Ont i ryggen och utbrändhet. Eller arbetsglädje och gemenskap. Arbetsmiljön är en central samhällsfråga, men intresserar sällan politiska journalister.
Den rödgröna överenskommelsen i veckan gör i alla fall skillnaderna tydliga. Medan den borgerliga regeringen rustat ned Arbetsmiljöverket och lagt ned Arbetslivsinstitutet vill oppositionen se en offensiv för bättre villkor på jobbet.
Det handlar bland annat om bättre lagstiftning, mer pengar och starkare myndigheter, berättade Josefin Brink (V) vid presentationen i onsdags.
Förslagen är utmärkta. Alltifrån att få bort farligt ensamarbete till att utveckla mönsterarbetsplatser i offentlig sektor och stärka skyddsombuden.
Däremot saknar jag EU-arbetet. Oavsett vad man tycker om EU som sådant så är det där många beslut som påverkar arbetsmiljön tas.
Farliga ämnen är ett sådant exempel. Nu pågår en dragkamp om genomförandet av reglerna mot farliga kemikalier, Reach, som Europafacket länge engagerat sig i. Dessutom kommer nya risker med nanomaterial, och andra former av buller än de traditionella, till exempel i kontorlandskap. Inte vill väl Josefin Brink lämna walkover när sådana EU-regler förhandlas?
EU behöver dessutom snabbt komma överens om skärpningar av arbetstidsreglerna. Det behövs förslag om stress och andra psykiska påfrestningar. Förebyggande regler mot skador på muskler och skelett är ett annat viktigt område.
En rödgrön svensk regering borde också ta initiativ i EU som sätter gränser för övervakning av anställda. Den starka opinionen för personlig integritet på andra områden behöver en motsvarighet när det gäller arbetslivet. Kommissionens utredningsarbete och utkast om integritet på arbetsplatserna måste leda till förslag om lagstiftning.
De rödgröna har alla förutsättningar att vinna debatten om arbetsmiljön. Lägg till progressiva EU-förslag så blir överenskommelsen ännu bättre.
Andra om arbetsmiljön: Alliansfritt Sverige, Röda berget, Ulrika Falk, Utsikt från ett tak, med flera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar