Gröna innovationer kräver omvandlingstryck

Kongressombuden var tydliga. Ledarskapet i Kina brister i miljöfrågorna. Proteströsterna mot den föreslagna miljökommittén blev en signal från folkkongressen att mer måste ske för att minska utsläppen.

Den dåliga luften i Peking och andra städer hotar kommunistpartiets övergripande mål om stabilitet. Skandalen med tusentals döda grisar i floder får protesterna att öka. Att skärpa miljöpolitiken i Kina är ingen enkel sak. Oljebolagen håller till exempel emot krav på bättre bränslen. Men i den här situationen kommer ambitionerna att öka och gynna teknik med låg miljöpåverkan.

Kapplöpningen om den gröna tekniken är inte ny. Curtis Morre och Alan Miller skrev om konkurrensen mellan Japan, Tyskland och USA i boken Green Gold redan år 1994. Berkeleyprofessorn David Vogel har i många år jämfört hur USA och Europa utvecklar sin miljölagstiftning och vad det betyder för gröna innovationer.

Det nya är den enorma kraft som finns i Asien. Dynamiken där brukar den svenska regeringen ofta ta upp.

Desto märkligare är resonemangen om "hållbar tillväxt" när alliansens fyra partiledare undertecknar Framtidskommissionens slutrapport. Då är det av någon anledning viktigt att Sverige inte har för höga nationella miljöambitioner. Så här heter det i rapporten:

"Om Sverige ensidigt valde att väsentligt skärpa miljökraven
skulle det leda till ett försämrat välstånd och att verksamheter som
har negativ miljöpåverkan flyttade utomlands till länder där
miljökraven är lägre."

Formuleringen ligger påfallande nära det Fredrik Reinfeldt brukar säga i sina tal. Däremot saknar rapporten en analys av vad som händer om Sverige och Europa halkar efter. Hur ska vi leda utvecklingen i gröna innovationer?

En av faktorerna är att det finns tillräckligt omvandlingstryck. Framtidskommissionen kopplar hållbar utveckling till marknadsekonomi men inte till aktiv politik för att sätta regler som driver innovationer.

Det är olyckligt. Erfarenheten visar att ambitiös miljöpolitik skapar omvandlingstryck. Både koldioxidskatten och skyddet av ozonskiktet, som Framtidskommissionen nämner, är exempel på att Sverige framgångsrikt gått före. Att nya lagar driver innovationer är även tydligt i Vinnovas aktuella genomgång av svenska storföretags gröna utvecklingsprojekt.

Hållbar utveckling och gröna innovationer uppstår inte genom att ligga lågt i den nationella miljöpolitiken. Det är synd att Framtidskommissionens slutrapport inte beskriver möjligheterna med Sverige som föregångsland på miljöområdet.

Smart återvinning förändrar miljöpolitiken

Ibland händer det. En bra analys ändrar bilden av verkligheten.

Rapporten "Smart waste" av RAND Europe är en sådan ögonöppnare för mig. Den kom för ett år sedan men jag läste den först nu. Intelligenta system för märkning och hantering av produkter kan revolutionera återvinningen, är ett av budskapen.

Det handlar om att använda radiovågor för att läsa av taggar på produkter med information om varan. Metoden används i allt fler tillämpningar, från logistik i fabriker till att hålla ordning på biblioteksböcker.

Jag skrev för ett par år sedan kortfattat om möjligheterna att använda sådana RFID-taggar för bättre information om kemikalier i varor. Då intervjuade jag Angie Leith på amerikanska EPA, som gärna ville se en global standardisering på området.

Rapporten från RAND går längre och beskriver på drygt 250 sidor detaljerat möjliga tillämpningar. Återvinningen kan bli effektivare och spara såväl material som energi. Värdefulla metaller kan tas tillvara bättre. Konsumenternas val av produkter som går att återvinna blir enklare.

Användningen av RFID-taggar kan också innebära risker för den personliga integriteten och ställa till problem vid viss återvinning.  RAND konstaterar att standardisering och regler kan vara svaret på många sådana frågor.

Det sker en snabb teknisk utveckling även på andra områden. Helautomatisk optisk sortering av avfall är ett exempel.

Jag är övertygad om att ny teknik för information om innehållet i varor och smart återvinning kommer att förändra miljöpolitiken i grunden. Vi har bara sett början när det gäller diskussionen om att använda till exempel RFID-taggar.

EU kan leda utvecklingen genom att skärpa och samordna sina regler om ekodesign, kemikalier och återvinning. Sverige borde ta fram ett förslag till en sådan strategi och driva den i Bryssel. Den pågående översynen av EU:s avfallspolitik är ett utmärkt tillfälle.

Ta chansen, Lena Ek!

Investera mot segregationen

Ska integrationspolitiken avskaffas?

"Den nuvarande integrationspolitiken har nått vägs ände", skriver Socialdemokraternas partistyrelse inför kongressen i april. "Vägen in i Sverige ska byggas med samma lagar och regler, försäkringar och strävan efter rättvisa som gäller för alla", heter det.

Avsikterna är goda. Särbehandling är sällan bra politik. Idén att "de andra" ska integreras med "oss" är felaktig. Ett samhälle måste byggas tillsammans, med värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter som grund.

Ändå leder den socialdemokratiska partiledningens linje fel.

I medierna har särskilt tanken att avskaffa integrationsministern fått uppmärksamhet.

Det är inte avgörande. Min erfarenhet av 13 år i regeringskansliet är att det behövs en pådrivande kraft om en fråga ska genomsyra alla departements arbete. Det kan ske från statsministerns kansli, men än så länge tror jag mer på ett särskilt statsråd som driver på för att bryta segregationen och underlätta vägen in i det svenska samhället för nyanlända.

Värre är uppfattningen att det inte behövs riktade satsningar. Så kan man i alla fall tolka formuleringarna i (S)-ledningens "Framtidskontrakt". Det är också påfallande att partiet i sin senaste budgetmotion bantat tidigare ambitioner om "ett miljardprogram för miljonprogrammet".

Krafterna som delar upp samhället har blivit starkare under den borgerliga regeringstiden. Bostadsbristen är akut. Segregationen är tydlig i skolorna samtidigt som privat läxläsning får skattesubventioner. De sociala skyddsnäten har försvagats.

Mot detta behövs både generell politik och särskilda satsningar. Betydligt större resurser till språkundervisning och validering av kunskaper. Rejäla statliga investeringar i upprustning av miljonprogrammet och på skolor med svåra förutsättningar. Hårdare krav på kommunerna att planera för hyresbostäder och ta emot flyktingar ("bonus" räcker inte). Och så vidare.

Tala gärna om sammanhållningspolitik och anti-rasism om det känns bättre. Men utan beslut om ett rejält investeringsprogram mot segregationen riskerar (S)-kongressen att ta ett steg bakåt genom att säga nej till "integrationspolitik".

Andra om detta ämne:  Folkbladet, Röda Berget, Per Wirtén, m fl

Räcker EU:s mellanstatlighet mot cyberattacker?

Bankomater som slutar fungera, brist på vatten, strömavbrott. Digitala angrepp mot betalningssystem, vattenverk och kraftnät är allvarliga hot. Vapnen finns redan (läs till exempel om Stuxnet här).

Nyligen presenterade både EU-kommissionen och Obama-administrationen strategier för ökad cybersäkerhet. Bättre skydd av kritisk infrastruktur är en central punkt. Förslagen har fått förvånansvärt  lite uppmärksamhet i Sverige, kanske hamnat i skuggan av debatten om det militära försvaret.

Analysen är likartad. Riskerna är stora och det behövs kraftfulla åtgärder. Arbetet mot cyberrisker ska bli mer systematiskt och kräver ett partnerskap mellan myndigheter och de ansvariga för infrastrukturen.

Ändå hamnar EU-kommissionen och presidentadministrationen på olika linjer i en central fråga. Hur ska standarder för säkerheten hos kritisk infrastruktur tas fram?

EU-kommissionen överlämnar i stor utsträckning den konkreta utformningen till medlemsländerna. Informationsplikt om angrepp ska finnas överallt, men i övrigt är strategin och det medföljande direktivet magert om gemensamma standarder för infrastrukturen.

Barack Obama´s Executive Order innebär däremot att säkerhetsstandarder och riktlinjer ska tas fram för hela USA. "The Cybersecurity Framework shall focus on identifying cross-sector security standards and guidelines applicable to critical infrastructure", står det i sektion 7 b. Inom ett år skall detta arbete vara klart.

USA är en federal stat, EU ett samarbete mellan nationalstater med både mellanstatliga och överstatliga inslag. Metoden att låta medlemsländerna utforma konkreta regler och samarbeta informellt i myndighetsnätverk har använts i andra fall. Men det arbetssättet har också visat sig ineffektivt, till exempel under bankkrisen.

Kraftnät, banker, flygledning och många andra system är gränsöverskridande. Räcker det verkligen med mellanstatlighet för att nå en tillräckligt hög nivå på cybersäkerheten i Europa? Vore det inte bättre att ta fram gemensamma minimistandarder på EU-nivå?

Lär av Obama om framtidens tillverkning

Barack Obama lyfte fram avancerad tillverkning i sitt State of the Union-tal förra veckan. Vi avsätter pengar till uppemot 15 institut för demonstration och samarbete med industrin, lovade presidenten bland annat. Sedan åkte han till en motorfabrik i North Carolina för att förankra utspelet i verkligheten.

Partnerskapet för avancerad tillverkning tog därmed ett ytterligare steg. Det ger trovärdighet åt Obamas budskap om USA som industrination.  Staten, industrin och universiteten samarbetar för att USA ska vara världsledande i nya produktionsmetoder. Därigenom kan industrijobben bli kvar och kanske till och med flytta tillbaka från Asien.

Den internationella debatten om framtidens tillverkning är spännande. Peter Marsh, journalist på Financial Times, ger en bra överblick i boken The New Industrial Revolution. Ny teknik som smart automation, 3d-skrivare, lasersvetsning och avancerade material ändrar förutsättningarna i de globala värdekedjorna. Samtidigt stiger lönerna i till exempel södra Kina.

Chefredaktören på Wired, Chris Anderson, beskriver i Makers på ett livfullt sätt hur var och en kan bli sin egen fabrikör. Kanske inte övertygande i alla delar, men en bok som väcker många tankar om framtidens produktion.

Andra beskriver förändringarna med smarta elnät och sammankopplade system. Jeremy Rifkins The Third Industrial Revolution är ett sådant exempel ("revolution" verkar för övrigt vara ett populärt ord i boktitlar nu för tiden).

Sverige skulle behöva en lika het debatt. Hur hanterar vi i Europa utmaningarna från USA, Japan och Kina när det gäller avancerade produktionsmetoder?

Visst finns det europeiska satsningar på produktionsteknik. Fraunhoferinstituten i Tyskland gör mycket spännande, till exempel för en mer resurseffektiv och miljöanpassad tillverkning. I Sverige har Vinnova en nyckelroll, och det finns god kompetens på institut som Swerea och på högskolorna.  Stefan Löfven och brittiske labourledaren Ed Miliband besöker KTH idag som har utmärkt produktionsforskning på XPRES - bara för att ta ett exempel.

Men vi saknar det starka politiska engagemang som Obama visar, och en lika sammanhållen, politiskt förankrad, strategi som i USA. Det gäller både i Sverige och på EU-nivå.

Fredrik Reinfeldt säger i Davos att svensk industri "is basically gone”. Man får hoppas att det var en tillfällig lapsus. Regeringen borde driva tillverkningsindustrins framtid hårdare.

Ett bra tillfälle är EU:s vårtoppmöte om några veckor. Det behövs ett stöd från högsta politiska nivå för avancerad europeisk produktion som skapar jobb och bidrar till en hållbar utveckling.

Bildt luddig om klimat och nedrustning

Jobben, klimatet, nedrustningen. Det var tre ämnen i Barack Obamas State of the Union-tal. Den svenska regeringen hade betydligt mindre att säga om dessa avgörande frågor i dagens utrikespolitiska deklaration.

När Carl Bildt talade om Europa lyste arbetslösheten med sin frånvaro. I en tid av ekonomisk nedgång och social oro borde fokus ligga på jobb och hållbar tillväxt. Obama talade varmt om innovation och avancerad tillverkning. Där borde regeringen ha mer att säga, liksom om ett rejält kunskapslyft för EU:s invånare.

Barack Obama uppmanade kongressen att komma överens om klimatpolitiken. Om det dröjer är jag beredd att använda presidentmakten, sade han. Redan i talet signalerade Obama ett nytt mål: "Let’s cut in half the energy wasted by our homes and businesses over the next 20 years."

Den utrikespolitiska deklarationen saknar liknande ambitiösa mål. Det är bra att Carl Bildt lyfter yttrandefrihet på nätet och digital diplomati. Tänk om han kunde brinna lika mycket för sambandet mellan miljö och säkerhet.

"We’ll engage Russia to seek further reductions in our nuclear arsenals", sade Barack Obama i natt. Det hade varit intressant att höra hur den svenska regeringen vill driva på nedrustningen. Carl Bildt talade om "upprustning och okontrollerad spridning" som problemet, inte om avveckling av kärnvapen. Han gjorde en bra markering om provstoppsavtalet med krav på bland annat USA, men i övrigt var det tunt.

Socialdemokraterna tog ett välkommet initiativ om förbud mot kärnvapen. Men (S) har svårigheter i kritiken av regeringens försvarspolitik så länge som partiet inte presenterar sitt alternativ i kronor.

Andra om frågorna i den utrikespolitiska debatten:  DN, DN2, Ekot, Ekot2, SvD, SvD2, med flera

Baklänges in i framtiden

Kina har ökat sina satsningar på forskning och utveckling med 18 procent om året det senaste decenniet, enligt OECD. Snart går Kina om Europa i sammanlagda FoU-satsningar. Allt fler europeiska företag lägger utvecklingscenter i Asien.

Hur många EU-ledare har denna verklighet i fokus när de kommer till toppmötet i morgon för att göra upp om nästa långtidsbudget?

Alltför få, tyvärr.

Medlemsländerna slåss först och främst för att behålla stöd till jordbruk och fattiga regioner, och för att minska sina medlemsavgifter. De nationella intressenas dominans riskerar Europas konkurrenskraft. Utan rejäla investeringar i FoU och infrastruktur går EU baklänges in i framtiden.

Sverige borde leda kampen för framtidssatsningarna. Ändå var det en försiktig statsminister som kom till riksdagens EU-nämnd idag. Fredrik Reinfeldt betonade svårigheterna att få igenom svenska krav.

Det är visserligen normal taktik av en regeringschef som behöver utrymme för smärtsamma kompromisser, men bakom försiktigheten kan också ligga konflikter mellan olika mål för förhandlingen.

En fortsatt svensk rabatt på medlemsavgiften är det viktigaste under EU-toppmötet, sade Reinfeldt. I nästa andetag tog han upp moderniseringen av budgeten med satsningar på forskning, utveckling och infrastruktur. En tredje punkt var att rädda landsbygdsstöd och annan återföring av pengar från EU-budgeten till Sverige.

Modernisering har Sverige drivit länge. Nu tycks inte kraven särskilt konkreta. Reinfeldt förklarade sig nöjd med EU-ordföranden Herman Van Rompuys förslag från november. Det handlar om att försvara pengarna där, menade statsministern. Hur hårt han tänker föra den striden framgick inte.

Man kan också notera att tanken på en grönare EU-budget inte verkar finnas högt i statsministerns medvetande. Efter att först ha glömt en fråga från Lars Ohly i ämnet gav Reinfeldt ett luddigt svar om att det finns positiva miljöeffekter av att satsa på infrastruktur. Inte mycket kvar av klimatengagemanget från hösten 2009.

Ska Europa kunna konkurrera med länderna i Asien i framtiden måste forskning, innovation och grön infrastruktur stå i centrum. Den svenska regeringen borde slåss ordentligt för en sådan linje istället för att ensidigt fokusera på rabatten.

Andra om EU-budgeten: DN, Ekot, Ekot2, Europaportalen, SvD, SvD2, Tobias Krantz (på Newsmill), m fl

Förhastade tolkningar om Nato och svenskt försvar

Tänker Nato hjälpa Sverige vid ett angrepp? Den frågan fick Natos generalsekreterare idag här på Folk och Försvars rikskonferens. Anders Fogh Rasmussen svarade, föga förvånande, att Natos säkerhetsgarantier bara gäller dess medlemmar. 

Förespråkarna för ett svenskt Nato-medlemskap tolkar uttalandet som att vi bara kan få stöd som medlem av militäralliansen. Och utan stöd klarar vi oss inte länge vid ett militärt angrepp från Ryssland.

Så enkelt är det nog inte. 

Dels sade Fogh Rasmussen att Nato skulle diskutera en begäran om stöd från ett partnerland. Dels är Nato beroende av Sverige för att kunna försvara sina medlemmar, något som nämns förvånansvärt lite i denna debatt.

Nato har genom medlemskap gett de baltiska länderna säkerhetsgarantier, något som var omstritt på sin tid. Militära experter menar att det blir svårt att försvara till exempel Lettland mot ett ryskt angrepp utan att använda svenskt territorium. 

Försvarsexperten Karlis Neretnieks har gjort en föredömlig insats genom att beskriva sådana scenarier. Det handlar bland annat om Gotlands strategiska roll för den som vill ha kontroll över sydöstra Östersjön.

Nato behöver alltså Sverige. Därför finns det envetna uppgifter om att vi redan ingår i försvarsplaneringen för Baltikum.

På 2011 års rikskonferens frågade jag Sten Tolgfors om Sveriges deltagande i Natos försvarsplanering för de baltiska länderna. Han ville inte svara. Carl Bildt förnekade att Sverige varit med i några sådana samtal.

Om regeringen Reinfeldt ändå varit med i sådana diskussioner - formellt eller informellt - får man förvänta sig att det inte varit utan motkrav. Till exempel om Nato-stöd om dessa, förhoppningsvis osannolika, scenarier skulle bli verklighet. Att inte ställa motkrav skulle vara att slarva bort vår handlingsfrihet och vårt förhandlingsutrymme som militärt alliansfritt land.

Om Sverige sedan bör ingå i Natos försvarsplanering är en annan sak. Men de som vill att vi ska hjälpa till militärt i försvaret av Baltikum kan inte med logik samtidigt hävda att Nato skulle stå passivt om Sverige drogs in i en konflikt. I så fall skulle den svenska regeringen grovt missköta sin roll.

Andra som bloggar om Folk och Försvar:  Försvar och säkerhet, Skipper, Wiseman´s Wisdoms, Åsa Lindestam

Tack kära läsare

Den 25 maj börjar jag som samhällspolitisk chef på Unionen. Det ska bli spännande att arbeta på Sveriges största fackförbund för privatanställda med en halv miljon medlemmar och många viktiga frågor på dagordningen. [UPPDATERING Jag är fr.o.m. 6 mars 2012 chefredaktör på Ny Teknik. UPPDATERING 2: Jag har slutat som chefredaktör och kommer från februari 2013 att vara fristående skribent, bland annat för att skriva klart en ny bok.]

Jag kommer inte att fortsätta blogga i denna form. Ett stort tack till alla er som läst inlägg, kommenterat eller hört av er på andra sätt!

(Jag passar på att länka till min senaste rapport som fristående skribent, om fackföreningarna och EU 2020. Texten skrevs på uppdrag av SALTSA och i samarbete med det fackliga Brysselkontoret. Den återspeglar läget i början av april. Här finns rapporten från ett seminarium i ämnet.)

Sverige i B-laget?

"Därför angår eurokrisen också oss", är rubriken på en läsvärd artikel i Tiden av Björn Elmbrant. Flera andra skribenter tar upp euron i det senaste numret (april 2011).

Och visst angår eurokrisen oss. Jag har inte möjlighet att skriva någon längre artikel i ämnet nu. Bara en iakttagelse.

Mycket av den svenska debatten handlar om ekonomiska siffror. Kronan klarar sig bra medan euron faller i värde. Tillväxten är hög och statsfinanserna starka. Ja-sidans ekonomiska varningar inför folkomröstningen år 2003 verkar ha varit överdrivna, till exempel när det gäller flykten av exportföretag.

För några år sedan kunde det ha gått tvärtom. Vi vet inte vad som hade hänt med kronan och med svensk ekonomi om Lettland tvingats till en panikdevalvering. Det ekonomiska läget kan fortfarande förändras. Om bostadsbubblan som internationella bedömare ser spricker är det inte så säkert att kronan klarar sig lika bra.

Den stora bristen i den debatt som nu förs om Sverige och euron är ändå en annan. EU förändras i eurokrisens spår. Håkan Juholt varnar i Tiden för ett A- och B-lag i EU, kanske också ett C-lag. Den risken är reell.

Eurogruppen stärker sin samordning och sitt inflytande över beslut som påverkar alla medlemsländer. Särskilda toppmöten med enbart eurogruppen gör detta tydligt. Innehållet i europakten var svårt att påverka för länder utanför den gemensamma valutan.

Sedan tidigare har Sverige hamnat utanför G20-gruppen som behandlar den globala ekonomin. Visst lyssnar andra länder fortfarande på våra erfarenheter och argument, men svenska åsikter väger mindre tungt när vi inte finns med i de rum där många avgörande beslut kommer till.

Ska man diskutera Sverige och eurokrisen går det därför inte att bortse från risken att vi marginaliseras i det europeiska samarbetet och därmed också tappar inflytande globalt. Vad betyder det på sikt?

[UPPDATERING: En historisk koppling till eurodebatten 2003 finns i min bok "Anna Lindh och det nya Europa". Läs mer på www.annalindheuropa.se]

Granska Strålsäkerhetsmyndigheten

Jag hinner inte blogga så mycket nu, men här i alla fall ett inlägg om några slutsatser kring den svenska reaktionen på Fukushima.

Det är knappast förvånande att Japan uppgraderar olyckan vid Fukushima till en sjua på INES-skalan. Allvaret och de stora utsläppen har varit kända för den som följer internationella analyser av händelsen.

I Japan har myndigheterna däremot försökt tona ned läget. Samma sak i Sverige där Strålsäkerhetsmyndigheten länge okritiskt återgav uppgifter från sina japanska kollegor.

Det viktigaste nu är naturligtvis att minska riskerna i Japan så långt det går. Den svenska regeringen måste också se till att vår egen beredskap fungerar bättre.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, förringade från början allvaret i Fukushima och gav regeringen felaktig information. Det fick till exempel Carl Bildt att skriva så här på sin blogg , efter ett möte på UD där bland annat Miljödepartementet deltog:

"Via Strålsäkerhetsmyndigheten och IAEA följer vi nära utvecklingen i de olika kärnkraftverk som fått problem. När vi gick igenom situationen mitt på dagen i dag bedömdes läget som oroande men inte alarmerande."

Då var situationen redan utom rimlig kontroll, enligt de kartläggningar som senare gjorts av bland annat Der Spiegel. Allvaret stod klart för många bedömare, till exempel för den tyska motsvarigheten till SSM. Tyskland och Frankrike agerade snabbare än Sverige för att skydda sina medborgare.

De tusentals svenskarna i Tokyo hade kunnat råka illa ut på grund av dålig information och regeringens långsamma hantering av reseråden. Som tur var blåste vindarna ut över havet när explosionerna vid Fukushima inträffade. När regeringen insåg att SSM haft fel agerade UD mer kraftfullt.

Nästa gång kan en olycka ske i vårt närområde. Då duger det inte att lita på andra länders myndigheter. Det borde vi ha lärt redan av Tjernobyl för snart 25 år sedan.

Något måste ha hänt i Sverige efter att de kompetenta myndigheterna Statens Kärnkraftsinspektion och Statens Strålskyddsinstitut slogs samman till SSM år 2008.

I mitten av mars frågade jag miljöminister Andreas Carlgren vad han tänkte göra åt situationen. Hans pressekreterare svarade:

När vi kommit bort från det akuta läget och fått hela bilden av omfattningen av händelserna i Japan, behöver vi givetvis följa upp den information som lämnats från Japan, hur information delats och de bedömningar som gjorts.”

Regeringen har sagt sig vilja följa upp kärnsäkerheten efter Fukushima genom ett uppdrag till SSM, men det behövs också en oberoende genomgång av myndighetens egna arbete. När nu Japan uppgraderar olyckan borde Andreas Carlgren snabbt ta initiativ till en granskning av Strålsäkerhetsmyndigheten och vidta de nödvändiga åtgärderna för att Sverige ska kunna göra självständiga och korrekta bedömningar av olyckor i andra länder.

För övrigt är det intressant att bland medierna bara Ny Teknik tycks ha förstått vidden av de japanska uppgifterna i veckan av hur stora mängder radioaktivitet som släppts ut - och att det inte är slut än.

Andra om strålsäkerhet: DN, Ny Teknik, med flera

Lämna Juholts särbo i fred

Jag hade tänkt blogga lite mindre efter en intensiv period, men i kväll blir jag upprörd över hur medier behandlar Håkan Juholts särbo. Ett antal stora nätsajter toppar med Dagens Industris nyhet om att hon dömts för bedrägeri år 2007.

Åsa Lindgren är ingen makthavare. Att hon har ett förhållande med den man som nu valts till socialdemokratisk partiledare motiverar inte denna typ av publicitet.

Att vara ledande politiker har ett högt personligt pris. Granska politiker och andra makthavare hårt, men låt deras familjer vara i fred.

Jag hoppas de ansvariga utgivarna funderar på medieetiken några varv till och låter bli att tapetsera Sverige med löpsedlar om en privatperson.

Andra om detta: AB, DN, Exp, SvD, med flera

Alla tillsammans i Håkan Juholts version

Håkan Juholt vann snabbt den socialdemokratiska kongressens hjärta med ett tal som innehöll både Olof Palme och Elvis Presley. Applåderna var många och starka.

"The King" i all ära, men det hade nog större betydelse att Håkan Juholt återvände till en klassisk socialdemokrati. Jämlikhet och solidaritet som förutsättningar för utveckling och tillväxt. Kamp mot orättvisor som barnfattigdomen, med särskilt betoning på bättre uppväxtvillkor i miljonprogrammet. Socialdemokratin som en folkrörelse där det är högt i tak.

Håkan Juholt gick med i SSU år 1976. Det gjorde jag också. På sätt och vis var det mer symbolik i att lördagens kongress inleddes med sången Alla tillsammans än att Håkan Juholt tog emot ovationerna till Elvis Presleys toner.

Alla tillsammans skrevs för SSU på det radikala 1970-talet. Håkan Juholt skärpte i dag tonen mot privata bolag som sätter vinsten framför kvaliteten i välfärden. Han citerade partiprogrammets formuleringar om kapitalismens brister. Finanskrisen har fått även affärstidningar att tänka om, sade Juholt.

Det var samma tonart som i Thorstein Bergmans sång:

"Det finns ingen ödets och himmelens lag Det finns ingen slumpens cynism. Människor lider var eviga dag. De lider av kapitalism."

Storbildsskärmen visade hur Carin Jämtin klämde i lite extra under den versen, som på SSU-tiden.

Jag gillar det. Ett problem i valrörelsen 2010 var att socialdemokratin inte tydligare kritiserade rofferiet av skattepengar som borde gå till bra skolor och äldreomsorg. Missnöjet med hur välfärdspengarna försvinner till skatteparadis är stort också i medelklassen, oavsett vad en del politiska journalister tror.

Håkan Juholts tal var skickligt, roligt, entusiasmerande. Ideologiskt klarsynt med samhällsmedborgarna som grund, inte kunderna på en marknad. En bra nystart för Socialdemokraterna.

På två punkter sätter jag ändå frågetecken.

Det ena är miljön. Håkan Juholt hade några meningar om frisk luft och om klimatutmaningen, men utvecklade inte någon vision för 2010-talets gröna folkhem. Det hoppas jag han hinner med i kommande tal, både för att det är viktigt i sak och för att locka de väljare som lutar åt miljöpartiet. Att den nyvalde partiledaren inte berörde kärnkraften med ett ord är märkligt, mitt under den värsta olyckan sedan Tjernobyl.

Det andra är säkerhetspolitiken. Jag har inget emot Håkan Juholts formuleringar om samarbete över Atlanten, men varför var det så viktigt att betona den transatlantiska länken i ett kort utrikespolitiskt avsnitt där till exempel frihetskampen i arabvärlden eller palestiniernas situation inte fick ordentlig plats? Det skapar osäkerhet om hur hårt socialdemokratins nej till Nato är på längre sikt, särskilt med Juholts formulering i början av talet om att gå "från neutralitet till aktivism".

Alla verser av Alla tillsammans är värda att lyssna på. Även de textrader som handlar om hur USA vräkt bomber över byar och fält och om hur kortsiktiga vinstintressen förgiftat vår mat.

Andra om (S): AB, AB2, AB3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Exp, Exp2, Exp3, Exp4,GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Alltid rött alltid rätt, Anna Ardin, Annarkia, Bios politicos, Den hälsosamme ekonomisten, Helle Klein, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Martin Moberg, Roger Jönsson, Rune Lanestrand, Röda Berget, Johan Westerholm, Peter Weiderud, Veronica Palm, med flera

Starkt tal av Mona Sahlin

Mona Sahlins sista tal som partiledare blev också ett av de bästa. Värderingar, sammanhållning, framåtblick.

Det var en stark plädering för internationell solidaritet med särskilt fokus på Mellanöstern. Mycket engagemang mot rasism och mot Sverigedemokraterna.

Mona Sahlin vill se ett ambitiöst miljöarbete och tog flera gånger upp kärnkraften. "Låt vårt framtida gröna folkhem vara fullt av energi men utan olja och kärnkraft", sade hon.

Hon visade också lyhördhet för ungdomars engagemang - för integritet, mänskliga rättigheter, jämställdhet, bra arbetsvillkor.

Den röst som (S)-kongressen hörde i dag behövs i socialdemokratin och i samhällsdebatten även framöver.

Andra om (S): AB, Dagens Arena, DN, SvD, Eric Sundström, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Jämlikhetsanden, Katarina Nyberg Finn, Martin Moberg, Peter Andersson, Roger Jönsson, Sebastians tankar, Stefan Wikén, Ulf Bjereld, med flera

Höga förväntningar på Håkan Juholt

"Gå ut och var glad", uppmanade Håkan Juholt socialdemokraterna i ett utmärkt tal på Broderskaps kongress. Blir det någon annan låt av Ulf Lundell på lördag, "Lycklig, lycklig" till exempel?

Jag hade tänkt rada upp trevliga citat av Lundell som den nyvalde partiordföranden skulle kunna använda, men efter Fukushima är det svårt att få Bob Dylan´s A hard rain´s gonna fall ur huvudet.

Nåja, Håkan Juholt kan nog hitta sina citat ändå. Jag tror inte han behöver så många råd från mig, vare sig om musiken eller om politiken.

Däremot ska jag för egen del lyssna noga på installationstalet. Särskilt på de punkter jag tog upp i mina analyser av partiledarnamnen.

Håkan Juholt kommer säkert att argumentera lysande om jämlikhet och en skattefinansierad välfärd för alla. Det har han redan gjort vid många tillfällen, till exempel här.

Utvecklar den nye partiledaren visionen om det gröna folkhemmet? Det hoppas jag. Solidaritet och trygghet behövs för klimatomställningen. Många kommer förstås också att lyssna på hur Juholt uttrycker sig om kärnkraften, inte minst om de äldsta reaktorerna.

Uppväxtvillkoren i miljonprogrammet är ett annat ämne där jag kommer att spetsa öronen. Fortsätter Juholt sin företrädares engagemang för ungdomarna?

Förhoppningvis har den nye partiledaren ett ordentligt internationellt avsnitt i sitt tal. Jag kommer särskilt att lyssna på hur Håkan Juholt uttrycker sig om alliansfriheten och Nato.
Liksom vad han säger om mänskliga rättigheter och rättsäkerhet.

För övrigt uppger Aftonbladet att Leif Pagrotsky kan bli utrikespolitisk talesman. Det skulle vara ett misstag. Socialdemokraterna behöver en företrädare som står för partiets linje: en rättvis världsordning med EU som ett centralt politiskt redskap. Inte ny splittring som under EMU-kampanjen 2003.

Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, HBT-Sossen, Högbergs tankar, In Your Face, Johan Westerholm, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, Röda Berget, Sandro Wennberg, med flera

Pressa regeringen om lönerna och EU

Fel problem, fel lösning. EU-förslagen om ekonomisk styrning handlar alltför mycket om åtstramning utan offensiva satsningar på utbildning och gröna investeringar. Toppmötet på torsdag och fredag riskerar att skriva fast en ekonomisk politik där EU hamnar på efterkälken i den globala ekonomin.

Dessutom är det orimligt att kommissionen ska granska och komma med rekommendationer om lönerna i medlemsländerna. LO, TCO och Saco har argumenterat klokt om detta. Jag har tagit upp frågan ett antal gånger tidigare.

De rödgröna partierna såg till att Sverige inte kommer att ingå i den kommande europakten. Socialdemokraterna har ändå inte sagt tydligt nej till förslagen om ekonomisk styrning som har liknande effekter.

Partiet måste agera tydligare på dagens möte med riksdagens EU-nämnd. Beslutsfattandet i Europa grundar sig på de nationella parlamenten. Sverige har en minoritetsregering. Det måste få konsekvenser när de politiska skillnaderna är så här tydliga. Visst kommer svenska krav om ändringar i förslagen om ekonomisk styrning att ställa till problem på toppmötet, men sådant har EU upplevt förut.

Mona Sahlin är fortfarande partiledare. Hon och gruppledaren Sven-Erik Österberg borde se till att Socialdemokraterna säger nej till EU-inblandning i lönebildningen.

Andra om EU: Dagens Arena, AB, med flera

Gör Thomas Östros till EU-talesperson

Håkan Juholt och Carin Jämtin är ett utmärkt förslag till ny partiledning, skrev jag när valberedníngen presenterade namnen. Det ska bli spännande att höra Juholts och Jämtins tal i helgen.

Att ge Veronica Palm och Mikael Damberg mer framträdande poster är också en bra del av Socialdemokraternas förnyelse och föryngring.

Däremot tror jag det är ett misstag av valberedningen att föreslå att Thomas Östros lämnar det verkställande utskottet. Jag har visserligen kritiserat vissa av hans ekonomiska förslag tidigare än många andra, men jag har också skrivit att Östros är en av socialdemokratins mest erfarna och begåvade politiker.

Den inställningen håller jag fast vid, även om det tycks blåsa motvind för bergsprängarsonen nu. Att det skulle ske någon sorts vänstersväng om Leif Pagrotsky skulle bli ekonomisk-politisk talesperson har jag svårt att tro.

Enligt TV4 accepterar Thomas Östros att lämna VU. Det vore olyckligt för socialdemokratin om han också lämnade den aktiva politiken.

Valrörelsen år 2014 kommer att handla mycket om regeringsduglighet. Håkan Juholt behöver bygga ett lag som har trovärdighet på en rad områden.

Ett av dem är europapolitiken. Inget ont om dagens (S)-företrädare, men i valet 2014 gäller det att övertyga om att ett parti som varit i opposition i åtta år kan hävda Sveriges intressen bättre i EU än en sittande statsminister som hållit i ett ordförandeskap.

Då behövs en talesperson med lång erfarenhet av arbetet i EU:s ministerråd och skarp blick för samhällsutvecklingen i Europa. Thomas Östros är ett utmärkt namn för det uppdraget. Särskilt om han skärper tonen om de fackliga rättigheterna i EU.

Andra om (S): AB, AB2, AB3, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Lyssna inte på vapenlobbyn

Ska Sverige sända JAS-plan till Medelhavet för attacker mot Libyen? Det är inte en enkel fråga. Insatsen har FN-mandat och blev nödvändig för att stoppa Khadaffis övergrepp på civilbefolkningen. Det talar för svenskt deltagande.

Å andra sidan handlar det sannolikt om ett längre åtagande än några dagars flygangrepp. Det finns ingen tydlig exitstrategi för den militära operationen. Man kan inte utesluta att det i någon fas blir aktuellt även med internationella marktrupper. Deltar Sverige nu kan det politiska trycket öka att sända svenska soldater i Nordic Battlegroup senare, med betydande risker. Det bör man vara medveten om.

En ytterligare faktor är utvecklingen i andra delar av världen. EU har strategiska intressen i Libyen medan utvecklingen i till exempel Elfenbenskusten inte står lika högt på den politiska dagordningen. Kanske behövs Nordic Battlegroup där som förstärkning av FN-styrkan om konflikten trappas upp ytterligare. Det behöver också vägas in.

Jag lutar ändå åt att Sverige bör delta i angreppet mot Khadaffis trupper, men frågan är inte lätt. En sak är jag i alla fall säker på: det är inte vapenlobbyns argument som ska avgöra.

Det är lättare att sälja JAS om planet har använts i ett riktigt krig, heter det i kretsar som står försvarsindustrin nära. De riksdagsledamöter som ska ta ställning till Sveriges deltagande i Libyen bör kritiskt granska tidningsrubriker och annat där det mellan raderna finns liknande industripolitiska intressen. Viljan att sälja JAS får inte påverka beslutet.

Andra om Libyen: AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera

Nödvändig attack - men sedan då?

Den franske presidentens besked om militära insatser kommer i sista ögonblicket. Khadaffis styrkor har i dag angripit staden Benghazi med tanks och artilleri. Sarkozy annonserar nu flygattacker även mot sådana markstridskrafter, inte bara en flygförbudzon.

Attacken mot Khaffadi har stöd av FN:s säkerhetsråd och i arabvärlden. Krig är alltid ett misslyckande, men i detta fall har flygangreppen från Frankrike med flera länder blivit nödvändiga.

Frågan är vad som sker efter attackerna. Det är inte säkert att Libyen förblir ett enat land. En annan möjlighet är att flera maktcentra tävlar om makten.

I ett sådant läge kan det även krävas fredsbevarande trupp på marken, trots att sådana insatser tycks vara uteslutna i den aktuella FN-resolutioner.

Redan i den aktuella situationen kan EU:s principer om solidaritet mellan medlemsländerna testas, av flera skäl. Malta ligger nära Libyen men är inte Nato-medlem. Det är osannolikt men inte omöjligt att Khadaffi kan uppmana till terrordåd i EU-länder som deltar i angreppet på Libyen. Flyktingströmmar engagerar hela EU.

Den svenska regeringen har valt att stå utanför. EU har ingen militär roll, säger Reinfeldt och Bildt i konflikt med tidigare svensk säkerhetspolitik. Det är inte säkert att den linjen fungerar i längden.

Andra om Libyen: AB, DN, DN2, Exp, GP, SvD, SvD2 ,SvD3, SvD4, SvD5, Försvar och säkerhet, Wiseman´s Wisdoms, med flera

Stäng gamla reaktorer

Kina avbryter projekteringen av nya kärnkraftverk. Tyskland stänger reaktorer som tagits i drift före år 1980 i avvaktan på en större omprövning av energipolitiken. Ett antal andra länder ändrar också sin politik.

I Sverige händer i stort sett ingenting. Regeringen håller fast vid sin politik som öppnar för nya reaktorer. Den enda förändringen kommer från EU, att det ska ske nya säkerhetsbedömningar av anläggningarna.

Centerpartiets hållning är särskilt märklig. Man undrar vad Thorbjörn Fälldin tänker och vad partiet har för existensberättigande i dagens regering om Maud Olofsson inte får igenom den minsta kursändring efter en så allvarlig olycka som i Fukushima.

Också Socialdemokraternas inställning förvånar. Visserligen är partiet i ett övergångsskede mellan Mona Sahlin och Håkan Juholt, men nog kunde ändå företrädare som Sven-Erik Österberg gå längre än att bara kräva ett stopp för nya reaktorer. Se på hur förutseende Göran Persson var när han drev igenom stängningen av Barsebäck.

De äldsta svenska reaktorerna närmar sig 40 års ålder. När Bo Bylund för några år sedan utredde avveckling på (S)-regeringens uppdrag hade han 40 års livlängd i sitt huvudscenario. Det var hög tid att stänga reaktorer redan innan Fukushima.

Nu behövs det en avvecklingsplan för de äldsta reaktorerna. Det skulle sätta fart på användningen av förnybar energi, och ge konkurrensfördelar när världens energipolitik förändras.

Marknaden kommer inte att lösa energifrågorna på egen hand, här krävs politiska beslut. Mona Sahlin, Håkan Juholt och Carin Jämtin, med flera, borde prata ihop sig om ett utspel redan före den extra partikongressen. Att ligga lågt nu kan ha ett högt politiskt pris.

[UPPDATERING Enligt österrikiska ZAMG hade man redan de tre första dagarna ett utsläpp av radioaktivt jod från Fukushima som motsvarar 20% av samma ämne från Tjernobyl totalt. Men svenska Strålsäkerhetsmyndigheten talar fortfarande bara om "risk för storskaliga utsläpp."]

Andra om kärnkraften: AB, AB2, AB3, AB4, DN, DN2, DN3, Exp, GP, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, Mitt i steget, Röda Berget, RB2, med flera