Många har skrivit klokt om Svenska Dagbladets granskning av Boultbee. Det är uppenbart att ledningen i Stockholms stad gjorde ett antal misstag vid försäljningen av förortscentrumen. Det har även Moderaterna insett. Så här sa borgarrådet Joakim Larsson i september:
"Självklart är det lättare att se i efterhand att det hade behövts fler skriftliga garantier. Men jag utgår från att hyresvärden reder ut den här sörjan nu, och kommunicerar med hyresgästerna".
Så lätt blir det nog inte att reda ut "sörjan". Sten Nordin (M) bär ett stort ansvar för servicen i förorterna efter denna härva.
Boultbee är ännu ett exempel på hur ideologiskt betingade utförsäljningar ökar orättvisorna. Det är ju inte direkt Moderaternas kärnväljare som drabbas av sämre service i Rinkeby och Skärholmen.
Det tycks också finnas en mönster när moderata politiker ansvarar för förhandlingar om utförsäljningar: slarvigt ställda krav som gör affärerna bättre för köparna än för medborgarna. Vem sa något om ansvar för skattepengarna?
Andra om Boultbee: Alliansfritt Sverige, HBT-Sossen, Lena Sommestad, Peter Andersson, Storstad, med flera
måndag 22 november 2010
fredag 19 november 2010
Driv på för resurseffektiviteten
Sverige borde ta fram konkreta förslag om resurseffektivitet för att EU:s arbete ska ge resultat, skriver jag på min blogg hos Miljöaktuellt, och presenterar en rad sådana exempel.
onsdag 17 november 2010
Spela med öppna kort om Nato
Det är kanske den största säkerhetspolitiska förändringen sedan Sverige gick med i EU. Men i svenska medier är det helt tyst om att vi numera ingår i Natos försvarsplanering för en konflikt i Baltikum. Regeringen ska enligt mina uppgifter inte heller ha informerat den socialdemokratiska partiledningen om kontakterna med Nato i denna fråga.
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
Kärnvapen och missilförsvar verkar bli rubrikfrågorna för Natos toppmöte senare i veckan. Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle säger i dagens Financial Times att han hoppas på framsteg om nedrustningsfrågor och påminner om att Frankrike tidigare accepterat "nollvisionen" för kärnvapen. Jag antar att tyskarna kommer att marknadsföra eventuell text från toppmötet om en värld utan kärnvapen som en stor framgång, för att dölja att de förlorat striden om medeldistansrobotar i Europa. Robotarna dras inte tillbaka, som tyskarna vill.
Däremot är det tyst om den stora debatten för ett knappt år sedan, de baltiska ländernas krav på "reassurance"; att Nato är redo att ställa upp för dem vid en militär konflikt med Ryssland. Anledningen? De har redan fått vad de vill ha, säger Tomas Valasek på tankesmedjan CER till mig på telefon.
Nato har genomfört stora övningar i Östersjön och utformat planer för hur de baltiska länderna ska försvaras vid något som liknar Rysslands invasion av Georgien. Som jag har skrivit förut är det svårt att försvara till exempel Lettland utan att använda svenskt territorium.
Därför är det logiskt att Natos planerar att flyga över Sverige vid en kris, från amerikanska hangarfartyg i Atlanten till Baltikum och tillbaka. Detta beskrev den erfarne journalisten Edward Lucas i The Economist några dagar före det svenska valet utan att det blev någon uppmärksamhet i Sverige.
Kanske är planerna mer långtgående än så, även om redan detta är tillräckligt för att förändra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Finns det verkligen inte planer för att till exempel fylla på bränsle eller ta hand om skadade Nato-flygplan i Sverige vid en sådan konflikt? Hur ser det ut till havs?
Detta vet bara en handfull personer på UD och Försvarsdepartementet, troligen också några på Statsrådsberedningen. Den socialdemokratiska partiledningen ska inte ha fått information.
Carl Bildt sa i våras att försvarsplanering inte lämpar sig för öppna diskussioner. Det är förstås sant när det gäller det konkreta innehållet, men knappast när The Economist redan har skrivit att Sverige är med. Det är en politisk fråga som regeringen försöker komma undan istället för att stå för sin säkerhetspolitik.
Försvarsberedningen måste förstås utgå från denna nya situation och lägga fram förslag om ett stärkt skydd av svensk civilbefolkning och territorium, givet de risker deltagandet i försvarsplaneringen innebär. Kanske får vi mer diskussion så småningom när det blir tydligt att Nato-övningarna mot en rysk invasion av ett baltiskt land också innefattar Gotland och Blekinge. Eller när Nato-avtalet om luftövervakning av Baltikum löper ut år 2014 och Folkpartiets krav att skicka JAS-plan blir aktuellt på riktigt. Då är det så dags.
Men att Fredrik Reinfeldt åker till Nato-toppmötet utan att ha sagt ett ord om att Sverige över huvud taget är med i försvarsplaneringen för Baltikum är en demokratisk skandal.
Andra om Sverige och Nato: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Ekot, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Carl Bildt, Lars Gyllenhaal , Allan Widman, Wiseman´s Wisdoms,Thomas Böhlmark, med flera
tisdag 16 november 2010
Kvinnorna går - männen stannar?
Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare fick sitta tre och ett halvt år av partiets 120-åriga historia. Tar männen över igen?
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
Det ser så ut. Mona Sahlin och Ylva Johansson är hittills de enda i partiets ledning som lämnar. Andra, som partisekreteraren Ibrahim Baylan, verkar inte beredda att låta mellankongressen pröva förtroendet.
De flesta kandidater till ny partiledare är män (även om det finns starka kvinnliga kandidater, som Veronica Palm). Efter kongressen kan manliga politiker ha de fyra topposterna som partiledare, partisekreterare, ekonomisk-talesman, och gruppledare i riksdagen. Det vore orimligt för en modern socialdemokrati.
Detta scenario gör kravet på att fler ställer sina platser till förfogande ännu mer angeläget. Till det kommer Irene Wennemos kloka konstaterande att posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesperson bör ses i ett sammanhang.
Kanske var det överdrivet med krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande efter valkatastrofen. En valrörelse leds trots allt av en rätt liten grupp.
Men åtminstone partisekreteraren och de ordinarie VU-ledamöterna borde deklarera att de är beredda att låta kongressen pröva förtroendet. Valberedningen behöver få möjlighet att pröva ledningen som helhet så att kongressen tydligt kan visa sitt förtroende för dem som väljs.
(För övrigt noterar jag att varken Aftonbladet eller Dagens Arena på ledarplats verkar se några svårigheter med att personförnyelsen stannar vid byte av partiledare eller vid risken för att kvinnorna åter hamnar i bakgrunden. Det vore intressant att läsa argumenten för detta.)
Andra om(S): AB, DN, Exp,SvD, SvD2, Helle Klein, Lena Sommestad, Enn Kokk, med flera
måndag 15 november 2010
Ställ platserna till förfogande
När Ibrahim Baylan igår redogjorde för processen fram till Socialdemokraternas extrakongress var det mest intressanta vad som inte sades. Partisekreteraren talade bara om val av ny partiordförande, inte om några andra val.
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
Mona Sahlins uttalande i veckan om att hela partiledningen borde ställa sina platser till förfogande tycks ha väckt starka motreaktioner. Många kände sig hotade. Läckor till medierna om "Sahlins hemliga plan" bör ses i det perspektivet, tror jag.
Nu sägs inte längre något om att förtroendet för hela ledningen ska prövas. Men att byta partiordförande räcker knappast om allt annat fortsätter som vanligt. Det behövs en ordentlig förnyelse och föryngring, som SSU krävt.
Det avgörande blir vad som står i kallelsen till extrakongressen. Kommer punkten val av partisekreterare att finnas med? Vad blir formuleringarna om VU-val?
Andra om (S): AB, AB2, DN, Ekot, Exp, SvD, Åsa Petersen, Sandro Wennberg, Rasmus Lenefors, Katarina Nyberg Finn, Victor Tullgren, Högbergs tankar, Peter Andersson, Mattias Vepsä, Johan Westerholm, med flera
söndag 14 november 2010
Östros, Palm, Juholt eller Damberg?
Först om Mona Sahlin: Hon är en fighter, skrev jag i slutet av valrörelsen. När hon nu ändå kastar in handduken gäller det att minnas alla de positiva saker hon gjort under sin tid som partiledare. Mona Sahlin är en politiker som medierna ofta underskattat. Jag har sett henne bland tonåringar i Tensta liksom i stora riksdagsdebatter, alltid med ett engagemang mot orättvisor. Få svenska politiker känns lika äkta.
Sedan om processen. Jag skrev tidigare idag att Lena Hjelm-Wallén borde leda partiets valberedning. Oavsett hur det blir med den saken tror jag det är viktigt att förnyelsen inte bara handlar om byte av partiledare utan om en större föryngring av ledningen. Det var oklart på presskonferensen om hur kallelsen till mellankongressen kommer att se ut. Om det inte står något där om val av partisekreterare, VU etc så kan de frågorna vad jag förstår inte prövas på kongressen.
Vad är det då för kriterier som blir viktiga i valet av ny partiledare?
I de mediespekulationer som varit verkar man ofta ha glömt några grundläggande saker.
Den som leder socialdemokratin inför 2014 års val måste framstå som en person som kan vara statsminister åtminstone en bit in på 2020-talet. Man går inte till val som statsministerkandidat för en mandatperiod utan åtminstone för större delen av två. Dessutom ska (S)-ledaren utmana Fredrik Reinfeldt, född 1965. En partiledare kan inte vara mycket äldre än 50 år när valrörelsen år 2014 drar igång.
Personen måste med stor sannolikhet också sitta i riksdagen liksom i socialdemokratins VU eller partistyrelse. Det behöver vara en person som kan attrahera både medelklass, traditionell arbetarklass och den nya underklassen som ofta har rötter i andra länder. En partiledare måste alltid kunna ha hårda nypor, men bör också ha en förmåga att lyssna. Ingen enkel kombination.
Vad betyder dessa kriterier när det gäller personer?
Många som nämns i medierna kan nog räknas bort därför att de faller på ålder, eller på att inte sitta i riksdag och partiledning. Trots att jag tycker att till exempel Carin Jämtin, Ulrica Messing och Luciano Astudillo är lysande politiker.
Kvar blir personer som:
Thomas Östros
Lena Hallengren
Morgan Johansson
Håkan Juholt
Veronica Palm
Ibrahim Baylan
Tomas Eneroth
Mikael Damberg
Ylva Johansson
Av dessa personer tror jag Thomas Östros, Veronica Palm, Mikael Damberg och Håkan Juholt har störst chans (även om Juholt är nära åldersgränsen).
Vilket val Socialdemokraterna gör hoppas jag också kommer att bero på den politiska linje som partiets majoritet vill ha. Personval blir ofta i praktiken viktigare än motionsbehandling på kongresser.
Andra om Mona Sahlin och Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, Peter Andersson, Röda Berget, HBT-Sossen, Claes Krantz, Monica Green, Helle Klein, med flera
Sedan om processen. Jag skrev tidigare idag att Lena Hjelm-Wallén borde leda partiets valberedning. Oavsett hur det blir med den saken tror jag det är viktigt att förnyelsen inte bara handlar om byte av partiledare utan om en större föryngring av ledningen. Det var oklart på presskonferensen om hur kallelsen till mellankongressen kommer att se ut. Om det inte står något där om val av partisekreterare, VU etc så kan de frågorna vad jag förstår inte prövas på kongressen.
Vad är det då för kriterier som blir viktiga i valet av ny partiledare?
I de mediespekulationer som varit verkar man ofta ha glömt några grundläggande saker.
Den som leder socialdemokratin inför 2014 års val måste framstå som en person som kan vara statsminister åtminstone en bit in på 2020-talet. Man går inte till val som statsministerkandidat för en mandatperiod utan åtminstone för större delen av två. Dessutom ska (S)-ledaren utmana Fredrik Reinfeldt, född 1965. En partiledare kan inte vara mycket äldre än 50 år när valrörelsen år 2014 drar igång.
Personen måste med stor sannolikhet också sitta i riksdagen liksom i socialdemokratins VU eller partistyrelse. Det behöver vara en person som kan attrahera både medelklass, traditionell arbetarklass och den nya underklassen som ofta har rötter i andra länder. En partiledare måste alltid kunna ha hårda nypor, men bör också ha en förmåga att lyssna. Ingen enkel kombination.
Vad betyder dessa kriterier när det gäller personer?
Många som nämns i medierna kan nog räknas bort därför att de faller på ålder, eller på att inte sitta i riksdag och partiledning. Trots att jag tycker att till exempel Carin Jämtin, Ulrica Messing och Luciano Astudillo är lysande politiker.
Kvar blir personer som:
Thomas Östros
Lena Hallengren
Morgan Johansson
Håkan Juholt
Veronica Palm
Ibrahim Baylan
Tomas Eneroth
Mikael Damberg
Ylva Johansson
Av dessa personer tror jag Thomas Östros, Veronica Palm, Mikael Damberg och Håkan Juholt har störst chans (även om Juholt är nära åldersgränsen).
Vilket val Socialdemokraterna gör hoppas jag också kommer att bero på den politiska linje som partiets majoritet vill ha. Personval blir ofta i praktiken viktigare än motionsbehandling på kongresser.
Andra om Mona Sahlin och Socialdemokraterna: AB, AB2, AB3, DN, DN2, Ekot, Exp, Exp2, GP, SvD, SvD2, Peter Andersson, Röda Berget, HBT-Sossen, Claes Krantz, Monica Green, Helle Klein, med flera
Låt Lena Hjelm-Wallén leda valberedningen
Socialdemokraterna behöver en ordnad process fram till mellankongressen. Mona Sahlins förslag att hela partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande skapar ett maktvakuum. Kanske är det nödvändigt, men det är också farligt för ett parti som lätt kan slitas sönder av inre konflikter.
En nyckelfråga i det här läget är vem som ska leda valberedningen inför mellankongressen. Jag tror det är viktigt att arbetet hålls samman av någon som sätter partiets bästa främst och som inte själv har ambitioner om nya uppdrag. Det kommer också att krävas stor lyhördhet och diplomatisk förmåga.
Det är svårt att tänka sig någon bättre lämpad sådan person än Lena Hjelm-Wallén. Att hon ledde valberedningens arbete när Mona Sahlin föreslogs som partiordförande kan knappast diskvalificera henne denna gång för dem som vill se en annan ledning. Lena Hjelm-Wallén är inte en person som skulle vara tendentiös i arbetet på grund av tidigare agerande eller lojaliteter.
Snarare är hon det närmaste en neutral och klok mentor som det socialdemokratiska partiet kan komma. Det är nog det som behövs om den nuvarande situationen inte ska trappas upp ytterligare, och socialdemokraterna lamslås av inre strider som det franska socialistpartiet.
Om Lena Hjelm-Wallén vill ställa upp är en annan fråga. Men jag hoppas det.
Andra om (S): AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
En nyckelfråga i det här läget är vem som ska leda valberedningen inför mellankongressen. Jag tror det är viktigt att arbetet hålls samman av någon som sätter partiets bästa främst och som inte själv har ambitioner om nya uppdrag. Det kommer också att krävas stor lyhördhet och diplomatisk förmåga.
Det är svårt att tänka sig någon bättre lämpad sådan person än Lena Hjelm-Wallén. Att hon ledde valberedningens arbete när Mona Sahlin föreslogs som partiordförande kan knappast diskvalificera henne denna gång för dem som vill se en annan ledning. Lena Hjelm-Wallén är inte en person som skulle vara tendentiös i arbetet på grund av tidigare agerande eller lojaliteter.
Snarare är hon det närmaste en neutral och klok mentor som det socialdemokratiska partiet kan komma. Det är nog det som behövs om den nuvarande situationen inte ska trappas upp ytterligare, och socialdemokraterna lamslås av inre strider som det franska socialistpartiet.
Om Lena Hjelm-Wallén vill ställa upp är en annan fråga. Men jag hoppas det.
Andra om (S): AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, Högbergs tankar, Peter Andersson, Rasmus Lenefors, med flera
lördag 13 november 2010
Finansspekulation bakom Irlands kris
Snacka om kris. Jag underskattar verkligen inte den svenska socialdemokratins svårigheter, men det som nu sker med Irland och eurozonen är av en annan dimension.
BBC berättar ikväll att Irland för samtal med EU-tjänstemän om landets ekonomiska kris. Räntorna på Irlands statsobligationer har rusat i höjden de senaste dagarna och nu handlar det om att sy ihop ett liknande räddningspaket som för Grekland.
Men det finns väsentliga skillnader. Greklands situation beror på misskötsel och fusk med landets statsfinanser under lång tid. På Irland beror det enorma budgetunderskottet på att den politiska ledningen beslutat rädda de banker som gjort jättelika förluster på spekulationsaffärer.
"Det är en skandal", säger Daniel Gros som jag träffar här i Bryssel. Han är chef för tankesmedjan CEPS och en ofta anlitad kommentator i ekonomiska frågor (men knappast någon vänsterdebattör). Att EU-kommissionen godkänt Irlands agerande borde kritiseras hårdare, menar Gros. Det handlar inte bara om att skydda bankkundernas pengar, vilket är rimligt, utan om att aktieägarna i bankerna också klarar sig undan.
Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, menar att euron kan bryta ihop. Knappast en ny åsikt, men en uppfattning som känns synnerligen aktuell när vi möts mitt i den irländska turbulensen. Van den Spiegel vill ha ett ordnat sätt för länder som Irland och Grekland att lämna eurozonen.
Andra jag träffar här i Bryssel talar om ilskan mot storbankerna och hedgefonderna, långt inne i konservativa politiska läger. Visserligen har inte reglerna hittills blivit tillräckligt skarpa, menar till exempel Europafackets generalsekreterare John Monks, men det finns ett tryck i frågorna som saknats tidigare.
Ett exempel är att konservative Othmar Karas från Österrike fått igenom sin rapport om skärpta kapitalkrav på banker enhälligt i Europaparlamentets finanskommitté. När vi ses över en kopp kaffe berättar Othmar Karas varför överenskommelsen om skärpta regler i den globala Baselkommittén (Basel III) inte räcker. EU måste gå vidare när det gäller till exempel kvaliteten på bankernas kapital.
Den svenska debatten om bankerna verkar mesig i jämförelse med vad även konservativa politiker säger i EU (inklusive den ansvarige kommissionären Michel Barnier). Flera här i Bryssel berättar för mig hur Sverige hållit emot strängare regler, tvärtemot vad Moderaterna sa inför EU-valet förra året. Men Thomas Östros och andra ledande socialdemokrater har varit märkligt tysta om regeringens svaga agerande mot finansspekulanterna.
När Irlands kris åter sätter hela det ekonomiska samarbetet inom EU på spel borde reaktionerna bli starkare. En uppgift för de socialdemokrater som vill ägna sig åt politik även i dessa dagar.
Andra om Irlands kris: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
BBC berättar ikväll att Irland för samtal med EU-tjänstemän om landets ekonomiska kris. Räntorna på Irlands statsobligationer har rusat i höjden de senaste dagarna och nu handlar det om att sy ihop ett liknande räddningspaket som för Grekland.
Men det finns väsentliga skillnader. Greklands situation beror på misskötsel och fusk med landets statsfinanser under lång tid. På Irland beror det enorma budgetunderskottet på att den politiska ledningen beslutat rädda de banker som gjort jättelika förluster på spekulationsaffärer.
"Det är en skandal", säger Daniel Gros som jag träffar här i Bryssel. Han är chef för tankesmedjan CEPS och en ofta anlitad kommentator i ekonomiska frågor (men knappast någon vänsterdebattör). Att EU-kommissionen godkänt Irlands agerande borde kritiseras hårdare, menar Gros. Det handlar inte bara om att skydda bankkundernas pengar, vilket är rimligt, utan om att aktieägarna i bankerna också klarar sig undan.
Freddy Van den Spiegel, chefsekonom på storbanken BNP Paribas Fortis, menar att euron kan bryta ihop. Knappast en ny åsikt, men en uppfattning som känns synnerligen aktuell när vi möts mitt i den irländska turbulensen. Van den Spiegel vill ha ett ordnat sätt för länder som Irland och Grekland att lämna eurozonen.
Andra jag träffar här i Bryssel talar om ilskan mot storbankerna och hedgefonderna, långt inne i konservativa politiska läger. Visserligen har inte reglerna hittills blivit tillräckligt skarpa, menar till exempel Europafackets generalsekreterare John Monks, men det finns ett tryck i frågorna som saknats tidigare.
Ett exempel är att konservative Othmar Karas från Österrike fått igenom sin rapport om skärpta kapitalkrav på banker enhälligt i Europaparlamentets finanskommitté. När vi ses över en kopp kaffe berättar Othmar Karas varför överenskommelsen om skärpta regler i den globala Baselkommittén (Basel III) inte räcker. EU måste gå vidare när det gäller till exempel kvaliteten på bankernas kapital.
Den svenska debatten om bankerna verkar mesig i jämförelse med vad även konservativa politiker säger i EU (inklusive den ansvarige kommissionären Michel Barnier). Flera här i Bryssel berättar för mig hur Sverige hållit emot strängare regler, tvärtemot vad Moderaterna sa inför EU-valet förra året. Men Thomas Östros och andra ledande socialdemokrater har varit märkligt tysta om regeringens svaga agerande mot finansspekulanterna.
När Irlands kris åter sätter hela det ekonomiska samarbetet inom EU på spel borde reaktionerna bli starkare. En uppgift för de socialdemokrater som vill ägna sig åt politik även i dessa dagar.
Andra om Irlands kris: AB, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
Bra med debatt - dåligt med rykten
Det tycks finnas ett visst missnöje med att ledande socialdemokrater offentligt berättar vad de tycker om valförlusten och partiets förnyelse. När Morgan Johansson intervjuades i Sydsvenskan blev det ett väldigt liv.
Men i grunden är det sunt med en öppen debatt om politiken efter ett katastrofval som den 19 september. Kriskommissionen kan inte göra allt (särskilt inte som den startat så långsamt).
Därför är det uppfriskande när Morgan Johansson och Thomas Östros ryker ihop om skatterna och välfärden. Läsare av denna blogg vet att jag ligger närmare Morgan Johansson i sakfrågorna, men jag tycker också att Thomas Östros är en av socialdemokratins skickligaste politiker. Bägge behövs i det breda parti som (S) behöver vara.
Jag tycker också det var rätt av SSU:s Jytte Guteland och av Håkan Juholt att föreslå att hela partiledningen ställer sina platser till förfogande. Det leder förstås till turbulens, men vad är alternativet? Att alla håller fast vid sina positioner och föryngringen blir begränsad? Det är fortfarande lång tid till nästa val och även om det är en jobbig tid tills personfrågorna är lösta har socialdemokratin god tid på sig.
Men den processen måste ske under rimliga former. Två saker bekymrar mig mer än oenighet om det politiska innehållet.
Det ena är tendensen att föra striderna genom anonyma uppgifter till medierna. Har man kritik mot enskilda personer, som mot Stefan Stern eller mot Ibrahim Baylan, så får man faktiskt våga stå för sin åsikt offentligt. Alltför många tycks vara mer bekymrade över sin karriär än över sin politiska moral. I en tid när framför allt Expressen övergett de flesta medieetiska regler blir det livsfarligt för ett parti att föra intern maktkamp via läckor.
Det andra är att pr-konsulter som får betalt av företag för att motarbeta miljökrav eller privatisera välfärden framträder i riksmedia som "socialdemokratiska debattörer" utan att deras uppdragsgivare redovisas. Det skulle vara omöjligt i de flesta länder.
Andra om (S)-debatten: AB, DN, DN2 , Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Anne-Marie Lindgren, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Martin Moberg, Rebella, Roger Jönsson, Peter Andersson, In your face, med flera
Men i grunden är det sunt med en öppen debatt om politiken efter ett katastrofval som den 19 september. Kriskommissionen kan inte göra allt (särskilt inte som den startat så långsamt).
Därför är det uppfriskande när Morgan Johansson och Thomas Östros ryker ihop om skatterna och välfärden. Läsare av denna blogg vet att jag ligger närmare Morgan Johansson i sakfrågorna, men jag tycker också att Thomas Östros är en av socialdemokratins skickligaste politiker. Bägge behövs i det breda parti som (S) behöver vara.
Jag tycker också det var rätt av SSU:s Jytte Guteland och av Håkan Juholt att föreslå att hela partiledningen ställer sina platser till förfogande. Det leder förstås till turbulens, men vad är alternativet? Att alla håller fast vid sina positioner och föryngringen blir begränsad? Det är fortfarande lång tid till nästa val och även om det är en jobbig tid tills personfrågorna är lösta har socialdemokratin god tid på sig.
Men den processen måste ske under rimliga former. Två saker bekymrar mig mer än oenighet om det politiska innehållet.
Det ena är tendensen att föra striderna genom anonyma uppgifter till medierna. Har man kritik mot enskilda personer, som mot Stefan Stern eller mot Ibrahim Baylan, så får man faktiskt våga stå för sin åsikt offentligt. Alltför många tycks vara mer bekymrade över sin karriär än över sin politiska moral. I en tid när framför allt Expressen övergett de flesta medieetiska regler blir det livsfarligt för ett parti att föra intern maktkamp via läckor.
Det andra är att pr-konsulter som får betalt av företag för att motarbeta miljökrav eller privatisera välfärden framträder i riksmedia som "socialdemokratiska debattörer" utan att deras uppdragsgivare redovisas. Det skulle vara omöjligt i de flesta länder.
Andra om (S)-debatten: AB, DN, DN2 , Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, Anne-Marie Lindgren, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Martin Moberg, Rebella, Roger Jönsson, Peter Andersson, In your face, med flera
torsdag 11 november 2010
Tveksam analys av Sahlin
Skattepolitiken har haft för stor inriktning på fördelning, säger Mona Sahlin i dagens Svenska Dagbladet. Hon delar Thomas Östros syn på fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, och öppnar vad jag förstår för avdrag för hushållsnära tjänster.
Socialdemokratin måste göra mer för att nå en välbeställd medelklass, menar Sahlin, som också tycker att partiet inte ska fokusera på skillnader mellan offentligt och privat i välfärden. Däremot säger hon inget om hur Socialdemokraterna ska vinna tillbaka traditionella arbetarväljare eller mobilisera dagens nya underklass.
Är Sahlins linje i dagens intervju verkligen vad Socialdemokraternas potentiella väljare vill ha? Och är det rätt i en tid av stora samhällsklyftor? I andra länder är Tony Blairs tredje väg redan avskriven. I Sverige drivs den visserligen med stor kraft av (S)-debattörer finansierade av pr-bolag, men hur stort är stödet i partiet som helhet?
Mona Sahlin ska utveckla sina tankar i ett linjetal inför förtroenderådet den 4 december. Jag är inte övertygad om att en ytterligare högersväng är rätt sätt att vinna förtroende.
Andra om (S): AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Lena Sommestad, Rebella, med flera
Socialdemokratin måste göra mer för att nå en välbeställd medelklass, menar Sahlin, som också tycker att partiet inte ska fokusera på skillnader mellan offentligt och privat i välfärden. Däremot säger hon inget om hur Socialdemokraterna ska vinna tillbaka traditionella arbetarväljare eller mobilisera dagens nya underklass.
Är Sahlins linje i dagens intervju verkligen vad Socialdemokraternas potentiella väljare vill ha? Och är det rätt i en tid av stora samhällsklyftor? I andra länder är Tony Blairs tredje väg redan avskriven. I Sverige drivs den visserligen med stor kraft av (S)-debattörer finansierade av pr-bolag, men hur stort är stödet i partiet som helhet?
Mona Sahlin ska utveckla sina tankar i ett linjetal inför förtroenderådet den 4 december. Jag är inte övertygad om att en ytterligare högersväng är rätt sätt att vinna förtroende.
Andra om (S): AB, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Lena Sommestad, Rebella, med flera
onsdag 10 november 2010
Klokt besked av Sahlin
Mona Sahlin gör rätt som uppmanar den socialdemokratiska partistyrelsen att ställa sina platser till förfogande inför extrakongressen. Hon har också en viktig poäng i att en partiledare ska fortsätta att agera som partiledare så länge hon eller han är vald. Socialdemokratin kan inte vara utan en kraftfull oppositionspolitik fram till extrakongressen.
Däremot har jag svårare att förstå Ibrahim Baylans uttalanden om att partisekreterarens ansvar för valförlusten är begränsat. Traditionellt har den socialdemokratiske partisekreteraren ett centralt ansvar för valrörelsen och Ibrahim Baylan har haft stort inflytande på till exempel beslutet att inte lyfta fram fler yngre krafter på valaffischerna.
Baylan säger också att han inte uppfattat några krav på att han ska avgå. Oavsett vad man tycker om den frågan verkar det lite Bagdad-Bob att inte uppfatta stämningen i den socialdemokratiska partiet bättre.
Nu blir det förstås en turbulent tid med mycket persondiskussioner. Det är svårt att undvika.
Samtidigt måste den politiska innehållet förnyas. Kriskommissionen är en del av detta, men inte hela svaret. Grundläggande, tror jag, är att använda arbetarrörelsens verkliga styrka, att ha känselspröt ut i människors vardag på ett sätt som inget annat parti.
Använd den styrkan till ett förutsättningslöst lyssnande på vad människor förväntar sig av socialdemokratin. Visst är det bra att socialdemokrater i kriskommission eller andra positioner skriver debattartiklar, men nyckeln till förnyelsen måste vara att lyssna på medborgarna. Om man på förhand definierar bort åsikterna från stora grupper socialdemokratiska sympatisörer och gör upp med alliansen om centrala frågor hjälper inga intellektuella analyser.
Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, SvD, med flera
Däremot har jag svårare att förstå Ibrahim Baylans uttalanden om att partisekreterarens ansvar för valförlusten är begränsat. Traditionellt har den socialdemokratiske partisekreteraren ett centralt ansvar för valrörelsen och Ibrahim Baylan har haft stort inflytande på till exempel beslutet att inte lyfta fram fler yngre krafter på valaffischerna.
Baylan säger också att han inte uppfattat några krav på att han ska avgå. Oavsett vad man tycker om den frågan verkar det lite Bagdad-Bob att inte uppfatta stämningen i den socialdemokratiska partiet bättre.
Nu blir det förstås en turbulent tid med mycket persondiskussioner. Det är svårt att undvika.
Samtidigt måste den politiska innehållet förnyas. Kriskommissionen är en del av detta, men inte hela svaret. Grundläggande, tror jag, är att använda arbetarrörelsens verkliga styrka, att ha känselspröt ut i människors vardag på ett sätt som inget annat parti.
Använd den styrkan till ett förutsättningslöst lyssnande på vad människor förväntar sig av socialdemokratin. Visst är det bra att socialdemokrater i kriskommission eller andra positioner skriver debattartiklar, men nyckeln till förnyelsen måste vara att lyssna på medborgarna. Om man på förhand definierar bort åsikterna från stora grupper socialdemokratiska sympatisörer och gör upp med alliansen om centrala frågor hjälper inga intellektuella analyser.
Andra om (S): AB, DN, DN2, Exp, SvD, med flera
söndag 7 november 2010
Toppen av ett isberg
När justitieministern håller presskonferens på en helgdag finns det starka skäl. När hon dessutom ger besked om att USA övervakar svenskar blir de stora rubrikerna verkligen motiverade.
Hur omfattande övervakningen är vet vi inte. Det är angeläget att åklagare utreder det i grunden. USA:s aktiviteter i Sverige ska förstås bedömas efter samma måttstock, inklusive kriterierna för spioneri, som när andra länder agerar här.
Däremot står det klart att helgens nyhet bara är toppen av ett isberg när det gäller den roll som USA:s ambassad i Stockholm spelar. Det har beskrivits bättre i andra länder, som Tyskland, men i Sverige är det en maktfaktor som sällan granskas. USA:s roll är till exempel en central fråga för att bedöma den nya FRA-lagen och dess tillämpning.
Jag skrev om detta flera gånger i Aftonbladet, bland annat så här:
FRA:s nära samarbete med britter och amerikaner är välkänt. Samma sak gäller militära MUST och KSI, liksom Säpo.
"De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Andra om ambassadaffären: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
Hur omfattande övervakningen är vet vi inte. Det är angeläget att åklagare utreder det i grunden. USA:s aktiviteter i Sverige ska förstås bedömas efter samma måttstock, inklusive kriterierna för spioneri, som när andra länder agerar här.
Däremot står det klart att helgens nyhet bara är toppen av ett isberg när det gäller den roll som USA:s ambassad i Stockholm spelar. Det har beskrivits bättre i andra länder, som Tyskland, men i Sverige är det en maktfaktor som sällan granskas. USA:s roll är till exempel en central fråga för att bedöma den nya FRA-lagen och dess tillämpning.
Jag skrev om detta flera gånger i Aftonbladet, bland annat så här:
FRA:s nära samarbete med britter och amerikaner är välkänt. Samma sak gäller militära MUST och KSI, liksom Säpo.
"De är ständigt uppe på de brittiska och amerikanska ambassaderna för att ligga så bra till som möjligt", säger en person med god insyn. "Ibland verkar CIA:s stationschef ha bättre överblick än vi själva eftersom myndigheterna konkurrerar så mycket."
Andra om ambassadaffären: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, SvD, SvD2, med flera
onsdag 3 november 2010
Vilken betydelse får kriskommissionen?
Jag är rejält förkyld, så jag måste begränsa bloggandet denna vecka. En notering dock.
Jytte Guteland och SSU:s valanalysgrupp har skrivit en viktig debattartikel om Socialdemokratins förnyelse. Idag säger Ibrahim Baylan att SSU har fel som kräver en tidigarelagd mellankongress. Kriskommissionen måste få tid att göra sitt arbete: "Det är också viktigt att vi gör en ordentlig analys innan vi hoppar på lösningarna", säger partisekreteraren till Svenska Dagbladet.
Samma dag rapporterar Ekot att Thomas Östros knappast tänker sig att vänta på mellankongressen innan partiet lägger fram nya politiska förslag: "Det handlar om att ta initiativ i politiken på så sätt att vi stärker vårt förtroende, och det kommer att vara viktigt även inledningsvis i mandatperioden." Östros har redan antytt en omprövning av Socialdemokraternas syn på förmögenhetsskatt, fastighetsskatt m.m. utifrån valresultatet.
I centrala frågor som Afghanistan och skolpolitiken pågår (S)-politik för fullt med det gemensamma draget att Vänsterpartiet kopplas bort. Däremot sker ingen omprövning av den positiva syn på vinstdrivande företag i välfärden som bland annat Ylva Johansson står för.
Jag förstår på en person i socialdemokratins ledning att Mona Sahlin tänker ta ett fastare grepp över den politiska förnyelsen när höstens sorgearbete över valresultatet närmar sig sitt slut. Bra, men vad betyder det för kriskommissionens arbete?
Mot denna bakgrund ter sig Ibrahim Baylans svar på SSU-artikeln som något svårbegriplig. Frågan är vilken betydelse kriskommissionen med sina utmärkta ledamöter får om partiets ledning fortsätter som vanligt och kongressen dröjer.
En annan fråga gäller kallelsen till en mellankongress. Partiets stadgar för extrakongresser blir lästa med förstoringsglas just nu. Stadgeexperten på partiexpeditionen ska ha slutat och nu görs tolkningen att det inte behöver skickas ut någon kallelse sex månader i förväg. När väl kallelsen går i väg blir dess innehåll avgörande. Vad jag förstår kan det inte bli aktuellt med några val om inte de punkterna finns med på kallelsen. Något att fundera över för dem som vill ha förnyelse.
För övrigt tycker jag Aftonbladets ledarsida kunde vara modigare än gårdagens i och för sig bra ledartext. Vad anser Karin Pettersson mer exakt att Socialdemokraterna bör göra i personfrågorna?
Jytte Guteland och SSU:s valanalysgrupp har skrivit en viktig debattartikel om Socialdemokratins förnyelse. Idag säger Ibrahim Baylan att SSU har fel som kräver en tidigarelagd mellankongress. Kriskommissionen måste få tid att göra sitt arbete: "Det är också viktigt att vi gör en ordentlig analys innan vi hoppar på lösningarna", säger partisekreteraren till Svenska Dagbladet.
Samma dag rapporterar Ekot att Thomas Östros knappast tänker sig att vänta på mellankongressen innan partiet lägger fram nya politiska förslag: "Det handlar om att ta initiativ i politiken på så sätt att vi stärker vårt förtroende, och det kommer att vara viktigt även inledningsvis i mandatperioden." Östros har redan antytt en omprövning av Socialdemokraternas syn på förmögenhetsskatt, fastighetsskatt m.m. utifrån valresultatet.
I centrala frågor som Afghanistan och skolpolitiken pågår (S)-politik för fullt med det gemensamma draget att Vänsterpartiet kopplas bort. Däremot sker ingen omprövning av den positiva syn på vinstdrivande företag i välfärden som bland annat Ylva Johansson står för.
Jag förstår på en person i socialdemokratins ledning att Mona Sahlin tänker ta ett fastare grepp över den politiska förnyelsen när höstens sorgearbete över valresultatet närmar sig sitt slut. Bra, men vad betyder det för kriskommissionens arbete?
Mot denna bakgrund ter sig Ibrahim Baylans svar på SSU-artikeln som något svårbegriplig. Frågan är vilken betydelse kriskommissionen med sina utmärkta ledamöter får om partiets ledning fortsätter som vanligt och kongressen dröjer.
En annan fråga gäller kallelsen till en mellankongress. Partiets stadgar för extrakongresser blir lästa med förstoringsglas just nu. Stadgeexperten på partiexpeditionen ska ha slutat och nu görs tolkningen att det inte behöver skickas ut någon kallelse sex månader i förväg. När väl kallelsen går i väg blir dess innehåll avgörande. Vad jag förstår kan det inte bli aktuellt med några val om inte de punkterna finns med på kallelsen. Något att fundera över för dem som vill ha förnyelse.
För övrigt tycker jag Aftonbladets ledarsida kunde vara modigare än gårdagens i och för sig bra ledartext. Vad anser Karin Pettersson mer exakt att Socialdemokraterna bör göra i personfrågorna?
torsdag 28 oktober 2010
Arkelsten måste avgå
Varför ringde inte varningsklockorna hos Sofia Arkelsten när hon lät oljebolaget Shell betala en resa till Sydfrankrike? Hur kom det sig att hon gjorde likadant i flera andra fall?
Det vet bara hon själv, men jag tror att en förklaring kan vara utsuddandet av gränsen mellan politik och professionell lobbning. Sverige skiljer sig från många andra västländer genom en stor naivitet i synen på ekonomiska intressen som vill påverka politiken.
Moderaterna har vägrat redovisa vilka som ger pengar till partiet, men också Socialdemokraterna har en märklig brist på etiska regler när det gäller till exempel förtroendeuppdrag till anställda på pr-firmor med hemliga kunder.
Sofia Arkelstens agerande är ändå speciellt. Hon tycks inte alls ha förstått att bjudresor från oljebolag och kärnkraftindustri undergräver trovärdigheten som riksdagsledamot och taleskvinna för miljöfrågor.
Nu har hon ett av Moderaternas högsta uppdrag. Det är varje partis sak vilken partisekreterare man vill ha, men utifrån sett ter det sig orimligt att Sofia Arkelsten ska kunna sitta kvar. Då förlorar Moderaterna all trovärdighet när det gäller politisk etik.
Andra om Arkelsten-affären: AB, DN, Exp, SvD, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Lena Sommestad, Martin Moberg, Mikael Andersson, Robert Noord, Röda Berget, med flera
Det vet bara hon själv, men jag tror att en förklaring kan vara utsuddandet av gränsen mellan politik och professionell lobbning. Sverige skiljer sig från många andra västländer genom en stor naivitet i synen på ekonomiska intressen som vill påverka politiken.
Moderaterna har vägrat redovisa vilka som ger pengar till partiet, men också Socialdemokraterna har en märklig brist på etiska regler när det gäller till exempel förtroendeuppdrag till anställda på pr-firmor med hemliga kunder.
Sofia Arkelstens agerande är ändå speciellt. Hon tycks inte alls ha förstått att bjudresor från oljebolag och kärnkraftindustri undergräver trovärdigheten som riksdagsledamot och taleskvinna för miljöfrågor.
Nu har hon ett av Moderaternas högsta uppdrag. Det är varje partis sak vilken partisekreterare man vill ha, men utifrån sett ter det sig orimligt att Sofia Arkelsten ska kunna sitta kvar. Då förlorar Moderaterna all trovärdighet när det gäller politisk etik.
Andra om Arkelsten-affären: AB, DN, Exp, SvD, HBT-Sossen, Högbergs tankar, Lena Sommestad, Martin Moberg, Mikael Andersson, Robert Noord, Röda Berget, med flera
onsdag 27 oktober 2010
Ge EU makt mot sekundkapitalismen
Ska EU sätta igång en ny process för att ändra sitt fördrag? Tyskland och Frankrike vill det för att klara ut hur EU kan hantera finansiella kriser i framtiden. Frågan lär väcka mycket debatt på toppmötet som börjar i morgon.
Det är vansinnigt, sa Charles Grant om förslaget när jag talade med honom i London i går. Grant, som är chef för tankesmedjan CER, menar att det kommer att skapa stora problem att starta förhandlingar igen efter alla problem med Lissabonfördraget. Nya folkomröstningar, kanske på Irland och i Danmark, krav på nya undantag från den brittiska regeringen, politiska hinder för utvidgningen, och så vidare.
Idag hörde jag Wolfgang Munchau, bland annat krönikör i Financial Times, ge motsatt bild. "Vi behöver en ändring av fördraget", sa han på en konferens i Stockholm ordnad av Arenagruppen och Friedrich Ebert Stiftung. Hans argument är framför allt ekonomiska: det behövs klara regler för framtida kriser.
Två tungviktare i europeisk debatt med två motsatta budskap.
Här i Sverige öppnar både regeringen och Socialdemokraterna för nya fördragsändringar. Kanske är det klokt att inte säga definitivt nej. Men Marie Granlunds uttalande förvånar mig.
Ett av Socialdemokraternas villkor är att EU inte ska får mer makt. Men hur ska framtida ekonomiska kriser hanteras utan att EU får bättre verktyg? Särskilt i en globaliserad ekonomi.
Att reflexmässigt säga nej till mer makt åt unionen gör inte jobben och välfärden i Sverige säkrare. Snarare tvärtom. Socialdemokraterna borde våga tänka djärvare om EU:s framtida roll för att reglera sekundkapitalismen.
Om man ska ställa villkor borde det vara viktigare att utvidgningen till Kroatien och Island inte bromsas på grund av en fördragsdiskussion om krismekanismer.
Det är vansinnigt, sa Charles Grant om förslaget när jag talade med honom i London i går. Grant, som är chef för tankesmedjan CER, menar att det kommer att skapa stora problem att starta förhandlingar igen efter alla problem med Lissabonfördraget. Nya folkomröstningar, kanske på Irland och i Danmark, krav på nya undantag från den brittiska regeringen, politiska hinder för utvidgningen, och så vidare.
Idag hörde jag Wolfgang Munchau, bland annat krönikör i Financial Times, ge motsatt bild. "Vi behöver en ändring av fördraget", sa han på en konferens i Stockholm ordnad av Arenagruppen och Friedrich Ebert Stiftung. Hans argument är framför allt ekonomiska: det behövs klara regler för framtida kriser.
Två tungviktare i europeisk debatt med två motsatta budskap.
Här i Sverige öppnar både regeringen och Socialdemokraterna för nya fördragsändringar. Kanske är det klokt att inte säga definitivt nej. Men Marie Granlunds uttalande förvånar mig.
Ett av Socialdemokraternas villkor är att EU inte ska får mer makt. Men hur ska framtida ekonomiska kriser hanteras utan att EU får bättre verktyg? Särskilt i en globaliserad ekonomi.
Att reflexmässigt säga nej till mer makt åt unionen gör inte jobben och välfärden i Sverige säkrare. Snarare tvärtom. Socialdemokraterna borde våga tänka djärvare om EU:s framtida roll för att reglera sekundkapitalismen.
Om man ska ställa villkor borde det vara viktigare att utvidgningen till Kroatien och Island inte bromsas på grund av en fördragsdiskussion om krismekanismer.
tisdag 19 oktober 2010
Början på en valanalys
En månad efter valet. Reinfeldt regerar vidare medan de rödgröna försöker få ihop en gemensam budgetmotion. Det kärvar, vad jag förstår.
Vänsterpartiet vill återigen ändra det ekonomiska ramverket. Samtidigt verkar (S) berett att göra upp med regeringen om Afghanistan och miljöpartierna lyssnar på locktoner om asylpolitiken. Håller inte de rödgröna ihop nu blir det svårt att vinna 2014.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera alla kloka valanalyser. Länker till några av de läsvärda texterna här nedan, men det finns många fler. Progressiva bloggare finns också på Netroots valanalyser. Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission med många duktiga personer. På annat håll driver PR-firmor som Prime sina kunders dagordning inom (S).
Själv skrev jag en snabb analys åt Friedrich Ebert-Stiftung direkt efter valet och en artikel för OpenDemocracy. Sedan har jag funderat vidare. Jag tror det är klokt att få lite distans, och inte minst att tala med så många som möjligt utanför den mest aktiva politiska sfären.
Fem korta punkter vill jag i alla fall bidra till diskussionen, så här långt.
1. De politiska skillnaderna var inte tillräckligt tydliga. Ta missförhållandena i vård och äldreomsorg till exempel. Det rödgröna valmanifestet var för tunt och kritiken av hur privata företag roffar åt sig skattepengar för svag.
2. Partistrategerna lyssnade för mycket till debatten i Stockholms innerstad och använde inte känselspröten ut i människors vardag tillräckligt bra. Det gäller inte minst människors rädsla för brott. Sverigedemokraternas frammarsch handlar inte bara om väljares utanförskap utan om verkliga problem som (S) måste svara på istället för att förneka dem.
3. Arbetarrörelsen måste utveckla en bättre mediestrategi. Vad gör LO och fackförbunden med miljonerna från försäljningen av aktier i Aftonbladet?
4. Det rödgröna samarbetet verkar ha missgynnat (S) - men vad är alternativet? Håll ihop trots locktonerna från regeringen.
5. Ledningen har betydelse. "Mona Sahlin är en fighter", skrev jag på denna blogg i slutet av valrörelsen. Men ingen person kan vara allt för alla grupper av väljare. Sahlin behöver fler starka personer bredvid sig, hävdade jag i våras. Nu måste (S) förutsättningslöst pröva vad som är den bästa laguppställningen inför 2014 - inklusive vilken partisekreterare som bäst kan förnya arbetet.
Andra om valet: Anne-Marie Lindgren, Kajsa Borgnäs, Lena Sommestad, Morgan Johansson, Ulf Bjereld, Storstad, med flera
Vänsterpartiet vill återigen ändra det ekonomiska ramverket. Samtidigt verkar (S) berett att göra upp med regeringen om Afghanistan och miljöpartierna lyssnar på locktoner om asylpolitiken. Håller inte de rödgröna ihop nu blir det svårt att vinna 2014.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera alla kloka valanalyser. Länker till några av de läsvärda texterna här nedan, men det finns många fler. Progressiva bloggare finns också på Netroots valanalyser. Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission med många duktiga personer. På annat håll driver PR-firmor som Prime sina kunders dagordning inom (S).
Själv skrev jag en snabb analys åt Friedrich Ebert-Stiftung direkt efter valet och en artikel för OpenDemocracy. Sedan har jag funderat vidare. Jag tror det är klokt att få lite distans, och inte minst att tala med så många som möjligt utanför den mest aktiva politiska sfären.
Fem korta punkter vill jag i alla fall bidra till diskussionen, så här långt.
1. De politiska skillnaderna var inte tillräckligt tydliga. Ta missförhållandena i vård och äldreomsorg till exempel. Det rödgröna valmanifestet var för tunt och kritiken av hur privata företag roffar åt sig skattepengar för svag.
2. Partistrategerna lyssnade för mycket till debatten i Stockholms innerstad och använde inte känselspröten ut i människors vardag tillräckligt bra. Det gäller inte minst människors rädsla för brott. Sverigedemokraternas frammarsch handlar inte bara om väljares utanförskap utan om verkliga problem som (S) måste svara på istället för att förneka dem.
3. Arbetarrörelsen måste utveckla en bättre mediestrategi. Vad gör LO och fackförbunden med miljonerna från försäljningen av aktier i Aftonbladet?
4. Det rödgröna samarbetet verkar ha missgynnat (S) - men vad är alternativet? Håll ihop trots locktonerna från regeringen.
5. Ledningen har betydelse. "Mona Sahlin är en fighter", skrev jag på denna blogg i slutet av valrörelsen. Men ingen person kan vara allt för alla grupper av väljare. Sahlin behöver fler starka personer bredvid sig, hävdade jag i våras. Nu måste (S) förutsättningslöst pröva vad som är den bästa laguppställningen inför 2014 - inklusive vilken partisekreterare som bäst kan förnya arbetet.
Andra om valet: Anne-Marie Lindgren, Kajsa Borgnäs, Lena Sommestad, Morgan Johansson, Ulf Bjereld, Storstad, med flera
tisdag 12 oktober 2010
Skattesänkningar före välfärd
Det är skillnad på valrörelse och politiska beslut. Åtminstone för Moderaterna. Dagens budgetproposition är full av framtida skattesänkningar men tom på konkreta förslag om bättre välfärd efter 2011.
Anders Borg skriver om jobbskatteavdrag, höjd gräns för statlig inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer, lägre skatt för den som bor utomlands, sänkt moms, skattelättnader för företag.
Reformerna ska genomförs om det statsfinansiella läget så tillåter, men den politiska signalen är klar. Listan över satsningar på bättre välfärd är kort medan det går att rabbla skattesänkningar nästan lika länge som Reinfeldt oändliga regeringsförklaring.
Den tillfälliga satsningen på kommunerna år 2011 räcker inte långt, inte heller småpengarna till äldrevård med mera för nästa år. Behoven växer snabbare, bland annat på grund av den stora befolkningsökningen. Därför är det så allvarligt med regeringens bristande ambitioner för skola, vård och omsorg.
Detta är en budget för ökade klyftor, där skattesänkningar går före välfärd. En obehaglig nyhet för de väljare som litat på Reinfeldts och Borgs tal om att "kärnan i välfärden" är det viktigaste.
Andra om budgeten: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In Your Face, Martin Moberg, Monica Green, Peter Andersson, med flera
Anders Borg skriver om jobbskatteavdrag, höjd gräns för statlig inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer, lägre skatt för den som bor utomlands, sänkt moms, skattelättnader för företag.
Reformerna ska genomförs om det statsfinansiella läget så tillåter, men den politiska signalen är klar. Listan över satsningar på bättre välfärd är kort medan det går att rabbla skattesänkningar nästan lika länge som Reinfeldt oändliga regeringsförklaring.
Den tillfälliga satsningen på kommunerna år 2011 räcker inte långt, inte heller småpengarna till äldrevård med mera för nästa år. Behoven växer snabbare, bland annat på grund av den stora befolkningsökningen. Därför är det så allvarligt med regeringens bristande ambitioner för skola, vård och omsorg.
Detta är en budget för ökade klyftor, där skattesänkningar går före välfärd. En obehaglig nyhet för de väljare som litat på Reinfeldts och Borgs tal om att "kärnan i välfärden" är det viktigaste.
Andra om budgeten: AB, AB2, DN, DN2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, In Your Face, Martin Moberg, Monica Green, Peter Andersson, med flera
onsdag 6 oktober 2010
Danmark driver miljöfrågorna inför 2012
I dag skriver jag om det kommande danska EU-ordförandeskapet på min blogg hos tidningen Miljöaktuellt.
tisdag 5 oktober 2010
Många skattesänkningar, få jobbsatsningar
Fredrik Reinfeldt måste ha slagit rekord i mångordig regeringsförklaring. Förutom de många nya statsråden var det inte mycket nytt som kom fram. Men inte är dagens deklaration en direkt upprepning av valmanifestet, som några kommentatorer hävdar.
När Reinfeldt väl fått makten har skattesänkningar och företagsvillkor en mer framträdande plats än i valkampanjen. Visst annonserades sänkningar av inkomstskatten även i valmanifestet, men tämligen undanskymt. Istället var budskapet, i Almedalen och senare, att "kärnan i välfärden" skulle sättas främst.
Av detta blev tre miljarder extra till kommunerna 2011 och några projekt för att förbättra kvaliteten, som har få utsikter till framgång utan rejäla nya resurser. Inte heller de konkreta jobbsatsningarna var särskilt många i regeringsförklaringen.
Miljöavsnittet var också tunt. Reinfeldt gjorde inte som sin danske kollega Lars Lökke Rasmussen och krävde 30% minskning av koldioxidutsläppen i EU, även utan ett globalt avtal. Istället försäkrade Reinfeldt att koldioxidskatten inte ska höjas.
Särskilt tydligt blev alliansens politiska inriktning när det gäller EU. Inget om miljö, jämställdhet, konsumenter eller arbetsvillkor. Istället betoning av den inre marknaden.
Dimridåerna inför valet har gjort sitt och behövs inte längre. Svenska folket har gjort sitt val. Man kan bara önska att den politiska journalistiken hade varit bättre på att berätta vad de borgerliga partierna egentligen prioriterar.
Skattesänkningar och företagens frihet. Det var dagens bärande tema.
För övrigt gjorde kungen en svag insats, även med sina mått mätt. Kanske dags att börja fundera på när det är dags att lämna över till Victoria?
Andra om regeringsförklaringen: AB, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
När Reinfeldt väl fått makten har skattesänkningar och företagsvillkor en mer framträdande plats än i valkampanjen. Visst annonserades sänkningar av inkomstskatten även i valmanifestet, men tämligen undanskymt. Istället var budskapet, i Almedalen och senare, att "kärnan i välfärden" skulle sättas främst.
Av detta blev tre miljarder extra till kommunerna 2011 och några projekt för att förbättra kvaliteten, som har få utsikter till framgång utan rejäla nya resurser. Inte heller de konkreta jobbsatsningarna var särskilt många i regeringsförklaringen.
Miljöavsnittet var också tunt. Reinfeldt gjorde inte som sin danske kollega Lars Lökke Rasmussen och krävde 30% minskning av koldioxidutsläppen i EU, även utan ett globalt avtal. Istället försäkrade Reinfeldt att koldioxidskatten inte ska höjas.
Särskilt tydligt blev alliansens politiska inriktning när det gäller EU. Inget om miljö, jämställdhet, konsumenter eller arbetsvillkor. Istället betoning av den inre marknaden.
Dimridåerna inför valet har gjort sitt och behövs inte längre. Svenska folket har gjort sitt val. Man kan bara önska att den politiska journalistiken hade varit bättre på att berätta vad de borgerliga partierna egentligen prioriterar.
Skattesänkningar och företagens frihet. Det var dagens bärande tema.
För övrigt gjorde kungen en svag insats, även med sina mått mätt. Kanske dags att börja fundera på när det är dags att lämna över till Victoria?
Andra om regeringsförklaringen: AB, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, med flera
fredag 1 oktober 2010
Vad säger Reinfeldt om klimatmålet?
Sverige har hamnat på efterkälken i EU:s klimatpolitik. Frankrike, Tyskland och Storbritannien har redan föreslagit att unionen ska höja sitt klimatmål, så att utsläppen kan minska med 30% till år 2020. Även utan en internationell överenskommelse.
Fredrik Reinfeldt kämpade under hela valrörelsen emot de rödgröna kraven att Sverige skulle göra som de tre stora. Samtidigt utmålade Reinfeldt miljöskatter som hot mot jobb och tillväxt.
Nu i veckan anslöt sig Danmark till kravet på 30% mindre koldioxid år 2020. Statsminister Lars Lökke Rasmussen fick beröm av miljörörelsen.
Vad säger Reinfeldt i tisdagens regeringsförklaring?
Och vad gör Centerpartiet? Det blir inte lätt att vara miljöminister om Moderaterna och Folkpartiet fortsätter att hålla emot i klimatpolitiken, medan andra EU-länder blir mer ambitiösa.
Andra om regeringsbildningen, politik: DN, SvD, SvD2, med flera
Fredrik Reinfeldt kämpade under hela valrörelsen emot de rödgröna kraven att Sverige skulle göra som de tre stora. Samtidigt utmålade Reinfeldt miljöskatter som hot mot jobb och tillväxt.
Nu i veckan anslöt sig Danmark till kravet på 30% mindre koldioxid år 2020. Statsminister Lars Lökke Rasmussen fick beröm av miljörörelsen.
Vad säger Reinfeldt i tisdagens regeringsförklaring?
Och vad gör Centerpartiet? Det blir inte lätt att vara miljöminister om Moderaterna och Folkpartiet fortsätter att hålla emot i klimatpolitiken, medan andra EU-länder blir mer ambitiösa.
Andra om regeringsbildningen, politik: DN, SvD, SvD2, med flera
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
