Sverige står utanför de avgörande besluten om världsekonomin så länge vi inte är med i eurogruppen. Dessutom kunde kronan mycket väl ha råkat ut för våldsamma attacker om till exempel Lettland hade devalverat förra året. Trots dagens kris för eurosamarbetet är det bättre att vara med i ett stort valutaområde, när de internationella spekulanterna mobiliserar.
Jag har skrivit tidigare om turbulensen kring Grekland och andra länder i Sydeuropa. Situationen i Grekland är naturligtvis allvarlig och ger spekulanterna utrymme att förvärra läget. Ett land som har så dålig ordning på sin ekonomi och fuskar med rapporteringen måste räkna med ett smärtsamt besparingsprogram. Risken nu är att EU-kommissionen, ECB och Tyskland är så okänsliga för sociala frågor att nedskärningar slår onödigt hårt mot de svagaste. Då blir det svårare att klara de tuffa kraven.
Däremot ligger det mycket i Financial Times analys att Spanien är i ett bättre läge. Spaniens statsskuld är relativt låg. Andra euroländer, som Frankrike, har också stora underskott på grund av krisen. Men attackerna från hegdefonderna riktas mot de länder som anses finnas i eurozonens periferi. Dessutom råkar de vara styrda av vänsterregeringar, till skillnad från till exempel Frankrike och Österrike.
Den svenska debatten handlar återigen om renodlade ekonomiska aspekter på en övergång till euron. Visst är det viktigt. Som sagt, vem vet vad som hade hänt med kronan om Lettland devalverat (en risk som inte är helt försvunnen)?
Men liksom 2003 borde debatten handla minst lika mycket om Sveriges inflytande. Vi blev utsparkade ur G20-gruppen när medlemskapet reformerades för att avspegla förändringarna i världsekonomin. Vårt utanförskap var påtagligt när finanskrisen bröt ut och världens regeringar skulle komma fram till en krisplan.
Ännu är det för tidigt att säga vart dagens kris i Sydeuropa leder. Hårda kontroller inom eurogruppen är sannolika. Men kanske blir det också, som John Dizard skrev i gårdagens Financial Times, en reaktion från Europas regeringar mot hedgefonder och andra spekulativa investerare som förvärrar läget.
Sverige borde ha en röst i den debatten och inte stå utanför dörren till eurogruppens möten.
Andra om euron: AB1, Dagens Arena, DN, DN2, DN3, Ekot, med flera
tisdag 16 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Nu märks högervindarna i EU
Det är tunt med svenska förslag om goda arbetsvillkor, bättre miljö och social sammanhållning inför dagens EU-toppmöte. Några åtgärder mot de spekulationsfonder som förvärrar krisen i Sydeuropa finns inte heller med i Fredrik Reinfeldts bagage.
Kanske ska man inte vara förvånad. Riksdagsval har betydelse, även för arbetet i EU. Tyvärr kommer det inte alltid fram i medierapporteringen.
Ändå är skillnaderna tydliga mellan alliansen och tidigare socialdemokratiska regeringar.
Göran Persson lyfte fram konkreta förslag om bättre barnomsorg, ambitiösa miljömål, och kvalitet i arbetslivet. Den dåvarande Lissabonstrategin har fått kritik, men den innehöll ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling som var viktigt.
Idag ska regeringscheferna diskutera efterföljaren, EU 2020-strategin. I dagens högerstyrda EU ser det ut att bli en snävare text där sociala frågor och god miljö hamnar i bakgrunden.
Det dokument med svenska ståndpunkter som Fredrik Reinfeldt har med sig betonar företagens villkor och arbetskraftens "anställningsbarhet". Goda arbetsvillkor nämns bara i förbigående, miljötexten innehåller inga konkreta förslag, situationen för människor med utländsk bakgrund går regeringen förbi med tystnad.
Någon kritik av den kvartalskapitalism som försvårar EU-ländernas väg ur krisen finns förstås inte. Reinfeldts regering använde sitt ordförandehalvår till att vattna ur de föreslagna reglerna om kontroll av spekulationsfonder.
Tyvärr har den svenske statsministern många meningsfränder kring bordet i biblioteket där mötet hålls. Det kommer inte att öka förtroendet för EU bland medborgarna om högerns ekonomiska dagordning ska prägla framtidsstrategierna.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ekot, GP, SvD, med flera. Tvyärr hittar jag inte Henrik Brors utmärkta analys i dag på DN:s nätsida, inte heller Teresa Küchlers intressanta artikel hos SvD.
Kanske ska man inte vara förvånad. Riksdagsval har betydelse, även för arbetet i EU. Tyvärr kommer det inte alltid fram i medierapporteringen.
Ändå är skillnaderna tydliga mellan alliansen och tidigare socialdemokratiska regeringar.
Göran Persson lyfte fram konkreta förslag om bättre barnomsorg, ambitiösa miljömål, och kvalitet i arbetslivet. Den dåvarande Lissabonstrategin har fått kritik, men den innehöll ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling som var viktigt.
Idag ska regeringscheferna diskutera efterföljaren, EU 2020-strategin. I dagens högerstyrda EU ser det ut att bli en snävare text där sociala frågor och god miljö hamnar i bakgrunden.
Det dokument med svenska ståndpunkter som Fredrik Reinfeldt har med sig betonar företagens villkor och arbetskraftens "anställningsbarhet". Goda arbetsvillkor nämns bara i förbigående, miljötexten innehåller inga konkreta förslag, situationen för människor med utländsk bakgrund går regeringen förbi med tystnad.
Någon kritik av den kvartalskapitalism som försvårar EU-ländernas väg ur krisen finns förstås inte. Reinfeldts regering använde sitt ordförandehalvår till att vattna ur de föreslagna reglerna om kontroll av spekulationsfonder.
Tyvärr har den svenske statsministern många meningsfränder kring bordet i biblioteket där mötet hålls. Det kommer inte att öka förtroendet för EU bland medborgarna om högerns ekonomiska dagordning ska prägla framtidsstrategierna.
Andra om EU: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ekot, GP, SvD, med flera. Tvyärr hittar jag inte Henrik Brors utmärkta analys i dag på DN:s nätsida, inte heller Teresa Küchlers intressanta artikel hos SvD.
onsdag 10 februari 2010
Thomas Mattssons smutsiga valår
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson verkar ha rekryterat Niklas Svensson för ett riktigt smutsigt valår. Dagens artiklar och löpsedel om Jan Björklunds USA-resa är troligen bara början.
Jag har inte någon sympati för Jan Björklunds politik. Det står nog klart för alla läsare av denna blogg.
Däremot gillar jag inte när politikers familjer utan egen förskyllan hamnar på löpsedlar över hela Sverige.
"Björklund tog med sin fru i regeringsplanet på 275 000 kronors resa", basunerar Expressen ut i dag. Bara den som går riktigt nära löpsedeln ser den finstilta texten om att Jan Björklunds fru ska betala resan själv. På nättidningens förstasida finns denna upplysning inte ens med.
Inne i tidningen framgår det att Försvarsmakten inte ens skickat fakturan till regeringskansliet ännu. Alla journalister som flugit med regeringsplanet - även från Expressen, antar jag - vet att det dröjer med faktureringen. På nätet finns däremot det fullspäckade program för Jan Björklunds tid i USA som Expressen lätt hade kunnat kolla innan publiceringen i papperstidningen.
Visst kan man ifrågasätta om utbildningsdepartementets ledning skulle ha tagit regeringsplanet eller flugit reguljärt. Däremot är det knappast något fel i att ministrar och regeringskansliets anställda skaffar sig internationella kunskaper. På Niklas Svenssons blogg framgår nu också att personal från säkerhetspolisen var med på resan, vilket kan ha betydelse för valet av regeringsplanet.
Framför allt ogillar jag angreppet på Jan Björklunds fru. Ledande politiker riskerar livet för sin övertygelse, oavsett politisk färg. Deras familjer borde i alla fall få vara i fred.
När Thomas Mattsson rekryterade Niklas Svensson tillbaka till Expressen skrev han en bloggnotis till sitt försvar som han arkiverade under rubriken Nostalgi. Jag kan förstå att Expressens ansvarige utgivare kände ett behov att försvara återanställningen av en medarbetare som dömts för brott. Däremot teg Thomas Mattsson om Niklas Svenssons övriga metoder, som personförföljelsen av Lars Danielsson och publiceringen av obekräftade rykten på Politikerbloggen.
Ansvaret för Expressens publiceringar ligger i vilket fall på Thomas Mattsson. Jag är rädd för att vi kommer att få se ännu värre övertramp än i dag ju mer valet närmar sig.
Andra om Expressens journalistik: Sebastian Hallén, med flera
Jag har inte någon sympati för Jan Björklunds politik. Det står nog klart för alla läsare av denna blogg.
Däremot gillar jag inte när politikers familjer utan egen förskyllan hamnar på löpsedlar över hela Sverige.
"Björklund tog med sin fru i regeringsplanet på 275 000 kronors resa", basunerar Expressen ut i dag. Bara den som går riktigt nära löpsedeln ser den finstilta texten om att Jan Björklunds fru ska betala resan själv. På nättidningens förstasida finns denna upplysning inte ens med.
Inne i tidningen framgår det att Försvarsmakten inte ens skickat fakturan till regeringskansliet ännu. Alla journalister som flugit med regeringsplanet - även från Expressen, antar jag - vet att det dröjer med faktureringen. På nätet finns däremot det fullspäckade program för Jan Björklunds tid i USA som Expressen lätt hade kunnat kolla innan publiceringen i papperstidningen.
Visst kan man ifrågasätta om utbildningsdepartementets ledning skulle ha tagit regeringsplanet eller flugit reguljärt. Däremot är det knappast något fel i att ministrar och regeringskansliets anställda skaffar sig internationella kunskaper. På Niklas Svenssons blogg framgår nu också att personal från säkerhetspolisen var med på resan, vilket kan ha betydelse för valet av regeringsplanet.
Framför allt ogillar jag angreppet på Jan Björklunds fru. Ledande politiker riskerar livet för sin övertygelse, oavsett politisk färg. Deras familjer borde i alla fall få vara i fred.
När Thomas Mattsson rekryterade Niklas Svensson tillbaka till Expressen skrev han en bloggnotis till sitt försvar som han arkiverade under rubriken Nostalgi. Jag kan förstå att Expressens ansvarige utgivare kände ett behov att försvara återanställningen av en medarbetare som dömts för brott. Däremot teg Thomas Mattsson om Niklas Svenssons övriga metoder, som personförföljelsen av Lars Danielsson och publiceringen av obekräftade rykten på Politikerbloggen.
Ansvaret för Expressens publiceringar ligger i vilket fall på Thomas Mattsson. Jag är rädd för att vi kommer att få se ännu värre övertramp än i dag ju mer valet närmar sig.
Andra om Expressens journalistik: Sebastian Hallén, med flera
Påverka EU-kommissionen
Regeringen verkar trött på EU efter ordförandeskapet. Det är synd. Nu finns chansen att verkligen påverka dagordningen för de kommande fem åren.
Äntligen finns en ny EU-kommission. De nya kommissionärerna har berättat om sina ambitioner under utfrågningarna i EU-parlamentet. Ministerrådet har fått en permanent ordförande och en hög representant för utrikespolitiken.
Samma sak gäller i EU som i nationell politik, det är under de första hundra dagarna efter ett maktskifte som det finns störst möjligheter att påverka.
Ändå tar inte den svenska regeringen ordentliga initiativ till exempel för att stödja miljökommissionären Jan Potocniks ambitioner om resurseffektivitet eller Siim Kallas vilja att skapa bättre arbetsvillkor för yrkeschaufförer.
Det är förståeligt om många är trötta efter det svenska ordförandeskapet, men då är det den politiska ledningens ansvar att ta nya tag och utnyttja det förtroende alla duktiga tjänstemän skapat under förra halvåret.
Nu öppnar sig istället chansen för de rödgröna partierna att lägga förslag om pådrivande arbete inom EU på de många sakområden där de är överens.
Läs också Eva Franchells utmärkta ledare om Swift i Aftonbladet.
Andra om EU-kommissionen: DN, Ekot, Expressen, med flera
Äntligen finns en ny EU-kommission. De nya kommissionärerna har berättat om sina ambitioner under utfrågningarna i EU-parlamentet. Ministerrådet har fått en permanent ordförande och en hög representant för utrikespolitiken.
Samma sak gäller i EU som i nationell politik, det är under de första hundra dagarna efter ett maktskifte som det finns störst möjligheter att påverka.
Ändå tar inte den svenska regeringen ordentliga initiativ till exempel för att stödja miljökommissionären Jan Potocniks ambitioner om resurseffektivitet eller Siim Kallas vilja att skapa bättre arbetsvillkor för yrkeschaufförer.
Det är förståeligt om många är trötta efter det svenska ordförandeskapet, men då är det den politiska ledningens ansvar att ta nya tag och utnyttja det förtroende alla duktiga tjänstemän skapat under förra halvåret.
Nu öppnar sig istället chansen för de rödgröna partierna att lägga förslag om pådrivande arbete inom EU på de många sakområden där de är överens.
Läs också Eva Franchells utmärkta ledare om Swift i Aftonbladet.
Andra om EU-kommissionen: DN, Ekot, Expressen, med flera
tisdag 9 februari 2010
Regeringsansvar och militära insatser
Att sitta i en regering betyder att man måste kompromissa. Det lärde sig Joschka Fischer och de tyska gröna när de kom till makten år 1998. Inom några få månader hade partiet med sina pacifistiska rötter sagt ja till att tyska stridsflygplan deltog i Kosovokriget. De borgerliga partier som sagt att de gröna inte kunde ta ansvar hade fel.
Jag har varit i Berlin några dagar och inte haft möjlighet att i detalj följa rapporteringen om de tre tragiska dödsfallen i Afghanistan (två svenska soldater och en lokalanställd tolk). Det är naturligtvis en händelse som drabbar de anhöriga särskilt hårt. De soldater vi sänder ut och deras familjer måste få bästa möjliga stöd.
Däremot har jag läst Joschka Fischers politiska självbiografi "Die rot-grünen Jahre". Jag har pratat med Joschka Fischer tidigare om perioden 1998-2003, men boken påminner mig om hur den tyska debatten såg ut före valet i september 1998.
Då utmålades de tyska gröna som oansvariga i säkerhets- och försvarspolitiken. Partiledningen åkte på rejäla bakslag bara ett halvår före valet. Bland annat sa majoriteten av miljöpartisterna nej till en förlängning av den tyska insatsen i Bosnien. Många gröna röstade också emot Polens Nato-medlemskap.
Joschka Fischer skriver om sin frustration över hur vänsterfraktionen i partiet hindrade en offensiv valrörelse. Istället fick partiledningen ägna sig åt att försvara sin trovärdighet i säkerhetspolitiken mot angreppen från höger.
När De gröna kunde bilda regering med Socialdemokraterna blev situationen annorlunda. Redan innan den nya regeringen tillträtt tvingades Joschka Fischer ta ställning till Natos angreppsplaner mot Kosovo. Trots majoritetens kraftiga motstånd i opposition till militära insatser utomlands stödde de gröna slutligen, efter hårda debatter, sin partiledares linje.
De gröna var tvungna att ställa sig en rad frågor på grund av regeringsansvaret, skriver Joschka Fischer.
Vad i sak skulle förändras om man sa nej till de militära insatserna? Parlamentet hade ändå med kraftig majoritet röstat för.
Vad skulle hända med partiet på längre sikt om regeringen sprack, första gången som de gröna hade statsrådsposter? Det skulle ha dömt oss till en lång ökenvandring, menar Fischer.
Det finns både likheter och skillnader mellan tysk och svensk politik. En sak tror jag gäller både de tyska gröna och det svenska vänsterpartiet. Regeringsansvar ger helt andra förutsättningar än opposition.
Andra om militära utlandsinsatser: AB, SvD, SvD2, SvD3, Sydsvenskan, Claes Krantz, Åsa Lindestam, med flera
Jag har varit i Berlin några dagar och inte haft möjlighet att i detalj följa rapporteringen om de tre tragiska dödsfallen i Afghanistan (två svenska soldater och en lokalanställd tolk). Det är naturligtvis en händelse som drabbar de anhöriga särskilt hårt. De soldater vi sänder ut och deras familjer måste få bästa möjliga stöd.
Däremot har jag läst Joschka Fischers politiska självbiografi "Die rot-grünen Jahre". Jag har pratat med Joschka Fischer tidigare om perioden 1998-2003, men boken påminner mig om hur den tyska debatten såg ut före valet i september 1998.
Då utmålades de tyska gröna som oansvariga i säkerhets- och försvarspolitiken. Partiledningen åkte på rejäla bakslag bara ett halvår före valet. Bland annat sa majoriteten av miljöpartisterna nej till en förlängning av den tyska insatsen i Bosnien. Många gröna röstade också emot Polens Nato-medlemskap.
Joschka Fischer skriver om sin frustration över hur vänsterfraktionen i partiet hindrade en offensiv valrörelse. Istället fick partiledningen ägna sig åt att försvara sin trovärdighet i säkerhetspolitiken mot angreppen från höger.
När De gröna kunde bilda regering med Socialdemokraterna blev situationen annorlunda. Redan innan den nya regeringen tillträtt tvingades Joschka Fischer ta ställning till Natos angreppsplaner mot Kosovo. Trots majoritetens kraftiga motstånd i opposition till militära insatser utomlands stödde de gröna slutligen, efter hårda debatter, sin partiledares linje.
De gröna var tvungna att ställa sig en rad frågor på grund av regeringsansvaret, skriver Joschka Fischer.
Vad i sak skulle förändras om man sa nej till de militära insatserna? Parlamentet hade ändå med kraftig majoritet röstat för.
Vad skulle hända med partiet på längre sikt om regeringen sprack, första gången som de gröna hade statsrådsposter? Det skulle ha dömt oss till en lång ökenvandring, menar Fischer.
Det finns både likheter och skillnader mellan tysk och svensk politik. En sak tror jag gäller både de tyska gröna och det svenska vänsterpartiet. Regeringsansvar ger helt andra förutsättningar än opposition.
Andra om militära utlandsinsatser: AB, SvD, SvD2, SvD3, Sydsvenskan, Claes Krantz, Åsa Lindestam, med flera
fredag 5 februari 2010
Rädda Centerpartiet
Centern håller sina kommundagar mitt i partiets kris. De många kloka kommunalråden måste ta chansen att styra om kursen och rädda ett parti som behövs i svensk politik.
Det är knappast alla turer kring Saab som fått opinionssiffrorna att sjunka så katastrofalt, även om flera distriktsordföranden vill ge en sådan bild i Svenska Dagbladet. Centerns problem har många orsaker.
Maud Olofsson och hennes kollegor har haft dåligt genomslag för sina frågor i regeringen. Partiets kärntrupper tvingas se ledningen retirera i fråga efter fråga. Kärnkraften är en symbol för mycket annat. Samtidigt har högersvängen och satsningen på storstäderna inte lönat sig i längden.
Centerpartiet har fyllt en viktig roll i svensk politik, både som representant för grupper i samhället och genom att vara ett parti som tar ansvar för Sverige, till exempel i säkerhetspolitiken.
Idag måste Centern slåss hårdare för sina intressen i regeringen om partiet ska överleva. Hur ska det lyckas när Moderaternas makt (personifierad av Anders Borg) är så stor?
Kommunalråden borde påverka Maud Olofsson att driva partiets hjärtefrågor tydligare inför valet. Regionalpolitiken - vad händer till exempel med EU-stödet? Vården - hur slår Vårdval Sverige i glesbygden? Skatteutjämningen. Vägar, järnvägar, internet och mobilnät. Om allianssammanhållningen går före centerns egen profilering kommer kräftgången att fortsätta.
Kanske klarar inte Maud Olofsson att göra en sådan omstart. Då sitter inte hon kvar särskilt länge som partiledare.
Andra om centern: DN, Exp, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Ett hjärta rött, Helen Törnqvist, Kulturbloggen, Martin Moberg, Morgan Johansson, Per Ankersjö, Rasmus Lenefors, Röda Berget, med flera
Det är knappast alla turer kring Saab som fått opinionssiffrorna att sjunka så katastrofalt, även om flera distriktsordföranden vill ge en sådan bild i Svenska Dagbladet. Centerns problem har många orsaker.
Maud Olofsson och hennes kollegor har haft dåligt genomslag för sina frågor i regeringen. Partiets kärntrupper tvingas se ledningen retirera i fråga efter fråga. Kärnkraften är en symbol för mycket annat. Samtidigt har högersvängen och satsningen på storstäderna inte lönat sig i längden.
Centerpartiet har fyllt en viktig roll i svensk politik, både som representant för grupper i samhället och genom att vara ett parti som tar ansvar för Sverige, till exempel i säkerhetspolitiken.
Idag måste Centern slåss hårdare för sina intressen i regeringen om partiet ska överleva. Hur ska det lyckas när Moderaternas makt (personifierad av Anders Borg) är så stor?
Kommunalråden borde påverka Maud Olofsson att driva partiets hjärtefrågor tydligare inför valet. Regionalpolitiken - vad händer till exempel med EU-stödet? Vården - hur slår Vårdval Sverige i glesbygden? Skatteutjämningen. Vägar, järnvägar, internet och mobilnät. Om allianssammanhållningen går före centerns egen profilering kommer kräftgången att fortsätta.
Kanske klarar inte Maud Olofsson att göra en sådan omstart. Då sitter inte hon kvar särskilt länge som partiledare.
Andra om centern: DN, Exp, SvD, SvD2, Alliansfritt Sverige, Ett hjärta rött, Helen Törnqvist, Kulturbloggen, Martin Moberg, Morgan Johansson, Per Ankersjö, Rasmus Lenefors, Röda Berget, med flera
torsdag 4 februari 2010
Spekulationsfonderna gör Greklands kris svårare
Hedgefonderna agerar mycket aggressivt mot Grekland, skriver Der Spiegel. Kostnaden för att återförsäkra grekiska statsskuldsväxlar stiger därför dramatiskt.
Greklands kris har förstås i grunden andra orsaker. Den förra regeringen misskötte ekonomin och bluffade med siffrorna. Nu står den nye premiärministern Georgios Papandreou inför en nästan omöjlig situation, som blir ännu värre på grund av hedgefonderna.
Ändå är det förvånande hur lite som skrivs om spekulationsfondernas agerande, som påminner mig om hur George Soros och andra tjänade miljarder på att EU:s tidigare valutasamarbete ERM föll ihop.
Håkan A Bengtsson skrev i förra veckan klokt på Dagens Arena om hur svenska medier ignorerar debatten om Barack Obamas förslag för att begränsa de spekulativa inslagen i ekonomin.
Samma tystnad gällde under EU-ordförandeskapet för hur Mats Odell vattnade ur förslaget om regler för "alternativa investeringsfonder".
Och nu, när hedgefonderna gör det svårare att föra Grekland ur krisen och hålla ihop euro-samarbetet.
EU-kommissionens inställning är också märklig.
“The markets are putting on pressure. This pressure cannot be ignored.”
Med de orden kapitulerar den ansvarige kommissionären Almunia för samma spekulanter som förvärrade den globala finansiella krisen.
Andra om Greklands kris: DN, SvD, SvD2 med flera
Greklands kris har förstås i grunden andra orsaker. Den förra regeringen misskötte ekonomin och bluffade med siffrorna. Nu står den nye premiärministern Georgios Papandreou inför en nästan omöjlig situation, som blir ännu värre på grund av hedgefonderna.
Ändå är det förvånande hur lite som skrivs om spekulationsfondernas agerande, som påminner mig om hur George Soros och andra tjänade miljarder på att EU:s tidigare valutasamarbete ERM föll ihop.
Håkan A Bengtsson skrev i förra veckan klokt på Dagens Arena om hur svenska medier ignorerar debatten om Barack Obamas förslag för att begränsa de spekulativa inslagen i ekonomin.
Samma tystnad gällde under EU-ordförandeskapet för hur Mats Odell vattnade ur förslaget om regler för "alternativa investeringsfonder".
Och nu, när hedgefonderna gör det svårare att föra Grekland ur krisen och hålla ihop euro-samarbetet.
EU-kommissionens inställning är också märklig.
“The markets are putting on pressure. This pressure cannot be ignored.”
Med de orden kapitulerar den ansvarige kommissionären Almunia för samma spekulanter som förvärrade den globala finansiella krisen.
Andra om Greklands kris: DN, SvD, SvD2 med flera
onsdag 3 februari 2010
Inget svenskt mandat att krigsplanera för Baltikum
Försvarsmakten har inget godkännade från regeringen för att tillsammans med Nato planera försvaret av baltiska länder. Det svarar Försvarsdepartementet på mina frågor.
Jag skrev förra veckan om en artikel i European Voice (som även fanns i The Economist). Natos militärer har slutligen bestämt sig för att göra konkreta planer för sitt agerande vid en konflikt i Baltikum, berättade tidningen. Sverige och Finland kunde bli en del av denna "regionala planering". Deltar Sverige i arbetet, frågade jag Försvarsdepartementet, och undrade också om Sverige tänker vara med i sommarens USA-ledda övning i Östersjön.
Så här svarade politiskt sakkunniga Sofia Krigsman (med departementsledningens godkännande, utgår jag ifrån):
"Sverige är inte medlem i Nato och deltar därför inte i alliansens försvarsplanering kopplat till Natomedlemsländernas ömsesidiga försvarsförpliktelser. Sverige har inte fått någon inbjudan från Nato att delta i denna typ av försvarsplanering och Försvarsmakten har följaktligen inte fått några direktiv från regeringen rörande detta. Rörande den planerade amerikanska övningen har Sverige inte fått någon inbjudan att delta varför regeringen inte heller tagit ställning till eventuellt deltagande."
Klara besked. Det innebär alltså att Försvarsmakten och dess utsända i Bryssel inte har något mandat att föra samtal med Nato och dess medlemsländer om Sveriges roll vid en konflikt i Baltikum.
Skulle de ändå göra det finns både ord och straffbestämmelser för sådant agerande.
Jag skrev förra veckan om en artikel i European Voice (som även fanns i The Economist). Natos militärer har slutligen bestämt sig för att göra konkreta planer för sitt agerande vid en konflikt i Baltikum, berättade tidningen. Sverige och Finland kunde bli en del av denna "regionala planering". Deltar Sverige i arbetet, frågade jag Försvarsdepartementet, och undrade också om Sverige tänker vara med i sommarens USA-ledda övning i Östersjön.
Så här svarade politiskt sakkunniga Sofia Krigsman (med departementsledningens godkännande, utgår jag ifrån):
"Sverige är inte medlem i Nato och deltar därför inte i alliansens försvarsplanering kopplat till Natomedlemsländernas ömsesidiga försvarsförpliktelser. Sverige har inte fått någon inbjudan från Nato att delta i denna typ av försvarsplanering och Försvarsmakten har följaktligen inte fått några direktiv från regeringen rörande detta. Rörande den planerade amerikanska övningen har Sverige inte fått någon inbjudan att delta varför regeringen inte heller tagit ställning till eventuellt deltagande."
Klara besked. Det innebär alltså att Försvarsmakten och dess utsända i Bryssel inte har något mandat att föra samtal med Nato och dess medlemsländer om Sveriges roll vid en konflikt i Baltikum.
Skulle de ändå göra det finns både ord och straffbestämmelser för sådant agerande.
tisdag 2 februari 2010
Bra om hyresrätterna
De rödgröna partierna har gjort upp om bostadspolitiken. Utmärkt. Jag hinner inte skriva någon längre text om uppgörelsen ikväll, men det är glädjande att Mona Sahlin fått med sig Miljöpartiet på ett investeringsstöd till nya hyresrätter.
Nu gäller det att övertyga de gröna även om en miljardsatsning på miljonprogrammet.
Nu gäller det att övertyga de gröna även om en miljardsatsning på miljonprogrammet.
Kort startsträcka
Birgitta Ohlsson kan säkert bli en bra EU-minister. Hon har gjort sig känd som en orädd och engagerad politiker. Men tiden är knapp om hon ska hinna sätta någon prägel på regeringens arbete.
Då tänker jag inte på att folkpartikvinnan ska ha barn i sommar. Det brukar man aldrig ta upp när det gäller nyutnämnda manliga statsråd.
Däremot är det bara sju och en halv månad till valet. Startsträckan är kort.
Det är extra tufft att skapa sig en roll som EU-minister i Fredrik Reinfeldts statsrådsberedning. Det märkte Cecilia Malmström, inte minst under ordförandeskapet som centralstyrdes av Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind och hans stab. Det var nödvändigt, men gjorde jobbet svårt för Malmström. Det hade underlättat om statsminister och EU-minister kommit från samma parti.
Dessutom har alla småpartier i regeringen blivit överkörda av Anders Borgs finansdepartement i ett antal frågor. Ska Birgitta Ohlsson lyckas måste hon lägga hårt arbete på att få fram tillräckligt bra beslutsunderlag och förhandlingsstrategier för att hävda sig mot Borg. Då blir det många övertidstimmar de närmaste månaderna.
För övrigt noterar jag att centern inte förnyade sin laguppställning i regeringen när det nu ändå skulle ske en ombildning. Partiet kunde åtminstone ha bytt ut Åsa Torstensson, regeringens kanske svagaste minister. Att inte använda chansen tror jag var ett strategiskt misstag av Maud Olofsson.
Andra om nya EU-ministern: DN med flera
Då tänker jag inte på att folkpartikvinnan ska ha barn i sommar. Det brukar man aldrig ta upp när det gäller nyutnämnda manliga statsråd.
Däremot är det bara sju och en halv månad till valet. Startsträckan är kort.
Det är extra tufft att skapa sig en roll som EU-minister i Fredrik Reinfeldts statsrådsberedning. Det märkte Cecilia Malmström, inte minst under ordförandeskapet som centralstyrdes av Reinfeldts statssekreterare Gustaf Lind och hans stab. Det var nödvändigt, men gjorde jobbet svårt för Malmström. Det hade underlättat om statsminister och EU-minister kommit från samma parti.
Dessutom har alla småpartier i regeringen blivit överkörda av Anders Borgs finansdepartement i ett antal frågor. Ska Birgitta Ohlsson lyckas måste hon lägga hårt arbete på att få fram tillräckligt bra beslutsunderlag och förhandlingsstrategier för att hävda sig mot Borg. Då blir det många övertidstimmar de närmaste månaderna.
För övrigt noterar jag att centern inte förnyade sin laguppställning i regeringen när det nu ändå skulle ske en ombildning. Partiet kunde åtminstone ha bytt ut Åsa Torstensson, regeringens kanske svagaste minister. Att inte använda chansen tror jag var ett strategiskt misstag av Maud Olofsson.
Andra om nya EU-ministern: DN med flera
Vad svarar Beatrice Ask om Säpo?
Polisens ointresse för hoten mot yttrandefriheten är skrämmande. Carina Hägg (S) har skrivit en synnerligen viktig riksdagsfråga till justitieminister Beatrice Ask. Jag citerar hela frågan här nedanför.
För min del tycker jag det är svårt att ta Fredrik Reinfeldts tal om att värna Sveriges demokratiska värderingar på fullt allvar så länge Säpo tillåts sköta författningsskyddet så dåligt. När agerar regeringen för att säkra yttrandefriheten?
Carina Häggs fråga:
"SÄPOs ansvar
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo.
Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit är min fråga till jämställdhetsminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder."
För min del tycker jag det är svårt att ta Fredrik Reinfeldts tal om att värna Sveriges demokratiska värderingar på fullt allvar så länge Säpo tillåts sköta författningsskyddet så dåligt. När agerar regeringen för att säkra yttrandefriheten?
Carina Häggs fråga:
"SÄPOs ansvar
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo.
Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit är min fråga till jämställdhetsminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder."
måndag 1 februari 2010
Inte första gången Reinfeldt bluffar
Fredrik Reinfeldt skyller på medarbetarna för den felaktiga uppgiften om sysselsättningen i gårdagens debatt. Men statsministern har även tidigare med stor kraft påstått saker som varit rena påhitt.
Det gäller bland annat klimatpolitiken, som jag skrivit om här. Till exempel att det skulle ha varit Carl Bildts regering som införde den hyllade svenska koldioxidskatten - ett påstående Reinfeldt upprepade gång på gång utan att nyhetsjournalisterna granskade det.
I FRA-debatten kom landets statsminister med den sensationella uppgiften att FRA inte spanade på individer - en smula märkligt med tanke på att det finns en särskild lag om FRA:s hantering av personuppgifter.
Hur många fler dagar tänker Fredrik Reinfeldt spela bluffpoker?
(Jag hinner tyvärr inte länka till alla bra blogginlägg om detta.)
Det gäller bland annat klimatpolitiken, som jag skrivit om här. Till exempel att det skulle ha varit Carl Bildts regering som införde den hyllade svenska koldioxidskatten - ett påstående Reinfeldt upprepade gång på gång utan att nyhetsjournalisterna granskade det.
I FRA-debatten kom landets statsminister med den sensationella uppgiften att FRA inte spanade på individer - en smula märkligt med tanke på att det finns en särskild lag om FRA:s hantering av personuppgifter.
Hur många fler dagar tänker Fredrik Reinfeldt spela bluffpoker?
(Jag hinner tyvärr inte länka till alla bra blogginlägg om detta.)
söndag 31 januari 2010
En trött allians
De borgerliga partierna löper en liknande risk som Göran Persson i valrörelsen 2006. Att väljarna uppfattar deras regeringsalternativ som slitet och längtar efter något nytt.
Kvällens partiledardebatt bjöd inte på så många överraskningar. Man kan alltid diskutera vilka frågor som tas upp. Det var till exempel märkligt att välfärdens kvalitet spelade så liten roll, med tanke på att sjukvård och omsorg hör till väljarnas viktigaste frågor.
Ändå är jag tveksam till hur stor betydelse sakfrågorna i enskilda partiledardebatter har. De är förstås viktiga i längden, men i en debatt som ikväll är det minst lika viktigt hur regeringsalternativen uppträder.
Där måste jag säga att de rödgröna partiledarna agerar bättre tillsammans än jag trodde var möjligt för ett år sedan. På den borgerliga sidan verkar det svårare. De tre små partierna slåss om uppmärksamheten, något som märktes inte minst på hur partiledarna talade i munnen på varandra. Regeringsförhandlingar och motgångar i opinionen har uppenbarligen slitit på Björklund, Hägglund och Olofsson. (Fredrik Reinfeldt var däremot märkbart piggare än tidigare i år).
Alliansens strateger har en tuff uppgift när de ska framställa de fyra partierna som ett fräscht regeringsalternativ för ytterligare en mandatperiod.
Nu gäller det för de rödgröna att först få fram rapporterna från sina gemensamma arbetsgrupper och sedan lägga fram ett samlat ekonomiskt alternativ. Just nu har de vinden i seglen.
Andra om partiledardebatten: AB, AB2, DN, DN2, SvD, SvD2 med flera
Kvällens partiledardebatt bjöd inte på så många överraskningar. Man kan alltid diskutera vilka frågor som tas upp. Det var till exempel märkligt att välfärdens kvalitet spelade så liten roll, med tanke på att sjukvård och omsorg hör till väljarnas viktigaste frågor.
Ändå är jag tveksam till hur stor betydelse sakfrågorna i enskilda partiledardebatter har. De är förstås viktiga i längden, men i en debatt som ikväll är det minst lika viktigt hur regeringsalternativen uppträder.
Där måste jag säga att de rödgröna partiledarna agerar bättre tillsammans än jag trodde var möjligt för ett år sedan. På den borgerliga sidan verkar det svårare. De tre små partierna slåss om uppmärksamheten, något som märktes inte minst på hur partiledarna talade i munnen på varandra. Regeringsförhandlingar och motgångar i opinionen har uppenbarligen slitit på Björklund, Hägglund och Olofsson. (Fredrik Reinfeldt var däremot märkbart piggare än tidigare i år).
Alliansens strateger har en tuff uppgift när de ska framställa de fyra partierna som ett fräscht regeringsalternativ för ytterligare en mandatperiod.
Nu gäller det för de rödgröna att först få fram rapporterna från sina gemensamma arbetsgrupper och sedan lägga fram ett samlat ekonomiskt alternativ. Just nu har de vinden i seglen.
Andra om partiledardebatten: AB, AB2, DN, DN2, SvD, SvD2 med flera
Ett bra val av FN-chefen
Margot Wallström får jobbet som FN:s särskilda representant för frågor om kvinnor och väpnade konflikter, berättar Rapport. Jag har skrivit tidigare att detta var det FN-uppdrag som Wallström var mest aktuell för.
FN-chefen har gjort ett utmärkt val.
Andra om utnämningen: AB, DN, Ekot, Exp, SvD med flera
FN-chefen har gjort ett utmärkt val.
Andra om utnämningen: AB, DN, Ekot, Exp, SvD med flera
Säpo bär ansvaret
Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg skriver bra om hoten mot Kadafi Hussein och andra som vågar säga emot extrem islamism och organisationer som al-Shabab.
Jag saknar bara en sak i hennes text: namnen på de ansvariga för det bristande personskyddet.
Så låt mig komplettera.
Anders Danielsson, Säpo-chef
Roland Weinfors, chef Säpos hotbildsenhet
Johan Ohlsson, chefsanalytiker Säpos författningsskydd
Kurt Malmström, ställföreträdande Säpo-chef
Anders Thornberg, chef Säpos avdelning för säkerhetsåtgärder
Samt ytterligare ansvariga personer på Säpo och stockholmspolisen.
Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen, utan också för författningskyddet. Där ingår yttrandefriheten. Säpo kan inte påstå att det enbart är den vanliga polisens sak.
Jag har en viss erfarenhet av Säpos bristande förmåga att analysera hotbilder. Skulle något hända Kadafi Hussein eller andra i liknande situationer så har Anders Danielsson och hans medarbetare ett stort ansvar.
Jag saknar bara en sak i hennes text: namnen på de ansvariga för det bristande personskyddet.
Så låt mig komplettera.
Anders Danielsson, Säpo-chef
Roland Weinfors, chef Säpos hotbildsenhet
Johan Ohlsson, chefsanalytiker Säpos författningsskydd
Kurt Malmström, ställföreträdande Säpo-chef
Anders Thornberg, chef Säpos avdelning för säkerhetsåtgärder
Samt ytterligare ansvariga personer på Säpo och stockholmspolisen.
Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen, utan också för författningskyddet. Där ingår yttrandefriheten. Säpo kan inte påstå att det enbart är den vanliga polisens sak.
Jag har en viss erfarenhet av Säpos bristande förmåga att analysera hotbilder. Skulle något hända Kadafi Hussein eller andra i liknande situationer så har Anders Danielsson och hans medarbetare ett stort ansvar.
Reinfeldts klimatfiasko
Dagens Nyheter gör en bra genomgång av de sista dygnen på Köpenhamnsmötet. Fredrik Reinfeldt misslyckades med EU-ordförandeskapets viktigaste fråga.
USA och Kina har ett stort ansvar för det dåliga resultatet på klimatmötet. Kunde EU har gjort mer?
Den frågan diskuteras intensivt runt om i Europa, inte minst i Bryssel. Hur kan EU:s gröna diplomati bli starkare?
Den nya klimatkommissionären Connie Hedegaard menar att EU:s bud om pengar till de fattigaste länder borde ha kommit tidigare. Miljörörelsen är kritisk till att EU under svensk ledning ville skrota Kyotoprotokollet innan det fanns något färdigt alternativ.
Dagens Nyheter belyser hur EU blev bortspelat i Köpenhamn. Kineserna reagerade starkt på att EU la fokus på utsläppsmålet till 2050. Det var fel av Kina, men också otaktiskt av Fredrik Reinfeldt. Konkreta åtgärder till 2020 är viktigare än ett mål till 2050 som ingen av dagens politiker behöver ta ansvar för.
När Barack Obama gick in på mötet med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika satt Reinfeldt några rum bort, ovetande om vad som hände. Det är märkligt att Sveriges jättelika delegation inte hade bättre koll på vad den amerikanske presidenten gjorde.
Framför allt visar genomgången att Reinfeldt borde ha byggt bättre relationer med u-länder som Brasilien. Då hade kanske president Lula sagt stopp och belägg på mötet med Obama, vi måste prata med EU också.
Nu verkar den svenska regeringen ha gett upp. Det är de här veckorna som nästa steg måste tas, genom intensiva kontakter med progressiva u-länder och med länder som Japan. Sverige måste återta sin historiska roll som brygga mellan den rika och fattiga världen, även om Reinfeldt prioriterar den inhemska valrörelsen.
USA och Kina har ett stort ansvar för det dåliga resultatet på klimatmötet. Kunde EU har gjort mer?
Den frågan diskuteras intensivt runt om i Europa, inte minst i Bryssel. Hur kan EU:s gröna diplomati bli starkare?
Den nya klimatkommissionären Connie Hedegaard menar att EU:s bud om pengar till de fattigaste länder borde ha kommit tidigare. Miljörörelsen är kritisk till att EU under svensk ledning ville skrota Kyotoprotokollet innan det fanns något färdigt alternativ.
Dagens Nyheter belyser hur EU blev bortspelat i Köpenhamn. Kineserna reagerade starkt på att EU la fokus på utsläppsmålet till 2050. Det var fel av Kina, men också otaktiskt av Fredrik Reinfeldt. Konkreta åtgärder till 2020 är viktigare än ett mål till 2050 som ingen av dagens politiker behöver ta ansvar för.
När Barack Obama gick in på mötet med Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika satt Reinfeldt några rum bort, ovetande om vad som hände. Det är märkligt att Sveriges jättelika delegation inte hade bättre koll på vad den amerikanske presidenten gjorde.
Framför allt visar genomgången att Reinfeldt borde ha byggt bättre relationer med u-länder som Brasilien. Då hade kanske president Lula sagt stopp och belägg på mötet med Obama, vi måste prata med EU också.
Nu verkar den svenska regeringen ha gett upp. Det är de här veckorna som nästa steg måste tas, genom intensiva kontakter med progressiva u-länder och med länder som Japan. Sverige måste återta sin historiska roll som brygga mellan den rika och fattiga världen, även om Reinfeldt prioriterar den inhemska valrörelsen.
lördag 30 januari 2010
Redovisa lånen, Victor Muller
Har Victor Muller underröjt alla tveksamheter om sina kontakter med rysk organiserad brottslighet? Den frågan måste snabbt få ett trovärdigt svar. Inte minst för de Saab-anställdas skull.
Säpo och den svenska regeringen bidrog till att stoppa Spykers köp av Saab i december, efter uppgifter om kopplingar mellan Mullers finansiärer i Antonovgruppen och organiserad brottslighet. Det skriver Dagens Industri. Ett journalistiskt scoop och en oroande nyhet.
Ryktena har funnit ett tag. Bloggaren Svensson har till exempel skrivit om ämnet tidigare. Men de detaljerade uppgifterna om svenska myndigheters agerande sätter hela Saab-affären i ett nytt ljus.
Enligt Svenska Dagbladet har Antonov-gruppen lånat ut 585 miljoner till Spyker.
Är de pengarna fullt återbetalda? Och vem är den mystiska långivaren som gjorde det möjligt för Victor Muller att köpa Saab, när Antonovgruppen lämnat sitt formella ägande i bolaget?
"Antonovfamiljen är borta nu och har ingen som helst maktställning i Saab Spyker", säger Hans Lindblad, statssekreterare på Finansdepartementet.
Victor Muller måste redovisa offentigt att det stämmer, bland annat genom att namnge var han fick lånet för att köpa Saab. Det borde vi få veta innan skattebetalarnas pengar betalas ut till Spykers konto.
[UPPDATERING Bra inslag i TV4 Nyheterna om detta ikväll.]
Andra om Saab Spyker: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, med flera
Säpo och den svenska regeringen bidrog till att stoppa Spykers köp av Saab i december, efter uppgifter om kopplingar mellan Mullers finansiärer i Antonovgruppen och organiserad brottslighet. Det skriver Dagens Industri. Ett journalistiskt scoop och en oroande nyhet.
Ryktena har funnit ett tag. Bloggaren Svensson har till exempel skrivit om ämnet tidigare. Men de detaljerade uppgifterna om svenska myndigheters agerande sätter hela Saab-affären i ett nytt ljus.
Enligt Svenska Dagbladet har Antonov-gruppen lånat ut 585 miljoner till Spyker.
Är de pengarna fullt återbetalda? Och vem är den mystiska långivaren som gjorde det möjligt för Victor Muller att köpa Saab, när Antonovgruppen lämnat sitt formella ägande i bolaget?
"Antonovfamiljen är borta nu och har ingen som helst maktställning i Saab Spyker", säger Hans Lindblad, statssekreterare på Finansdepartementet.
Victor Muller måste redovisa offentigt att det stämmer, bland annat genom att namnge var han fick lånet för att köpa Saab. Det borde vi få veta innan skattebetalarnas pengar betalas ut till Spykers konto.
[UPPDATERING Bra inslag i TV4 Nyheterna om detta ikväll.]
Andra om Saab Spyker: AB, DN, DN2, Ekot, Exp, GP, SvD, SvD2, med flera
fredag 29 januari 2010
Mer om det svenska EU-ordförandeskapet
Franska tankesmedjan Terra Nova publicerade i dag den analys av Sveriges EU-ordförandeskap, som jag skrivit tillsammans med en fransk expert som kallar sig Paul Norden. Rapporten finns att läsa här.
Mona Sahlin och hårdrockbältet
Opinionsmätningarna duggar tätt. Risken är att Sverigedemokraternas intåg i riksdagen börjar betraktas som ett faktum. Så behöver det inte vara.
Ingen blir väl förvånad över hur Dagens Nyheter lyfter fram dagens mätning från Synovate. Rubriken "Nästan ikapp" låter som ett jubelrop från Henrik Brors, trots att alliansen fortfarande är i underläge.
Det är knappast heller en slump att ett parti saknas bland staplarna som fyller ett helt uppslag. Sverigedemokraterna. Det skulle väl störa DN:s vinkel.
Visserligen har Jimmie Åkessons parti gått tillbaka något i de senaste mätningarna, hur mycket man nu kan lita på siffrorna. Sverigedemokraterna har ändå klara förutsättningar att ta sig in i riksdagen i höst.
Jag är oroad över att Socialdemokraterna inte gör mer för att stoppa den utvecklingen. Visst är det bra med interna diskussioner i partiet om strategin mot det främlingsfientliga partiet. Visst förstår jag att man inte vill ge Jimmie Åkesson mer uppmärksamhet genom offentlig debatt. Men känner de väljare som inte är rasister men som ändå funderar på Sverigedemokraterna att (S) lyssnar på dem?
Göran Eriksson skriver i Svenska Dagbladet att de etablerade partierna använder hårda ord mot radikal islam för att motverka Sverigedemokraterna. Det gäller kanske för Fredrik Reinfeldt, som slirade betänkligt om burkaförbud i Studio Ett. Däremot är jag övertygad om att Mona Sahlin drivs av ett genuint engagemang. Sahlin förstår verkligen förutsättningarna i förorterna, och vann klart över Reinfeldt i denna diskussion liksom i debatten i stort.
Hon har säkert samma engagemang för tjejerna och killarna i Hedemora och Hällefors. Det tvivlar jag inte på. Mona Sahlin gillar dessutom att köra bil och lyssna på rock. Hon är betydligt närmare många arbetarungdomar än Reinfeldt och Björklund. Eller Jimmie Åkesson, för den delen.
Men märks det tillräckligt i den mediestyrda bilden av partierna?
Sverigedemokratenas frammarsch i södra Sverige är välbekant. Likaså partiets försök att nå ett genombrott i Storstockholm.
Det har skrivits mindre om hur Sverigedemokraterna tar väljarandelar i gamla industriorter som varit arbetarrörelsens styrkefästen.
Siffrorna från den senaste SCB-mätningen (november 2009) visar hur "övriga partier" går framåt i Dalarna, Gävleborg, Örebro län med flera. Det kan vara både (SD) och Piratpartiet, men när man tar hänsyn till Sverigedemokraternas starka stöd bland unga män i arbetaryrken generellt ser vi ut att vara på väg mot en liknande situation som i andra delar av Europa. Främlingsfientliga partier som vinner mark i gamla industriorter.
Går man till resultatet i EU-valet och tittar på Sverigedemokraternas resultat i enskilda valkretsar syns denna tendens tydligt. En fördubbling eller mer i orter som Hofors, Sandviken, Avesta, Borlänge, Hedemora, Ludvika, Hällefors. Då tog ändå Piratpartiet en hel del av de missnöjda unga väljarnas röster.
Visst är medelklassen i Stockholm viktig för hur valet går. Jag hoppas ändå att Socialdemokraternas partistrateger jobbar lika hårt för att övertyga de unga männen i hårdrockbältet.
Lyft fram unga företrädare som har stort förtroende i bruksorterna på riksnivå. Glöm inte musikfestivaler som Sweden Rock under alla funderingar om Facebook som politiskt verktyg. Och framför allt - lyssna på arbetarungdomarnas farhågor och drömmar om framtiden.
[UPPDATERING Jag gillar verkligen Stefan Wikéns och Erik Laaksos kommentarer till detta. Inte minst Erik Laaksos avslutning: "Tänk ett deltagande på festivalerna med tältboende och politiksnack i lera och på grässlänter. Shit alltså. Jag gör en budget och ett konkret förslag så är det bara att ge mig uppdraget så sätter jag igång direkt och fixar det här. Ibrahim Baylan, det låter väl som en bra idé?"]
Andra om opinionsmätningar: AB, Exp, GP, SvD, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera
Ingen blir väl förvånad över hur Dagens Nyheter lyfter fram dagens mätning från Synovate. Rubriken "Nästan ikapp" låter som ett jubelrop från Henrik Brors, trots att alliansen fortfarande är i underläge.
Det är knappast heller en slump att ett parti saknas bland staplarna som fyller ett helt uppslag. Sverigedemokraterna. Det skulle väl störa DN:s vinkel.
Visserligen har Jimmie Åkessons parti gått tillbaka något i de senaste mätningarna, hur mycket man nu kan lita på siffrorna. Sverigedemokraterna har ändå klara förutsättningar att ta sig in i riksdagen i höst.
Jag är oroad över att Socialdemokraterna inte gör mer för att stoppa den utvecklingen. Visst är det bra med interna diskussioner i partiet om strategin mot det främlingsfientliga partiet. Visst förstår jag att man inte vill ge Jimmie Åkesson mer uppmärksamhet genom offentlig debatt. Men känner de väljare som inte är rasister men som ändå funderar på Sverigedemokraterna att (S) lyssnar på dem?
Göran Eriksson skriver i Svenska Dagbladet att de etablerade partierna använder hårda ord mot radikal islam för att motverka Sverigedemokraterna. Det gäller kanske för Fredrik Reinfeldt, som slirade betänkligt om burkaförbud i Studio Ett. Däremot är jag övertygad om att Mona Sahlin drivs av ett genuint engagemang. Sahlin förstår verkligen förutsättningarna i förorterna, och vann klart över Reinfeldt i denna diskussion liksom i debatten i stort.
Hon har säkert samma engagemang för tjejerna och killarna i Hedemora och Hällefors. Det tvivlar jag inte på. Mona Sahlin gillar dessutom att köra bil och lyssna på rock. Hon är betydligt närmare många arbetarungdomar än Reinfeldt och Björklund. Eller Jimmie Åkesson, för den delen.
Men märks det tillräckligt i den mediestyrda bilden av partierna?
Sverigedemokratenas frammarsch i södra Sverige är välbekant. Likaså partiets försök att nå ett genombrott i Storstockholm.
Det har skrivits mindre om hur Sverigedemokraterna tar väljarandelar i gamla industriorter som varit arbetarrörelsens styrkefästen.
Siffrorna från den senaste SCB-mätningen (november 2009) visar hur "övriga partier" går framåt i Dalarna, Gävleborg, Örebro län med flera. Det kan vara både (SD) och Piratpartiet, men när man tar hänsyn till Sverigedemokraternas starka stöd bland unga män i arbetaryrken generellt ser vi ut att vara på väg mot en liknande situation som i andra delar av Europa. Främlingsfientliga partier som vinner mark i gamla industriorter.
Går man till resultatet i EU-valet och tittar på Sverigedemokraternas resultat i enskilda valkretsar syns denna tendens tydligt. En fördubbling eller mer i orter som Hofors, Sandviken, Avesta, Borlänge, Hedemora, Ludvika, Hällefors. Då tog ändå Piratpartiet en hel del av de missnöjda unga väljarnas röster.
Visst är medelklassen i Stockholm viktig för hur valet går. Jag hoppas ändå att Socialdemokraternas partistrateger jobbar lika hårt för att övertyga de unga männen i hårdrockbältet.
Lyft fram unga företrädare som har stort förtroende i bruksorterna på riksnivå. Glöm inte musikfestivaler som Sweden Rock under alla funderingar om Facebook som politiskt verktyg. Och framför allt - lyssna på arbetarungdomarnas farhågor och drömmar om framtiden.
[UPPDATERING Jag gillar verkligen Stefan Wikéns och Erik Laaksos kommentarer till detta. Inte minst Erik Laaksos avslutning: "Tänk ett deltagande på festivalerna med tältboende och politiksnack i lera och på grässlänter. Shit alltså. Jag gör en budget och ett konkret förslag så är det bara att ge mig uppdraget så sätter jag igång direkt och fixar det här. Ibrahim Baylan, det låter väl som en bra idé?"]
Andra om opinionsmätningar: AB, Exp, GP, SvD, Högbergs tankar, In your face, Peter Andersson, med flera
torsdag 28 januari 2010
Slarvigt av Carlgren
Andreas Carlgren försöker vifta bort kritiken mot klimatfiaskot i Köpenhamn genom märkliga debattgrepp. Det vore bättre om miljöministern berättade vad Sverige ska göra nu.
Lena Sommestad argumenterade tidigare i veckan för att Sverige borde ha skött kontakterna med u-länderna bättre, och inte gett upp Kyotoprotokollet så snabbt. Det är en kritik som funnits på flera håll internationellt och i Sverige (jag har också skrivit om det, här och här till exempel).
Så här besvarar Carlgren sin företrädares debattartikel i Svenska Dagbladet: "Sommestad är idag vd för Svensk Fjärrvärme och har sedan flera år inte följt klimatförhandlingarna. Det märks." Han avslutar sin replik med att uttala förhoppningar om vad Svensk Fjärrvärme som organisation tycker.
Småaktigt. Lena Sommestad är synnerlig kunnig på miljöområdet. Andreas Carlgren borde bemöta hennes kritik i sak istället för att försöka angripa henne via det VD-uppdrag, som hon redan aviserat att hon kommer att lämna under våren.
Det vore mer intressant att läsa Carlgrens uppfattning om den kritik som nya klimatkommissionären Connie Hedegaard framförde under sin utfrågning i EU-parlamentet. Hedegaard ansåg att EU var för splittrat i Köpenhamn och att unionens bud om pengar till u-länderna borde ha kommit tidigare.
Inom EU finns idag en omfattande självkritisk debatt om hur unionen kunde hamna på åskådarplats i slutförhandlingen. Vilka slutsatser drar Andreas Carlgren av detta misslyckande?
Den viktigaste frågan är: Vad gör Sverige nu för att bygga bättre allianser med länder som Brasilien, Sydafrika, Indonesien?
Lena Sommestad har rätt när hon uppmanar till bättre samarbete med progressiva u-länder. Andreas Carlgren borde visa hur det ska gå till i en moderatledd regering.
Lena Sommestad argumenterade tidigare i veckan för att Sverige borde ha skött kontakterna med u-länderna bättre, och inte gett upp Kyotoprotokollet så snabbt. Det är en kritik som funnits på flera håll internationellt och i Sverige (jag har också skrivit om det, här och här till exempel).
Så här besvarar Carlgren sin företrädares debattartikel i Svenska Dagbladet: "Sommestad är idag vd för Svensk Fjärrvärme och har sedan flera år inte följt klimatförhandlingarna. Det märks." Han avslutar sin replik med att uttala förhoppningar om vad Svensk Fjärrvärme som organisation tycker.
Småaktigt. Lena Sommestad är synnerlig kunnig på miljöområdet. Andreas Carlgren borde bemöta hennes kritik i sak istället för att försöka angripa henne via det VD-uppdrag, som hon redan aviserat att hon kommer att lämna under våren.
Det vore mer intressant att läsa Carlgrens uppfattning om den kritik som nya klimatkommissionären Connie Hedegaard framförde under sin utfrågning i EU-parlamentet. Hedegaard ansåg att EU var för splittrat i Köpenhamn och att unionens bud om pengar till u-länderna borde ha kommit tidigare.
Inom EU finns idag en omfattande självkritisk debatt om hur unionen kunde hamna på åskådarplats i slutförhandlingen. Vilka slutsatser drar Andreas Carlgren av detta misslyckande?
Den viktigaste frågan är: Vad gör Sverige nu för att bygga bättre allianser med länder som Brasilien, Sydafrika, Indonesien?
Lena Sommestad har rätt när hon uppmanar till bättre samarbete med progressiva u-länder. Andreas Carlgren borde visa hur det ska gå till i en moderatledd regering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
