantering. Trots EU:s solidaritetsklausul är Natos artikel 5 grunden för alliansmedlemmarnas försvar. EU behöver egen planering för krishantering.
Trovärdig försvarsförmåga vid inledningen av en kris i vårt närområde, genom större betoning av nationellt försvar och större anslag än i det senaste rödgröna budgetförslaget, till exempel förmåga att försvara Gotland.
En stark och självständig underrättelsetjänst för att kunna bedöma till exempel oklara situationer på andra sidan Östersjön utan att vara beroende av Nato-länderna.
Bättre inhemsk krisberedskap och motståndskraft mot nya typer av hot.
Längre än till dessa punkter hinner jag inte ikväll. Det ska bli intressant att se i vad mån frågor som Natos försvarsplanering och missilförsvar får plats på konferensen i Sälen - både hos Natovänner och motståndare till medlemskap.
[UPPDATERING: För övrigt tycker jag det är svagt av Cecilia Malmström att ägna sig åt inrikespolitiska slängar i en artikel om det viktiga ämnet cyberbrott. Sådan polemik bör inte en EU-kommissionär ägna sig åt.]
Andra om försvarspolitik, Folk och Försvar: Chris Andersson, Försvar och Säkerhet, Lars Gyllenhaal, med flera