Budgeten - en missad chans

Nej, det blev inte märkbart mer pengar mot segregationen. Budgetpropositionen tar upp ungefär samma förslag som Stefan Löfven lanserade i Almedalen. Alldeles för lite för att vända utvecklingen i en fråga som är avgörande både socialt och partipolitiskt.

Många har kommit till Sverige under kort tid samtidigt som behoven av investeringar är stora, inte minst i miljonprogrammets hyreshusområden. Nedskärningar av välfärden, liksom marknadsorientering av skola och vård, har gjort situationen svårare. Barn möter helt olika uppväxtvillkor beroende på var de bor. Otryggheten växer i utsatta områden.

Regeringen kommer med några bra förslag när det gäller första tiden i Sverige. Det behövs också en sammanhållen och bredare politik mot segregationen.

Visst kan det vara bra med en delegation, men åtgärder behövs nu. Framför allt för den sociala sammanhållningen i Sverige, men också för att väljarna ska börja märka resultat före nästa val. Då räcker inte regeringens småpengar under rubriken insatser mot segregationen långt (mindre än en procent av reformerna i budgeten). De tio miljarderna per år till kommunerna behövs för akuta välfärdsbehov och kommer inte att vara tillräckliga för genomgripande förändringar. Samtidigt är statsfinanserna starka och utrymmet stort för andra reformer som regeringen tydligen prioriterar högre (inklusive sänkta skatter på bostadsrätter och reklam).

Jag har skrivit många gånger om vad som kan och bör göras, bland annat i den här rapporten för Tankesmedjan Tiden. Större investeringar i upprustning av miljonprogrammet och på nya bostäder. Rejäla satsningar på förskolor, skolor och fritidsverksamhet där behoven är störst. Ytterligare satsningar på jobb och bristyrkesutbildningar. Ska inte upprepa allt här, bara konstatera att regeringen utan ytterligare utredning hade kunnat flerdubbla pengarna till de tio konkreta reformer som presenterades i Almedalen.

Allt kostar inte pengar. Regeringen kan systematiskt gå igenom och förändra mekanismer och regler som stänger ute människor med utländsk bakgrund. Dagens lag om eget boende, Ebo, behöver ändras snabbt. Miljöpartiets försvar av Ebo är svårt att förstå med tanke på de grönas ansvar för dagens situation. Bostadsförsörjningslagen kan skärpas. Och så vidare.

Men det räcker inte. En socialdemokratisk finansminister ska få rätt 19 gånger av 20, men inte alltid. I strategiskt viktiga frågor måste statsministern visa ledarskap. Tyvärr kan bristen på ordentliga satsningar mot segregationen visa sig vara ett av Stefan Löfvens största misstag och göra att socialdemokratin hamnar utanför Rosenbad lång tid framåt efter 2018 års val.

Anna Lindh om Europa och främlingsfientligheten

Så kan vi motverka den främlingsfientliga högerpopulismen i Europa. Fem dagar före EU-toppmötet i Bratislava känns Anna Lindhs budskap år 2002 fortfarande aktuellt.

"Den växande vågen av främlingsfientlig högerpopulism i många länder är naturligtvis mycket oroande. Vi har sett det i bland annat Österrike, Italien, Danmark, Frankrike. Och inget land är skyddat. 

För tio år sedan hade vi en liknande utveckling också i vårt land, även om den inte var lika svår. År 1992 attackerades 50 flyktingförläggningar och ytterligare omkring 50 attacker med Molotovcocktails och sprängmedel utfördes mot flyktingar. En prickskytt hade flyktingar som måltavlor i Stockholm. Vi hade ett högerpopulistiskt främlingsfientligt parti, Ny demokrati, i vår riksdag. De misslyckades totalt, och vi är fortfarande ”vaccinerade” mot detta slags parti – men vi kommer inte att vara vaccinerade för alltid. 

Dessa händelser för tio år sedan har lärt oss tre saker: 

För det första måste man inta en mycket tuff attityd, det vill säga nolltolerans, mot främlingsfientliga rörelser. Att försöka möta dem på halva vägen och därigenom avväpna deras argument fungerar inte. Inte på nationell nivå. Inte på EU-nivå. Eftergifter kommer bara att legitimera deras krav och göra dem starkare, och kan förskjuta hela debatten mot restriktioner för flyktingar – som vi har sett i Danmark. 

För det andra måste man främja en dialog med, och kunskap om, andra kulturer. Det är därför som den svenska regeringen nu till alla skolor distribuerar en bok, Jalla, baserad på berättelser av tonåringar från muslimska länder. 

För det tredje måste man sköta ekonomin och välfärden och bekämpa arbetslösheten. Roten till problemet ligger ofta i medborgarnas dagliga liv: hög arbetslöshet, nedgång i ekonomin med förlust av jobb, hårdare konkurrens och grundläggande förändringar i etablerade institutioner, i vissa fall till och med delvis orsakade av effekterna av EU:s inre marknad. Socialt utanförskap. Oro för pensionssystemen, och sjukvårdssystemens ständigt ökade svårigheter att fullgöra sina uppgifter. 

Detta är universella problem i Europa och de måste mötas med konkret handling. Grogrunden för dessa rörelser kommer inte att utplånas av ett par informationskampanjer eller några institutionella reformer. EU och dess medlemsstater måste ta arbetslöshet, pensioner, utbildning och socialt utanförskap på mycket stort allvar. Annars kan alltid människors rättmätiga oro och fruktan för det som är främmande utnyttjas av hänsynslösa populistiska ledare. 

Med tanke på vad EU står för, är det inte förvånande att extremiströrelser är mycket negativa mot unionen. När nationalister på högerkanten vinner terräng, minskar stödet för unionen. Detta är särskilt oroande eftersom EU i dag är demokratins och de mänskliga rättigheternas starkaste försvarare i Europa, liksom en stark förespråkare för dessa universella värden över hela världen. Med tanke på denna utveckling hoppas jag få se ett ökat stöd för EU från vänstern också här i Sverige."

("Demokratisera EU".  Utdrag ur Anna Lindh tal vid Arenagruppens och Foreign Policy Centers seminarium i Stockholm, maj 2002)

Det globala perspektivet saknas i Bringéus obalanserade utredning.

"Nato stands in solidarity with Turkey", sade Jens Stoltenberg när han som försvarsalliansens generalsekreterare i går besökte Ankara och skakade hand med Erdogan. Skulle Sverige vara medlem av Nato vore vi också bundna av de ömsesidiga försvarsgarantierna med detta auktoritärt styrda land, som nyligen skickade in marktrupp i Syrien och där det finns många tänkbara andra konfliktscenarier.

Mellanöstern är en region med många konflikter. I dagens värld kan händelser där påverka Europa direkt, till exempel genom det som brukar kallas asymmetrisk krigföring. Regeringens utredare Krister Bringéus gör ingen närmare analys av vad ett svenskt Natomedlemskap skulle betyda för vår handlingsfrihet och säkerhet vid konflikter i andra delar av världen än Östersjöområdet. Han nämner kortfattat Turkiet, men då enbart från demokratisynpunkt.

Några fler exempel:

USA och Storbritannien angrep Irak år 2003 utan FN-mandat, tillsammans med ett antal andra länder. Hade Sverige då varit Nato-medlem skulle vi ha varit bundna av Natos ömsesidiga försvarsgarantier, trots att den svenska regeringen var emot angreppet.

Nordkorea utförde i dag ett kärnvapentest. Det går inte att utesluta ett amerikanskt angrepp i någon form på landet i framtiden. Hur skulle det påverka svensk säkerhet i en sammankopplad värld där t ex hoten från cyberkrigföring har blivit allt mer aktuell?

Ja, vårt närområde är viktigast. Där kan man också ifrågasätta stora delar av betänkandet. Jag har skrivit närmare om Östersjön på annat håll. En grundläggande brist med Bringéus utredning är att han inte resonerar ordentligt om hur Sveriges möjligheter att bidra till en nedtrappning av en hotande konflikt i Baltikum skulle minska som Natomedlem. Inte heller konkret om effekterna på vår nationella handlingsfrihet. Eller om åtgärder som vi kan vidta för att inte andra länder ska ta vårt agerande för givet, till exempel genom att vi gör klart för både Nato och Ryssland att det inte finns någon automatik i andra länders användning av vårt territorium.

Däremot har Krister Bringéus uppmärksammat att Sverige som Natomedlem måste hålla en lägre profil när det gäller kärnvapennedrustning. Sä här skriver han: "Allt talar för att kärnvapenförmågan under överskådlig tid kvarstår som en central del av Natos strategiska koncept. Så länge detta är fallet är det troligen förenat med svårigheter att som Natomedlem driva tanken på ett internationellt kärnvapenförbud." Det är bra, men uppväger inte övriga brister i betänkandet. Utredningen tar inte heller upp eventuell insats av kärnvapenbärande fartyg och flyg på svenskt territorium i en krigssituation, såvitt jag har kunnat se.

Till slut en personlig kommentar. Jag är inte förvånad över att Krister Bringéus presenterat ett obalanserat betänkande där nackdelarna inte beskrivs ordentligt.

När jag var ny som politisk sakkunnig på UD år 1999 med ansvar för säkerhetspolitik bjöd Krister Bringéus in mig till lunch på herrklubben Sällskapet. Han var då chef för UD:s enhet för europeisk säkerhetspolitik. Efter maten visade han vägen till en av salongerna där vi drack kaffe. Krister Bringéus lutade sig fram i skinnfåtöljen och sa: "det naturliga är ju att vi blir medlemmar av Nato".

Det är inget fel på att tjänstemän uttrycker sina personliga åsikter så länge som de är lojala mot den sittande regeringen i sin tjänsteutövning. Däremot är jag förvånad över att regeringen valde en utredare som knappast kan sägas vara särskilt objektiv i sin syn på Nato. Jag förstår att valet av person kan ha varit del av förhandlingen med de borgerliga partierna, men tycker ändå att debatten hade vunnit på en analys med ett mer förutsättningslöst perspektiv.