Läxhjälp fungerar - varför dra in statsbidraget?

Så här inledde Stefan Löfven förra årets tal i Almedalen:

"Vänner,

är det något som värmer mitt hjärta, så är det när människor utvecklar sig själva, och på så sätt utvecklar sitt samhälle.

Jag ser det varje dag. Som Johan Wendt, som är här i publiken ikväll, som hjälpte grannflickan inför matematikprovet. Hon kom tillbaka med ett VG, och sa med tårar i ögonen att hon hade trott att det betyget inte "var för sådana som henne".

Idag finns det Mattecentrum som Johan grundade i 28 städer, där alla får fri mattehjälp - och får känna i hjärtat att höga betyg är något för dem!"

Stefan Löfven hade rätt.  Gratis läxhjälp betyder mycket för att alla ungdomar ska få en bra chans att lyckas i skolan. Nyligen visade en studie att elever på skolor där Mattecentrum har verksamhet får betydligt bättre skolresultat än på andra håll.

Därför är det förvånande att regeringen den 5 april i år, mitt under ett verksamhetsår, drog in statsbidraget till just sådana insatser som statsministern hyllade förra sommaren. Numera går pengarna bara till läxhjälp i grundskolan, inte till gymnasiet där Mattecentrum har en stor del av sina aktiviteter.

Helene Öberg, som är Gustav Fridolins statssekreterare, har sagt följande till SvT efter kritiken: "Huvudfokus för den här satsningen är just grundskolan och att sätta in allt stöd som finns för att elever i grundskolan ska få behörighet och klara av gymnasiet". Anslaget höjs från 4 till 8 miljoner kronor om året.

Det är naturligtvis bra med insatser för att fler grundskoleelever ska få gymnasiekompetens, men att samtidigt dra in stödet till gratis läxhjälp för gymnasieelever är märkligt. Jag har själv mött många duktiga ungdomar i gymnasiet, på läxläsning hos Mattecentrum och i annan regi, som behöver hjälp med den rätt svåra gymnasiematten och inte har föräldrar som betalar privat läxhjälp. Varför har de plötsligt blivit mindre viktiga för (S) och (MP)?

Många av dem jag träffat har kommit till Sverige rätt sent. De kan vara mycket studiebegåvade men behöva stöd även i andra gymnasieämnen som svenska och engelska. Inte bara för att få godkänt, utan också för att få de högsta betygen, som Stefan Löfven mycket riktigt lyfte fram. Samma sak gäller elever födda i Sverige, utan högutbildade föräldrar som kan hjälpa dem klara de svåraste gymnasiekurserna.

Det är både en rättvisefråga och en angelägen insats för kompetensförsörjning och tillväxt i Sverige. Annars går vi miste om utmärkta ingenjörer, läkare och många andra yrkeskompetenser. Behovet av gratis läxhjälp även på gymnasiet kommer dessutom att växa efter det stora antalet nyanlända under hösten 2015.

Reaktionerna i regeringskansliet när kritiken mot beslutet kom visar att alla berörda kanske inte var medvetna om vad förordningsändringen skulle få för effekter. Sådant händer, även om det är olyckligt. Det viktiga är att man kan rätta till misstag.

Nu bör regeringen vara klok nog att snabbt ompröva sitt beslut. Framför allt för ungdomarnas skull. Men också för Stefan Löfvens och Gustav Fridolins trovärdighet.