Jag hade tänkt vänta med att skriva om Wikileaks tills fler USA-dokument som rör Europa är publicerade. Det mest intressanta är, som Wilhelm Agrell säger till Aftonbladet, hur den amerikanska helhetsbilden av omvärlden ser ut. För min del är Europa den del av världen jag kan bäst.
Efter all kritik av Wikileaks i svenska media det senaste dygnet vill jag ändå skriva några rader. Ja, visst finns det problem med att publicera så stora mängder dokument med en gång. Julian Assange har också ibland givit felaktiga uppgifter om hur källor kan skyddas.
Ändå är jag förvånad över alla dessa artiklar om hur skadligt Wikileaks är. Den som gick in på Dagens Nyheters eller Svenska Dagbladets hemsida i går möttes av, inte en, utan 4-5 kritiska rubriker, men betydligt mindre om sakinnehållet kring amerikansk politik i olika delar av världen. I Expressen skrev Mats Larsson om hur Kina jublar över publiceringen. Dagens ledare i Svenska Dagbladet kunde nästan ha varit formulerad av State Department i Washington.
De fem stora internationella tidningarnas publiceringar om USA:s diplomati är journalistisk världshistoria, som inte hade varit möjligt utan Wikileaks. Vi får veta mer om spelet kring ett eventuellt angrepp på Iran, en av dagens viktigaste internationella frågor. Hur USA:s analyserar Afghanistan, Ryssland och Latinamerika hjälper att förstå stormaktens agerande. USA:s påtryckningar mot andra länder i "kampen mot terrorismen" blir offentliga.
Normalt brukar tidningar försvara publiceringar som till exempel den om Saudiarabiens krav på ett angrepp mot Iran med att öppenhet i längden är det bästa. Nu är det av någon anledning Wikileaks som får mest kritik i Sverige, inte USA eller korrupta ledare i andra delar av världen.
Det är särskilt synd eftersom USA och andra regeringar kommer att jaga både Wikileaks ledare och uppgiftslämnare frenetiskt. Kontrollen av nätet kommer att öka. Att påstå att det är Wikileaks huvudansvar är som att påstå att den som avslöjar felaktigheter i en kommun är ansvarig för att källorna efterforskas.
Tvärtom gäller det att stå upp för mediefriheten även om begreppet media nu tar sig nya former och Wikileaks inte på något sätt är perfekt. Hur agerar till exempel den svenska regeringen?
För övrigt skriver Ingvar Persson bra om öppenhet och nyttan av Wikileaks avslöjande på Aftonbladets ledarsida.
Andra om Wikileaks: AB, DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Nemokrati, Roger Jönsson, Svensson, med flera
tisdag 30 november 2010
fredag 26 november 2010
En seger för Åsa Westlund
EU förbjuder ämnet bisfenol-A i nappflaskor. Det berättade hälsokommissionären John Dalli i går efter ett möte med den ansvariga kommittén.
Beskedet är glädjande, särskilt som EU:s livsmedelsmyndighet nyligen sa nej till en sådan begränsning.
Bisfenol-A kan påverka hormonsystemet och har därför förbjudits i många amerikanska delstater, liksom i Kanada. Inom EU har det hittills varit trögare.
Beslutet nu är en framgång för EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S), en av dem som drivit kravet med störst kraft och kunskap.
Flera frågor återstår, till exempel att få bort samma ämne i kassakvitton (där halterna kan vara höga) och i andra produkter som människor kommer i direkt kontakt med. Man ska inte heller utesluta att industrin kommer att utmana gårdagens beslut. Och frågan är vad som kommer att användas i nappflaskor istället för bisfenol-A.
Ändå är gårdagens besked ett rejält steg framåt för att ersätta hormonstörande ämnen, en central fråga inför det danska EU-ordförandeskapet 2012.
Andra om beslutet: DN, Exp, SvD, Lena Ek, Åsa Westlund, med flera
Beskedet är glädjande, särskilt som EU:s livsmedelsmyndighet nyligen sa nej till en sådan begränsning.
Bisfenol-A kan påverka hormonsystemet och har därför förbjudits i många amerikanska delstater, liksom i Kanada. Inom EU har det hittills varit trögare.
Beslutet nu är en framgång för EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S), en av dem som drivit kravet med störst kraft och kunskap.
Flera frågor återstår, till exempel att få bort samma ämne i kassakvitton (där halterna kan vara höga) och i andra produkter som människor kommer i direkt kontakt med. Man ska inte heller utesluta att industrin kommer att utmana gårdagens beslut. Och frågan är vad som kommer att användas i nappflaskor istället för bisfenol-A.
Ändå är gårdagens besked ett rejält steg framåt för att ersätta hormonstörande ämnen, en central fråga inför det danska EU-ordförandeskapet 2012.
Andra om beslutet: DN, Exp, SvD, Lena Ek, Åsa Westlund, med flera
onsdag 24 november 2010
Ett linjetal utan mänskliga rättigheter
Carl Bildt höll ett ambitiöst linjetal i går på Utrikespolitiska institutet. Där fanns historiska återblickar om Sveriges roll i Europa, där fanns en intressant analys av dagens globala flöden, där fanns en viktig markering om Turkiets väg till EU.
Men var fanns de mänskliga rättigheterna?
Det blir ofta mycket geopolitiska analyser i Bildts tal, sällan exempel på hur kvinnor eller etniska minoriteter förtrycks. Man kan knappast säga att mänskliga rättigheter är något starkt tema i den här regeringens utrikespolitik.
De mänskliga rättigheterna trodde jag var ett gemensamt svenskt intresse över blockgränserna att driva. Däremot förväntar jag mig inte att den tidigare moderate partiledaren talar om en rättvis globalisering eller om bankernas ansvar för krisen. Här finns tydliga ideologiska skillnader i utrikespolitiken.
Det är också värt att notera Carl Bildts markeringar om Sveriges säkerhetspolitik. Bildt säger så här:
"Att Natos nya strategiska koncept tydligt betonar den grundläggande betydelsen av fördragets Artikel Fem ser vi som viktigt för stabiliteten också i vår egen del av Europa."
Bildt tar upp riksdagens uttalande om att Sverige ska vara berett att ta emot och lämna militärt stöd till andra EU-länder. Formuleringarna i talet är försiktiga, men jag läser dem ändå som ett sätt att motivera att Sverige nu ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det skulle vara bra för trovärdigheten om Bildt och Reinfeldt tog ett steg till och berättade detta öppet.
Men var fanns de mänskliga rättigheterna?
Det blir ofta mycket geopolitiska analyser i Bildts tal, sällan exempel på hur kvinnor eller etniska minoriteter förtrycks. Man kan knappast säga att mänskliga rättigheter är något starkt tema i den här regeringens utrikespolitik.
De mänskliga rättigheterna trodde jag var ett gemensamt svenskt intresse över blockgränserna att driva. Däremot förväntar jag mig inte att den tidigare moderate partiledaren talar om en rättvis globalisering eller om bankernas ansvar för krisen. Här finns tydliga ideologiska skillnader i utrikespolitiken.
Det är också värt att notera Carl Bildts markeringar om Sveriges säkerhetspolitik. Bildt säger så här:
"Att Natos nya strategiska koncept tydligt betonar den grundläggande betydelsen av fördragets Artikel Fem ser vi som viktigt för stabiliteten också i vår egen del av Europa."
Bildt tar upp riksdagens uttalande om att Sverige ska vara berett att ta emot och lämna militärt stöd till andra EU-länder. Formuleringarna i talet är försiktiga, men jag läser dem ändå som ett sätt att motivera att Sverige nu ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum. Det skulle vara bra för trovärdigheten om Bildt och Reinfeldt tog ett steg till och berättade detta öppet.
tisdag 23 november 2010
Eurokrisen pressar demokratin
Irland går mot nyval sedan regeringen gjort upp med EU och IMF om ett stödpaket. Åtstramningarna i budgeten blir smärtsamma inte minst inom välfärden. Kraven på att Irland ska höja sin låga bolagsskatt tycks inte framföras med samma kraft av långivarna.
Att länder med usla statsfinanser förlorar självständighet är inte nytt. "Den som är satt i skuld är icke fri", som en viss Göran Persson sa.
Däremot finns det inslag i dagens europeiska krishantering som kommer att ändra det politiska landskapet för lång tid framöver.
Dit hör Tysklands roll som största långivare till de ekonomiskt svaga länderna. EU:s nya krismekanism EFSF kommer knappast att använda det vanliga beslutssystemet när systemet blir permanent 2013-14. Snarare blir det en "Berlinklubb" av de största långivarna som bestämmer kraven på länder som Grekland, tror Daniel Gros på tankesmedjan CEPS som jag talade med för en vecka sedan.
Den här framför allt tyska makten över länderna i Sydeuropa kommer att få stora politiska konsekvenser i längden. De trevande försöken att ge EU mer demokratisk legitimitet undergrävs och det kommer att vara frestande för Tyskland att använda sin makt i till exempel frågor om EU:s nästa långtidsbudget.
Även andra frågor ställs på sin spets. Vad händer om Grekland följer analysen i gårdagens Financial Times och tycker det är bättre att ställa in betalningarna till privata aktörer än att göra sig beroende av ytterligare gigantiska lån från stater, som är svårare att omförhandla i framtiden? Har Grekland i praktiken redan förlorat handlingsfriheten att göra ett sådant val?
Eller om Grekland trots allt bestämmer sig för att lämna eurozonen, kanske osannolikt men i alla fall en möjlighet. "Hur hanterar EU om ett land i demokratisk ordning tar ett sådant beslut?" frågade Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, när jag träffade honom på storbankens kontor. Han vill ha ett ordnat system för att lämna eurozonen, men det finns inte ännu.
Till dessa demokratiska dilemmor kommer finansmarknadernas makt. Angela Merkels fullt rimliga förslag att aktieägarna i bankerna ska vara med och betala i situationer som den irländska får nu skulden för turbulensen på obligationsmarknaderna. De bankdirektörer och fondförvaltare som skapade krisen idkar nu utpressning mot demokratiska beslut om ökat ansvar.
Allt detta kräver en bredare idédebatt om finanskapital, demokrati och europeisk integration.
Andra om Irland och eurokrisen: DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, med flera
Att länder med usla statsfinanser förlorar självständighet är inte nytt. "Den som är satt i skuld är icke fri", som en viss Göran Persson sa.
Däremot finns det inslag i dagens europeiska krishantering som kommer att ändra det politiska landskapet för lång tid framöver.
Dit hör Tysklands roll som största långivare till de ekonomiskt svaga länderna. EU:s nya krismekanism EFSF kommer knappast att använda det vanliga beslutssystemet när systemet blir permanent 2013-14. Snarare blir det en "Berlinklubb" av de största långivarna som bestämmer kraven på länder som Grekland, tror Daniel Gros på tankesmedjan CEPS som jag talade med för en vecka sedan.
Den här framför allt tyska makten över länderna i Sydeuropa kommer att få stora politiska konsekvenser i längden. De trevande försöken att ge EU mer demokratisk legitimitet undergrävs och det kommer att vara frestande för Tyskland att använda sin makt i till exempel frågor om EU:s nästa långtidsbudget.
Även andra frågor ställs på sin spets. Vad händer om Grekland följer analysen i gårdagens Financial Times och tycker det är bättre att ställa in betalningarna till privata aktörer än att göra sig beroende av ytterligare gigantiska lån från stater, som är svårare att omförhandla i framtiden? Har Grekland i praktiken redan förlorat handlingsfriheten att göra ett sådant val?
Eller om Grekland trots allt bestämmer sig för att lämna eurozonen, kanske osannolikt men i alla fall en möjlighet. "Hur hanterar EU om ett land i demokratisk ordning tar ett sådant beslut?" frågade Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, när jag träffade honom på storbankens kontor. Han vill ha ett ordnat system för att lämna eurozonen, men det finns inte ännu.
Till dessa demokratiska dilemmor kommer finansmarknadernas makt. Angela Merkels fullt rimliga förslag att aktieägarna i bankerna ska vara med och betala i situationer som den irländska får nu skulden för turbulensen på obligationsmarknaderna. De bankdirektörer och fondförvaltare som skapade krisen idkar nu utpressning mot demokratiska beslut om ökat ansvar.
Allt detta kräver en bredare idédebatt om finanskapital, demokrati och europeisk integration.
Andra om Irland och eurokrisen: DN, DN2, DN3, DN4, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, med flera
måndag 22 november 2010
Boultbee-affären belastning för Moderaterna
Många har skrivit klokt om Svenska Dagbladets granskning av Boultbee. Det är uppenbart att ledningen i Stockholms stad gjorde ett antal misstag vid försäljningen av förortscentrumen. Det har även Moderaterna insett. Så här sa borgarrådet Joakim Larsson i september:
"Självklart är det lättare att se i efterhand att det hade behövts fler skriftliga garantier. Men jag utgår från att hyresvärden reder ut den här sörjan nu, och kommunicerar med hyresgästerna".
Så lätt blir det nog inte att reda ut "sörjan". Sten Nordin (M) bär ett stort ansvar för servicen i förorterna efter denna härva.
Boultbee är ännu ett exempel på hur ideologiskt betingade utförsäljningar ökar orättvisorna. Det är ju inte direkt Moderaternas kärnväljare som drabbas av sämre service i Rinkeby och Skärholmen.
Det tycks också finnas en mönster när moderata politiker ansvarar för förhandlingar om utförsäljningar: slarvigt ställda krav som gör affärerna bättre för köparna än för medborgarna. Vem sa något om ansvar för skattepengarna?
Andra om Boultbee: Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Peter Andersson, Storstad, med flera
"Självklart är det lättare att se i efterhand att det hade behövts fler skriftliga garantier. Men jag utgår från att hyresvärden reder ut den här sörjan nu, och kommunicerar med hyresgästerna".
Så lätt blir det nog inte att reda ut "sörjan". Sten Nordin (M) bär ett stort ansvar för servicen i förorterna efter denna härva.
Boultbee är ännu ett exempel på hur ideologiskt betingade utförsäljningar ökar orättvisorna. Det är ju inte direkt Moderaternas kärnväljare som drabbas av sämre service i Rinkeby och Skärholmen.
Det tycks också finnas en mönster när moderata politiker ansvarar för förhandlingar om utförsäljningar: slarvigt ställda krav som gör affärerna bättre för köparna än för medborgarna. Vem sa något om ansvar för skattepengarna?
Andra om Boultbee: Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Peter Andersson, Storstad, med flera
fredag 19 november 2010
Driv på för resurseffektiviteten
Sverige borde ta fram konkreta förslag om resurseffektivitet för att EU:s arbete ska ge resultat, skriver jag på min blogg hos Miljöaktuellt, och presenterar en rad sådana exempel.
onsdag 17 november 2010
Spela med öppna kort om Nato
Det är kanske den största säkerhetspolitiska förändringen sedan Sverige gick med i EU. Men i svenska medier är det helt tyst om att vi numera ingår i Natos försvarsplanering för en konflikt i Baltikum. Regeringen ska enligt mina uppgifter inte heller ha informerat den socialdemokratiska partiledningen om kontakterna med Nato i denna fråga.
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
tisdag 16 november 2010
Kvinnorna går - männen stannar?
Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare fick sitta tre och ett halvt år av partiets 120-åriga historia. Tar männen över igen?
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
måndag 15 november 2010
Ställ platserna till förfogande
När Ibrahim Baylan igår redogjorde för processen fram till Socialdemokraternas extrakongress var det mest intressanta vad som inte sades. Partisekreteraren talade bara om val av ny partiordförande, inte om några andra val.
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
söndag 14 november 2010
Östros, Palm, Juholt eller Damberg?
Först om Mona Sahlin: Hon är en fighter, skrev jag i slutet av valrörelsen. När hon nu ändå kastar in handduken gäller det att minnas alla de positiva saker hon gjort under sin tid som partiledare. Mona Sahlin är en politiker som medierna ofta underskattat. Jag har sett henne bland tonåringar i Tensta liksom i stora riksdagsdebatter, alltid med ett engagemang mot orättvisor. Få svenska politiker känns lika äkta.
Sedan om processen. Jag skrev tidigare idag att Lena Hjelm-Wallén borde leda partiets valberedning. Oavsett hur det blir med den saken tror jag det är viktigt att förnyelsen inte bara handlar om byte av partiledare utan om en större föryngring av ledningen. Det var oklart på presskonferensen om hur kallelsen till mellankongressen kommer att se ut. Om det inte står något där om val av partisekreterare, VU etc så kan de frågorna vad jag förstår inte prövas på kongressen.
Vad är det då för kriterier som blir viktiga i valet av ny partiledare?
I de mediespekulationer som varit verkar man ofta ha glömt några grundläggande saker.
Den som leder socialdemokratin inför 2014 års val måste framstå som en person som kan vara statsminister åtminstone en bit in på 2020-talet. Man går inte till val som statsministerkandidat för en mandatperiod utan åtminstone för större delen av två. Dessutom ska (S)-ledaren utmana Fredrik Reinfeldt, född 1965. En partiledare kan inte vara mycket äldre än 50 år när valrörelsen år 2014 drar igång.
Personen måste med stor sannolikhet också sitta i riksdagen liksom i socialdemokratins VU eller partistyrelse. Det behöver vara en person som kan attrahera både medelklass, traditionell arbetarklass och den nya underklassen som ofta har rötter i andra länder. En partiledare måste alltid kunna ha hårda nypor, men bör också ha en förmåga att lyssna. Ingen enkel kombination.
Vad betyder dessa kriterier när det gäller personer?
Många som nämns i medierna kan nog räknas bort därför att de faller på ålder, eller på att inte sitta i riksdag och partiledning. Trots att jag tycker att till exempel Carin Jämtin, Ulrica Messing och Luciano Astudillo är lysande politiker.
Kvar blir personer som:
Thomas Östros
Lena Hallengren
Morgan Johansson
Håkan Juholt
Veronica Palm
Ibrahim Baylan
Tomas Eneroth
Mikael Damberg
Ylva Johansson
Av dessa personer tror jag Thomas Östros, Veronica Palm, Mikael Damberg och Håkan Juholt har störst chans (även om Juholt är nära åldersgränsen).
Vilket val Socialdemokraterna gör hoppas jag också kommer att bero på den politiska linje som partiets majoritet vill ha. Personval blir ofta i praktiken viktigare än motionsbehandling på kongresser.
Andra om Mona Sahlin och Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, Peter Andersson, Röda Berget, HBT-Sossen, Claes Krantz, Monica Green, Helle Klein, med flera
Sedan om processen. Jag skrev tidigare idag att Lena Hjelm-Wallén borde leda partiets valberedning. Oavsett hur det blir med den saken tror jag det är viktigt att förnyelsen inte bara handlar om byte av partiledare utan om en större föryngring av ledningen. Det var oklart på presskonferensen om hur kallelsen till mellankongressen kommer att se ut. Om det inte står något där om val av partisekreterare, VU etc så kan de frågorna vad jag förstår inte prövas på kongressen.
Vad är det då för kriterier som blir viktiga i valet av ny partiledare?
I de mediespekulationer som varit verkar man ofta ha glömt några grundläggande saker.
Den som leder socialdemokratin inför 2014 års val måste framstå som en person som kan vara statsminister åtminstone en bit in på 2020-talet. Man går inte till val som statsministerkandidat för en mandatperiod utan åtminstone för större delen av två. Dessutom ska (S)-ledaren utmana Fredrik Reinfeldt, född 1965. En partiledare kan inte vara mycket äldre än 50 år när valrörelsen år 2014 drar igång.
Personen måste med stor sannolikhet också sitta i riksdagen liksom i socialdemokratins VU eller partistyrelse. Det behöver vara en person som kan attrahera både medelklass, traditionell arbetarklass och den nya underklassen som ofta har rötter i andra länder. En partiledare måste alltid kunna ha hårda nypor, men bör också ha en förmåga att lyssna. Ingen enkel kombination.
Vad betyder dessa kriterier när det gäller personer?
Många som nämns i medierna kan nog räknas bort därför att de faller på ålder, eller på att inte sitta i riksdag och partiledning. Trots att jag tycker att till exempel Carin Jämtin, Ulrica Messing och Luciano Astudillo är lysande politiker.
Kvar blir personer som:
Thomas Östros
Lena Hallengren
Morgan Johansson
Håkan Juholt
Veronica Palm
Ibrahim Baylan
Tomas Eneroth
Mikael Damberg
Ylva Johansson
Av dessa personer tror jag Thomas Östros, Veronica Palm, Mikael Damberg och Håkan Juholt har störst chans (även om Juholt är nära åldersgränsen).
Vilket val Socialdemokraterna gör hoppas jag också kommer att bero på den politiska linje som partiets majoritet vill ha. Personval blir ofta i praktiken viktigare än motionsbehandling på kongresser.
Andra om Mona Sahlin och Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, Peter Andersson, Röda Berget, HBT-Sossen, Claes Krantz, Monica Green, Helle Klein, med flera
Låt Lena Hjelm-Wallén leda valberedningen
Socialdemokraterna behöver en ordnad process fram till mellankongressen. Mona Sahlins förslag att hela partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande skapar ett maktvakuum. Kanske är det nödvändigt, men det är också farligt för ett parti som lätt kan slitas sönder av inre konflikter.
En nyckelfråga i det här läget är vem som ska leda valberedningen inför mellankongressen. Jag tror det är viktigt att arbetet hålls samman av någon som sätter partiets bästa främst och som inte själv har ambitioner om nya uppdrag. Det kommer också att krävas stor lyhördhet och diplomatisk förmåga.
Det är svårt att tänka sig någon bättre lämpad sådan person än Lena Hjelm-Wallén. Att hon ledde valberedningens arbete när Mona Sahlin föreslogs som partiordförande kan knappast diskvalificera henne denna gång för dem som vill se en annan ledning. Lena Hjelm-Wallén är inte en person som skulle vara tendentiös i arbetet på grund av tidigare agerande eller lojaliteter.
Snarare är hon det närmaste en neutral och klok mentor som det socialdemokratiska partiet kan komma. Det är nog det som behövs om den nuvarande situationen inte ska trappas upp ytterligare, och socialdemokraterna lamslås av inre strider som det franska socialistpartiet.
Om Lena Hjelm-Wallén vill ställa upp är en annan fråga. Men jag hoppas det.
Andra om (S): AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
En nyckelfråga i det här läget är vem som ska leda valberedningen inför mellankongressen. Jag tror det är viktigt att arbetet hålls samman av någon som sätter partiets bästa främst och som inte själv har ambitioner om nya uppdrag. Det kommer också att krävas stor lyhördhet och diplomatisk förmåga.
Det är svårt att tänka sig någon bättre lämpad sådan person än Lena Hjelm-Wallén. Att hon ledde valberedningens arbete när Mona Sahlin föreslogs som partiordförande kan knappast diskvalificera henne denna gång för dem som vill se en annan ledning. Lena Hjelm-Wallén är inte en person som skulle vara tendentiös i arbetet på grund av tidigare agerande eller lojaliteter.
Snarare är hon det närmaste en neutral och klok mentor som det socialdemokratiska partiet kan komma. Det är nog det som behövs om den nuvarande situationen inte ska trappas upp ytterligare, och socialdemokraterna lamslås av inre strider som det franska socialistpartiet.
Om Lena Hjelm-Wallén vill ställa upp är en annan fråga. Men jag hoppas det.
Andra om (S): AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
lördag 13 november 2010
Finansspekulation bakom Irlands kris
Snacka om kris. Jag underskattar verkligen inte den svenska socialdemokratins svårigheter, men det som nu sker med Irland och eurozonen är av en annan dimension.
BBC berättar ikväll att Irland för samtal med EU-tjänstemän om landets ekonomiska kris. Räntorna på Irlands statsobligationer har rusat i höjden de senaste dagarna och nu handlar det om att sy ihop ett liknande räddningspaket som för Grekland.
Men det finns väsentliga skillnader. Greklands situation beror på misskötsel och fusk med landets statsfinanser under lång tid. På Irland beror det enorma budgetunderskottet på att den politiska ledningen beslutat rädda de banker som gjort jättelika förluster på spekulationsaffärer.
"Det är en skandal", säger Daniel Gros som jag träffar här i Bryssel. Han är chef för tankesmedjan CEPS och en ofta anlitad kommentator i ekonomiska frågor (men knappast någon vänsterdebattör). Att EU-kommissionen godkänt Irlands agerande borde kritiseras hårdare, menar Gros. Det handlar inte bara om att skydda bankkundernas pengar, vilket är rimligt, utan om att aktieägarna i bankerna också klarar sig undan.
Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, menar att euron kan bryta ihop. Knappast en ny åsikt, men en uppfattning som känns synnerligen aktuell när vi möts mitt i den irländska turbulensen. Van den Spiegel vill ha ett ordnat sätt för länder som Irland och Grekland att lämna eurozonen.
Andra jag träffar här i Bryssel talar om ilskan mot storbankerna och hedgefonderna, långt inne i konservativa politiska läger. Visserligen har inte reglerna hittills blivit tillräckligt skarpa, menar till exempel Europafackets generalsekreterare John Monks, men det finns ett tryck i frågorna som saknats tidigare.
Ett exempel är att konservative Othmar Karas från Österrike fått igenom sin rapport om skärpta kapitalkrav på banker enhälligt i Europaparlamentets finanskommitté. När vi ses över en kopp kaffe berättar Othmar Karas varför överenskommelsen om skärpta regler i den globala Baselkommittén (Basel III) inte räcker. EU måste gå vidare när det gäller till exempel kvaliteten på bankernas kapital.
Den svenska debatten om bankerna verkar mesig i jämförelse med vad även konservativa politiker säger i EU (inklusive den ansvarige kommissionären Michel Barnier). Flera här i Bryssel berättar för mig hur Sverige hållit emot strängare regler, tvärtemot vad Moderaterna sa inför EU-valet förra året. Men Thomas Östros och andra ledande socialdemokrater har varit märkligt tysta om regeringens svaga agerande mot finansspekulanterna.
När Irlands kris åter sätter hela det ekonomiska samarbetet inom EU på spel borde reaktionerna bli starkare. En uppgift för de socialdemokrater som vill ägna sig åt politik även i dessa dagar.
Andra om Irlands kris: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
BBC berättar ikväll att Irland för samtal med EU-tjänstemän om landets ekonomiska kris. Räntorna på Irlands statsobligationer har rusat i höjden de senaste dagarna och nu handlar det om att sy ihop ett liknande räddningspaket som för Grekland.
Men det finns väsentliga skillnader. Greklands situation beror på misskötsel och fusk med landets statsfinanser under lång tid. På Irland beror det enorma budgetunderskottet på att den politiska ledningen beslutat rädda de banker som gjort jättelika förluster på spekulationsaffärer.
"Det är en skandal", säger Daniel Gros som jag träffar här i Bryssel. Han är chef för tankesmedjan CEPS och en ofta anlitad kommentator i ekonomiska frågor (men knappast någon vänsterdebattör). Att EU-kommissionen godkänt Irlands agerande borde kritiseras hårdare, menar Gros. Det handlar inte bara om att skydda bankkundernas pengar, vilket är rimligt, utan om att aktieägarna i bankerna också klarar sig undan.
Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, menar att euron kan bryta ihop. Knappast en ny åsikt, men en uppfattning som känns synnerligen aktuell när vi möts mitt i den irländska turbulensen. Van den Spiegel vill ha ett ordnat sätt för länder som Irland och Grekland att lämna eurozonen.
Andra jag träffar här i Bryssel talar om ilskan mot storbankerna och hedgefonderna, långt inne i konservativa politiska läger. Visserligen har inte reglerna hittills blivit tillräckligt skarpa, menar till exempel Europafackets generalsekreterare John Monks, men det finns ett tryck i frågorna som saknats tidigare.
Ett exempel är att konservative Othmar Karas från Österrike fått igenom sin rapport om skärpta kapitalkrav på banker enhälligt i Europaparlamentets finanskommitté. När vi ses över en kopp kaffe berättar Othmar Karas varför överenskommelsen om skärpta regler i den globala Baselkommittén (Basel III) inte räcker. EU måste gå vidare när det gäller till exempel kvaliteten på bankernas kapital.
Den svenska debatten om bankerna verkar mesig i jämförelse med vad även konservativa politiker säger i EU (inklusive den ansvarige kommissionären Michel Barnier). Flera här i Bryssel berättar för mig hur Sverige hållit emot strängare regler, tvärtemot vad Moderaterna sa inför EU-valet förra året. Men Thomas Östros och andra ledande socialdemokrater har varit märkligt tysta om regeringens svaga agerande mot finansspekulanterna.
När Irlands kris åter sätter hela det ekonomiska samarbetet inom EU på spel borde reaktionerna bli starkare. En uppgift för de socialdemokrater som vill ägna sig åt politik även i dessa dagar.
Andra om Irlands kris: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
Bra med debatt - dåligt med rykten
Det tycks finnas ett visst missnöje med att ledande socialdemokrater offentligt berättar vad de tycker om valförlusten och partiets förnyelse. När Morgan Johansson intervjuades i Sydsvenskan blev det ett väldigt liv.
Men i grunden är det sunt med en öppen debatt om politiken efter ett katastrofval som den 19 september. Kriskommissionen kan inte göra allt (särskilt inte som den startat så långsamt).
Därför är det uppfriskande när Morgan Johansson och Thomas Östros ryker ihop om skatterna och välfärden. Läsare av denna blogg vet att jag ligger närmare Morgan Johansson i sakfrågorna, men jag tycker också att Thomas Östros är en av socialdemokratins skickligaste politiker. Bägge behövs i det breda parti som (S) behöver vara.
Jag tycker också det var rätt av SSU:s Jytte Guteland och av Håkan Juholt att föreslå att hela partiledningen ställer sina platser till förfogande. Det leder förstås till turbulens, men vad är alternativet? Att alla håller fast vid sina positioner och föryngringen blir begränsad? Det är fortfarande lång tid till nästa val och även om det är en jobbig tid tills personfrågorna är lösta har socialdemokratin god tid på sig.
Men den processen måste ske under rimliga former. Två saker bekymrar mig mer än oenighet om det politiska innehållet.
Det ena är tendensen att föra striderna genom anonyma uppgifter till medierna. Har man kritik mot enskilda personer, som mot Stefan Stern eller mot Ibrahim Baylan, så får man faktiskt våga stå för sin åsikt offentligt. Alltför många tycks vara mer bekymrade över sin karriär än över sin politiska moral. I en tid när framför allt Expressen övergett de flesta medieetiska regler blir det livsfarligt för ett parti att föra intern maktkamp via läckor.
Det andra är att pr-konsulter som får betalt av företag för att motarbeta miljökrav eller privatisera välfärden framträder i riksmedia som "socialdemokratiska debattörer" utan att deras uppdragsgivare redovisas. Det skulle vara omöjligt i de flesta länder.
Andra om (S)-debatten: AB, DN, DN2 , Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Anne-Marie Lindgren, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Martin Moberg, Rebella, Roger Jönsson, Peter Andersson, In your face, med flera
Men i grunden är det sunt med en öppen debatt om politiken efter ett katastrofval som den 19 september. Kriskommissionen kan inte göra allt (särskilt inte som den startat så långsamt).
Därför är det uppfriskande när Morgan Johansson och Thomas Östros ryker ihop om skatterna och välfärden. Läsare av denna blogg vet att jag ligger närmare Morgan Johansson i sakfrågorna, men jag tycker också att Thomas Östros är en av socialdemokratins skickligaste politiker. Bägge behövs i det breda parti som (S) behöver vara.
Jag tycker också det var rätt av SSU:s Jytte Guteland och av Håkan Juholt att föreslå att hela partiledningen ställer sina platser till förfogande. Det leder förstås till turbulens, men vad är alternativet? Att alla håller fast vid sina positioner och föryngringen blir begränsad? Det är fortfarande lång tid till nästa val och även om det är en jobbig tid tills personfrågorna är lösta har socialdemokratin god tid på sig.
Men den processen måste ske under rimliga former. Två saker bekymrar mig mer än oenighet om det politiska innehållet.
Det ena är tendensen att föra striderna genom anonyma uppgifter till medierna. Har man kritik mot enskilda personer, som mot Stefan Stern eller mot Ibrahim Baylan, så får man faktiskt våga stå för sin åsikt offentligt. Alltför många tycks vara mer bekymrade över sin karriär än över sin politiska moral. I en tid när framför allt Expressen övergett de flesta medieetiska regler blir det livsfarligt för ett parti att föra intern maktkamp via läckor.
Det andra är att pr-konsulter som får betalt av företag för att motarbeta miljökrav eller privatisera välfärden framträder i riksmedia som "socialdemokratiska debattörer" utan att deras uppdragsgivare redovisas. Det skulle vara omöjligt i de flesta länder.
Andra om (S)-debatten: AB, DN, DN2 , Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Anne-Marie Lindgren, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Martin Moberg, Rebella, Roger Jönsson, Peter Andersson, In your face, med flera
torsdag 11 november 2010
Tveksam analys av Sahlin
Skattepolitiken har haft för stor inriktning på fördelning, säger Mona Sahlin i dagens Svenska Dagbladet. Hon delar Thomas Östros syn på fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, och öppnar vad jag förstår för avdrag för hushållsnära tjänster.
Socialdemokratin måste göra mer för att nå en välbeställd medelklass, menar Sahlin, som också tycker att partiet inte ska fokusera på skillnader mellan offentligt och privat i välfärden. Däremot säger hon inget om hur Socialdemokraterna ska vinna tillbaka traditionella arbetarväljare eller mobilisera dagens nya underklass.
Är Sahlins linje i dagens intervju verkligen vad Socialdemokraternas potentiella väljare vill ha? Och är det rätt i en tid av stora samhällsklyftor? I andra länder är Tony Blairs tredje väg redan avskriven. I Sverige drivs den visserligen med stor kraft av (S)-debattörer finansierade av pr-bolag, men hur stort är stödet i partiet som helhet?
Mona Sahlin ska utveckla sina tankar i ett linjetal inför förtroenderådet den 4 december. Jag är inte övertygad om att en ytterligare högersväng är rätt sätt att vinna förtroende.
Andra om (S): AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Lena Sommestad, Rebella, med flera
Socialdemokratin måste göra mer för att nå en välbeställd medelklass, menar Sahlin, som också tycker att partiet inte ska fokusera på skillnader mellan offentligt och privat i välfärden. Däremot säger hon inget om hur Socialdemokraterna ska vinna tillbaka traditionella arbetarväljare eller mobilisera dagens nya underklass.
Är Sahlins linje i dagens intervju verkligen vad Socialdemokraternas potentiella väljare vill ha? Och är det rätt i en tid av stora samhällsklyftor? I andra länder är Tony Blairs tredje väg redan avskriven. I Sverige drivs den visserligen med stor kraft av (S)-debattörer finansierade av pr-bolag, men hur stort är stödet i partiet som helhet?
Mona Sahlin ska utveckla sina tankar i ett linjetal inför förtroenderådet den 4 december. Jag är inte övertygad om att en ytterligare högersväng är rätt sätt att vinna förtroende.
Andra om (S): AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Lena Sommestad, Rebella, med flera
onsdag 10 november 2010
Klokt besked av Sahlin
Mona Sahlin gör rätt som uppmanar den socialdemokratiska partistyrelsen att ställa sina platser till förfogande inför extrakongressen. Hon har också en viktig poäng i att en partiledare ska fortsätta att agera som partiledare så länge hon eller han är vald. Socialdemokratin kan inte vara utan en kraftfull oppositionspolitik fram till extrakongressen.
Däremot har jag svårare att förstå Ibrahim Baylans uttalanden om att partisekreterarens ansvar för valförlusten är begränsat. Traditionellt har den socialdemokratiske partisekreteraren ett centralt ansvar för valrörelsen och Ibrahim Baylan har haft stort inflytande på till exempel beslutet att inte lyfta fram fler yngre krafter på valaffischerna.
Baylan säger också att han inte uppfattat några krav på att han ska avgå. Oavsett vad man tycker om den frågan verkar det lite Bagdad-Bob att inte uppfatta stämningen i den socialdemokratiska partiet bättre.
Nu blir det förstås en turbulent tid med mycket persondiskussioner. Det är svårt att undvika.
Samtidigt måste den politiska innehållet förnyas. Kriskommissionen är en del av detta, men inte hela svaret. Grundläggande, tror jag, är att använda arbetarrörelsens verkliga styrka, att ha känselspröt ut i människors vardag på ett sätt som inget annat parti.
Använd den styrkan till ett förutsättningslöst lyssnande på vad människor förväntar sig av socialdemokratin. Visst är det bra att socialdemokrater i kriskommission eller andra positioner skriver debattartiklar, men nyckeln till förnyelsen måste vara att lyssna på medborgarna. Om man på förhand definierar bort åsikterna från stora grupper socialdemokratiska sympatisörer och gör upp med alliansen om centrala frågor hjälper inga intellektuella analyser.
Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, SvD, med flera
Däremot har jag svårare att förstå Ibrahim Baylans uttalanden om att partisekreterarens ansvar för valförlusten är begränsat. Traditionellt har den socialdemokratiske partisekreteraren ett centralt ansvar för valrörelsen och Ibrahim Baylan har haft stort inflytande på till exempel beslutet att inte lyfta fram fler yngre krafter på valaffischerna.
Baylan säger också att han inte uppfattat några krav på att han ska avgå. Oavsett vad man tycker om den frågan verkar det lite Bagdad-Bob att inte uppfatta stämningen i den socialdemokratiska partiet bättre.
Nu blir det förstås en turbulent tid med mycket persondiskussioner. Det är svårt att undvika.
Samtidigt måste den politiska innehållet förnyas. Kriskommissionen är en del av detta, men inte hela svaret. Grundläggande, tror jag, är att använda arbetarrörelsens verkliga styrka, att ha känselspröt ut i människors vardag på ett sätt som inget annat parti.
Använd den styrkan till ett förutsättningslöst lyssnande på vad människor förväntar sig av socialdemokratin. Visst är det bra att socialdemokrater i kriskommission eller andra positioner skriver debattartiklar, men nyckeln till förnyelsen måste vara att lyssna på medborgarna. Om man på förhand definierar bort åsikterna från stora grupper socialdemokratiska sympatisörer och gör upp med alliansen om centrala frågor hjälper inga intellektuella analyser.
Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, SvD, med flera
söndag 7 november 2010
Toppen av ett isberg
När justitieministern håller presskonferens på en helgdag finns det starka skäl. När hon dessutom ger besked om att USA övervakar svenskar blir de stora rubrikerna verkligen motiverade.
Hur omfattande övervakningen är vet vi inte. Det är angeläget att åklagare utreder det i grunden. USA:s aktiviteter i Sverige ska förstås bedömas efter samma måttstock, inklusive kriterierna för spioneri, som när andra länder agerar här.
Däremot står det klart att helgens nyhet bara är toppen av ett isberg när det gäller den roll som USA:s ambassad i Stockholm spelar. Det har beskrivits bättre i andra länder, som Tyskland, men i Sverige är det en maktfaktor som sällan granskas. USA:s roll är till exempel en central fråga för att bedöma den nya FRA-lagen och dess tillämpning.
Jag skrev om detta flera gånger i Aftonbladet, bland annat så här:
FRA:s nära samarbete med britter och amerikaner är välkänt. Samma sak gäller militära MUST och KSI, liksom Säpo.
"De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Andra om ambassadaffären: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
Hur omfattande övervakningen är vet vi inte. Det är angeläget att åklagare utreder det i grunden. USA:s aktiviteter i Sverige ska förstås bedömas efter samma måttstock, inklusive kriterierna för spioneri, som när andra länder agerar här.
Däremot står det klart att helgens nyhet bara är toppen av ett isberg när det gäller den roll som USA:s ambassad i Stockholm spelar. Det har beskrivits bättre i andra länder, som Tyskland, men i Sverige är det en maktfaktor som sällan granskas. USA:s roll är till exempel en central fråga för att bedöma den nya FRA-lagen och dess tillämpning.
Jag skrev om detta flera gånger i Aftonbladet, bland annat så här:
FRA:s nära samarbete med britter och amerikaner är välkänt. Samma sak gäller militära MUST och KSI, liksom Säpo.
"De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Andra om ambassadaffären: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
onsdag 3 november 2010
Vilken betydelse får kriskommissionen?
Jag är rejält förkyld, så jag måste begränsa bloggandet denna vecka. En notering dock.
Jytte Guteland och SSU:s valanalysgrupp har skrivit en viktig debattartikel om Socialdemokratins förnyelse. Idag säger Ibrahim Baylan att SSU har fel som kräver en tidigarelagd mellankongress. Kriskommissionen måste få tid att göra sitt arbete: "Det är också viktigt att vi gör en ordentlig analys innan vi hoppar på lösningarna", säger partisekreteraren till Svenska Dagbladet.
Samma dag rapporterar Ekot att Thomas Östros knappast tänker sig att vänta på mellankongressen innan partiet lägger fram nya politiska förslag: "Det handlar om att ta initiativ i politiken på så sätt att vi stärker vårt förtroende, och det kommer att vara viktigt även inledningsvis i mandatperioden." Östros har redan antytt en omprövning av Socialdemokraternas syn på förmögenhetsskatt, fastighetsskatt m.m. utifrån valresultatet.
I centrala frågor som Afghanistan och skolpolitiken pågår (S)-politik för fullt med det gemensamma draget att Vänsterpartiet kopplas bort. Däremot sker ingen omprövning av den positiva syn på vinstdrivande företag i välfärden som bland annat Ylva Johansson står för.
Jag förstår på en person i socialdemokratins ledning att Mona Sahlin tänker ta ett fastare grepp över den politiska förnyelsen när höstens sorgearbete över valresultatet närmar sig sitt slut. Bra, men vad betyder det för kriskommissionens arbete?
Mot denna bakgrund ter sig Ibrahim Baylans svar på SSU-artikeln som något svårbegriplig. Frågan är vilken betydelse kriskommissionen med sina utmärkta ledamöter får om partiets ledning fortsätter som vanligt och kongressen dröjer.
En annan fråga gäller kallelsen till en mellankongress. Partiets stadgar för extrakongresser blir lästa med förstoringsglas just nu. Stadgeexperten på partiexpeditionen ska ha slutat och nu görs tolkningen att det inte behöver skickas ut någon kallelse sex månader i förväg. När väl kallelsen går i väg blir dess innehåll avgörande. Vad jag förstår kan det inte bli aktuellt med några val om inte de punkterna finns med på kallelsen. Något att fundera över för dem som vill ha förnyelse.
För övrigt tycker jag Aftonbladets ledarsida kunde vara modigare än gårdagens i och för sig bra ledartext. Vad anser Karin Pettersson mer exakt att Socialdemokraterna bör göra i personfrågorna?
Jytte Guteland och SSU:s valanalysgrupp har skrivit en viktig debattartikel om Socialdemokratins förnyelse. Idag säger Ibrahim Baylan att SSU har fel som kräver en tidigarelagd mellankongress. Kriskommissionen måste få tid att göra sitt arbete: "Det är också viktigt att vi gör en ordentlig analys innan vi hoppar på lösningarna", säger partisekreteraren till Svenska Dagbladet.
Samma dag rapporterar Ekot att Thomas Östros knappast tänker sig att vänta på mellankongressen innan partiet lägger fram nya politiska förslag: "Det handlar om att ta initiativ i politiken på så sätt att vi stärker vårt förtroende, och det kommer att vara viktigt även inledningsvis i mandatperioden." Östros har redan antytt en omprövning av Socialdemokraternas syn på förmögenhetsskatt, fastighetsskatt m.m. utifrån valresultatet.
I centrala frågor som Afghanistan och skolpolitiken pågår (S)-politik för fullt med det gemensamma draget att Vänsterpartiet kopplas bort. Däremot sker ingen omprövning av den positiva syn på vinstdrivande företag i välfärden som bland annat Ylva Johansson står för.
Jag förstår på en person i socialdemokratins ledning att Mona Sahlin tänker ta ett fastare grepp över den politiska förnyelsen när höstens sorgearbete över valresultatet närmar sig sitt slut. Bra, men vad betyder det för kriskommissionens arbete?
Mot denna bakgrund ter sig Ibrahim Baylans svar på SSU-artikeln som något svårbegriplig. Frågan är vilken betydelse kriskommissionen med sina utmärkta ledamöter får om partiets ledning fortsätter som vanligt och kongressen dröjer.
En annan fråga gäller kallelsen till en mellankongress. Partiets stadgar för extrakongresser blir lästa med förstoringsglas just nu. Stadgeexperten på partiexpeditionen ska ha slutat och nu görs tolkningen att det inte behöver skickas ut någon kallelse sex månader i förväg. När väl kallelsen går i väg blir dess innehåll avgörande. Vad jag förstår kan det inte bli aktuellt med några val om inte de punkterna finns med på kallelsen. Något att fundera över för dem som vill ha förnyelse.
För övrigt tycker jag Aftonbladets ledarsida kunde vara modigare än gårdagens i och för sig bra ledartext. Vad anser Karin Pettersson mer exakt att Socialdemokraterna bör göra i personfrågorna?