Anna Lindh och Giorgos Papandreou om arbetet mot massförstörelsevapen, DN Debatt april 2003

"Under mer än ett decennium har FN:s säkerhetsråd brottats med frågan om massförstörelsevapen i Irak. Det internationella samfundet har varit djupt splittrat i hur man ska hantera Irak – nu gäller det att finna vägar att gemensamt bemöta hotet från massförstörelsevapen på andra håll i världen, utan att använda våld.

Aldrig tidigare har det funnits så många fingrar på kärnvapenavtryckarna som just nu. Hoten från biologiska och kemiska vapen är också globala och kan drabba oss alla.

I Nordkorea har regimen kastat ut IAEA:s inspektörer och sagt att den lämnar avtalet om icke-spridning av kärnvapen. I en annan del av Asien vägrar Indien och Pakistan, som själva genomfört kärnvapenprov, att låta sina vapen övervakas. Och i Mellanöstern motsätter sig Israel hårdnackat att skriva under ickespridningsfördraget. Bland kärnvapenmakterna tycks man också ge kärnvapen ett större utrymme i det militära tänkandet. Allt detta ger anledning till stor oro.

Men också möjligheten för internationella terrorister att förfoga över massförstörelsevapen är minst sagt skrämmande. Biologiska och kemiska vapen är relativt enkla och billiga att framställa. Det är lättare att gömma vapenprogram inom helt laglig verksamhet.

Om det inte sätts in effektiva kontroller ökar hotet att kemiska och biologiska stridsmedel kommer i händerna på välorganiserade terroristnätverk. Det finns därför behov av en ökad användning av vapeninspektörer för att undersöka misstänkt innehav av biologiska och kemiska vapen.

Allt detta motiverar en ny, gemensam ansträngning för att motverka de fruktansvärda hoten från massförstörelsevapen. Vi vill inte ha ett Irak till!

Vi är beredda att, tillsammans med våra kolleger inom EU, driva ett sådant arbete. Vi vill också samverka med likasinnade i andra delar av världen. Vi kommer att arbeta för en ny strategi mot massförstörelsevapen, både inom FN och för att åter få i gång nedrustningsförhandlingarna i Genève.

Denna nya strategi mot massförstörelsevapen kommer att bestå av både gamla och nya krav:

* Ickespridningsavtalet för kärnvapen måste stärkas. Det är en farlig utveckling när fler länder skaffar sig egna kärnvapen. Indien, Pakistan och Israel måste förmås ansluta sig till avtalet som kärnvapenfria stater, och därmed tillåta internationella kontroller. Nordkorea måste förmås att leva upp till sina internationella åtaganden för icke-spridning av kärnvapen på ett verifierbart sätt.

* Kärnvapenstaterna måste förmås leva upp till sina löften om nedrustning. Det finns ingen ursäkt för dessa länder att vänta med att infria sitt otvetydiga åtagande, att rusta ner sina kärnvapen. En handlingsplan i tretton steg finns utarbetad och antagen. Vi förväntar oss nu att kärnvapenmakterna tar sitt ansvar och att förbudet mot kärnvapenprov träder i kraft så snart som möjligt.

* Nedrustning av taktiska kärnvapen måste ges särskild förtur. Det finns stora mängder av dessa mindre vapen i vår egen världsdel. Tyvärr är kunskapen om dem bristfällig, vilket i sig är ett hot mot vår säkerhet. De är lättare att stjäla och transportera och blir därmed särskilt attraktiva för terrorister. Vi vill att det omgående startas förhandlingar om ett bindande och kontrollerbart avtal om nedrustning av taktiska kärnvapen.

* Rollen för kärnvapen måste minska. Det förs nu på nytt diskussioner i olika länder om strategier för bruk av kärnvapen. Det är oroväckande och kan innebära att tröskeln för kärnvapenanvändning sänks. Den borde i stället kraftigt höjas, i avvaktan på att alla kärnvapen skrotas.

* Hindra att massförstörelsevapen sprids till stater och terrorister. Ett viktigt instrument är en förstärkt exportkontroll. Därigenom kan möjligheterna strypas för både stater och terrorister att komma åt teknologi och varor för framställning av massförstörelsevapen och missiler.

* Förhindra spridning också av raketer med lång räckvidd. EU har drivit på och fått ett hundratal stater att anta en uppförandekod för spridning, produktion och handel med så kallade ballistiska missiler, eller raketer med lång räckvidd. Nu gäller det att utveckla detta till ett juridiskt bindande dokument, med möjlighet till kontroll av efterlevnaden.

Vi minns Hiroshima för snart sextio år sedan: Över hundra tusen människor miste livet inom loppet av någon minut när det nya förintelsevapnet – atombomben – kom till användning för första gången.

Vi minns Halabja i Irak för femton år sedan: Tusentals kurder mötte en grym död när deras egen regering skickade kemiska vapen mot dem.

Vi minns World Trade Center i september 2001: Tusentals oskyldiga civila som drabbades av historiens grymmaste terroristattack. Det är en förskräckande tanke att ett liknande angrepp skulle kunna äga rum med hjälp av massförstörelsevapen.

Vi vill inte uppleva något av detta igen. Vi vill hindra att någon någonsin får möjlighet att använda massförstörelsevapen – det må vara stater eller terrorister.

Det är en gigantisk uppgift och svår att utföra. Men det finns inget mer angeläget än att verka så kraftfullt som möjligt mot massförstörelsevapen. Vi vill inte se ett Irak till."