EU:s nya "utrikesminister" har verkligen diplomatisk förmåga. Catherine Ashton hanterade parlamentsledamöterna skickligt i dagens utfrågning, smickrade dem samtidigt som hon undvek att lova för mycket.
Visst märktes det då och då att Catherine Ashton inte har någon lång erfarenhet av EU:s utrikespolitik. Hon blev ställd av en fråga om hur EU ska få en gemensam plats i FN:s säkerhetsråd, och kände inte till målet om en transatlantisk marknad mellan EU och USA.
Ändå klarade sig den brittiska baronessan bra. Ashton hade läst på ordentligt. Nu gäller det att snabbt skaffa sig auktoritet i kretsen av EU:s (övervägande manliga) utrikesministrar. Det blir inte lätt, och det ligger mycket i en parlamentsledamots varning att Ashton inte får förminska sig till ambassadör för regeringarna.
Svaren var försiktiga, ibland intetsägande. Det hör till utfrågningarnas natur. Men här och där skymtade Ashtons personliga engagemang fram.
Så var det med mänskliga rättigheter, där hon lovade "absolute 100 percent commitment". Ashton hänvisade till sina goda kontakter med brittiska Liberty och lovade att vara lyhörd för MR-organisationer i Europa.
Brittiskan tassade försiktigt kring sitt tidigare engagemang för kärnvapennedrustning, kanske lite väl defensivt. Samtidigt verkade Ashton redan ha tänkt igenom hur sommarens stora nedrustningskonferens ska lyckas bättre än klimatmötet i Köpenhamn. Hon betonade också riskerna med den civila kärnkraften.
Konfliktförebyggande var ett annat ämne Ashton återkom till. Hon tog flera gånger på eget initiativ upp sambanden mellan klimatförändringar och säkerhet.
Mänskliga rättigheter, nedrustning och konfliktförebyggande. Det hade knappast Javier Solana lyft fram om han hade grillats på samma sätt av EU-parlamentet vid sin utnämning.
Hur kan man plocka upp en person som aldrig någonsin varit folkvald, till något ämbete, på den nivån i EU?
SvaraRaderaBorde det inte vara ett grundläggande krav?
Ashton klarade SIG bra, med betoning på sig, men hon verkar sakna vision för EU:s utrikespolitik. Hon verkade klart inställd på (och lyckades med) att inte göra bort sig, men det var ungefär allt. Det känns som att EU fått en utrikestalesman som inte kommer att göra något dåligt, och inte heller göra något bra. Det kunde ha varit värre, men det kunde också ha varit mycket bättre.
SvaraRadera