Idag rekommenderar jag Knut Kainz Rogneruds granskning av järnvägspolitiken i DN. Ingressen lyder så här:
Den 1 oktober vill regeringen ta ytterligare ett steg i avregleringen av den svenska järnvägen. Konkurser, trasiga, inställda och försenade tåg och utebliven service har följt i avregleringens spår.
Trots problemen fortsätter regeringen sin ideologiskt betingade linje att öppna alla spår för konkurrens. Trafikforskaren Bo-Lennart Nelldal, respekterad i hela Europa, kritiserar bristande underhåll i avregleringens spår och varnar för kapacitetsproblem med regeringens politik, liksom för att SJ måste lägga ned trafik.
Inga av dessa bekymmer besvarar Åsa Torstensson i sak. Det ansvariga statsrådets icke-svar säger mer än Maud Olofssons retorik om regional utveckling.
Se upp, tågresenärer.
Andra om tågtrafik, valet: DN, DN2, HBT-Sossen, Johanna Graf, Katarina Nyberg Finn, Martin Moberg, Mitt i steget, Peo Wågström, Stefan Wikén, med flera
Men priserna är lägre för mig som resenär. Kostnaderna för upphandlad trafik är lägre. Enda sättet att få bred uppslutning för utbyggnad av järnvägen är vinst. Och när nu vertikal integration av järnvägssystemet ej är möjligt, så är den svenska lösningen den bästa. Går inte att jämföra med UK eller NZ, en helt annan lösning.
SvaraRaderaKlart att priserna är lägre när man fuskar med underhåll på tågen och så lite personal som möjligt. Avregleringen av trafiken och underhåll kommer att sluta i katastrofg
SvaraRadera/Lokförare