Brandattentatet mot en McDonalds restaurang i Nyköping år 2006. Misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare och hans sambo nu i juni. Visst fördömer den demokratiska vänstern våldet när det inträffar. Men varför inte mer kraftfullt, varför inte mer systematiskt?
Aftonbladet skrev igår om några av dem som lockats till våldsamma aktioner. De tre unga kvinnor som greps för den brutala misshandeln på Gullmarsplan har inte vuxit upp i någon social misär. Den retorik de och andra i samma grupper odlar är långt från de fattiga ungdomarnas vardag i Tensta och Rosengård.
Det politiska våldet hotar demokratin, oavsett vilken ideologi som används för att motivera handlingarna. Dessutom provocerar dåden fram mer poliser, mer övervakning och skarpare motsättningar. Det gynnar det inte de som verkligen behöver en bättre bostadspolitik, fler fritidsgårdar och ungdomsjobb.
Kanske är vi redan på väg att få en "hård kärna" av aktivister beredda att ta till mycket grovt våld. Vapenfynden efter misshandeln i Alvik nyligen är ett sådant tecken.
Förebilderna inom vänstern måste göra vad de kan för att stoppa den utvecklingen. Det gör man knappast genom kulturartiklar om politiskt våld som metod eller genom att ge den tyska socialdemokratin ansvaret för Baader-Meinhof-ligans terrorism.
Jag håller med Anna-Lena Lodenius, som i somras skrev om angreppen på Sverigedemokraterna: "Oavsett vad man tycker om SD så ska sådant inte få förekomma i en demokrati."
Varför får AFA och liknande våldsförhärligande organisationer fortfarande delta i demonstrationer tillsammans med demokratiska partier och folkrörelser?
Håller helt med! Framför allt undrar jag hur Vänsterpartiet hanterar frågan. De har ett särskilt ansvar - inte bara för att de ligger närmast våldsverkarna rent ideologiskt, det kan de inte lastas för, utan för att de själva ibland slirat på gränsen till våld. Gudrun Schyman hade länge förfärligt svårt att ta avstånd från reclaim-kidsen. Ali Esbati blev vald till ordförande för Ung Vänster med devisen "Vi ska röka ut överklassen från Östermalm". Man kittlar lite med ett slags antydd våldsromantik. Det eldar på brasan, i stället för att släcka den.
SvaraRadera