Kärntrupperna i Centerpartiet måste bli ännu mer oroliga av dagens opinionsmätning. Partiets kräftgång fortsätter med bara 4,9 procent av väljarsympatierna. Maud Olofsson måste göra som Jan Björklund, göra fler egna utspel. Annars ser det mörkt ut för alla centerpolitiker som vill ha inflytande efter höstens val.
Man ska inte lägga för stor vikt vid enstaka mätningar, men Synovates siffror i DN bekräftar en långvarig trend. Centern ligger långt under valresultatet 2006 och Maud Olofsson mål om 10 procent eller mer år 2010 verkar omöjligt att nå. Då hjälper det inte med i och för sig bra utspel som det dagsaktuella förslaget om elmätning.
Maud Olofsson banade väg för alliansen genom att backa i viktiga centerfrågor. Så har hon fortsatt i regeringsställning, till exempel om kärnkraften. Men inte har Centern fått mycket för det från de övriga partierna. Istället fortsätter Folkpartiets att köra sin egen linje på ett sätt som måste vara provocerande för centerpartisterna.
Sverigedemokraterna är större än Centerpartiet i Synovates mätning. Det bekräftar möjligen vad jag skrivit tidigare om att det främlingsfientliga partiets framgångar beror mindre på höstens debattartikel i Aftonbladet och mer på underliggande faktorer som rädsla för brott och besvikelse över riksdagspartierna. Värt att fundera på för de rödgröna partierna som snart ska komma överens om stora delar av sin gemensamma politik.
Andra om opinionsläget: SvD, Adventskalendern, Fredrik Pettersson, Ingibergs funderingar, Katarina Nyberg Finn, Röda Berget, med flera
fredag 26 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Den problemfyllda kärnkraften
När reaktorerna står stilla hyllar Jan Björklund kärnkraften. Samtidigt passar folkpartiledaren på att ännu en gång provocera sitt samarbetsparti centern. Det kan inte vara roligt att vara centerpartistisk kärnkraftsmotståndare.
De höga elpriserna beror till stor del på att flera reaktorer inte är i drift. Om detta är experterna eniga. Rimligtvis borde det få kärnkraftsentusiasterna att fundera på kraftkällans sårbarhet.
Men inte Jan Björklund. Tvärtom. Problemen stärker argumenten att bygga nya reaktorer, hävdar han.
Jag har jobbat med tillgänglighetsanalyser av kraftverk på Vattenfall. En sak jag lärde mig var att systematiska fel kan skapa stora problem. Det är en av riskerna med Sveriges stora kärnkraftsberoende. Fel i en reaktor kan leda till att många måste stängas av, eftersom liknande komponenter och system finns där.
Visst är det ett problem att dagens reaktorer åldras. Därför borde avvecklingen ha skett i planerade former mycket tidigare så att alternativen fått en rejäl chans.
Men att Jan Björklunds nya reaktorer skulle ha perfekt tillgänglighet från start är ett märkligt antagande. Tvärtom visar problemen i Finland att stora kärnkraftsprojekt brottas med svårigheter. Erfarna ingenjörer tror inte på glädjebeskrivningar av ny tekniks fantastiska tillgänglighet. Nästan alltid finns startproblem. Dessutom kan inte nya reaktorer vara i drift förrän långt in på 2020-talet.
Mest intressant i Jan Björklunds artikel är ändå hans beskrivning av regeringens energipolitik:
"Allians för Sverige och Folkpartiet liberalerna har gett besked. Vi vet vilken väg vi vill att Sverige ska ta. Vi vill tillåta att befintliga reaktorer byts ut. Dagens tio gamla reaktorer får bli tio nya i morgon. "
Inte ett ord om förnybar energi.
Maud Olofsson är verkligen regeringens förlorare.
Andra om kärnkraftsproblemen: DN, SvD, SvD2, med flera
De höga elpriserna beror till stor del på att flera reaktorer inte är i drift. Om detta är experterna eniga. Rimligtvis borde det få kärnkraftsentusiasterna att fundera på kraftkällans sårbarhet.
Men inte Jan Björklund. Tvärtom. Problemen stärker argumenten att bygga nya reaktorer, hävdar han.
Jag har jobbat med tillgänglighetsanalyser av kraftverk på Vattenfall. En sak jag lärde mig var att systematiska fel kan skapa stora problem. Det är en av riskerna med Sveriges stora kärnkraftsberoende. Fel i en reaktor kan leda till att många måste stängas av, eftersom liknande komponenter och system finns där.
Visst är det ett problem att dagens reaktorer åldras. Därför borde avvecklingen ha skett i planerade former mycket tidigare så att alternativen fått en rejäl chans.
Men att Jan Björklunds nya reaktorer skulle ha perfekt tillgänglighet från start är ett märkligt antagande. Tvärtom visar problemen i Finland att stora kärnkraftsprojekt brottas med svårigheter. Erfarna ingenjörer tror inte på glädjebeskrivningar av ny tekniks fantastiska tillgänglighet. Nästan alltid finns startproblem. Dessutom kan inte nya reaktorer vara i drift förrän långt in på 2020-talet.
Mest intressant i Jan Björklunds artikel är ändå hans beskrivning av regeringens energipolitik:
"Allians för Sverige och Folkpartiet liberalerna har gett besked. Vi vet vilken väg vi vill att Sverige ska ta. Vi vill tillåta att befintliga reaktorer byts ut. Dagens tio gamla reaktorer får bli tio nya i morgon. "
Inte ett ord om förnybar energi.
Maud Olofsson är verkligen regeringens förlorare.
Andra om kärnkraftsproblemen: DN, SvD, SvD2, med flera
onsdag 24 februari 2010
Åsa Torstenssons svaghet är Reinfeldts ansvar
Man kan knappast kalla infrastrukturministerns hantering av tågkaoset för en succé. Åsa Torstensson verkar rädd för media, och ger osammanhängande svar som inte stämmer med vad statsministern säger.
Situationen är naturligtvis svår. Att snöovädret hindrat trafiken så länge har många orsaker: brist på ansvarstagande i avregleringarnas spår, för lite investeringar i underhåll under många år, orimliga avkastningskrav på SJ, tekniska misstag, och så vidare.
Ändå måste det ansvariga statsrådet kunna ge besked om hur en nationell kris ska hanteras. "Regeringen styr riket", heter det i regeringsformen.
Men istället för att hantera krisen från departementet reste Åsa Torstensson iväg. Hon hade svårt att hävda sig mot Peter Erikssons lågmälda och sakliga argumentering i måndagskvällens Aktuellt. Hennes budskap om att vi måste ha respekt för naturens krafter stämmer dåligt med statsministerns linje, att ansvaret för trafikkaoset måste granskas. Nu lovar Åsa Torstensson att Banverket i princip ska få alla pengar de begär. Vi får väl se i vårbudgeten.
Varje regering innehåller starka och svaga statsråd. Jag har inget emot Åsa Torstensson som person, men det måste tidigt ha stått klart för Fredrik Reinfeldt att hon är ett av regeringens svagaste kort. Det är en bedömning som många i Trafiksverige gjort sedan länge. Jag har till exempel hört en myndighetschef döma ut sitt statsråd i hårda termer.
Att ombilda regeringen efter vad som fungerar bra och dåligt är en del av statsministerns uppdrag. Men Reinfeldt har varit ytterst försiktig efter turbulensen hösten 2006. Han låter vart och ett av allianspartierna bestämma över "sina" statsrådsposter. Det är förståeligt till en viss gräns, men ytterst vilar ansvaret för regeringens sammansättning på statsministern.
Maud Olofsson avstod nyligen från att förstärka centerlaget i regeringen när hon hade chansen att göra det på ett smidigt sätt. Hade Åsa Torstensson fått slippa sitt uppdrag då skulle hanteringen av tågkaoset troligen blivit bättre.
Nu är det mindre än sju månader till valet och Reinfeldt lär knappast göra någon större regeringsombildning, som sin danske kollega.
Statsministerns passivitet har ett pris - både för regeringsdugligheten och för alla de tågresenärer som inte får några tydliga besked.
Andra om trafikkaoset: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Svensson, med flera
Situationen är naturligtvis svår. Att snöovädret hindrat trafiken så länge har många orsaker: brist på ansvarstagande i avregleringarnas spår, för lite investeringar i underhåll under många år, orimliga avkastningskrav på SJ, tekniska misstag, och så vidare.
Ändå måste det ansvariga statsrådet kunna ge besked om hur en nationell kris ska hanteras. "Regeringen styr riket", heter det i regeringsformen.
Men istället för att hantera krisen från departementet reste Åsa Torstensson iväg. Hon hade svårt att hävda sig mot Peter Erikssons lågmälda och sakliga argumentering i måndagskvällens Aktuellt. Hennes budskap om att vi måste ha respekt för naturens krafter stämmer dåligt med statsministerns linje, att ansvaret för trafikkaoset måste granskas. Nu lovar Åsa Torstensson att Banverket i princip ska få alla pengar de begär. Vi får väl se i vårbudgeten.
Varje regering innehåller starka och svaga statsråd. Jag har inget emot Åsa Torstensson som person, men det måste tidigt ha stått klart för Fredrik Reinfeldt att hon är ett av regeringens svagaste kort. Det är en bedömning som många i Trafiksverige gjort sedan länge. Jag har till exempel hört en myndighetschef döma ut sitt statsråd i hårda termer.
Att ombilda regeringen efter vad som fungerar bra och dåligt är en del av statsministerns uppdrag. Men Reinfeldt har varit ytterst försiktig efter turbulensen hösten 2006. Han låter vart och ett av allianspartierna bestämma över "sina" statsrådsposter. Det är förståeligt till en viss gräns, men ytterst vilar ansvaret för regeringens sammansättning på statsministern.
Maud Olofsson avstod nyligen från att förstärka centerlaget i regeringen när hon hade chansen att göra det på ett smidigt sätt. Hade Åsa Torstensson fått slippa sitt uppdrag då skulle hanteringen av tågkaoset troligen blivit bättre.
Nu är det mindre än sju månader till valet och Reinfeldt lär knappast göra någon större regeringsombildning, som sin danske kollega.
Statsministerns passivitet har ett pris - både för regeringsdugligheten och för alla de tågresenärer som inte får några tydliga besked.
Andra om trafikkaoset: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Svensson, med flera
fredag 19 februari 2010
Bra förslag av Astudillo och Lago
Snabbare vägar till jobb. Bättre start i skolan. Fler kommuner som tar ansvar.
Så vill Socialdemokraterna förbättra flyktingmottagandet, enligt den arbetsgrupp som Luciano Astudillo lett och där Anders Lago varit med.
Parollerna har hörts förut men sällan med så konkreta förslag som i artikeln. Astudillo och Lago preciserar till exempel de lagändringar som behövs för att fler kommuner ska kunna ta emot flyktingar. Bra.
Det är också utmärkt att Socialdemokraterna vill förbättra nyanlända elevers villkor. Att Sverige så länge saknat en samlad strategi för dessa ungdomar är en skandal. Nu finns äntligen förslagen som alternativ till Jan Björklunds passivitet (samtidigt som han stoppat statens extrapengar till förortsskolorna).
Arbetsgruppens uppdrag har handlat om den första tiden i Sverige. Och visst är det viktigt. Nu gäller det att de rödgröna också hittar tillräckligt med pengar i samband med vårbudgeten.
Men jag tror fortfarande att Socialdemokraterna gör ett misstag om man skrotar andra delar av integrationspolitiken.
Vi har en politik för regional utveckling. EU har en sammanhållningspolitik. Dagens Sverige behöver också mötesplatser mellan människor med olika etnisk bakgrund, istället för mer segregation genom till exempel de valfrihetssystem som nu även (S) omfamnar.
Då räcker det inte med "storstadspolitik" eller allmänna insatser för fler jobb. Det behövs en sammanhållningspolitik för hela Sverige där både glesbygd och förorter finns med.
Den politiken borde Socialdemokraterna också ta fram.
Andra om S-rapporten: AB, Ekot, Exp, SvD, Katarina Nyberg Finn, Mårten Ström, Roger Jönsson, Röda Berget, Ulrika Falk, Under den lugna korkeken, med flera
Så vill Socialdemokraterna förbättra flyktingmottagandet, enligt den arbetsgrupp som Luciano Astudillo lett och där Anders Lago varit med.
Parollerna har hörts förut men sällan med så konkreta förslag som i artikeln. Astudillo och Lago preciserar till exempel de lagändringar som behövs för att fler kommuner ska kunna ta emot flyktingar. Bra.
Det är också utmärkt att Socialdemokraterna vill förbättra nyanlända elevers villkor. Att Sverige så länge saknat en samlad strategi för dessa ungdomar är en skandal. Nu finns äntligen förslagen som alternativ till Jan Björklunds passivitet (samtidigt som han stoppat statens extrapengar till förortsskolorna).
Arbetsgruppens uppdrag har handlat om den första tiden i Sverige. Och visst är det viktigt. Nu gäller det att de rödgröna också hittar tillräckligt med pengar i samband med vårbudgeten.
Men jag tror fortfarande att Socialdemokraterna gör ett misstag om man skrotar andra delar av integrationspolitiken.
Vi har en politik för regional utveckling. EU har en sammanhållningspolitik. Dagens Sverige behöver också mötesplatser mellan människor med olika etnisk bakgrund, istället för mer segregation genom till exempel de valfrihetssystem som nu även (S) omfamnar.
Då räcker det inte med "storstadspolitik" eller allmänna insatser för fler jobb. Det behövs en sammanhållningspolitik för hela Sverige där både glesbygd och förorter finns med.
Den politiken borde Socialdemokraterna också ta fram.
Andra om S-rapporten: AB, Ekot, Exp, SvD, Katarina Nyberg Finn, Mårten Ström, Roger Jönsson, Röda Berget, Ulrika Falk, Under den lugna korkeken, med flera
torsdag 18 februari 2010
Kritisera Hamas övergrepp
Palmecentrets medarbetare i Gaza har hotats av Hamas, ännu ett steg i det hårdnande samhällsklimatet där. Den svenska vänstern måste bli tydligare i sin kritik av fundamentalistiska övergrepp och kvinnoförtryck - vare sig de sker i Gaza, Afghanistan eller Rinkeby.
Beväpnade agenter från det styrande Hamas stängde kontoret och beslogtog Palmecentrets medarbetares dator, ett allvarligt ingrepp i föreningsfriheten. En svensk delegation som nyligen besökte Gaza vittnar om hur förtrycket hårdnar, inte minst av kvinnor.
"Hamas agerande är oacceptabelt" säger Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback och fortsätter: "Deras syn på kvinnor och ett levande föreningsliv strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Hamas sätt att motverka sin egen befolkning motverkar ett enat och fritt Palestina".
Fler borde vara lika tydliga som Jens Orback. Inte minst de som i andra sammanhang kräver att Sverige och EU ska samtala med Hamas. Det är en korrekt linje eftersom Hamas är en maktfaktor i konflikten Israel-Palestina och representerar en väsentlig del av palestinierna. Men det kräver också att omvärlden är tydlig mot organisationens övergrepp på de mänskliga rättigheterna.
Tyvärr är det alldeles för tyst bland den svenska vänstern om förtryck i namn av religiös fundamentalism - av Hamas i Gaza, av talibanerna i Afghanistan, av sympatiörer till al-Shabab i Rinkeby. Men att tala om kvinnors rättigheter eller föreningsfrihet klingar falskt om man inte är beredd att kritisera alla övergrepp.
Andra om Hamas och Palmecentret: Bitte Hammargren, LO-tidningen, fler?
Beväpnade agenter från det styrande Hamas stängde kontoret och beslogtog Palmecentrets medarbetares dator, ett allvarligt ingrepp i föreningsfriheten. En svensk delegation som nyligen besökte Gaza vittnar om hur förtrycket hårdnar, inte minst av kvinnor.
"Hamas agerande är oacceptabelt" säger Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback och fortsätter: "Deras syn på kvinnor och ett levande föreningsliv strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Hamas sätt att motverka sin egen befolkning motverkar ett enat och fritt Palestina".
Fler borde vara lika tydliga som Jens Orback. Inte minst de som i andra sammanhang kräver att Sverige och EU ska samtala med Hamas. Det är en korrekt linje eftersom Hamas är en maktfaktor i konflikten Israel-Palestina och representerar en väsentlig del av palestinierna. Men det kräver också att omvärlden är tydlig mot organisationens övergrepp på de mänskliga rättigheterna.
Tyvärr är det alldeles för tyst bland den svenska vänstern om förtryck i namn av religiös fundamentalism - av Hamas i Gaza, av talibanerna i Afghanistan, av sympatiörer till al-Shabab i Rinkeby. Men att tala om kvinnors rättigheter eller föreningsfrihet klingar falskt om man inte är beredd att kritisera alla övergrepp.
Andra om Hamas och Palmecentret: Bitte Hammargren, LO-tidningen, fler?
onsdag 17 februari 2010
Vattenfall förolämpar Maud Olofsson
Det känns som fjärde reprisen av en dålig film. Vattenfall satsar 100 miljarder på kol och gas, samtidigt som bolaget halverar investeringarna i vindkraft.
Tyvärr är det ingen repetition av en gammal nyhet. Dagens Industris artikel idag handlar om Vattenfalls senaste investeringsplan. Bolaget visar samma nonchalans mot politiska beslut som tidigare. Om någon trott på Vattenfalls pr-kampanj om sitt klimatarbete så är det väl dags att ta av sig skygglapparna nu.
Vad säger regeringen?
Maud Olofsson framstår ännu mer som en förlorare. Centerpartiet öppnar dörren för ny kärnkraft. Vattenfall investerar i uran, kol och fossilgas. Vindkraften försenas.
Tänker Maud Olofsson och hennes statssekreterare Ola Alterå acceptera Vattenfalls förolämpning, mot både regering och riksdagsbeslut?
[UPPDATERING: Bra krav från de rödgröna efter nyheten om Vattenfalls investeringsplaner.]
Tyvärr är det ingen repetition av en gammal nyhet. Dagens Industris artikel idag handlar om Vattenfalls senaste investeringsplan. Bolaget visar samma nonchalans mot politiska beslut som tidigare. Om någon trott på Vattenfalls pr-kampanj om sitt klimatarbete så är det väl dags att ta av sig skygglapparna nu.
Vad säger regeringen?
Maud Olofsson framstår ännu mer som en förlorare. Centerpartiet öppnar dörren för ny kärnkraft. Vattenfall investerar i uran, kol och fossilgas. Vindkraften försenas.
Tänker Maud Olofsson och hennes statssekreterare Ola Alterå acceptera Vattenfalls förolämpning, mot både regering och riksdagsbeslut?
[UPPDATERING: Bra krav från de rödgröna efter nyheten om Vattenfalls investeringsplaner.]
tisdag 16 februari 2010
Glädjande LO-besked om Dagens Arena
LO satsar på att stödja Dagens Arena, som därmed kan utvecklas ytterligare. Det är ett klokt beslut. Nisha Besara och övriga skribenter har vitaliserat debatten och hittat nya former för opinionsbildning.
Jag hoppas LO använder resten av sina pengar från försäljningen av Aftonbladet-aktier på ett lika strategiskt sätt. Det behövs verkligen i det blå medielandskapet.
Jag hoppas LO använder resten av sina pengar från försäljningen av Aftonbladet-aktier på ett lika strategiskt sätt. Det behövs verkligen i det blå medielandskapet.
Därför behöver Sverige euron
Sverige står utanför de avgörande besluten om världsekonomin så länge vi inte är med i eurogruppen. Dessutom kunde kronan mycket väl ha råkat ut för våldsamma attacker om till exempel Lettland hade devalverat förra året. Trots dagens kris för eurosamarbetet är det bättre att vara med i ett stort valutaområde, när de internationella spekulanterna mobiliserar.
Jag har skrivit tidigare om turbulensen kring Grekland och andra länder i Sydeuropa. Situationen i Grekland är naturligtvis allvarlig och ger spekulanterna utrymme att förvärra läget. Ett land som har så dålig ordning på sin ekonomi och fuskar med rapporteringen måste räkna med ett smärtsamt besparingsprogram. Risken nu är att EU-kommissionen, ECB och Tyskland är så okänsliga för sociala frågor att nedskärningar slår onödigt hårt mot de svagaste. Då blir det svårare att klara de tuffa kraven.
Däremot ligger det mycket i Financial Times analys att Spanien är i ett bättre läge. Spaniens statsskuld är relativt låg. Andra euroländer, som Frankrike, har också stora underskott på grund av krisen. Men attackerna från hegdefonderna riktas mot de länder som anses finnas i eurozonens periferi. Dessutom råkar de vara styrda av vänsterregeringar, till skillnad från till exempel Frankrike och Österrike.
Den svenska debatten handlar återigen om renodlade ekonomiska aspekter på en övergång till euron. Visst är det viktigt. Som sagt, vem vet vad som hade hänt med kronan om Lettland devalverat (en risk som inte är helt försvunnen)?
Men liksom 2003 borde debatten handla minst lika mycket om Sveriges inflytande. Vi blev utsparkade ur G20-gruppen när medlemskapet reformerades för att avspegla förändringarna i världsekonomin. Vårt utanförskap var påtagligt när finanskrisen bröt ut och världens regeringar skulle komma fram till en krisplan.
Ännu är det för tidigt att säga vart dagens kris i Sydeuropa leder. Hårda kontroller inom eurogruppen är sannolika. Men kanske blir det också, som John Dizard skrev i gårdagens Financial Times, en reaktion från Europas regeringar mot hedgefonder och andra spekulativa investerare som förvärrar läget.
Sverige borde ha en röst i den debatten och inte stå utanför dörren till eurogruppens möten.
Andra om euron: AB1, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, Ekot, med flera
Jag har skrivit tidigare om turbulensen kring Grekland och andra länder i Sydeuropa. Situationen i Grekland är naturligtvis allvarlig och ger spekulanterna utrymme att förvärra läget. Ett land som har så dålig ordning på sin ekonomi och fuskar med rapporteringen måste räkna med ett smärtsamt besparingsprogram. Risken nu är att EU-kommissionen, ECB och Tyskland är så okänsliga för sociala frågor att nedskärningar slår onödigt hårt mot de svagaste. Då blir det svårare att klara de tuffa kraven.
Däremot ligger det mycket i Financial Times analys att Spanien är i ett bättre läge. Spaniens statsskuld är relativt låg. Andra euroländer, som Frankrike, har också stora underskott på grund av krisen. Men attackerna från hegdefonderna riktas mot de länder som anses finnas i eurozonens periferi. Dessutom råkar de vara styrda av vänsterregeringar, till skillnad från till exempel Frankrike och Österrike.
Den svenska debatten handlar återigen om renodlade ekonomiska aspekter på en övergång till euron. Visst är det viktigt. Som sagt, vem vet vad som hade hänt med kronan om Lettland devalverat (en risk som inte är helt försvunnen)?
Men liksom 2003 borde debatten handla minst lika mycket om Sveriges inflytande. Vi blev utsparkade ur G20-gruppen när medlemskapet reformerades för att avspegla förändringarna i världsekonomin. Vårt utanförskap var påtagligt när finanskrisen bröt ut och världens regeringar skulle komma fram till en krisplan.
Ännu är det för tidigt att säga vart dagens kris i Sydeuropa leder. Hårda kontroller inom eurogruppen är sannolika. Men kanske blir det också, som John Dizard skrev i gårdagens Financial Times, en reaktion från Europas regeringar mot hedgefonder och andra spekulativa investerare som förvärrar läget.
Sverige borde ha en röst i den debatten och inte stå utanför dörren till eurogruppens möten.
Andra om euron: AB1, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, Ekot, med flera
torsdag 11 februari 2010
Nu märks högervindarna i EU
Det är tunt med svenska förslag om goda arbetsvillkor, bättre miljö och social sammanhållning inför dagens EU-toppmöte. Några åtgärder mot de spekulationsfonder som förvärrar krisen i Sydeuropa finns inte heller med i Fredrik Reinfeldts bagage.
Kanske ska man inte vara förvånad. Riksdagsval har betydelse, även för arbetet i EU. Tyvärr kommer det inte alltid fram i medierapporteringen.
Ändå är skillnaderna tydliga mellan alliansen och tidigare socialdemokratiska regeringar.
Göran Persson lyfte fram konkreta förslag om bättre barnomsorg, ambitiösa miljömål, och kvalitet i arbetslivet. Den dåvarande Lissabonstrategin har fått kritik, men den innehöll ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling som var viktigt.
Idag ska regeringscheferna diskutera efterföljaren, EU 2020-strategin. I dagens högerstyrda EU ser det ut att bli en snävare text där sociala frågor och god miljö hamnar i bakgrunden.
Det dokument med svenska ståndpunkter som Fredrik Reinfeldt har med sig betonar företagens villkor och arbetskraftens "anställningsbarhet". Goda arbetsvillkor nämns bara i förbigående, miljötexten innehåller inga konkreta förslag, situationen för människor med utländsk bakgrund går regeringen förbi med tystnad.
Någon kritik av den kvartalskapitalism som försvårar EU-ländernas väg ur krisen finns förstås inte. Reinfeldts regering använde sitt ordförandehalvår till att vattna ur de föreslagna reglerna om kontroll av spekulationsfonder.
Tyvärr har den svenske statsministern många meningsfränder kring bordet i biblioteket där mötet hålls. Det kommer inte att öka förtroendet för EU bland medborgarna om högerns ekonomiska dagordning ska prägla framtidsstrategierna.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ekot, GP, SvD, med flera. Tvyärr hittar jag inte Henrik Brors utmärkta analys i dag på DN:s nätsida, inte heller Teresa Küchlers intressanta artikel hos SvD.
Kanske ska man inte vara förvånad. Riksdagsval har betydelse, även för arbetet i EU. Tyvärr kommer det inte alltid fram i medierapporteringen.
Ändå är skillnaderna tydliga mellan alliansen och tidigare socialdemokratiska regeringar.
Göran Persson lyfte fram konkreta förslag om bättre barnomsorg, ambitiösa miljömål, och kvalitet i arbetslivet. Den dåvarande Lissabonstrategin har fått kritik, men den innehöll ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling som var viktigt.
Idag ska regeringscheferna diskutera efterföljaren, EU 2020-strategin. I dagens högerstyrda EU ser det ut att bli en snävare text där sociala frågor och god miljö hamnar i bakgrunden.
Det dokument med svenska ståndpunkter som Fredrik Reinfeldt har med sig betonar företagens villkor och arbetskraftens "anställningsbarhet". Goda arbetsvillkor nämns bara i förbigående, miljötexten innehåller inga konkreta förslag, situationen för människor med utländsk bakgrund går regeringen förbi med tystnad.
Någon kritik av den kvartalskapitalism som försvårar EU-ländernas väg ur krisen finns förstås inte. Reinfeldts regering använde sitt ordförandehalvår till att vattna ur de föreslagna reglerna om kontroll av spekulationsfonder.
Tyvärr har den svenske statsministern många meningsfränder kring bordet i biblioteket där mötet hålls. Det kommer inte att öka förtroendet för EU bland medborgarna om högerns ekonomiska dagordning ska prägla framtidsstrategierna.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ekot, GP, SvD, med flera. Tvyärr hittar jag inte Henrik Brors utmärkta analys i dag på DN:s nätsida, inte heller Teresa Küchlers intressanta artikel hos SvD.
onsdag 10 februari 2010
Thomas Mattssons smutsiga valår
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson verkar ha rekryterat Niklas Svensson för ett riktigt smutsigt valår. Dagens artiklar och löpsedel om Jan Björklunds USA-resa är troligen bara början.
Jag har inte någon sympati för Jan Björklunds politik. Det står nog klart för alla läsare av denna blogg.
Däremot gillar jag inte när politikers familjer utan egen förskyllan hamnar på löpsedlar över hela Sverige.
"Björklund tog med sin fru i regeringsplanet på 275 000 kronors resa", basunerar Expressen ut i dag. Bara den som går riktigt nära löpsedeln ser den finstilta texten om att Jan Björklunds fru ska betala resan själv. På nättidningens förstasida finns denna upplysning inte ens med.
Inne i tidningen framgår det att Försvarsmakten inte ens skickat fakturan till regeringskansliet ännu. Alla journalister som flugit med regeringsplanet - även från Expressen, antar jag - vet att det dröjer med faktureringen. På nätet finns däremot det fullspäckade program för Jan Björklunds tid i USA som Expressen lätt hade kunnat kolla innan publiceringen i papperstidningen.
Visst kan man ifrågasätta om utbildningsdepartementets ledning skulle ha tagit regeringsplanet eller flugit reguljärt. Däremot är det knappast något fel i att ministrar och regeringskansliets anställda skaffar sig internationella kunskaper. På Niklas Svenssons blogg framgår nu också att personal från säkerhetspolisen var med på resan, vilket kan ha betydelse för valet av regeringsplanet.
Framför allt ogillar jag angreppet på Jan Björklunds fru. Ledande politiker riskerar livet för sin övertygelse, oavsett politisk färg. Deras familjer borde i alla fall få vara i fred.
När Thomas Mattsson rekryterade Niklas Svensson tillbaka till Expressen skrev han en bloggnotis till sitt försvar som han arkiverade under rubriken Nostalgi. Jag kan förstå att Expressens ansvarige utgivare kände ett behov att försvara återanställningen av en medarbetare som dömts för brott. Däremot teg Thomas Mattsson om Niklas Svenssons övriga metoder, som personförföljelsen av Lars Danielsson och publiceringen av obekräftade rykten på Politikerbloggen.
Ansvaret för Expressens publiceringar ligger i vilket fall på Thomas Mattsson. Jag är rädd för att vi kommer att få se ännu värre övertramp än i dag ju mer valet närmar sig.
Andra om Expressens journalistik: Sebastian Hallén, med flera
Jag har inte någon sympati för Jan Björklunds politik. Det står nog klart för alla läsare av denna blogg.
Däremot gillar jag inte när politikers familjer utan egen förskyllan hamnar på löpsedlar över hela Sverige.
"Björklund tog med sin fru i regeringsplanet på 275 000 kronors resa", basunerar Expressen ut i dag. Bara den som går riktigt nära löpsedeln ser den finstilta texten om att Jan Björklunds fru ska betala resan själv. På nättidningens förstasida finns denna upplysning inte ens med.
Inne i tidningen framgår det att Försvarsmakten inte ens skickat fakturan till regeringskansliet ännu. Alla journalister som flugit med regeringsplanet - även från Expressen, antar jag - vet att det dröjer med faktureringen. På nätet finns däremot det fullspäckade program för Jan Björklunds tid i USA som Expressen lätt hade kunnat kolla innan publiceringen i papperstidningen.
Visst kan man ifrågasätta om utbildningsdepartementets ledning skulle ha tagit regeringsplanet eller flugit reguljärt. Däremot är det knappast något fel i att ministrar och regeringskansliets anställda skaffar sig internationella kunskaper. På Niklas Svenssons blogg framgår nu också att personal från säkerhetspolisen var med på resan, vilket kan ha betydelse för valet av regeringsplanet.
Framför allt ogillar jag angreppet på Jan Björklunds fru. Ledande politiker riskerar livet för sin övertygelse, oavsett politisk färg. Deras familjer borde i alla fall få vara i fred.
När Thomas Mattsson rekryterade Niklas Svensson tillbaka till Expressen skrev han en bloggnotis till sitt försvar som han arkiverade under rubriken Nostalgi. Jag kan förstå att Expressens ansvarige utgivare kände ett behov att försvara återanställningen av en medarbetare som dömts för brott. Däremot teg Thomas Mattsson om Niklas Svenssons övriga metoder, som personförföljelsen av Lars Danielsson och publiceringen av obekräftade rykten på Politikerbloggen.
Ansvaret för Expressens publiceringar ligger i vilket fall på Thomas Mattsson. Jag är rädd för att vi kommer att få se ännu värre övertramp än i dag ju mer valet närmar sig.
Andra om Expressens journalistik: Sebastian Hallén, med flera
Påverka EU-kommissionen
Regeringen verkar trött på EU efter ordförandeskapet. Det är synd. Nu finns chansen att verkligen påverka dagordningen för de kommande fem åren.
Äntligen finns en ny EU-kommission. De nya kommissionärerna har berättat om sina ambitioner under utfrågningarna i EU-parlamentet. Ministerrådet har fått en permanent ordförande och en hög representant för utrikespolitiken.
Samma sak gäller i EU som i nationell politik, det är under de första hundra dagarna efter ett maktskifte som det finns störst möjligheter att påverka.
Ändå tar inte den svenska regeringen ordentliga initiativ till exempel för att stödja miljökommissionären Jan Potocniks ambitioner om resurseffektivitet eller Siim Kallas vilja att skapa bättre arbetsvillkor för yrkeschaufförer.
Det är förståeligt om många är trötta efter det svenska ordförandeskapet, men då är det den politiska ledningens ansvar att ta nya tag och utnyttja det förtroende alla duktiga tjänstemän skapat under förra halvåret.
Nu öppnar sig istället chansen för de rödgröna partierna att lägga förslag om pådrivande arbete inom EU på de många sakområden där de är överens.
Läs också Eva Franchells utmärkta ledare om Swift i Aftonbladet.
Andra om EU-kommissionen: DN, Ekot, Expressen, med flera
Äntligen finns en ny EU-kommission. De nya kommissionärerna har berättat om sina ambitioner under utfrågningarna i EU-parlamentet. Ministerrådet har fått en permanent ordförande och en hög representant för utrikespolitiken.
Samma sak gäller i EU som i nationell politik, det är under de första hundra dagarna efter ett maktskifte som det finns störst möjligheter att påverka.
Ändå tar inte den svenska regeringen ordentliga initiativ till exempel för att stödja miljökommissionären Jan Potocniks ambitioner om resurseffektivitet eller Siim Kallas vilja att skapa bättre arbetsvillkor för yrkeschaufförer.
Det är förståeligt om många är trötta efter det svenska ordförandeskapet, men då är det den politiska ledningens ansvar att ta nya tag och utnyttja det förtroende alla duktiga tjänstemän skapat under förra halvåret.
Nu öppnar sig istället chansen för de rödgröna partierna att lägga förslag om pådrivande arbete inom EU på de många sakområden där de är överens.
Läs också Eva Franchells utmärkta ledare om Swift i Aftonbladet.
Andra om EU-kommissionen: DN, Ekot, Expressen, med flera
tisdag 9 februari 2010
Regeringsansvar och militära insatser
Att sitta i en regering betyder att man måste kompromissa. Det lärde sig Joschka Fischer och de tyska gröna när de kom till makten år 1998. Inom några få månader hade partiet med sina pacifistiska rötter sagt ja till att tyska stridsflygplan deltog i Kosovokriget. De borgerliga partier som sagt att de gröna inte kunde ta ansvar hade fel.
Jag har varit i Berlin några dagar och inte haft möjlighet att i detalj följa rapporteringen om de tre tragiska dödsfallen i Afghanistan (två svenska soldater och en lokalanställd tolk). Det är naturligtvis en händelse som drabbar de anhöriga särskilt hårt. De soldater vi sänder ut och deras familjer måste få bästa möjliga stöd.
Däremot har jag läst Joschka Fischers politiska självbiografi "Die rot-grünen Jahre". Jag har pratat med Joschka Fischer tidigare om perioden 1998-2003, men boken påminner mig om hur den tyska debatten såg ut före valet i september 1998.
Då utmålades de tyska gröna som oansvariga i säkerhets- och försvarspolitiken. Partiledningen åkte på rejäla bakslag bara ett halvår före valet. Bland annat sa majoriteten av miljöpartisterna nej till en förlängning av den tyska insatsen i Bosnien. Många gröna röstade också emot Polens Nato-medlemskap.
Joschka Fischer skriver om sin frustration över hur vänsterfraktionen i partiet hindrade en offensiv valrörelse. Istället fick partiledningen ägna sig åt att försvara sin trovärdighet i säkerhetspolitiken mot angreppen från höger.
När De gröna kunde bilda regering med Socialdemokraterna blev situationen annorlunda. Redan innan den nya regeringen tillträtt tvingades Joschka Fischer ta ställning till Natos angreppsplaner mot Kosovo. Trots majoritetens kraftiga motstånd i opposition till militära insatser utomlands stödde de gröna slutligen, efter hårda debatter, sin partiledares linje.
De gröna var tvungna att ställa sig en rad frågor på grund av regeringsansvaret, skriver Joschka Fischer.
Vad i sak skulle förändras om man sa nej till de militära insatserna? Parlamentet hade ändå med kraftig majoritet röstat för.
Vad skulle hända med partiet på längre sikt om regeringen sprack, första gången som de gröna hade statsrådsposter? Det skulle ha dömt oss till en lång ökenvandring, menar Fischer.
Det finns både likheter och skillnader mellan tysk och svensk politik. En sak tror jag gäller både de tyska gröna och det svenska vänsterpartiet. Regeringsansvar ger helt andra förutsättningar än opposition.
Andra om militära utlandsinsatser: AB, SvD, SvD2, SvD3, Sydsvenskan, Claes Krantz, Åsa Lindestam, med flera
Jag har varit i Berlin några dagar och inte haft möjlighet att i detalj följa rapporteringen om de tre tragiska dödsfallen i Afghanistan (två svenska soldater och en lokalanställd tolk). Det är naturligtvis en händelse som drabbar de anhöriga särskilt hårt. De soldater vi sänder ut och deras familjer måste få bästa möjliga stöd.
Däremot har jag läst Joschka Fischers politiska självbiografi "Die rot-grünen Jahre". Jag har pratat med Joschka Fischer tidigare om perioden 1998-2003, men boken påminner mig om hur den tyska debatten såg ut före valet i september 1998.
Då utmålades de tyska gröna som oansvariga i säkerhets- och försvarspolitiken. Partiledningen åkte på rejäla bakslag bara ett halvår före valet. Bland annat sa majoriteten av miljöpartisterna nej till en förlängning av den tyska insatsen i Bosnien. Många gröna röstade också emot Polens Nato-medlemskap.
Joschka Fischer skriver om sin frustration över hur vänsterfraktionen i partiet hindrade en offensiv valrörelse. Istället fick partiledningen ägna sig åt att försvara sin trovärdighet i säkerhetspolitiken mot angreppen från höger.
När De gröna kunde bilda regering med Socialdemokraterna blev situationen annorlunda. Redan innan den nya regeringen tillträtt tvingades Joschka Fischer ta ställning till Natos angreppsplaner mot Kosovo. Trots majoritetens kraftiga motstånd i opposition till militära insatser utomlands stödde de gröna slutligen, efter hårda debatter, sin partiledares linje.
De gröna var tvungna att ställa sig en rad frågor på grund av regeringsansvaret, skriver Joschka Fischer.
Vad i sak skulle förändras om man sa nej till de militära insatserna? Parlamentet hade ändå med kraftig majoritet röstat för.
Vad skulle hända med partiet på längre sikt om regeringen sprack, första gången som de gröna hade statsrådsposter? Det skulle ha dömt oss till en lång ökenvandring, menar Fischer.
Det finns både likheter och skillnader mellan tysk och svensk politik. En sak tror jag gäller både de tyska gröna och det svenska vänsterpartiet. Regeringsansvar ger helt andra förutsättningar än opposition.
Andra om militära utlandsinsatser: AB, SvD, SvD2, SvD3, Sydsvenskan, Claes Krantz, Åsa Lindestam, med flera
fredag 5 februari 2010
Rädda Centerpartiet
Centern håller sina kommundagar mitt i partiets kris. De många kloka kommunalråden måste ta chansen att styra om kursen och rädda ett parti som behövs i svensk politik.
Det är knappast alla turer kring Saab som fått opinionssiffrorna att sjunka så katastrofalt, även om flera distriktsordföranden vill ge en sådan bild i Svenska Dagbladet. Centerns problem har många orsaker.
Maud Olofsson och hennes kollegor har haft dåligt genomslag för sina frågor i regeringen. Partiets kärntrupper tvingas se ledningen retirera i fråga efter fråga. Kärnkraften är en symbol för mycket annat. Samtidigt har högersvängen och satsningen på storstäderna inte lönat sig i längden.
Centerpartiet har fyllt en viktig roll i svensk politik, både som representant för grupper i samhället och genom att vara ett parti som tar ansvar för Sverige, till exempel i säkerhetspolitiken.
Idag måste Centern slåss hårdare för sina intressen i regeringen om partiet ska överleva. Hur ska det lyckas när Moderaternas makt (personifierad av Anders Borg) är så stor?
Kommunalråden borde påverka Maud Olofsson att driva partiets hjärtefrågor tydligare inför valet. Regionalpolitiken - vad händer till exempel med EU-stödet? Vården - hur slår Vårdval Sverige i glesbygden? Skatteutjämningen. Vägar, järnvägar, internet och mobilnät. Om allianssammanhållningen går före centerns egen profilering kommer kräftgången att fortsätta.
Kanske klarar inte Maud Olofsson att göra en sådan omstart. Då sitter inte hon kvar särskilt länge som partiledare.
Andra om centern: DN, Exp, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Ett hjärta rött, Helen Törnqvist, Kulturbloggen, Martin Moberg, Morgan Johansson, Per Ankersjö, Rasmus Lenefors, Röda Berget, med flera
Det är knappast alla turer kring Saab som fått opinionssiffrorna att sjunka så katastrofalt, även om flera distriktsordföranden vill ge en sådan bild i Svenska Dagbladet. Centerns problem har många orsaker.
Maud Olofsson och hennes kollegor har haft dåligt genomslag för sina frågor i regeringen. Partiets kärntrupper tvingas se ledningen retirera i fråga efter fråga. Kärnkraften är en symbol för mycket annat. Samtidigt har högersvängen och satsningen på storstäderna inte lönat sig i längden.
Centerpartiet har fyllt en viktig roll i svensk politik, både som representant för grupper i samhället och genom att vara ett parti som tar ansvar för Sverige, till exempel i säkerhetspolitiken.
Idag måste Centern slåss hårdare för sina intressen i regeringen om partiet ska överleva. Hur ska det lyckas när Moderaternas makt (personifierad av Anders Borg) är så stor?
Kommunalråden borde påverka Maud Olofsson att driva partiets hjärtefrågor tydligare inför valet. Regionalpolitiken - vad händer till exempel med EU-stödet? Vården - hur slår Vårdval Sverige i glesbygden? Skatteutjämningen. Vägar, järnvägar, internet och mobilnät. Om allianssammanhållningen går före centerns egen profilering kommer kräftgången att fortsätta.
Kanske klarar inte Maud Olofsson att göra en sådan omstart. Då sitter inte hon kvar särskilt länge som partiledare.
Andra om centern: DN, Exp, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Ett hjärta rött, Helen Törnqvist, Kulturbloggen, Martin Moberg, Morgan Johansson, Per Ankersjö, Rasmus Lenefors, Röda Berget, med flera
torsdag 4 februari 2010
Spekulationsfonderna gör Greklands kris svårare
Hedgefonderna agerar mycket aggressivt mot Grekland, skriver Der Spiegel. Kostnaden för att återförsäkra grekiska statsskuldsväxlar stiger därför dramatiskt.
Greklands kris har förstås i grunden andra orsaker. Den förra regeringen misskötte ekonomin och bluffade med siffrorna. Nu står den nye premiärministern Georgios Papandreou inför en nästan omöjlig situation, som blir ännu värre på grund av hedgefonderna.
Ändå är det förvånande hur lite som skrivs om spekulationsfondernas agerande, som påminner mig om hur George Soros och andra tjänade miljarder på att EU:s tidigare valutasamarbete ERM föll ihop.
Håkan A Bengtsson skrev i förra veckan klokt på Dagens Arena om hur svenska medier ignorerar debatten om Barack Obamas förslag för att begränsa de spekulativa inslagen i ekonomin.
Samma tystnad gällde under EU-ordförandeskapet för hur Mats Odell vattnade ur förslaget om regler för "alternativa investeringsfonder".
Och nu, när hedgefonderna gör det svårare att föra Grekland ur krisen och hålla ihop euro-samarbetet.
EU-kommissionens inställning är också märklig.
“The markets are putting on pressure. This pressure cannot be ignored.”
Med de orden kapitulerar den ansvarige kommissionären Almunia för samma spekulanter som förvärrade den globala finansiella krisen.
Andra om Greklands kris: DN, SvD, SvD2 med flera
Greklands kris har förstås i grunden andra orsaker. Den förra regeringen misskötte ekonomin och bluffade med siffrorna. Nu står den nye premiärministern Georgios Papandreou inför en nästan omöjlig situation, som blir ännu värre på grund av hedgefonderna.
Ändå är det förvånande hur lite som skrivs om spekulationsfondernas agerande, som påminner mig om hur George Soros och andra tjänade miljarder på att EU:s tidigare valutasamarbete ERM föll ihop.
Håkan A Bengtsson skrev i förra veckan klokt på Dagens Arena om hur svenska medier ignorerar debatten om Barack Obamas förslag för att begränsa de spekulativa inslagen i ekonomin.
Samma tystnad gällde under EU-ordförandeskapet för hur Mats Odell vattnade ur förslaget om regler för "alternativa investeringsfonder".
Och nu, när hedgefonderna gör det svårare att föra Grekland ur krisen och hålla ihop euro-samarbetet.
EU-kommissionens inställning är också märklig.
“The markets are putting on pressure. This pressure cannot be ignored.”
Med de orden kapitulerar den ansvarige kommissionären Almunia för samma spekulanter som förvärrade den globala finansiella krisen.
Andra om Greklands kris: DN, SvD, SvD2 med flera
onsdag 3 februari 2010
Inget svenskt mandat att krigsplanera för Baltikum
Försvarsmakten har inget godkännade från regeringen för att tillsammans med Nato planera försvaret av baltiska länder. Det svarar Försvarsdepartementet på mina frågor.
Jag skrev förra veckan om en artikel i European Voice (som även fanns i The Economist). Natos militärer har slutligen bestämt sig för att göra konkreta planer för sitt agerande vid en konflikt i Baltikum, berättade tidningen. Sverige och Finland kunde bli en del av denna "regionala planering". Deltar Sverige i arbetet, frågade jag Försvarsdepartementet, och undrade också om Sverige tänker vara med i sommarens USA-ledda övning i Östersjön.
Så här svarade politiskt sakkunniga Sofia Krigsman (med departementsledningens godkännande, utgår jag ifrån):
"Sverige är inte medlem i Nato och deltar därför inte i alliansens försvarsplanering kopplat till Natomedlemsländernas ömsesidiga försvarsförpliktelser. Sverige har inte fått någon inbjudan från Nato att delta i denna typ av försvarsplanering och Försvarsmakten har följaktligen inte fått några direktiv från regeringen rörande detta. Rörande den planerade amerikanska övningen har Sverige inte fått någon inbjudan att delta varför regeringen inte heller tagit ställning till eventuellt deltagande."
Klara besked. Det innebär alltså att Försvarsmakten och dess utsända i Bryssel inte har något mandat att föra samtal med Nato och dess medlemsländer om Sveriges roll vid en konflikt i Baltikum.
Skulle de ändå göra det finns både ord och straffbestämmelser för sådant agerande.
Jag skrev förra veckan om en artikel i European Voice (som även fanns i The Economist). Natos militärer har slutligen bestämt sig för att göra konkreta planer för sitt agerande vid en konflikt i Baltikum, berättade tidningen. Sverige och Finland kunde bli en del av denna "regionala planering". Deltar Sverige i arbetet, frågade jag Försvarsdepartementet, och undrade också om Sverige tänker vara med i sommarens USA-ledda övning i Östersjön.
Så här svarade politiskt sakkunniga Sofia Krigsman (med departementsledningens godkännande, utgår jag ifrån):
"Sverige är inte medlem i Nato och deltar därför inte i alliansens försvarsplanering kopplat till Natomedlemsländernas ömsesidiga försvarsförpliktelser. Sverige har inte fått någon inbjudan från Nato att delta i denna typ av försvarsplanering och Försvarsmakten har följaktligen inte fått några direktiv från regeringen rörande detta. Rörande den planerade amerikanska övningen har Sverige inte fått någon inbjudan att delta varför regeringen inte heller tagit ställning till eventuellt deltagande."
Klara besked. Det innebär alltså att Försvarsmakten och dess utsända i Bryssel inte har något mandat att föra samtal med Nato och dess medlemsländer om Sveriges roll vid en konflikt i Baltikum.
Skulle de ändå göra det finns både ord och straffbestämmelser för sådant agerande.
tisdag 2 februari 2010
Bra om hyresrätterna
De rödgröna partierna har gjort upp om bostadspolitiken. Utmärkt. Jag hinner inte skriva någon längre text om uppgörelsen ikväll, men det är glädjande att Mona Sahlin fått med sig Miljöpartiet på ett investeringsstöd till nya hyresrätter.
Nu gäller det att övertyga de gröna även om en miljardsatsning på miljonprogrammet.
Nu gäller det att övertyga de gröna även om en miljardsatsning på miljonprogrammet.
Kort startsträcka
Birgitta Ohlsson kan säkert bli en bra EU-minister. Hon har gjort sig känd som en orädd och engagerad politiker. Men tiden är knapp om hon ska hinna sätta någon prägel på regeringens arbete.
Då tänker jag inte på att folkpartikvinnan ska ha barn i sommar. Det brukar man aldrig ta upp när det gäller nyutnämnda manliga statsråd.
Däremot är det bara sju och en halv månad till valet. Startsträckan är kort.
Det är extra tufft att skapa sig en roll som EU-minister i Fredrik Reinfeldts statsrådsberedning. Det märkte Cecilia Malmström, inte minst under ordförandeskapet som centralstyrdes av Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind och hans stab. Det var nödvändigt, men gjorde jobbet svårt för Malmström. Det hade underlättat om statsminister och EU-minister kommit från samma parti.
Dessutom har alla småpartier i regeringen blivit överkörda av Anders Borgs finansdepartement i ett antal frågor. Ska Birgitta Ohlsson lyckas måste hon lägga hårt arbete på att få fram tillräckligt bra beslutsunderlag och förhandlingsstrategier för att hävda sig mot Borg. Då blir det många övertidstimmar de närmaste månaderna.
För övrigt noterar jag att centern inte förnyade sin laguppställning i regeringen när det nu ändå skulle ske en ombildning. Partiet kunde åtminstone ha bytt ut Åsa Torstensson, regeringens kanske svagaste minister. Att inte använda chansen tror jag var ett strategiskt misstag av Maud Olofsson.
Andra om nya EU-ministern: DN med flera
Då tänker jag inte på att folkpartikvinnan ska ha barn i sommar. Det brukar man aldrig ta upp när det gäller nyutnämnda manliga statsråd.
Däremot är det bara sju och en halv månad till valet. Startsträckan är kort.
Det är extra tufft att skapa sig en roll som EU-minister i Fredrik Reinfeldts statsrådsberedning. Det märkte Cecilia Malmström, inte minst under ordförandeskapet som centralstyrdes av Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind och hans stab. Det var nödvändigt, men gjorde jobbet svårt för Malmström. Det hade underlättat om statsminister och EU-minister kommit från samma parti.
Dessutom har alla småpartier i regeringen blivit överkörda av Anders Borgs finansdepartement i ett antal frågor. Ska Birgitta Ohlsson lyckas måste hon lägga hårt arbete på att få fram tillräckligt bra beslutsunderlag och förhandlingsstrategier för att hävda sig mot Borg. Då blir det många övertidstimmar de närmaste månaderna.
För övrigt noterar jag att centern inte förnyade sin laguppställning i regeringen när det nu ändå skulle ske en ombildning. Partiet kunde åtminstone ha bytt ut Åsa Torstensson, regeringens kanske svagaste minister. Att inte använda chansen tror jag var ett strategiskt misstag av Maud Olofsson.
Andra om nya EU-ministern: DN med flera
Vad svarar Beatrice Ask om Säpo?
Polisens ointresse för hoten mot yttrandefriheten är skrämmande. Carina Hägg (S) har skrivit en synnerligen viktig riksdagsfråga till justitieminister Beatrice Ask. Jag citerar hela frågan här nedanför.
För min del tycker jag det är svårt att ta Fredrik Reinfeldts tal om att värna Sveriges demokratiska värderingar på fullt allvar så länge Säpo tillåts sköta författningsskyddet så dåligt. När agerar regeringen för att säkra yttrandefriheten?
Carina Häggs fråga:
"SÄPOs ansvar
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo.
Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit är min fråga till jämställdhetsminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder."
För min del tycker jag det är svårt att ta Fredrik Reinfeldts tal om att värna Sveriges demokratiska värderingar på fullt allvar så länge Säpo tillåts sköta författningsskyddet så dåligt. När agerar regeringen för att säkra yttrandefriheten?
Carina Häggs fråga:
"SÄPOs ansvar
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo.
Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit är min fråga till jämställdhetsminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder."
måndag 1 februari 2010
Inte första gången Reinfeldt bluffar
Fredrik Reinfeldt skyller på medarbetarna för den felaktiga uppgiften om sysselsättningen i gårdagens debatt. Men statsministern har även tidigare med stor kraft påstått saker som varit rena påhitt.
Det gäller bland annat klimatpolitiken, som jag skrivit om här. Till exempel att det skulle ha varit Carl Bildts regering som införde den hyllade svenska koldioxidskatten - ett påstående Reinfeldt upprepade gång på gång utan att nyhetsjournalisterna granskade det.
I FRA-debatten kom landets statsminister med den sensationella uppgiften att FRA inte spanade på individer - en smula märkligt med tanke på att det finns en särskild lag om FRA:s hantering av personuppgifter.
Hur många fler dagar tänker Fredrik Reinfeldt spela bluffpoker?
(Jag hinner tyvärr inte länka till alla bra blogginlägg om detta.)
Det gäller bland annat klimatpolitiken, som jag skrivit om här. Till exempel att det skulle ha varit Carl Bildts regering som införde den hyllade svenska koldioxidskatten - ett påstående Reinfeldt upprepade gång på gång utan att nyhetsjournalisterna granskade det.
I FRA-debatten kom landets statsminister med den sensationella uppgiften att FRA inte spanade på individer - en smula märkligt med tanke på att det finns en särskild lag om FRA:s hantering av personuppgifter.
Hur många fler dagar tänker Fredrik Reinfeldt spela bluffpoker?
(Jag hinner tyvärr inte länka till alla bra blogginlägg om detta.)