EU-parlamentets ja till Barroso sätter igång slutspurten om poster i den nya kommissionen. Vilket område vill Sverige ha? Det är ett politiskt val, viktigare än personspekulationerna.
Ryktena om vem som ska bli svensk kommisionär har varit igång länge. Gunilla Carlsson, hette det strax före sommaren. Då var José Manuel Barroso i Stockholm på sin återvalsturné. Om Reinfeldt inte tog upp frågan vid det mötet så är det nästan tjänstefel, säger initierade bedömare. Spanien har till exempel redan blivit lovat en vice-ordförandepost i den nya kommissionen.
Andra spekulerar om Cecilia Malmström, Lena Ek, eller om en joker som Maud Olofsson. Och naturligtvis om Carl Bildt. Många är övertygade om att de har goda källor.
För min del såg jag en smula av tillsättningen år 1999. Jag stod bland annat bakom Stadshotellet i Katrineholm (av alla platser) och letade reda på Margot Wallströms telefonnummer åt Anna Lindh, som var i Latinamerika. Då var det inte många dagar kvar till slutförhandlingarna. Margareta Winberg har beskrivit hur hon in i det sista trodde sig vara Göran Perssons val.
Erfarenheten av tidigare utnämningar har gjort mig skeptisk till tvärsäkra påståenden nu. Den ende som vet säkert är Fredrik Reinfeldt. Den här gången ska han dessutom ena en koalitionsregering. Lena Ek (C) var skarp i gårdagens Aktuellt, Moderaterna kan inte lägga beslag på alla poster hur som helst. Det borde tyda på att partiledarna ännu inte är överens.
Medan vi väntar på namnet - och det kan bli klart när som helst - så finns det tid att debattera en politiskt ännu viktigare fråga. Vad ska den nya kommissionären göra?
Sverige har haft bra ansvarsområden i Bryssel. Anita Gradin lade grunden för EU:s juridiska samarbete och fick igång stödet till utsatta kvinnor. Margot Wallström drev på miljöarbetet. Hennes nuvarande uppdrag som förste vice ordförande är underskattat. Ansvaret för de institutionella frågorna (samarbetet med parlamentet, rådet etc) är viktigt. Tanken att förbättra kontakten med medborgarna är rätt, även om Barrosos intresse var för litet för att det skulle bli några storslagna reformer.
Gunnar Hökmark (M) talade om inre marknad eller handelspolitik i Aktuellts utmärkta genomgång. Visst, det är centrala områden. Men är det frågorna Sverige ska profilera i EU? Att Hökmark tycker det är inte så konstigt, men vad hände med alliansens retorik om miljön, till exempel?
En medlem i den nya kommissionen får ansvar för klimat (och kanske energi). Det berättade Barroso i parlamentet. De andra miljöfrågorna är också viktiga, med globala förhandlingar om biologisk mångfald, till exempel.
Bägge miljöjobben borde vara av intresse för Sverige. Att Margot Wallström haft det är inget hinder, det har gått fem år sedan dess. Konsumentpolitik, sysselsättning och det nya jobbet för medborgarnas rättigheter är andra bra områden.
Regeringens val mellan näringslivsfrågor och bredare politiska ämnen blir en politisk markering.
Och vad anser Socialdemokraterna?
Andra om den nya EU-kommissionen: Dagens Arena, DN, Expressen, Cecilia Malmström, Eva-Britt Svensson, Jonas Sjöstedt, Ulf Ottosson, Åsa Westlund,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar