Moderaterna vann valet 2006 på att låta som socialdemokrater. För de rödgröna verkar det vara tvärtom. När (S) omfamnar marknadslösningar och skattesänkningar blir de ideologiska skillnaderna mindre och andra frågor avgör väljarnas val.
Jag brukar vara försiktig med att kommentera enstaka opinionsmätningar, förutom SCB. Dagens Sifo-mätning faller ändå in i en trend där flera institut visar kraftiga nedgångar för (S), även om det är på skakigt underlag. Och redan SCB-siffrorna räcker för att fundera över vad Mona Sahlin och hennes parti kan göra.
Ett antal medier har redan bestämt sig. Aftonbladet driver till exempel kampanj om Sahlins så kallade attack mot storstäderna, i samma anda som borgerliga ledarsidor och (S)-debattörer anställda på pr-firmor. För min del har jag inte sett något faktaunderlag om att det skulle vara förslag om avskaffat rut-avdrag, till exempel, som lett till de senaste veckornas nedgång i opinionsmätningarna.
Vad som däremot är tydligt - i Sverige liksom i andra länder - är att de stora partierna går mot mitten. Erfarenheten från en rad andra länder är att det blir svårare för socialdemokratiska partier att mobilisera när höger-vänster-konflikterna tonas ned.
Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.
Istället behövs mer engagemang mot orättvisorna. Bättre förslag om kvalitet i vården, skolan och äldreomsorgen. Större upprördhet mot hur borgerliga landstingspolitiker skänker bort skattepengar till oseriösa privata vårdbolag. Ilska över hur Jan Björklund tagit bort extrapengarna till de skolor där de behövs mest.
Jag skrev i torsdags om fem punkter som Socialdemokraterna borde tänka på inför valet. Behåll fokus på jobben. Ta striden om hälso- och sjukvården. Lyssna på människors rädsla för brott. Släpp fram fler företrädare. Pressa alliansen om deras alternativ.
Men kanske är det viktigaste av allt: visa mer känsla inför de klassiska höger-vänster frågorna, som är mer aktuella än på länge. Istället för att fokusera på att hålla sig väl med en medelklass i centrala Stockholm som inte alls är så homogen som vissa tror.
Andra om Sifo: AB, DN, Ekot, Exp, GP, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen,Stefans konspirationer, med flera
Rättvisa är att en människa får behålla resultatet av sitt arbete.
SvaraRaderaS har lika lite lyckats med vårdbolagen eftersom lagstiftningen tvingar kommuner att ta det billigaste alternativet (S- påfund om jag inte missminner mig).
Extrapengar till skolor som inte kan visa att de används rätt eller ger resultat ska dras in och andra metoder får komma till.
Sedan är det ingen bra idé att höja fastighetsskatten så att människor endera måste låna till skatten eller flytta. Möjligen är det socialistisk rättvisa men det är inte mänskligt.
Ahum, tja, jobbpolitiken är ju nu inte sossarnas starka gren direkt... Däremot gillar mant barskrapa folk. Och det är ju alltid trevligt den korta tid som det fungerar...
SvaraRaderaDet är väl tvärtom: när höger-vänsterkonflikten lyfts fram förlorar vänstern. Det finns ingen vidare acceptans numera för höga skatter och stark stat. Folk vill stå på egna ben och sörja för sig och de sina. Talet om "klyftor" och "orättvisor" går heller inte hem. Det är självklart idag att den som är flitig och utbildar sig, håller sig nykter och tjänar bra med pengar själv ska få njuta frukterna av sitt arbete. Det är sådana attitydförändringar i väljarkåren plus en -numera - övervikt för tjänstemannajobb i storstäderna som (s) inte velat lägga märke till. (s) har missat i analysen eller inte velat se samhällsförändringarna.
SvaraRaderaMedelklass i central Stockholm? Du, vi är en ganska stor medelklass som bor mil från innerstan. Vi trängs i de stora småhusområdena norr, söder, väster och öster om innerstan. Och det finns inget skäl i hela världen för oss att rösta vänster.
SvaraRadera