Tar Magdalena Andersson strid mot utrensningen av EU-regler som skyddar löntagare och miljön?

Jag ser att Ulf Kristersson skrivit till övriga partiledare om en pakt för "konkurrenskraft" inför EU-ledarnas möte på torsdag. Hoppas att de rödgröna partierna är medvetna om den riktning som nu stakas ut av industriorganisationer och Kristerssons partikamrater i EPP, med en storskalig utrensning av regler som fackförbund, konsumenter och miljöengagerade i EU drivit fram, liksom tidigare socialdemokratiskt ledda svenska regeringar. Det gäller kemikalierisker i arbetsmiljön, medbestämmande i företag, många klimat- och miljöregler,och mycket mer. Att det marknadsförs som enbart "förenkling" är vilseledande.

Därför är det ingen slump att Europafacket liksom europeiska miljöorganisationer nu startat motkampanjer. Detta kan bli en viktig valfråga i Sverige 2026 när fackförbund med flera på allvar börjar protestera även här, liksom förslaget till tjänstedirektiv blev i EU-valrörelsen 2004. Vilken sida hamnar (S)-ledningen på?

Europafackets inspel till EU-ledarnas möte finns här. Min senaste artikel i ämnet här. 

Egen ledningsförmåga avgörande för att minska USA-beroendet

Det är fascinerande att se hur tidigare Nato-entusiaster nu yrvaket ser problem med USA-dominansen i alliansen. Men viktigare är vad Sverige ska göra nu.

Flera argumenterar för ett närmare samarbete med europeiska länder. De nordiska, Tyskland, Polen, balterna. Storbritannien, Frankrike. Att ytterhögern kan få makten i något av de stora länderna är en riskfaktor, visst, men det är ändå svårt att se till exempel att AfD skulle styra i Tyskland under de närmaste åren. Magdalena Andersson och Peter Hultqvist har presenterat en klok linje om närmare samarbete med våra grannländer för att bland annat skydda Gotland.

Ett problem är ändå att försvarsplaneringen numera sker inom Nato och att ledningsförmågan för större operationer bara finns där. Därför borde Sverige bejaka en större oberoende förmåga hos till exempel Joint Expeditionary Force, JEF. I denna text finns några intressanta tankar om hur det kan ske utan att framstå som att undergräva Nato.

Jag har fler förslag i min artikel från förra veckan. Att minska beroendet av USA är en bredare fråga än militär säkerhet. Sverige behöver till exempel byta linje i EU-politiken och dels bejaka en mer aktiv industripolitik, dels en större budget, för att till exempel bygga en mindre känslig digital infrastruktur, minska sårbarheterna i försvarsmateriel, och stärka EU:s regioner nära Ryssland.

Slutligen: försvarspolitiker och höga svenska militärer måste snabbt ändra sina tankemönster. Reflexmässiga svar från ÖB och chefen för försvarsstaben att USA går att lita på duger inte.